© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2016
Vädret var med oss även denna söndag i maj
2011 gjorde den numer framlide sportjournalisten Jan Svanlund en betraktelse av detta evenemang och kunde konstatera; För sen duggregnet och de svarta molnen väl hade klarats av premiäråret 1994 så har man kunnat ställa klockan efter loppet. Väderklockan alltså. Det har varit sol och strålande väder varenda år sedan premiären klarats av. Jag tror inte att folk i huvudstaden riktigt förstår vilken gratisunderhållning det är som rullar fram på Stockholms gator. Vi ser ju några av världens finaste och mest värdefulla veteranbilar ute i trafiken!
Det Jan Svanlund då menar är kortegen, men även ute på Biskopsudden reser sig stundtals raggen och du måste nypa dig i armen för att fatta att detta inte är någon dröm, utan att dessa praktexemplar från internationell bilindustri tillverkade i en annan tid faktiskt existerar rakt framför dina ögon i nyskick..
Detta är konst och konsthanverk i den högre skolan. När det gäller amerikansk bilhistoria finns många träffar som är fantastiska, men här blandas länderna, entusiasterna och deras objekt på ett sätt som är unik åtmistone i sin omfattning. Över 500 fordon hade anmält sig i år. Här samsas rariteter från England, Tyskland och Frankrike med de Amerikanska klassikerna. Även Svenska klassiker ryms liksom bruksbilar och en fordonspark från en forna kollektivtrafik.
Tävlingsregler och bakgrund
Själva Gärdesloppet var urspungligen en hastighetstävling för bilar, som kördes på 1920-talet. Banan var en 2,6 kilometer lång slinga på Gärdet i Stockholm. Officiellt namn var Kappkörning å Ladugårdsgärde, vilket i folkmun och press blev till Gärdesloppet. Nutidens Gärdesloppet går tillbaka till 1994 och körs på ett lite annorlunda sätt. Nu med veteranbilar och på Södra Djurgården. För att locka åskådare till tävlingen körs tävlingsbilarna då som nu i kortege genom Stockholm.
Vid första tävlingen den 12 februari 1922 var även Kung Gustaf V och andra kungligheter närvarande. Då deltog 29 bilar i sju olika klasser bland annat en Minerva som kördes av den på sin tid kände bildirektören Hans Osterman, känd för mig och det stor flertalet för Ostermans marmorhallar, som på 70-talet huserade bland annat Hot Rod Show och andra spännande bilutställningar. Idag ingår Marmorhallarna och hela Stureplanskomplexet i ett av Dubai Properties Group´s exploateringsprojekt.
Anvisningar för 2016 års tävling
Fordonen är racer- och sportbilar i enlighet med VSCC, Vintage Sports-Car Club´s normer. Banan är en slinga som körs i högervarv och är 2 437 m lång, bestående av asfalt, grus och en skogsväg av hård packad jord. Tre heat om tre varv/heat skall köras mot en idealtid om 250 sekunder per varv, 35,09 km/h. Tiden mäts vid varje varv och varje differens från idealtiden ger straffpoäng. De två lägsta sammanlagda poängen per heat samt de tre därefter lägsta poängen från de tre heaten går vidare till ett finalheat bestående av nio deltagare. Diskvalificerad blir deltagare som under pågående heat av taktiska skäl står stilla eller som under de sista 100 m innan målgång kör långsammare än 10 km/h. Maximalt en passagerare får medfölja under kappkörningen. Varje heat inleds med ett visningsvarv utan tidtagning. Starten sker med 25 sekunders intervall. Efter målgång skall deltagarna i heatet samlas upp efter målrakan vid Svempas kurva för gemensam återfärd till depån. Finalheatet körs i tre varv enligt ovan men utan visningsvarv.
Se upp för lekande barn och vilda djur Vägtrafikkungörelse paragraf 5 gäller alltid Djurgårdens hastighetsbegränsning är 30 km/h där annat ej anges
Varning motorsport kan vara farligt! Vid 2000 års Gärdesloppet invigde Prinsessan Lilian officiellt det övergripande namnet Prins Bertil Memorial, efter maken och motorprinsen Prins Bertil. Dagens speaker en känd radioröst och ett återkommande namn i detta sammanhang; Anders Hildemar Ohlsson skapade den där rätta inramningen för publiken.
Folkbilar och exklusiva vrålåk
Något som ger denna träff extra krydda är just mixen. Högt som lågt och allt är lika intressant, även om samtalet med kvinnan som ägde en 1963 Chevrolette Covette med delad bakruta, skapade en särskild nostalgisk känsla för mig. De Corvetter jag själv hade på 60-talet var kopior av märket Corgi Toys, men kärleken till bilmodellen har alltid funnits där, tillsammans med drömmen om att få ratta skönheten i naturlig storlek.
Concours de Charme
Tävlingen där människan och bilen ska ingå i en tidsenlig symbios. Kläder och tillbehör ska spegla tidsandan och övertyga domarna. Ovan ett i mitt tycke lyckat exempel med en semesterpackad 1951 Renault 4 CV och den stolta ägaren med den på 50-talet obligatoriska hatten.
Nedan ses fler fina exempel; Morgan Eriksson med sin Grålle, en jordbrukstraktor av märket Ferguson från 1955, Lars & Ulla Öhman i en Cottereau 1906, Roger Lundberg med en Volkswagen ambulans beställd till Porjus kraftstation i Norrbotten 1953 och Roger Anderssons fina lastbil, en Ford T från 1922.
Ovan Peter Nyblom, som kört upp sin vackra Pontiac Bonneville Broughham 1966 på podiet, intervjuas av motorjournalisten och speakern Christofer Willhans. Tillsammans konstaterar de att en bensintörstig V8 med 50 år på nacken förmodligen är den mest miljövänliga bilen. Inget är så resurskrävande som att producera en ny bil och dessa skönheter är dessutom inga bilar för vardagsbruk. Om fler intresserar sig för veteranbilar och lägger tid på att underhålla och bevara dessa, blir kanske resultatet ett minskat behov av nya bilar. Transporter med bil minskar, som i sin tur minskar påverkan på miljön och klimatet. Finåkning och en tur med bilen blir då kanske åter ett begrepp och något som förläggs till sommaren och lediga dagar. Resten av året när bilen står i garaget kan vardagstransporter till och från jobbet kanske ske med den kollektiva trafiken eller med en trampcykel. Intressant tanke och egentligen något som kan överföras på många delar i vårt överproducerande samhälle.
SS Jaguar 100 - En riktig raritet
Idag ingår bilmärket Jaguar i den Indiska bilkoncernen Tata Motors som i sin tur ingår i konglomeratet Tata Group. Allt började en gång på 20-talet när två motorcykelentusiasterna William Lyons och William Walmsley bildade företaget Swallow Sidecar Company. Från början var produktionen inriktad på sidovagnar till motorcyklar. Lyons såg tidigt möjligheter att utöka företagets verksamhet och 1927 fick man en order på att bygga karossen till småbilen Austin Seven. Resultatet uppskattades och företaget fick flera kontrakt på karosser från biltillverkare. Morris Cowley, Fiat 509, Swift Nine och Standard Big Nine fick alla karosser från Swallow Sidecar Company. 1931 introducerade man en helt egen serie bilar under namnet SS och redan några månader senare gjorde man succé med modellerna SS I och SS II på London Motor Show. Harry Weslake, en av dåtiden mest framträdande bilkonstruktörer, kom in i företaget 1935 och samma år använde man namnet Jaguar för första gången. Motorn hämtades från den större SS I och chassit baserades på densamma. 90 i namnet kommer av bilens toppfart på 90 mph (145 km/h). 23 bilar byggdes innan den 1936 ersattes av SS Jaguar 100, den mest kända bilen från den här tiden, med en toppfart på 100 mph (161 km/h) och en acceleration på 0-100 km/h på 10,5 sekunder.
Från 1938 kunde bilen även beställas med en större 3,5 liters motor. Sammanlagt tillverkade SS Cars Ltd 198 st 2,5-liters- och 116 st 3,5-litersbilar.
Av naturliga skäl bytte företaget namn till Jaguar Cars under andra världskriget, eftersom initialerna SS inte längre var så gångbara och det är under det namnet som företaget blivit legendarisk inom motorsporten med tävlingsbilar som C-Type, D-Type och E-Type, där E-Type blev populär även utanför tävlingsbanorna.
Kampen på och utanför tävlingsbanorna
Fabriksteamens kamp om segrarna på de Europeiska tävlingsbanorna under 50-talet var utvecklande även för de modeller som skulle framföras på vanlig väg och för bilförsäljningen i allmänhet. Skivbromsar, säkerhetsbälten, däck för olika väderförhållanden och väghållning är områden som utvecklats för tävlingsbanan, men som överförts för att skapa ökad trafiksäkerhet på våra allmänna vägar. På 50-talets tävlingsbanor var det förutom Jaguar med sin D-Type, Mercedes och BMW som dominerade. För Mercedes och BMW har detta förmodligen legat till grund för deras nuvarande status hos privatbilister. Särskilt BMW, som de flesta upplever lite sportigare även i sina familjemodeller.
Jänkarna hade och har sina egna tävlingar
Efter andra världskriget började racing med trimmade standardbilar, så kallad stock-car racing, på allvar bli populärt i USA. Banor anlades över hela landet och dessa drog till sig fler och fler racingsugna förare som körde inför större och större publik. Några gemensamma regler för banorna och tävlingarna existerade dock inte.
I december 1947 ordnade därför Bill France Sr. från Daytona Beach i Florida ett möte på Streamline Hotel i staden för att diskutera frågor kring stock-car racing. Efter mötet föddes National Association for Stock Car Auto Racing, NASCAR. Få, om ens någon, trodde att den nya organisationen skulle nå någon framgång. Från början var det spritsmugglare med motorstarka bilar, trimmade för att kunna köra ifrån polisen, som började tävla mot varandra om vem som var snabbast. Det dröjde dock inte länge förrän biltillverkare och sponsorer förstod potentialen.
Under 50-talet dominerade ett bilmärke utanför Detroits Big Three, Ford, GM och Chrysler; Hudson Hornet, som tog hem toltalsegern 1951, 1952 och 1953. En provokation som naturligvis krävde ett svar från jättarna i Detroit, men kanske inte på samma sätt som konkurrenterna agerade mot varandra i Europa. Bolag som Procter & Gamble, Kellogs och General Foods lockades tidigt till bilarna, förarna och deras popularitet hos vanligt folk. Det blev därför mer lönsamt att koppla team, bil och förare till ett tvättmedel eller kaffesort än att koppla teamet till ett bilmärke. Liknade beteende har vi sett i Formel 1 med cigarett- och sprit reklam.
Idag lockar serien mer än 100 000 åskådare i snitt per tävling. Förutom de drygt sju miljoner människor som ser tävlingarna på plats varje år, följer mer än 200 miljoner racingfans loppen i TV. Inom motorspoten har denna tävlingsform blivit den näst största publikmagneten efter Formel 1.
Utvecklingen av bilarna för de Amerikanska tävlingsbanorna påverkade precis som i Europa utbudet på privatbilsmarkanden. Kraften, farten och prestandan skulle avspeglas i modeller för gatubruk. 1964 vann Chrysler tävlingen Daytona 500 NASCAR med en ny motortyp och 1966 presenterade man flera bilmodeller med den för tävlingsbanorna utvecklade motorn 426 Hemi. 426 står för slagvolymen på 426 kubiktum eller 7 liter och Hemi är en förkortning av de åtta förbränningskamrarnas utformning med en hemisfärisk, halvcirkelformad topp, se skisser nedan. Föregångaren till Hemi är Flathead.
De bilmodeller som Chrysler presenterade 1966 med den nya supermotorn var Dodge Charger, Dodge Coronet och Plymouth Satelite.
Hemi blev snabbt ett begrepp för bilentusiaster, men även för en måttligt intresserad allmänhet. Den bensindrivna bilmotorn av typen V8 tillverkades av Chrysler Corporation och monterades i bilar för gatubruk mellan åren 1966-1971 och skapade en kult och begreppet muskelbilar. Motorn var egentligen endast avsedd för tävlingsbruk inom NASCAR och Dragracing, men lösningen med hemisfäriska förbränningkamrar blev revolutionerande och grundprincipen används idag i alla moderna bilars motorer.
Bilar som originalutrustades med en Hemimotor betingar idag mycket höga priser jämfört med samma modeller utrustade med andra motorer. Sammanlagt monterades Hemi-motorer i 10 904 bilar avsedda för gatubruk.
Stay tuned and keep that crazy feeling at
UNIKABOXEN.NET
