Slakthuset och Slakthustaket

Slakthustaket är tämligen oslagbart en sommarnatt i juli med blandad publik och musik från olika DJs. Här hamnade jag först denna sena kväll i väntan på att gayklubben Backdoor skulle sätta fart med nattens program. Jag hade fått en inbjudan av DJ-veteranen i HBTQ-sfären Leo B, som skulle ha en sorts Warm up Show med dragqueens, klackrace och gästartister inför Stockholm Pride. Jag var lite tidig och kände därför att jag kunde passa på att ta en titt på de andra klubbarna i området. På Backdoor sa man att det är ingen idé att du kommer tillbaka före ett.

Vid ett tidigare besök, bilderna nedan, var det fullt ös på taket och Slakthuset bjöd på ett fantastiskt open-air-all-night-long-rave. Den här natten var det lugnare, fick inte samma feeling, varför jag relativt snart gick vidare för att kolla in Kvarteret och hur läget var där. Det är det som är så häftigt här. Har du väl tagit dig hit finns det olika ställen att välja på och ofta har varje natt sin dominant. Denna natt var det Kvarteret.

Kvarteret

Denna klubb gör verkligen skäl för namnet. Klubben är ett litet självständigt nöjeskvarter som har det mesta och för de flesta. En gränd med endast natthimlen som tak bildar bas. Centralt ett DJ-bås med en öppen plats framför som blir dansgolv. Två baröar förser gästerna med dricka och efter väggarna fimms träbänkar att pusta ut på. Om detta inte räcker finns det mer. En drop-in tatueringsstudio och två musikmiljöer inomhus. En lite åt fancy dance hall och en mer obskyr underground techno cave. Teknogrottan blev snabbt min favorit med målningar av Oliw87 och Dopie. Grafittin i läcker ljussättning och med passande musik får de tidigare kylrummen för kött och chark att transformeras till något spännande och farligt, men ändå härligt.

Backdoor

Bästa gaycluben norr om Ibiza, säger de själva och den här natten levde de verkligen upp till devisen. Redan vid ett fylldes lokalen med partysugna och när Leo B körde igång sin spellista med aktiviteter på den lilla scenen kokade lokalen och jag hade fullt sjå att kryssa i publikhavet med min kamera. Till en början var jag lite spänd trots att jag tidigare värmt upp på Kvarteret. Just epitetet gayclub signalerar ändå en sorts exklusiv sluten sfär öppen bara för vissa. Å andra sidan hur gay måste man vara för att bli accepterad. På 1980-talet hängde jag en del i Rom och där var det självklart att natten skulle spenderas på någon av stadens bögklubbar. Det var där alla ville vara och det var där det hände. Nu var det ändå lite annorlunda. Jag hade en kamera på magen med ambitionen att teckna ett porträtt av Stockholms nattliv. Hur kommer detta bemötas? Resultatet blev över förväntan och öppenheten, glädjen och viljan att posera framför kameran större än på många andra ställen. Det blev för oss alla en helt underbar Warm-Up inför Stockholms Pridevecka och firandet av tjugoårsjubilaren Wigstockholm. Bilderna nedan får tala för sig själva.