Förfest med Poppycocks Cabaret i källaren

Loca Lamoress, Greedy MacQueen och Empress Emerald bjöd på förfest i källaren. Med massor av glitter, en smula okynne och lagom mycket storhetsvansinne kan vi garantera att det här kommer vara det bästa av det bästaste ni någonsin sett! Det kommer bli crazy, spaceat, sött, sexigt och lite scary, lovade dem inför denna inledning i Scalateaterns källare på Swedish Burlesque Gala.

Och visst blev det härligt och hett i källaren. Det blev trångt och svettigt i den lilla lokalen. Publiken var pimpad och uppklädd. Vart hade jag hamnat? Är detta Stockholm 2022? Det kändes snarare som Berlin 1922. Blev nästan förvånad att min Svenska fungerade i sammanhanget.

Mina år med Stockholm Pride har gett mig en liten vänkrets med människor som anamar uttrycksformen. Inte bara värdparet Fräulein Frauke och JP Bichard. Burlesque och Dragshow har mycket gemensamt. Både Dragqueens och Dragkings är välkomna och gränserna är tämligen utsuddade. Skillnaden är att på dessa scener kan vad som helst hända och vem som helst kan framföra en sexig show.

Poppycocks är plantskolan. Scenen är mindre, publiken begränsad i antal och du har möjlighet att testa inom familjen innan du ger dig på de större officiella sammanhangen. För mig var det därför en extra förmån att bjudas in till denna värld och med kameran försöka förmedla känslan. Det som inte kommer med på bilderna är de obligatoriska Ååååh, Ooooh och applåderna, som ger energi till den som står på scenen och triggar fram det där lilla extra.

En passande scen

Scalateatern är en passande scen för genren med sina fina anor och ett brokigt förflutet. Teatern invigdes 1918 med namnet Pallasteatern. 1933 döps den om till Vaudeville-teatern för att sedan redan året efter transformeras till biograf med namnet Carlton. Sedan 1941, när Sandrew tar över biografen, har Scala varit namnet på detta nöjespalats för allsköns uppträdanden och konstformer. Unikaboxen har varit här förut och njutit med Louisiana Avenue och efterfest med Bar Brasil. Privat och utan kamera har det blivit en del också, från Norén till Grotesco.

Kvällens föreställning hade jag tänkt njuta som publik, men kameraväskan hängde ändå med för säkerhets skull. Kanske några mingelbilder från förfesten. Det blev lite mer, som synes. Bakom varumärket Bichard står det äkta paret JP Bichard och Fräulein Frauke. När JP fick syn på mig frågade han direkt om jag hade tänkt plåta föreställningen. Han själv skulle filma och hade ingen annan fotograf på plats. Jag sa nej och att jag för en gångs skull ville ta del av showen som publik. Hela första akten satt jag därför snällt på min plats. Njutningen blev inte optimal. Kände mig instängd och ofri. Är så van att ta del av händelser genom kameran. Därför efter pausen mellan akt ett och två beslöt jag mig för att inte återvända till min plats. En kvinna i personalen visade mig en liten fällstol vid utgången som jag kunde använda och annars kunde jag röra mig fritt med kameran så länge jag hade ett ok från JP.

Därav den ofullständiga dokumentationen av kvällens artister och anledningen till att endast akt två finns med i reportaget. Ett misstag jag inte vill upprepa. Sammantaget blev det ändå en underbar upplevelse som avslutades med mingel i teaterfoajén och ute i det fria. För de partysugna fanns möjligheter att fira natten i källaren. Jag nöjde mig med några avslutande mingelbilder innan jag nöjd begav mig hemåt. Det jag tog med mig är framförallt den inkluderande atmosfären. När Fräulein Frauke såg att jag var på väg att lämna stoppade hon mig, gav mig en varm kram och tackade för min medverkan. För mig är det en utmärkelse, ett godkännande och en uppmaning att fortsätta att tränga mig in i sammanhang som harmoniserar med Unikaboxens devis - your guide to all the fun things in life. Tack alla för en underbar, inkluderande och kärleksfull uppvisning.