Efter att trummorna väckt hela Nørrebro och budskapet om lördagens sommarkarneval nått alla i grannskapet, var det dags att fira lite tillsammans med öl och dans. Maria hade förberett så att vi hade både öl och musik till den lilla förfesten.
Ölen såldes till självkostnadspris och betalades smidigt med den samnordiska varianten på Svenska Swish. Märkligt nog står Sverige utanför detta samarbete över gränserna. Därför blev det problem för mig. Jag hade inte en enda dansk krona på mig, men Maria bjöd på ölen.
Jag får komma ihåg det nästa gång vi ses.
Allt var jättetrevligt, meget hyggeligt, som Dansken säger och en underbar start och inledning på min karnevalsweekend i Köpenhamn. Jag fick också tillfälle att stifta bekantskap med stadsdelen Nørrebro, som närmast genomgått en transformation från det ghetto jag minns från 1980-talet. Då med husockupanter, våld och narkotika var det en stadsdel jag helst undvek. Vi hade husockupanter i Stockholm också, men på en helt annan nivå. Händelserna i kvarteret Mullvaden 1977-1978 var i jämförelse bara en fredlig demonstration, som avslutades med en mindre skärmytsling när ockupanterna avisades med hjälp av polis.
Nu blomstrar däremot livet på Nørrebro och jag blev klart positivt överraskad. Spännande butiker, restauranger med uteserveringar och en massa roliga öl-barer. Låter kanske som en självklarhet för varje stadsdel i en huvudstad som Köpenhamn, men detta var nytt för mig. Något utanför de traditionella turiststråken och mina vanliga hoods. Kanske var det inte så farligt på 1980-talet heller, men då låg det utanför min comfortzon. Med tiden har den blivit ganska vid.
