UNIKABOXEN besöker Pride Park på Östermalms IP 2013

Själv tyckte jag att förra årets val av plats för Pride Park var lysande, men förstår tanken med att byta varje år. Ett evenemang som detta ställer höga krav och sliter hårt på mark och omgivning. Jag var lite skeptisk när jag fick reda på att Tanto skulle bytas ut mot Östermalms IP, men konstgräset i kombination med den naturliga ekdungen på ena långsidan fungerade över förväntan. Säkerheten förbättrades också efter torsdagskvällens smått kaotiska evakuering genom en utgång, som dessutom inkluderade en för ändamålet alltför smal och brant trappa. Efter fredagens kvällsshower kunde publiken lämna arenan på ett betydligt tryggare sätt genom två alternativa utrymningsvägar.

Teamet bakom Björn Borg satsade hårt på årets Pride och lyckades få en central roll både på Pride Park och i Paraden.

Annars fanns det lite för alla.

Information, diskussion och att skapa uppmärksamhet på politiska frågor blandades med massage...

...och något att äta och dricka.

Det jag uppskattade mest var mötet med den vanliga besökaren.

Det var lättare i år att få kontakt och jag fick några riktigt fina samtal under veckan. Olika öden och äventyr från både Svenska och utländska besökare. Det som slog mig då som alltid; man ska inte döma hunden efter håren. Övriga besökare var alla så stolta och läckra, så gay. Jag med min heterosexuella läggning kände mig lite blek och tråkig, men när jag väl träffade en person och vi började dela på erfarenheter slog det mig hur lika vi är och hur lika vi ansträngt oss för att lösa livets gåta. Tänk ändå vad mycket jag har gemensamt med den där starka och orädda personen. Det gjorde att jag växte och blev ballare och ballare för varje samtal, nästan lite gay. Det är det som jag tror, varför jag som hetero, är så attraherad av Pride. Pride lockar fram samtal och skapar möten som annars inte existerar.