Familjärt och fartfyllt

Banan på Kjula är inte Europas bästa, kanske inte Sveriges bästa heller, men alla som jag pratade med är fullständigt överens om att detta är världens trevligaste bana, med personal som gör allt för att du ska trivas. Detta gäller naturligtvis alla; förare, team, knallar och åskådare. Alla ska trivas och längta tillbaka. Även fotografer. Inför årets premiär hade arrangörerna med Laurence Richt i spetsen meddelat att band hade tagits fram för ackrediterade fotografer. Det föranledde att jag skickade ett mejl och ansökte. Lika bra tänkte jag. Som ackrediterad och särskilt med en bricka runt halsen blir fotograferandet lite mer legitimt, även om jag brukar klara mig ganska bra även utan.

När jag dök upp strax före tio hade Laurence inte kommit, men jag fick i alla fall ett armband av den trevliga kvinnan vid entrén. Såsmåningom dök han upp med de utlovade banden och jag fick ett varmt välkomnande. På bilden till höger i samspråk med Ronnie Palmsäter från ledningen.

Redan från början har målsättningen med tävlingen Mälardalen Open på Kjula varit att ha roligt. Så här uttrycker de sig själva:

Från början riktade sig racingen på Kjula främst till hot rods och vintage racing. Så småningom breddades klientelet till vitt skilda typer av fordon. Nu är det allt från standardmotorcyklar och vanliga gatbilar till nitroinjekterade hembyggen och rena racebilar. Här är alla variationer lika välkomna. Från nybörjare till erfaren veteran. Kjula är en självklar inkörsport till tyngre grejer inom dragracing. Det viktigaste är inte att man har den fränaste grejen, utan att man gör så gott man kan med det man har och har roligt.

Poängen är att vi ska ha roligt på Kjula. Det ska vara roligt att komma till Kjula, vi ska ha roligt när vi är där och vi ska längta tillbaka så fort vi kommit hem från banan.

Monster på två hjul

Mälardalen Open körs i 440 Outlaw, Super Bracket, Junior Dragster,
A Gasser, Vintage Outlaw, Street Altered samt åtta olika MC klasser. På bilden oven till höger fick jag även med den duktige fotografen Henrik Lindberg, placerad mitt i smeten mellan monstren.

Moa Nilsson nedan fortsätter att imponera. Senast jag var här på Kjula vann hon i elimineringen och så belv det även denna gång med tiden 9.255 och en sluthastighet på 235,2 km/h. Kolla gärna in reportaget från Mälardalen Open #10.

Peter Anderssons monster på två hjul är en skönhet byggd med precission och sakkunnande. Egentligen i en klass för sig, men tävlar i SCB, Super Comp Bike. Peter och hans team partner försökte förklara problemet med bristen på konkurrenter i den klass som cykeln egentligen är byggd för, och varför de tävlar i SCB, men resultatet blev förvirrande. Varför bygger man en hoj i en klass som nästan inte existerar? Jag fick inte riktigt ordning på begreppen, men efter lite research fick jag fram att denna Hayabusa Funnybike kan tävla i inte mindre än nio klasser; Top Fuel Bike, Top Fuel Motorcycle, Top Eliminator Bike, Funny Bike, Super Gas, Pro Comp Bike, Super Comp Bike, Super Gas Bike och Pro X-treme Bike.

I vilket fall som helst gick det bra för det lilla teamet och Peter kunde köra hem slutsegern efter söndagens eliminering. Vinnartiden 8,654 och med en sluthastighet på 229,8 km/h.

Lördag kval - Söndag eliminering

Jag var bara med under lördagens kval och resultaten från söndagens eliminering fick jag läsa mig till.

För Björn Tjärnberg från Luleå och Team Pink Racing gick det riktigt bra på kvalet. Slutade kvaletta med sin Opel.

Fullständiga resultat för Mälardalen Open #17 hittar du på Dragracing.eu.

Björn berättade att Fällforsbanan utanför Skellefteå är nedlagd. Pandemiåren blev för mycket för de ansvariga, som beslutade att lägga ner verksamheten med dragracing. Banan finns kvar och Drivecenter Arena har aktiviteter både för motorsport och utbildning, men de tidigare vilda planerna på en fullstack bana för dragracing ligger i träda. Kolla gärna in när Unikaboxen besökte banan 2015 och njöt av tjutande däck, vrålande big blocks och entusiastiska deltagare, Mer Dragracing från Fällfors.

Under söndagen tog sig Björn vidare i elimineringen och vann finalen i sin klass. Grattis!

Familjen Sjögrens Cheva

Denna vintage racer blev snabbt en av mina favoriter vid mitt besök på Mälardalen Open #17 den 25 maj. Redan någon gång mellan 1964-65 byggdes denna Big Block 55:a om till en Gasser i USA. Importerades på 2000-talet till Sverige och kom såsmåningom till familjen Sjögrens ägo, där pappa Mikael började ett intensivt och tidskrävande renoveringsarbete. Bilderna nedan är hämtade från SVDA, Scandinavian Vintage Dragracing Assosiation och beskriver en del av det omfattande arbete som krävdes för att återställa objektet till en klassisk Gasser med allt vad det innebär. Enligt mig blev resultatet bedårande.

Det är sonen Gabriel som kör och har gjort det i några år. Han visade publiken i ett av sina race vilka krafter som släpps lös på banan. I dragracing ligger i princip allt tryck på bakaxeln och får du obalans kan det vara svårt att kompensera ett slag med framhjulen. Det var det som hände Gabriel, som punkterade bägge framdäcken när kraften omfördelades från de kraftiga bakdäcken till de mindre där fram. Resultatet blev en liten utflykt i spenaten. Det såg läskigt ut, men efteråt när jag pratade med honom var läget hela tiden under kontroll och sånt som händer. Särskilt när det är säsongspremiär.

Lite fakta om maskinen för de riktiga nördarna: Typ: A/Gasser, Fabrikat: Chevrolet BelAir, Namn på fordonet:  Littlefield (med en naturlig koppling till familjens gård i Västergötland), Tillverkningsår (ursprungligt): 1955, Motor: Cheva BBC 540 cui, Bränsle: Handelsbensin, Transmission: TH400, Framaxel: Chevy pick up -56, Bakaxel: Olds 59-64 banjo ombyggd med Ford 9” aluminium, 35 splines, 4.86 utv, Bromsar: Strange huvudcylinder, Strange 4 kolvs ok runt om, Fälgar & däck: 15*10 bak. 15*4 slotmags fram, Säkerhetsklassning (SBF och NM): SBF: Ner till 8,50. NM: ej angivet.

Reklam för andra race?

3 augusti har ÅMK på Åland fått tillstånd att arrangera ett streetrace på ön. Ida Lindqvist flirtade lite med arrangörerna med ett målat budskap på sin dragster. Tanken var att få de i speakerrbåset att reagera och kanske säga några väl valda ord om Åland och Ålänningarnas kärlek till dragracing. ÅMK har en egen dragracingsektion ADRA, Aland Dragracing Sektion. Sektionen anordnar dragracingtävlingar på Åland och samarbetar med gänget som driver Kjula Dragway avseende funktionärer och annat bra att ha. Målsättningen för ADRA är att få till minst en tävling per år på Åland och jobbar också med att skapa fler träningsmöjligheter för medlemmarna.

Idas pappa Henrik Lindqvist aka Lee är en av de drivande personerna i ADRA. Han och Loffe Johns har genom sitt jobb i klubben bidragit till att intresset för sporten ökat på Åland. En annan Ida och Åländska är världsstjärnan Ida Zetterström. 2023 tog hon hem European FIA Championship och satte under säsongen Europeiskt hastighetsrekord med sin Top Fuel Dragster på Santa Pod. Hon körde den Engelska halvmilen på 3,773 sekunder och hastigheten i mål registerades till 321 mph. Omvandlat blir det drygt 516 km/h. Svindlande. Inför 2024 har hon tagit steget över Atlanten och kör för JCM Racing Team i NHRA Drag Racing serien. Engagemnget i JCM gör att hon kommer bli team kompis med legendaren Tony Schumacher.

Stallchefen för JCM Racing Team Joe Maynard sa till pressen vid tillkännagivandet: This is a unique opportunity to bring a talented rising star into the world of NHRA Drag Racing. We’ve followed Ida’s success on and off the track for some time now. She obviously has the skills it takes to excel in Top Fuel. Plus, she understands the importance of social media and how to utilize it to benefit partners. She’s the full package. I believe Ida has a bright future in NHRA Drag Racing, and we’re thrilled that she’s making her U.S. debut as a member of our JCM Racing organization.  

Tycker fortfarande att Åland är en liten udda plats för dragracing, men det är uppenbart att jag behöver inse att denna önation omfattar mer än vad som beskrivs i turistbroschyrerna. Bilden ovan till höger på Ida Zetterström är hämtad från hennes officiella hemsida.

Glad amatör

En i publiken hade kommit till Kjula med en SL63a från AMG. Ett vrålåk som han sa var optimerad till runt tusen hästkrafter. I original har bilen en fyraliters V8a på 585 hästkrafter, som med en niostegad automatlåda tar dig från 0 till 100 på 3,6 sekunder och som har en toppfart på 315 km/h. Äger man en bil med sådan prestanda förstår jag att det kliar i fingrarna för att testa både sig själv och bilen under ordnade former på en racingbana.

Genom att förse honom med en prova-på-licens och nödvändig utrustning i form av overall och hjälm visade verkligen arrangörerna att de lever upp till devisen om att; Det ska vara roligt att komma till Kjula, vi ska ha roligt när vi är där och vi ska längta tillbaka så fort vi kommit hem från banan.

En kul grej även för de inbitna förarna och deras vrålåk att jämföras med en rookie i en värstingbil från gatan. Trots Merzans imponerande presentanda var det inget som kunde hota 71 årige Peter Eriksson i sin 56a. Det visar att dessa dragracingbilar ligger i en klass för sig och i minsta detalj är optimerade för uppgiften att accelerera halvmilen, eller som här på Kjula halva halvmilen, på kortast möjliga tid.