Summermeet Cruising

Cruising efter Summermeet är ingen vanlig raggarsväng. Det lamslår hela staden och avgaserna ligger som ett täcke över allt och alla. Det är sannerligen en upplevelse utöver det vanliga, som inte bara ger dig rethosta. Detta är en demonstration eller åtminstone en manifestation där parollen är; vi mot Svensson. Föraktet mot Svensson är nog mer en jargong än en politisk ställning och har alltid tillhört subkulturen, där kontrasten mot det normala och folkhemmet är en viktig ingrediens. Att chocka etablissemanget med rasistiska och sexistiska budskap är en annan, men gäller inte generellt för alla som gillar feta jänkare och cruising. Det är ett underbart skådespel, en show med extra allt.

En kille som jag träffade på trottoaren och som jag hade en längre konversation med berättade om dagens uppdelning av raggarkulturen i två kategorier. Dessa två grupperingar har lite svårt att acceptera varandra och varandras tolkningar av subkulturen. Det är inte bara en generationsfråga som har med åldern att göra, utan verkar vara ett aktivt val som görs.

Att åka Trash Cruiser med hög musik är utmärkande för den ena kategorin. Ser ut som skrotbilar, knappt körbara, men med avancerad gasfjädring, dyra fälgar och påkostad ljudanläggning. Bilarnas bakdel ska vara stukad, som om den blivit överkörd av en pansarvagn och den bakre kofångaren ska skrapa i asfalten. Intrycket ska vara så risigt som möjligt och uttrycken från passagerarna så provocerande som möjligt. Det är bärs, brudar och bröl som gäller. Brölet är tung tecno, vilket retar gallfeber på finbilsraggarna i kategorin Classic Cruiser som vill anamma 50-talets rockabilly både i musik, klädsel och livsstil.

Gruppen som hamnar mitt emellan dessa två rivaler är de som kör omkring i något från kategorin Customized Cruiser eller Indie Cruiser. Här ryms en mängd olika fordon som Hot Rods, Bubblor, Amazoner och annat smått och gått som rullar. Oftast stolt rattade av den som byggt, renoverat eller bara köpt objektet. Under en cruising som denna kan dock i vissa fall ansvaret för ratten deligeras till lämplig chaufför, eftersom festandet är en viktig del oavsett kategori och grupp. Namnen på dessa fordonskategorier är mina egna och inga officiella benämningar. En personlig förenkling av en subkultur som är betydligt mer komplicerad, men där det gemensamma ändå är rätten att fritt få uttrycka sig - en förmån som inte alla i världen åtnjuter.

Totalt kaos i trafiken

Kommunen hade i år lämnat över ansvaret för ordningen till arrangören. Ett ansvar som blev övermäktigt, då ansvaret begränsades till de ekipage anmälda till Finbilscruising och som betalat hundra kronor i deltagaravgift. Sträckan där publiken skulle få tillfälle att möta bilarna hade också begränsats för att skapa förutsättningar att bemästra ansvaret. Resultatet blev det motsatta. Kritiken efteråt lät inte vänta på sig. Kommentarerna på Facebook blev beska och där jag stod kunde vi konstatera ett totalt kaos vid den rondell som skulle hantera bilar anmälda till Finbilscrusing, vanlig kommersiell lastbilstrafik och alla tillresta cruisers, som också ville vara med. Så många Finbilar blev därför inte dokumenterade i detta reportage, men dessto fler personporträtt.

Cruisingen var katastrof. 2 timmar för att komma in på sträckan, sen våga man inte åka ut pga man inte kom in igen.

Veckan efter floppen sa Klas Brink, arrangör för Västerås Summermeet, till SVT Nyheter/Västmanland att han definitivt inte klarar av att göra cruisingen nästa år. Västerås stad öppnar emellertid upp för att gå in med mer resurser i arrangemanget.
– Vi kan absolut tänka oss att bli medarrangör, säger Staffan Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande till SVT. Det återstår att se vad detta i praktiken innebär och om det kan leda till att hela den traditionsenliga cruisingen längs med cityringen blir verklighet igen 2023. Det stora problemet verkar ha varit för alla som befann sig ute på Johannisbergs flyfält att ta sig in till Sjöhagsvägen och det begränsade cruisingområdet för Finbilscruisingen. Jag kom aldrig längre än till Saltängsvägen där jag parkerade och tog mig gående fram till rondellen som möter Johannisbergsvägen, ett nav på den tilltänkta cruisingsträckan och normalt en bra plats för publiken, men tyvärr nu utan en smidig koppling till Sjöhagsvägen och Finbilscruisingen.

Framför allt måste sträckan ändras. Folk kommer inte åka tillbaka till den katastrofen som var i år.

De som lyckats med att bänka sig längs Sjöhagsvägen verkar alla som SVT intervjuade vara nöjda med att åter få se dessa vrålåk i staden. För dem var det inga problem, men för oss som skulle ta oss från flygfältet tog det stopp redan vid utfarten. Vi var några som valde att ta Tidövägen söderut och sedan via små grusvägar ta oss fram till Saltängsvägen. Det funkade, men vi kom aldrig i närheten av Sjöhagsvägen.

Min bil är inte lik din bil - det är en likbil

Kisspaus skapade förutsättningar för mig att närma mig några sällskap. Ett gäng som stolt poserade framför min kamera var sällskapet ovan som åkte likbil. Många goa detaljer för att förgylla utflykten och skapa en lite annorlunda upplevelse. Kreativt så det förslår. Bilen är en Cadillac från 1947. Det nästan tre ton tunga fordonet drivs fram i original av en V8 på 5,7 liter. Räcker bra då bilens syfte verkar vara lek och nöje.