När Lofsdalen själv vill presentera sig kan de låta så här. Texten är hämtad från lofsdalen.com

...definiera känslor är inte lätt. Men en sak är säker: finns de är de svåra att dölja. Det emotionella är en del av människan som inte låter sig påverkas av evolutionen i övrigt.

Det vi i Lofsdalen känner för vår bygd kan sammanfattas i två ord: äkta kärlek. En kärlek som är omöjlig att ta miste på. Och den präglar allt vi gör. Hur vi förhåller oss till varandra och till naturen. Hur vi möter våra besökare. Hur vi kommunicerar. Hur vi planerar och genomför de åtgärder och aktiviteter som ska locka ännu fler människor till Lofsdalen. Byn där vi lever och verkar är liten. Det betyder att det mesta kommer nära. Blir personligt. Hos oss finns det stora i det lilla. En styrka som skiljer oss från andra fjällanläggningar. Den ska vi utnyttja och bygga vidare på. För med de starka känslorna kommer också en stark tro på framtiden. En vilja till förändring och utveckling. Vi vill jobba för att vår bygd ska blomstra; leva både vinter- och sommartid.

Det är första gången familjen besöker Lofsdalen vintertid och andra gången totalt. Som Stockholmare boende mitt i smeten är det förlösande att komma upp till tystnaden, stjärnorna och det omslutande lugnet. Kalla det för terapi eller luftombyte, men faktum är att det laddar batterierna på ett sätt som gör tillvaron i storstaden, med allt vad det innebär, drägligare.

Vi hade redan packat och allt var klart för avfärd till Stockholm, när förslaget om fördöjning damp ner i mitt medvetande. Hur ofta ges tillfälle att bevittna en riktig skoterträff med allt vad det innebär? Jag hann inte övertala barnen utan jag bara parkerade bilen och lämnade barnen utan någon pedagogisk övertalning. Frugan hängde med, men det dröjde inte länge förrän vi tappade kontakt och jag fortsatte på egen hand och hittade en hel del bilder som förhoppningsvis beskriver den dedikation och intressse för kulturen som speglar deltagarna på Lofsdalens skotermöte.

Jag fascinerades snabbt av utbudet av läckra skotrar och balla människor.

Insåg snabbt att bara för att jag tycker det är fantastiskt att braka loss med en frän skoter på ett optimalt underlag med lagom mycket snö är jag definitivt inte en av dem. Jag är fortfarande en Stockholmare som tycker det är kul att åka skoter. Dessa män och kvinnor lever i en skotermiljö.

Dessa människor är skotermänniskor.

Gipsade armar berättade historier om ett dåligt planerat hopp eller en räddningsinsats som gick snett.

Trapper var självklart på plats och grillade hamburgare så att ingen skulle behöva svälta. Dagen avslutades traditionsenligt på Trapper med After Skoter.

för fler bildreportage besök

© UNIKABOXEN.NET 2012