Förberedelser på Norr Mälarstrand

Som vanligt föregicks paraden av omfattande förberedelser på Norr Mälarstrand som dagen till ära spärrats av för vanlig trafik och likt tidigare år var det givetvis någon boende i området som inte uppmärksammat detta. En viss irritation blandad med lätt förvirring uppstod när bilen skulle lotsas ut ur det avspärrade området, men allt löstes. Smink- och parfymkedjan Kicks var på plats och under parollen More Of You hjälpte de deltagare och publik att få till det där lilla extra.

En viss osäkerhet kring säkerheten uppstår alltid, trots att det aldrig hänt något allvarligt under de tjugofem år som paraden funnits, så varför nu? Ja, det kan man fråga sig, men vi matas ständigt med den ökade hotbilden och organisationen Stockholm Pride vill inte spe på den med alltför tydliga provokationer eller politiska ställningstaganden. Viljan att vara opolitisk och samtidigt manifestera friheten att älska vem du vill under parollen Starkare tillsammans är en utmaning och något som föreningen fått kritik för. En del frågar sig var protesterna tagit vägen och kopplingen till 1969 års upplopp i New York, när bägaren rann över och skapade en flodvåg över hela världen med stöttande Pride Parader.

Inför paraderna pågår alltid ett arbete med att säkerställa att alla ekipage följer föreningens direktiv och vilja att säkerställa tryggheten för både deltagare och publik är primär. En dialog som ökade motsättningarna och försvagade parollen Starkare tillsammans var den om huruvida namnet på ett av ekipagen kunde ändras från Queers for Palestine till Solidarity with Queer of Palestine. Samuel Girma, medlem i Queers Against Fascism och en av initiativtagarna till ekipaget, rasade över beslutet och uttrycke sin åsikt i QX dagen före paraden: – Vi har ett gediget program och hoppas att vi under dagarna ska känna hopp, gemenskap och minnas att Pride är politiskt. Ingen är fri förrän alla är fria. Din och min frihet kan aldrig kopplas bort från till exempel Palestinas frihet, som vi också lyfter i vårt program.

Ta del av hela intevjun med Samuel Grima här

Protest vs Manifest

Att manifestera love, peace & understanding är just nu inte så hett när alla rustar för krig. Polarisering är däremot väldigt inne och en viktig ingrediens för att skilja oss från dem, men samtidigt vet vi med oss, innerst inne, att detta är en återvändsgränd. Borde vi inte kommit längre. Så långt att vi alla tillsammans, genom glädje, skulle kunna manifestera frihet och rätten att vara den vi är, utan några protester och ifrågasättande?

Glädje och lycka kan ses som grundläggande förutsättningar för att uppnå fred och frihet, både på ett individuellt och samhälleligt plan. När människor upplever glädje och lycka i sina liv tenderar de att vara mer öppna, empatiska och fredliga i sina relationer med andra och glädje har en tendens att smitta av sig.

Resonemanget är i princip lika gammalt som människan själv och genom årtusendena har vi matas med olika metoder för att uppnå lycka och känna glädje, men hela tiden utifrån vissa begränsningar och med en rad krav på hur ett liv ska levas.

Jag menar inte att vi ska sticka huvudet i sanden och blunda för oförätter. Vi måste kunna säga nej och inte acceptera det oacceptabla, men vi måste också genom glädje och lycka visa vägen till det samhälle vi vill leva i. För mig är Pride fortfarande en väg dit. En plats där du kan vara dig själv och en plats där du om så bara för en vecka, kan uppleva lycka och glädje.

Fokus Stureplan

Så var det då dags att rulla igång ekipagen och styra tåget mot Östermalms IP. Jag rusade mot Stureplan för att hinna möta paraden och därifrån dokumentera så mycket som möjligt av årets innehåll.

När jag kom dit var trottoarerna redan knökfulla av en förväntansfull publik och paradutroparna Robert Fux och Staffo Stafilidis fanns på plats, för att såsmåningom häckla och kommentera de olika deltagargrupperna. Nu gjorde de sitt bästa för att underhålla publiken och som vanligt uppmana dem att inte glömma att dricka vatten.

Jag trängde mig fram genom avspärrningarna, som i år på grund av det förhöjda säkerhetsläget förstärkts med kravallstaket, och placerade mig på refugen mitt i färdvägen. En plats jag tidigare använt och en plats som gör det möjligt för mig att ganska flexibelt hitta vinklar och fritt röra mig från den ena sidan till den andra.

Tidigare år när jag stått där har jag alltid ifrågasatts av de volontärer som ska säkra paradens färdväg och av och till avvisats från platsen. Jag hade förberett mig på att det skulle bli ännu strängare i år. Hade därför satt på mig en neongul väst som jag klistrat en Unikaboxen dekal på och hoppades att det kanske skulle hjälpa. Om det var västen eller någonting annat som gav effekt vet jag inte, men för första gången fick jag utöva mitt fotograferande helt ostörd.

Jag hade också synkat tiden perfekt, så redan efter några minuter på refugen rullade Dykes On Bikes ner för Kungsgatan till publikens stora förtjusning. Paraden hade kommit till Stureplan och nu var det bara för mig att sätta igång och plåta så mycket som möjligt för att senare bland alla bilderna hitta några som visar på den otroliga eufori som paraden skapar, både hos deltagarna och publiken.

Sida vid sida

Paraden är trots allt något som förenar och manifesterar mångfald. Här möts Ryssar som protesterar mot kriget och Ukrainare som demonstrerar frihet. Den Judiska församlingen i Stockholm visade upp sitt stöd samtidigt som protesterna mot Israel tydliggjodes under parollen No Pride In Genocide. Våra folkvalda var på plats tillsammans med en rad företag och organisationer. Kontrasterna mellan de olika budskapen och hur de presenteras är det unika med Pride Parad i Stockholm och något jag verkligen gillar.

Jan Jönsson, oppositionsborgarråd i Stockholm och gruppledare för Liberalerna visade upp en helt ny sida av sig själv, som tydligt gav uttryck för hans tal om att Stockholm förblir en stad där alla människor har rätt att vara och leva som de själva vill, så länge de inte skadar någon annan.

Alla ska med

Vid sidan av glamouren, glädjen och de friska protesterna finns en intern kamp för upprättelse och respekt. Det finns grupper inom regnbågssfären som inte riktigt hänger med och ges det utrymme de förtjänar i en context där alla ska med under parollen Starkare Tillsammans.

I Parken fick jag tillfälle att prata med personer som blottade brister och behov som inte alltid lyfts fram när den vunna friheten ska firas. Det finns fortfarande mer att önska.

Transpersoner är en grupp, som så länge jag varit med och dokumenterat Pride alltid varit närvarande med en egen avdelning i paraden och ett tält i Pride Park. I år auktualiserades gruppen och synliggjordes lite extra genom debatten om och införandet av en ny könstillhörighetslag. Debatten har stundtals varit alltför generell med begrepp som lätt kan missförstås, men även gjort anspråk på att informera och förklara de olika benämningar som används. Det har lett till att personer som inte känner sig hemma i det kön som givits dem i personbeviset, både lyfts fram och misskrediterats.

I ett sammanhang där kärlek är huvudtemat blir lätt transpersoner missförstådda, eftersom det inte finns någon gemensam sexuell läggning för gruppen. De har precis som alla andra personliga preferenser och gillar olika. Föreningen Transsammans upplyser på sin hemsida betydelsen av olika begrepp och vad som menas med en Transperson.

Transperson används som ett samlingsbegrepp för att beskriva alla som inte identifierar sig med könet man tilldelades vid födseln eller har ett normbrytande könsuttryck som är en viktig del av ens identitet. Trans har ingenting med ens sexualitet att göra, utan det handlar om könsidentitet och könsuttryck. Som transperson kan man ha vilken sexuell läggning som helst.

Vad säger då den nya könstillhörighetslagen, och när den börjar gälla den 1 juli 2025, kommer varje individ själv då få bestämma sitt juridiska kön?
Nja, RFSL svarar och beskriver vilka förändringar den nya lagen kommer medföra på sin hemsida:

Nej, lagen bygger inte på självbestämmande. Enskilda individer kan därmed själva inte ändra sitt juridiska kön med en enkel anmälan. Det beror på att kraven på medicinsk utredning för att få ändra juridiskt kön sänks men inte tas bort. Detta är något som många människorättsorganisationer och internationella organ är kritiska till. I övriga nordiska länder är det istället en enkel administrativ process, och helt frikopplat från vården.

Det får ändå ses som positivt att förändringar sker, som eventuellt även kan påverka och synliggöra vardagen för alla de som på ett eller annat sätt gjort en transformation och bytt sitt juridiska kön. Kanske kan både respekt och förståelse öka och rädslan för transpersoner minska i en förhoppning att bryta isolering och skapa delaktighet. Något som framgick tydligt i flera samtal jag hade i Parken är den åldersdiskriminering och utseendefixering som drabbar alla, men som slår extra hårt mot vissa grupper i samhället. Grupper som redan är utsatta och missförstådda. Ensamheten är inget som går att lagstifta mot, men ett ämne vi oftare borde ta upp och diskutera. Personen på bilden vars namn jag jag aldrig skrev upp (klantigt) har i hög grad anknytning till texten. Vi träffades i Transsammans tält i Parken där vi hade en lång och givande konversation om både högt och lågt och som omfattade allt från ensamhet och utsatthet till uteliv. En detalj som hen hade synpunkter på var årets skärpta säkerhetskrav med väskförbud och vilka konsekvenser det fick.
-Ett hårt slag mot gruppen Transpersoner och många valde sannolikt att stanna hemma, då möjligheten att byta om i Parken mer eller mindre med det togs bort.

Sist men inte minst

Thomas Gylling och Mosquito satte P för paraden med som vanligt en imponerande svans av dansande entusiaster. Året till ära hade Thomas tillsammans med Uncle Eric´s Barracuda och Bar Brasil anordnat en efterfest på Biblioteket Live, som ett alternativ till avslutningen i Parken.

Naturligtvis var min tanke att närvara både i Parken och på efterfesten, men orken räckte inte till. Istället blev det bingen, när firandet var över på Östermalms IP vid midnatt. För att ta del av vad som hände i Parken och den avslutande konserten med Peg Parnevik klicka bannern nedan.

Jag vill avslutningsvis rikta ett tack till alla deltagare och arrangörer för ert engagemang och aldrig sinande vilja att visa vilket samhälle vi vill leva i. This Is Sweden och jag önskar att vi kunde visa upp den här bilden lite oftare. Det finns femtiotvå veckor om året, varför nöja sig med en. Det vi gör här får ringar på vattnet och visar att det finns länder där respekt och tillit till människan faktiskt existerar. För att ta detta ytterligare ett steg och verkligen skapa ett alternativ till alla de nidbilder som sprids om oss via nättroll skulle jag vilja se Kungahuset i paraden nästa år.

Det pratas ofta om Kungens roll i ett modernt samhälle och om det finns ett existensberättigande. Det föråldrade tankesättet i Successionsordningen, en av nationens grundpelare, blir ständigt föremål för ett ifrågasättande. Tveklöst och även hos dem som vill se att statschefen väljs av folket har Kungen och Kungahuset ett stort marknadsföringsvärde. Därför vore det ett stort steg för Sverige om vår Kung deltog i manifestationen för att publikt stadfästa och rättfärdiga syftet med Stockholm Pride.

We’re all born naked, and the rest is drag
/RuPaul