UNIKABOXEN besöker Sthlm Pride 2012

Torsdagens schlagerkväll inleddes av Hallå Hela Pressen som värmde upp med en rad kända örhängen. Hallå Hela Pressen består av Micke Landy och Kristian Tåje, två rutinerade artister med gedigen erfarenhet av underhållning. Tillsammans blandar de moderna schlagerhits med nostalgiska partyhits i en perfekt mix som får vem som helst att bara le och vilja dansa. En perfekt starter och som sedan stannade kvar som husband för kvällen. Förutom Micke och Kristian betstår bandet av:

Mikael Lavrell / gitarr, Arvid Svenungsson / keyboard, Kristofer ”Krydda” Sundström / bas och Aron Mellergårdh / trummor

Om schlager för några årtionden sedan var en musikgenre, är den idag istället ett fenomen, en kult – en livstil!

Presentatör för kvällen var Robert Fux känd för Stockholmarna som den ständige paradutroparen, skapade stämning och skratt med sitt oefterhärmliga, ekivoka och fräcka tilltal. Till sin hjälp hade han för kvällen en schlagernörd i form av Mathias Holmgren, som bidrog med kunskap och små snuttar av evergreens från gågna festivaler, förutom några riktigt bra nummer i sin helhet. En imponerande duett med Robert Fux var Svante och Lills bidrag 1966 Nygammal vals. Den satt som en smäck - rätt in i hjärtat.

Först ut var årets bidrag från Estland; Ott Lepland.

Anniela, som deltog i 2011 års svenska uttagning till Eurovision Song Contest med sin Elektrisk.

Maria Benhajji, doatjejen som klivit fram i rampljuset framförde bland annat en Whitney Houston låt.

Mimi Oh, framförde sitt bidrag till årets festival, Det går för långsamt, men på scenen var det fart och fläkt och det gick nästan för fort, när jag som fotograf ville få Mimi att fastna på bild.

Med erfarenhet och en säker scennärvaro ägde Sonia hela Tanto. Efter några sköna Aldén-Schlagers var stämningen på topp.

Smith & Tell består av Mary Jane Smith och Victor Alexander Thell. Med låten Kill it with love och en läcker scenshow rörde de om i grytan ordentligt.

Marie Lindberg gjorde ingen besviken. Samma gamla Marie och samma ifrågasatta engelska.

Eddie Razaz var nog det snyggaste bidraget. Så snygg att jag inte kommer ihåg vad han sjöng för låtar...

Youngblood var mest en flirt med de yngre i publiken (tror jag?). Jag kommer ihåg att min dotter gillade dem i årets svenska uttagning.

Linda Sundblad, känd för den stora publiken som sångerskan i Lambretta. Linda är en stjärna och hennes lyskraft är mäktig.

Hennes lilla strip mitt i en låt drog ner applåder och vilda rop.

Klänning med hjärtat på rätta stället.

Theresia Bjarneby rockade på. Theresia var med redan 2001 i den svenska uttagningen med låten Kom ner på jorden. Låtskrivaren Theresia bidrog också tillsammans med Oscar Görres i den engelska uttagningen 2008 med låten Mr. Gorgeous. Låten framfördes av gruppen LoveShy.

Rosanna Jönis, kvällens kanske sötaste bidrag, var bara 16 år när hon framförde Om du var här hos mig i 2001 års svenska uttagning.

Återföreningen av Nina och Kim blev verklighet om så bara för en kväll. Två härliga tjejer som hade roligt hela tiden på scenen. Sånt smittar av sig.

Som vanligt var Bananen i en klass för sig. Vilken klass är dock svårare att definiera.

Stockholm Pride hade inte sparat på krutet denna magiska schlagerkväll. Nedan ett block av artister. Amy Diamond, Andreas Lunstedt, Starpilots, Sebastian Karlsson, Dilba, Da Buzz, Jessica Folcker och Eric Amarillo.

Brittiska The Face var en fröjd för både öron och ögon, fast ögonen fick mest tror jag.

Jag måste få numret till hans frisör!

Stockholm Syndrome består av Charly Q, Melanie Taylor och Cornelia Jakobsdotter. Tjejerna känns igen från gruppen Love Generation och deras show gav verkligen rättvisa åt namnändringen. Vilket syndrom! Kan det vara ADHD eller?

Fullt ös hela vägen. Ända in i kaklet. Var de dopade?

Eleftheria Eleftheriou, kvällens charmiga grekiska bidrag. Sannerligen en aphrodisiac.

"An aphrodisiac is an agent which acts on the mind and causes the arousal of the mood of sexual desire"

Ivi Adamou framförde sitt och Cyperns bidrag i årets Eurovision Song Contest.

La la love, kvällens bästa schlager kanske...

...framförd med charm och hetta.

Jedward, blev nästan överröstade av en ungflicksmobb som framkallade skrik lite utöver det vanliga. Tankarna for till sextiotalets Beatleskonserter.

Grabbarna lyfte upp den amerikanska skådespelaren Tara Reid på scenen, för kvällen iklädd en svensk flagga. Tara slog igenom i American Pie för den som vill ha lite mer kött på benen.

Så kom hon då tillslut. Efter en lång, lång väntan med scenbygge och bandbyte smög en mystisk figur in i dimman på scenen och satte sig vid en vit flygel.

Loreen, vinnare av årets Eurovision Song Contest och vinnare av många människors hjärtan, genom sina uttalanden och sitt agerande, hade naturligtvis enorma förväntningar att leva upp till...

...och visst klarade hon pressen. Visst var hon värd att vänta på trots att fötterna värkte och ryggen höll på att ge upp.

Det var en värdig vinnare som tog scenen i besittning och trollband publiken. Det blev ett värdigt avslut på en underbar kväll i Tanto.

Hon bjöd på en härlig show med sin sparsmakade och exotiska framtoning.

Loreen äger! Hon äger mitt hjärta.

Jag ser fram emot att få se och höra mer från denna mystikens mästarinna.