© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

Samling vid Riddarholmskajen

När jag anlände till platsen hade många walkers redan samlats och det kryllade av entusiastiska fotografer som i likhet med mig letade efter den unika bilden. Något som ingen annan sett. En koppling, en idé eller bara ett snyggt porträtt av någon som spenderat hela morgonen framför spegeln med ambitionen att skapa en personlig zombie. Zombiewalken är en tämligen modern företeelse. Här i Stockholm startade allt 2007 på initiativ av Gustaf Lyckman. Hela idén har sitt ursprung i en liten parad/uppvisning med omkring 60 deltagare på den Amerikanska spelkongressen Gen Con i Milwaukee, augusti 2000. Det första arrangemanget med benämningen Zombiewalk skedde först tre år senare i Toronto och organiserades av skräckfilmsfantasten Thea Munster. Idag har konceptet spritt sig över hela världen, men inte många städer kan stoltsera med 10 genomförda zombiewalks och en 11:e på gång. Två från The Crew samlar sig, tar en cigg och lite vätska inför dagens uppvisning på Gamla Stans gator, bilderna ovan.

Förberedelser

De allra flesta som ville visa upp sig i manifestationen kom till platsen väl förberedda för uppgiften, men det fanns även möjligheter att tillfredsställa spontana behov på plats av duktiga maskörer från olika skolor. En man som jag pratade med hade tagit sig till Stockholm med tåg och där på tåget hade han och hans familj, var och en för sig, lagt sina masker. Har själv hållit på med smink under en tid då jag var aktiv i en fri teatergrupp, så jag vet vad som krävs av en. Här fick jag träffa flera barn som själv lagt fantastiskt fina latexmasker. Masker som vida överskred mina bästa försök.

I slutet av 90-talet var den teatergrupp jag tillhörde sidekick vid en tvådagars skräckfilmsfestival på biograf Skandia på Drottninggatan här i stan. Jag själv, kommer jag ihåg, satt hur länge som helst i sminklogen för att få ett skräckinjagande utseende. En elev hos en av våra duktiga maskörer från film och teater, som jag dessvärre glömt namnet på, såg till att jag fick en heltäckande latexmask, som hon sedan gjorde välbehövliga hål i, för att jag skulle kunna andas och se lite med ena ögat. Det andra byggde hon över med en varböld, som hon sedan kompletterade med diverse färska sår och gamla ärr. Resultatet blev inte helt olikt dagens aktörer och människorna på Drottningatan reagerade på lite olika sätt, när jag hasade runt och bjöd in helgflanörer till en weekend i helvetet. Det var kul och förstår drivkraften hos alla dessa entusiaster. Särskilt i en storstad är det så lätt att bara bli en i mängden. Ingen ser dig. Med en bra mask blir du garanterat synlig. Du behöver inte vara exhebitionist för att gilla det.

En våt dröm för fotografer

Sommar innebär alltid en rad olika arrangemang som gör sig bra på bild. Det är många konserter, festivaler och den årliga Pride Paraden, men detta tog nog priset i antal fotografer. Proffs och hobbyfotografer med tunga prylar trängdes med mobilanvändare och stundtals kändes det som att antalet fotografer var fler än antalet aktiva aktörer. Pratade med en fotograf som kommit hit från Södertälje och gjort det några år i rad. - Har aldrig sett så många kameror på ett och samma ställe, sa han och en annan fotograf suckade lite uppgivit när han tänkte på hur hans bilder bara blev några till bland alla andra. Förstår vad han menade. Du blir lätt förblindad av modellernas lockande blickar och kostymer och ser inte helheten eller när något spännande sammanhang dyker upp, som kan göra just din bild unik. Närvaron av alla fotgrafer kändes störande och jag tror att det var en känsla som jag inte var ensam om. Vi trampade på varandra och en som intagit en lägre ställning precis bakom mig föll jag över, när jag backade under en fokuserad panorering. Efteråt blev dessa bilder på likasinnade ganska intressanta och en spegelbild av mitt eget agerande i jakten på den bästa bilden.

Engagerade team bakom flera gruppframträdanden

Mistresse of the robes eller Venetiansk hovdam på karneval? Hon berättade om sin karraktär och planeringsarbetet tillsammans med de övriga fem i detta team, men just hennes karraktär fastnade inte. - Vi planerar allt tillsammans, roller, teman och idéer som poppar upp. Sedan är det jag och en av tjejerna som lägger maskerna, berättade hon. Teamet har varit med i flera år och planerar redan för nästa event vid Halloween.

Generalrepetition av inövade roller inför promenaden

För gatans teater finns inga slutna repetitioner utan publik. Visst du kan testa på kompisen hemma eller skrämma dig själv i spegeln, men det är först på gatan du får svar om karraktären håller. Nere på kajen började överväntade aktörer testa repertoaren och rekvisitan. Blod i alla former och med olika anordningar för att få det att flöda eller rentav spruta, var helt klart den mest använda metoden för att förstärka mask och scenklädsel.

Strax efter klockan ett rullade tåget igång

Efter ett seriöst tal av paradgeneralen och en av de drivande i Stockholm Zombie Walk, David Giertta, började den gröna militärjeepen rulla. Förutom uppmaningar om att ha kul repeterade han reglerna: - Lek bara med dem som vill bli lekta med och kladda bara på dem som vill bli kladdade på, följ funktionärernas anvisningar och håll er bakom militärvagnen.

På taket av vagnen står Shawn Malekifar en annan drivande profil och projektledare för höstens Halloweenkryssning den 2 november till Riga.

Publikkontakt

Den kanske viktigaste delen i alla offentliga performances. Kan lätt balla ut med gråtande barn, arga föräldrar och personer som kräver ersättning för nedkladdade kläder, men detta är ett gäng väldisiplinerade aktörer som vet var gränserna går. I långsam takt makade sig deltagarna i sina skräckinjagande konstymeringar längs gränderna i Gamla Stan till turisters och cafégästers förtjusning. Många undrade nog vad detta skulle manifestera.

Stolt festivalgeneral

David Giertta kunde konstatera att allt gick enligt planerna lite von oben tack vare sina bladerunner styltor.

Återsamling vid Riddarholmskajen

David tog micken och frågade deltagarna: - What do we want? Deltagarna skrek tillbaka: - Brains!
- When do we want it? och alla skrek: - Brains!

För många var det nu förlösande att lossa på de heltäckande latexmaskerna och låta huden andas igen. För andra bara skönt att sätta sig i rännstenen och nöjt konstatera att ännu en Zombie Walk avslutats. Kanske skulle insatsen resultera i någon utmärkelse vid den kommande priutdelningen.

Prisutdelning och avslut

De som hade imponerat på juryn var följande, listade utan imbördes ordning:

Pojken i björndräkt som crawlade halva Stora Nygatan, Red Bull i ögat, De tre Sjuksyrrorna, Vikingatjejerna, Luciatåget, Partybruden i röd laméklänning, Hemmafrun med damsugaren