Vi lever i ofred

När andra världskriget tog slut i maj 1945 rådde en stark vilja bland världens folk och ledare: Aldrig mera krig. Krigets förödelse var enorm – omkring 50 miljoner människor hade dött, stora delar av Europa låg i ruiner och samhällen var sönderslagna. Freden skulle säkras, bland annat genom att FN, Förenta Nationerna bildades som en global freds- och säkerhetsorganisation.

Efter kriget präglades världen av en stark fredsrörelse och ett hopp om en varaktig fred, men redan kort därefter förändrades förutsättningarna. Vi fick Det kalla kriget, där rivaliteten mellan USA och Sovjetunionen ledde till nya spänningar, upprustning och indirekta krig. Den ökade världshandeln och globaliseringen efter 1945 har genom ett ekonomiskt beroende mellan länder under en längre tid varit positiv för att bevara freden och minskat benägenheten till mellanstatliga krig i vår del av världen. Betydelsen av de överenskommelser som stiftades i FN kort efter bildandet har varit normgivande och inga stater har efter 1945 officiellt förklarat krig på det sätt som tidigare var brukligt. Enligt FN-stadgan tillåts endast krig i självförsvar när det egna landet hotas av främmande makt eller för att försvara freden och den allmänna världsordningen (vad nu den är?). På senare tid har både FN och de historiska överenskommelserna nonchalerats och vi har sett överträdelser både i Ukraina och Gaza för att nämna några.

Trots fredssträvandena har världen inte varit fri från krig efter andra världskriget. Långt ifrån, men krigen har fått ett nytt ansikte och i många fall ett accepterande - ett nödvändigt ont. Stora krig mellan länder i Europa har drastiskt minskat efter 1945, men Europeiska länder och USA har ändå varit inblandade i en rad blodiga konflikter runt om i världen med förödande resultat. I Korea, Vietnam, Afghanistan, Forna Jugoslavien och Syrien användes krigets alla hemskheter för att skapa ordning med den naiva tron på en varaktig fred där alla oförrätter skulle vara förlåtna. I krig finns inga lagar. Det spelar ingen roll vilka etiska gränser och humanitära lagar vi enas om. De kommer aldrig att efterlevas. Krig är krig och i det helvete som skapas finns inte mycket kvar av normalt mänskligt beteende och humanitärt tänkande.

Idag 80 år senare betraktas krig som ett nödvändigt ont för att försvara oss från hot och övergrepp på vår värdegrund. Den så kallade rättfärdiga krigets lära ställer upp flera stränga villkor för när krig får anses som moraliskt försvarbart, men när upprustning, mobilisering och ett verkställande redan skett är det för sent. Då är skadan redan ett faktum, trots att det inte var ett anfallskrig, bara i självförsvar och våldsanvändningen var proportionerlig. Vi försökte så gott vi kunde att skydda civila och humanitära institutioner och givetvis var alla fredliga alternativ uttömda, eller hur? Motsatsen upprepas gång på gång och trots lama fördömanden får övergrepp på mänskligheten fortgå.

Det är förnedrande att vi fortfarande anser att ett liv är så lite värt att det enkelt kan offras för den goda sakens skull. Men vem bestämmer vad som är gott och vad som är ont? Är det upp till varje person, ungefär som att hålla på ett visst fotbollslag eller rösta på ett visst parti? Nej, det finns sannolikt en högre agenda, där vi vanliga medborgare endast är brickor i ett globalt spel med enorma insatser och där några tusen liv inte är speciellt mycket värt.

Förra året i juni 2024 kom UCDP ut med ett pressmeddelande, Rekordmånga väpnade konflikter i världen. UCDP är världens mest använda datakälla när det kommer till organiserat våld och det äldsta fortfarande pågående projektet som samlar data på inbördeskrig. UCDP:s definition av väpnad konflikt har blivit den globala standarden för hur konflikter systematiskt definieras och studeras.

Aldrig förut har det pågått så många väpnade konflikter i världen. Det visar ny statistik från Uppsala Conflict Data Program, UCDP, vid Uppsala universitet. Under 2023 uppgick antalet konflikter där stater var inblandade till 59 stycken, vilket är det högsta antalet någonsin sedan statistiken började registreras 1946. Tidigare toppar var åren 2020 och 2022, med vardera 56 konflikter.

Jag trodde att Fredsmötet med efterföljande march ut till Gärdet och den planerade Gärdesfesten, skulle locka horder av människor, som tröttnat på krig och ville manifestera freden och fredens nödvändighet, för att vi tillsammans ska kunna hantera mänsklighetens viktigare utmaningar, som ett hållbart liv och arvet till kommande generationer. Så blev det inte och jag blev besviken. Det var tragiskt att se så få engagerade och jag förstår inte riktigt varför, men med den massiva marknadsföring av krig och upprustning som vi matats med under en längre tid är det kanske inte så konstigt. Arrangörerna kanske också skrämde den stora massan med en politisk agenda som kanske låg lite för långt åt vänster, men tanken var god. Det behövs sannolikt en mer representativ kontext för att locka ut människorna. Parollen Aldrig mera Krig var det inget fel på, men det hade behövts ett lite modernare arrangemang. Det är inte längre 1968 och för att skapa en uppdaterad Gärdesfesten räcker det inte med några övervintrade proggare och ett komunisktiskt manifest.

Ofred även i civilsamhället

Människor ska ha rätt att använda en högre grad av våld för att skydda sig mot oprovocerade angrepp – utan att själva bli dömda för brott. Det anser Moderaterna, som nu vill se över lagstiftningen om nödvärn. Detta skrev SVT nyheter i en artikel från 31 maj 2021. – Oskyldiga människor som blir attackerade, kanske i sitt eget hem, ska kunna använda ett större mått av våld om det behövs för att försvara sig själv, sa Johan Forssell, Moderaternas rättspolitiska talesperson i artikeln.

Det ligger i linje med den privatisering som pågått under en längre tid och som omfattar snart alla samhälleliga instanser. Nu är det dags att även privatisera skydd och säkerhet. Du ansvarar själv för din och det dinas säkerhet. Du behöver beväpna dig i likhet med barnen som inte vågar gå till skolan obeväpnade. Att skjuta någon i nödvärn ska inte räknas som mord eller vållande till annans död, inte heller som att ta lagen i egna händer, utan bara ett sätt att försvara sig. Det är som om hela samhället dras med i denna krigsiver och militära upprustning parallellt med en social nedrustning.

Att regeringar i Europa och i resten av världen alltmer prioriterar militär säkerhet, på andra budgetområdens bekostnad, kan få betydande samhällspåverkan i många år framöver, menar Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI). Vi borde ha lärt oss bättre, skriver Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i en krönika publicerad i Dala Demokraten 6 maj 2025. Retoriken hårdnar, toleransen minskar och krigsförberedelser normaliseras, som om freden vore något som kan byggas med fler och farligare vapen. Hon avslutar krönikan med: “Aldrig mer” var inte tänkt som ord bara för historieböckerna. Det var ett löfte. Och det är fortfarande upp till oss, särskilt våra beslutsfattare, att omsätta dessa ord i konkret handling och aktivt fredsarbete.

Ett aktivt fredsarbete handlar inte bara om fördömanden, protester och något för beslutsfattare och politisk ledning. Det handlar mycket om attityder och min egna övertygelse att konflikter oavsett om de händer vid middagsbordet, i skolan eller mellan länder kan lösas utan våld. Det handlar också om att se igenom de romantiserande bilder som sprids av Den Svenska Krigsmakten i TV och på annonsplatser. Vem vill döda sina barn och sina kära? Det är vad krig egentligen handlar om. Ett kollektivt självmord där alla är offer. Det är inget personligt ställningstagande som bestämmer vem som är din fiende. I krig mördar du på order. Ett beställningsjobb du bara ska utföra.

Dessutom finns myter om att krig skulle vara en ekonomisk motor, som sätter fart på tillväxten. En nödvändig ingrediens för att röra om lite i grytan och skapa affärsnytta. Det refereras ofta till tillväxten i vissa länder, bland annat Sverige, efter andra världskriget, men denna tillväxt berodde snarare på den fredliga återuppbyggnaden och de omfattande investeringarna som gjordes efter kriget, än på kriget i sig. Forskning visar att krig i regel leder till minskad tillväxt, ökad fattigdom och långvariga ekonomiska problem. Krig är och förblir i de allra flesta fall en mycket olönsam affär för ekonomin och hämmar tillväxt och utveckling, både på kort och lång sikt. Fred, stabilitet och fungerande institutioner är däremot avgörande för hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling. Många gånger överdrivs den militära konsumtionen. Särskilt i tider av upprustning. 2024 uppgick den Svenska vapenexporten till 29 miljarder kronor. För visso en toppnotering och en ökning med 63 procent mot föregående år enligt SCB, men samtidigt en tämligen stabil del av värdet på den totala exporten på ungefär en procent. Däremot är kostnaderna för den pågående upprustningen påtaglig. Oftast pratas det om kostnader i förhållande till landets omsättning, BNP, men det är lättare att förstå konsekvenserna av denna satsning, om de budgeterade kostnaderna jämförs med andra kostnader i budgeten och budgeten som helhet. För 2025 uppgår Sveriges totala statliga utgifter till 1 428 miljarder kronor. Av detta går cirka 143 miljarder kronor, eller ungefär 10 procent, till försvar och samhällets krisberedskap, vilket inkluderar både det militära försvaret och civila beredskapsåtgärder. I jämförelse går 104 miljarder kronor eller 7 procent av statens budget för 2025 till utgiftsområde utbildning och universitetsforskning. Detta område omfattar förskola, skola, vuxenutbildning, universitet, högskolor samt forskning. Från 2015 till idag har anslagen till militären mer än fördubblats, från 44 till 143 miljarder. En allt större del av kakan går till den militära upprustningen, vilket naturligtvis får konsekvenser för all annan verksamhet.

För bara tio år sedan

Året var 2015 och vi hade en tro på att manifesterad kärlek och glädje skulle skingra orosmolnen och jaga bort hat, bitterhet och revanschlystnad. Lite naiva och blinda för tecken i omvärlden kände vi oss fortfarande trygga och inte ens våra beslutsfattare såg några allvarliga hot som skulle kunna ändra på detta.

Den allmänna säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa har varit gynnsam för Sverige. Väpnade angrepp som skulle kunna hota Sverige ter sig i dagens politiska läge mycket osannolika.

Totalförsvarets resurser har under en lång följd av år utgjort det centrala inslaget i det svenska stödet till FN:s fredsbevarande verksamhet. Totalförsvarets medverkan i det internationella säkerhetssamarbetet inom FN och OSSE har under de senaste åren fått en alltmer framträdande plats i den svenska säkerhetspolitiken. Stöd åt internationell fredsfrämjande verksamhet skall vid sidan av de traditionella uppgifterna utgöra en huvuduppgift för totalförsvaret.

Texterna ovan är hämtade från rapporten Sverige i Europa och världen publicerad 2 april 2015 på Regeringskansliets hemsida. Senare samma år arrangerades för femte året i rad Fred- och kärlekståget. Från Mariatorget till Vitabergsparken spred sig budskapet om en mer kärleksfull värld, med hjälp av dans, trummor och deltagare i fantasifulla kreationer. Enligt arrangörerna deltog mellan två- och fyratusen personer i manifestationen och Unikaboxen var där. En av initiativtagarna Antonia Lea Armini på bild nedan med Thomas Gylling sammanfattar visionen fint i en intervju med tidningen Fria publicerad 2 juni 2015: Att förändra världen genom positiva handlingar.

Det är bara tio år sedan, men känns som en evighet. Mycket har hänt som påverkat vår syn på livet. Oroligheterna i Dombas och den Ryska anekteringen av Krim skapade rubriker, men få trodde på ett regelrätt anfallskrig. Sedan kom Pandemin som lamslog hela världen. Utmattade av den slog Ryssland till och anföll Ukraina. 2023 anföll Israel Gaza. Till en början som en vedergällning efter den massaker som Hamas genomförde den 7 oktober, men som efter misslyckade fredsförhandlingar, eskalerat till vad som liknar en utrensning av hela Gazarmesan. De 250 personer som av Hamas togs som gisslan vid massakern har spelat en stor roll och ökat spänningarna mellan parterna. 2024 blev Sverige en fullvärdig medlem i militäralliansen NATO och vi övergav vår ställning som neutral och alliansfri.

När jag läste på Facebook om evenemanget på Gärdet tänkte jag, Äntligen! Nu får det vara nog, nu marcherar vi tillsammans igen som vi gjorde 2015 och visar att fred och kärlek slår krig och hat. Men så blev det alltså inte. Jag hoppas ändå att inte alla gett upp och att det fortfarande finns lite liv i fredsrörelsen. Jag tror som Antonia att vi behöver manifestera freden, visa allt positivt med fred och frhet och vara snällare med varandra i vardagen.

Låt oss visa världen värdet av fred och frihet

Jag vet att det är mycket på gång 2025. Kalendern är redan full med olika event som harmoniserar med Unikaboxens devis: your guide to all the fun things in life. Vet att både Bar Brasil och Mosquito satsar hårt i år. Prideveckan kommer blir mer aktuell än någonsin för att manifestera kärlek för alla. De inskränkningar som pågår i USA och sprids som en löpeld, måste besvaras med bevis på vad inkludering och mångfald i alla dess former betyder, för livskvalitet, framgång och det som gör livet värt att leva.

Nu ser vi till att skapa ett alternativ till soldatlivet. Det är inget kul att döda någon. Du kommer aldrig bli en hjälte genom att döda. Hjältar är de som vågar säga nej till vapen och ja till livet. Låt oss därför visa vad vi kan. Bilderna ovan och nedan är hämtade från Fred- och Kärlekståget 2015.