En hel vecka i regnbågens alla färger

Rubriken känns igen från mina tidigare reportage från denna manifestation i kärlekens och glädjens tecken med alla tänkbara uttrycksformer, men detta blev nog det mest omfattande sedan min första dokumentation 2010. Tänk att det är femton år sedan. Mycket har hänt, men behovet är då som nu detsamma; att få oss att våga tro på en värld där alla människor är respekterade. Det räcker inte med att acceptera olikheterna, vi behöver respektera varandra och alltid agera med respekt och samförstånd. På ett sätt kanske viktigare nu än någonsin utifrån de trender och utspel som sker både här hemma och i världen. Inte minst hos vår alierade i väst, där allt verkar peka i helt fel riktning och där en farlig polarisering sprids över världen. Nu räcker det.

Att respktera det respektlösa och lägga korten på bordet istället för att sopa det som är provocerande och opassande under mattan är också Pride. Att kunna hantera det som känns svårt och jobbigt, att tillsammans hitta vägar som tar oss framåt, det är också Pride. Vi ska naturligtvis fira framgångar och festa, men det finns en vardag, när festen är slut, då vi tillsammans behöver stå starka och kämpa för att inte tappa mark, inte backa, utan vända skutan och skapa en tro på framtiden.

Även om reportaget blev omfattande och inte bara belyser det som hände på Östermalms IP och i den mäktiga paraden kompletterar jag med två länkar för att ytterligare bredda utbudet och förstå omfattningen av Stockholm Pride Week och Pride generellt i ett större perspektiv. Vi är inte ensamma. Vi är många som firar Pride och Pride växer, mycket tack vare Regnbågsfonden och andra initiativ som sprider kunskap och ingjuter mod.