UNIKABOXEN besöker XL-Galan 2014

Det här var mitt första möte med friidrotten IRL inomhus. Jag har tittat på Finnkampen på Stockholms Stadion och som barn sett legender som Ricky Bruch och Kjell Isaksson på Lidingövallen, men detta var speciellt. Allt blir så verkligt till skillnad mot TV.

De springer verkligen snabbt och de hoppar väldigt långt och högt, det syns på ett helt annat sätt. Här är det på riktigt!

Det är mycket som händer samtidigt och eftersom du är din egen bildproducent är det svårt att fånga allt på näthinnan.

Angelica Bengtsson är en av alla dessa lovande unga atleter som visat att hon vill vara med och slåss om medaljerna.

Något som sätter stor press, särskilt på hemmaplan med alla förväntansfulla fans.

Idag gick det inte för Angelica som slutade sexa i stavhoppstävlingen.
Det var en besviken Angelica som lämnade arenan medan Emma Green Tregaro värmde upp inför höjdhoppstävlingen.

De olika löpgrenarna är kanske mest spektakulära i en inomhustävling som denna.

Personbästa för Skoog på 1,83 räckte till en femteplats i höjdhoppstävlingen.

Trots säker hoppning, 1,96 med marginal, blev Emma omkörd av ryskan Kuchina som vann tävlingen på 2,01.

Höjdhoppning i likhet med de andra hoppgrenarna och kastgrenarna måste vara psykiskt mycket påfrestande.
All väntan och alla störmoment inför en blixtprestation som är över på några sekunder. Som vanligt hade Emma maken och tränaren på läktaren.
Med jämna mellanrum vek Emma av till sargen för att få råd och tips och kanske döda tid på ett givande sätt.

Emma slutade tvåa och verkade nöjd med resultatet.

60 m är också en blixtprestation. Vår Ekelund var med och slogs, men nådde inte ända fram.

Så var det dags för kvällens höjdpunkt. Skulle formstarka Dibaba kunna hota världsrekordet på 3000 m.

Det var ett välregisserat lopp där varje varvtid var ett delmål mot det nya världsrekordet.

Det såg så otroligt lätt ut. När haren lämnat loppet, när hon gjort sitt, återstod bara en magnefik defilering av Dibaba in i mål.

Här handlar det inte om att tävla mot andra utan snarare att besegra de egna demonerna.

Den här dagen gick allt vägen och Dibaba och Globen fick ett nytt världsrekord på 8:16,60.

Fotograferna hade en hektisk kväll. För de gäller det inte bara att hitta de rätta vinklarna och de rätta uttrycken.
Rätt bild ska dessutom snabbt väljas ut och kablas ut till media.

På 200 m fick vår egen Irene Ekelund revansch. Hon hamnade efter sin seger i blickfånget för arenans fotografer och publikens jubel.

En som är van att vinna i Globen är Michel Tornéus.

Han och de Svenska fansen fick nöja sig med en andraplats denna gång med respektabla 8,14.

Aman sprang hem segern på 800 m.

Så var det då dags för vår löpardrottning nummer ett, Aregawi, på 1 500 m.

Snyggt och bra planerat lopp och ett nytt Europarekord på 3:57,91.

De sista varven var hon ensammen. Konkurenterna var distanserade, men i mål fick hon snabbt sällskap och uppskattning.

Efter spelen fick jag tillfälle att träffa några av våra svenska stjärnor på friidrottshimlen.

Emma Green Tregaro

Silver höjdhopp 1,96

Vad tänker du på när du står där framför ribban och laddar inför ett hopp? Det måste vara tusen tankar som far runt i skallen.

- Jag försöker att inte tänka alls!

Ett lysande och avväpande svar och visar på stor erfarenhet från möten med närgågna journalister.

Erica Jarder

Silver längdhopp 6,57

Kom inte på något smartare än att fråga Erica om hon var nöjd med resultatet.

- Jag är mycket nöjd med resultatet och det känns bra tack.

Hörde i en mer professionell intervju att Erica var mycket tacksam till alla som gör XL-Galan möjlig och hur roligt det är att möta eliten på hemmaplan.

Michel Tornéus

Silver längdhopp 8,14

Michel var också nöjd med resultatet, men förtydligade:

- Det är alltid roligt att vinna!

Själv tyckte jag att sandbunkern såg otäckt kort ut.

- Nej, nej jag gillar korta bunkrar det triggar mig!

Stay tuned and keep that crazy feeling at
UNIKABOXEN.NET