UNIKABOXEN besöker skulpturkyrkogården Certosa i Bologna 2018

En nekropol - de dödas stad

En tidig morgon under min vistelse i Bologna våren 2018 vandrade jag ut till den gigantiska skulpturkyrkogården Certosa di Bologna. På medletiden låg här vid foten av Monte della Guardia och strax utanför stadsmuren ett kloster. Klostret och klosterkyrkan grundades i mitten av 1300-talet och var verksamt ända fram till 1797 då den Franska ockupationsmakten under ledning av Napoleon stängde anläggningen. 1801 öppnades den åter, men nu som stadens kyrkogård där de gamla byggnaderna med sina klostergångar och kapell blev en bra början på en monumental utformning, en nekropol där de dödas stad växte ihop med den levande. Strukturen av den tidigare kyrkogården Certosa di San Girolamo di Casara utnyttjades och kompletterades med nya byggnader och nekropolen blev snart känd och omskriven av Europas kulturelit. Byron, Dickens, Theodor Mommsen och Stendhal för att nämna några.

Under 1800-talet blev det inne hos de välbärjade att hedra sina döda familjemedlemmar med monument, mausoleum och påkostade skulpturer. Inte bara här i Bologna utan liknade skulpturkyrkogårdar växte upp i flera av Europas städer, men ingen så homogen och planlagd som denna. Det känns verkligen som att vandra runt i ett stadskvarter när du passerar det ena kapellet efter det andra genom detta rutnät av arkader. En konstig men samtidigt fridfull känsla helt utan levande människor. Lugnet och tystnaden skapar ett fokus som lätt kan lura dig och vid några tillfällen tyckte jag mig se rörelser hos dessa tusentalet stenstoder. Lite kusligt, men samtidigt väldigt lockande. Om spöken finns borde detta vara ett ställe för kontakt.

Eftersom det är en levande begravningsplats och människor fortfarande begravs här ansökte man redan i slutet av 1800-talet att få utvidga området. I samband med detta påträffades en Etruskisk nekropol och en omfattande utgrävning gjordes. Fynden från den arkeologiska utgrävningen finns idag att beskåda på stadens arkeologiska museum och är från perioden innan Romaniseringen omkring 400 f.Kr.

Kyrkan, tillägnad San Girolamo är i likhet med de flesta kyrkor inom den Påvliga sfären starkt påverkad av barockens skönhetsideal och svulstiga utlevelse. Tre oljemålningar, där altartavlan dominerar, är av Bolognesaren och konstnären Bartolomeo Cesi och förstärker barockkänslan. De vackra altarbänkarna med en individuell intarsia för varje avdelad plats är imponerande och en interiör från ursprungskyrkan. De blev illa åtgågna vid en brand, men restaurerades 1538 av Biagio De' Marchi. I ett anslutande kapell finns en altartavla utformad som en gigantisk relikgömma. Flera värdefulla föremål flyttades av Napoleon under ockupationen till Paris. Bland dem kan nämnas barockverk av konstnärsfamiljen Carracci och oljemålningar av bröderna Vivarini från Venedig, som var verksamma på 1400-talet. De har återlämnads till staden och finns att beskåda på Pinacoteca Nazionale.

Stay tuned and keep that crazy feeling