© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2013

Stockholms första gasverk, Klaragasverket, började leverera gas till staden 18 december 1853, men efterfrågan på gas i Stocholm ökade rejält under 1880-talet och man insåg att Klaragasverkets kapacitet inte skulle räcka till. Blickarna riktades mot Hjorthagen, som med sin närhet till Värtan gav goda förutsättningar för att kunna ta emot stora båtar med den för produktionen så viktiga kolen. Första spadtaget för det nya Gasverket togs den 1 april 1890 och den 6 november 1893 kunde den väldiga anläggningens första fjärdedel tas i bruk och släppa ut gas på nätet. Ansvarig projektledare blev Adolf Ahlsell och han kunde engagera kvalificerade och hängivna medarbetare. Gasteknikern Inge Pettersson, konstruktören Fredrik Enblom och verkschefen Arvid Knös som några exempel, men mest påfallande var en framstående ung arkitekt, Ferdinand Boberg.

Bobergs gasproduktionsanläggning präglas av de röda tegelhusens speciella dignitet som inger respekt för verksamheten. Dessa vackra och välgjorda arbeten är typiska för tiden kring förra sekelskiftet. Bygnaderna skulle förmedla vad som var viktigt och vad medborgarna skulle vara stolta över. Väldiga katedraler för att hedra arbetets lov och nationens framtidstro. Arkitektoniskt vackar extriörer stöttade också innovationer och ny teknik. Gasklockorna och den inte helt ofarliga tillverkningen av gasen packades in i den Bobergska trygga arkitekturen med de rundbågiga fönstren, mjukt välvda inåt. Ett smart, men knappast billigt, sätt att mota nej-sägarna och tvivlarna. Ingen skulle lämnas oberörd vid åsynen av dessa kolosser.

I planerna för gasverket skulle fyra klockor á la Boberg byggas, men det blev endast två. Redan 1912 när det var dags att uppföra klocka nr 3 valde man bort den omslutande tegelbyggnaden. Gasanvändningen hade blivit accepterad och behovet av att klä in och frisera verksamheten var inte lika stor och oron för att vätskespärren skulle frysa vid kall väderlek stillades genom effektivare uppvärmningsanordningar. Man behövede helt enkelt inte bygga in klockorna längre.

Verksamheten förfinades, utvecklades och tillverkningen expanderade hela tiden från starten 1893 och ända fram till oljekrisen 1973-74. Mot slutet av 60-talet hade man gått ifrån kolgasverket till ett modernare spaltgasverk med lättbensin som råvara vid tillverkningen. När priset på lättbensin steg kraftigt hängde ett seriöst nedläggningshot över anläggningen. På 10 år mellan 1970 och 1980 steg priset från 120 kr/ton till ofattbara 2500 kr/ton. Genom taxehöjningar på gasen och anpasning av produktionen var dock Hjorthagens gasverk i drift ända fram till tisdagen den 18 januari 2011 klockan 06:45. Då stängdes utgående gasventil från spaltgasverket.

Som liten var detta Stockholms farligaste plats. De mäktiga gasklockorna och världen bakom det taggtrådsbeklädda höga trästaketet var förbjudet område. Bara att passera området i baksätet på familjens Bubbla väckte olustiga känslor. Det luktade krig och en tid långt långt innan min.

Farbror Gunnar var en farbror för mig trots att vi inte var släkt. Han var gift med Julia som var min Mors väninna. Han jobbade på Gasverket. Han kunde berätta rysliga historier om hur farligt och hemligt arbetet bakom staketet var. Ibland var han svart av sot från koks när han steg av Lidingöbanan i Baggeby och vandrade vägen upp till hemmet på Kostervägen. Jag minns att jag var lite rädd för honom.

Så här nästan ett halvsekel senare är det följdaktligen med viss respekt jag passerar den tidigare så välbevakade grinden och travar in på området.

En av de två ursprungliga kolladorna i trä står fortfarande kvar med sitt karakteristiska vinklade fasadliv. Ladorna blev snabbt för små i takt med att produktionen ökade och redan 1919 flyttades kollagret ut från ladorna till en kolgård utomhus utmed Husarviken, med plats för 200 000 ton kol, vilket räckte till en halvårsproduktion under kolgasverkets storhetstid.

Nu ska området pietetsfullt exploateras och ge plats åt bostäder och nya arbetsplatser. De vackra tegelbyggnaderna kommer förvandlas till spännande scener och mötesplatser för Stockholms växande befolkning.

Det känns betydelsefullt att man än en gång utnyttjar skönheten och dragningskraften i dessa byggnader och låter de förbli riktmärken i den nya stadsdelen.

Hela exploateringen benämns som Norra Djurgårdsstaden och omfattar området kring Husarviken i norr, över Värtans hamnområde, till Loudden i söder och är ett av Europas mest omfattande stadsutvecklingsområden.

Totalt planeras för 12 000 nya bostäder och 35 000 nya arbetsplatser som ska kombineras med en modern hamn och annan strategisk infrastruktur som Spårväg City. Planeringen startade redan i början av 2000-talet, och utvecklingen kommer att pågå under många år och i flera olika etapper. Området planeras vara fullt utbyggt omkring 2030. 

I Gävle ligger man faktiskt steget före och i hamnområdet finns två fina gasklockor med omslutande tegelbyggnader, varav den ena faktiskt också ritades av Ferdinand Boberg. Klockorna har gjorts om till spännande scener för konserter och teaterföreställningar. Se reportaget från Gävle i sin helhet.

Att utnyttja gamla men välbyggda och stabila gasklockor är inget epokgörande och unikt för Sverige. I Köpenhamn intill Österbro station finns till exempel Gasværket, ett gammalt gasverk som gjorts om till en fantastisk teaterscen. Det finns säkert fler exempel runt om i Europa.

Rockabilly brudar, Cruisers och Raggare poserade framför de vackra monumenten över Svensk industrikonst i samband med en konsert i den stora klockan.

Stay tuned and keep that crazy feeling at

Uppgifterna om Norra Djurgårdsstaden är hämtade från Stockholm Stads hemsida | Övriga fakta är hämtade från Wikipedia.