© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

Kyrka med avvikande arkitektur

Kyrkor med östtorn är inte så vanliga och något som Riksantikvarieämbetet (RAÄ) beskriver som typiskt för en kungsgårdskyrka, eller åtminstone en kyrka med stark anknytning till kungamakten. Symboliken med ett torn direkt ovanför koret kan kopplas samman med andra arkitektoniska lösningar, för att göra det möjligt för Kungen med sitt hov att på en upphöjd och avskiljd plats bevittna mässan. Exempel på detta finns i flera medeltida kyrkor även om det idag bara finns spår av dessa balkonger och läktare. Hossmo kyrka med sitt centraltorn är ett exempel. Husaby kyrka ett annat, där tornet från början kompletterade en kyrka i trä.


Husby-Ärlinghundra kyrka ingår i en grupp av fyra kyrkor i Stockholms län med avvikande arkitektur. Det gemensamma för de fyra kyrkorna är att de har sitt torn i öster som en direkt överbyggnad på koret och är byggda omkring 1150.

Av östtornskyrkorna Skånela, Norrsunda och Färentuna kyrkor anses Husby-Ärlinghundra vara uppförd med Skånela kyrka som förebild med en datering till tiden efter 1150, enligt RAÄ.

Det är namnet Husby som anger att socknen haft en kungsgård och således att kyrkan sannolikt uppförts på Ärlinghundras kungsgård, husby. En kungsgårdskyrka möjligen uppförd på kungligt initiativ. Det är även troligt att den haft en äldre föregångare av trä, men några bevis för detta har ännu inte hittats, då några utgrävningar i eller omkring kyrkan inte gjorts.

 

 

 

Den ursprungliga romanska kyrkan uppförd under 1100-talet omfattas av långhusets främre två tredjedelar, absidkoret med gråstensvalv och tornet. Långhuset förlängdes åt väster med en travé, dock ej till samma höjd som det ursprungliga långhuset, under sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Under 1300-1400-talen slogs valven i det ursprungliga långhuset och sakristia och vapenhus tillfogades. Den förlängda delen förhöjdes och valvslogs först år 1690.

Den ursprungliga tornspiran böts ut mot den nuvarande svängda huven och tornets höjd sänktes år 1719. Det är troligt att fönstren förstorades och att ett fönster i absiden öppnades upp vid samma tidpunkt för att förstärka ljusinsläppet. 

Interiören är avskalad och de vitkalkade väggarna dämpar den medeltida känslan även om man på senare tid försökt att återskapa en del genom de många medeltida skulpturer som bevarats. Äldst och märkligast är den som föreställer S:t Mikael, triumferande på en drake, en så kallad underliggare och symbol för den besegrade hedendomen. Skulpturen är daterad till 1200-talet. På var sin sida om det vackra triumfkrucifixet i öppningen mellan långhus och kor hänger till vänster en nedtill avsågad bild av Maria och till höger en skulptur av den sörjande Johannes. De härstammar från 1300-talet och sannolikt tillverkade i Sverige. Den sittande och leende Madonnan nedan är samtida med skulpturen över S:t Mikael, enligt RAÄ och triumfkrucifixet anses ha anskaffats någon gång under 1300-talet. Mycket av interiören så som den ser ut idag skapades vid kyrkans restaurering 1951. Triumfkrucifixet placerades på sin ursprungliga plats och skulpturer återfördes till kyrkan. Fönstret i absiden sätts igen för att återskapa den medeltida och ursprungliga formspråket, men utan att ta bort de exteriöra spåren. Det igenmurade fönstret syns tydligt på bilden ovan till höger.

Till kyrkans bevarade medeltida föremål återfinns den gotländska dopfunten i kalksten med så kallad musselcuppa daterad till 1200-talets senare hälft. I sakristians smala tresprångiga öppning finns en välbevarad järnbeslagen dörr med gotisk ornamentik, som skapar den där rätta känslan och en förståelse för att byggnaden varit med från allra första stund i vår Kristna historia.

Kyrkan bevarar sina ursprungliga valv; romanska kryssvalv och hjälmvalv i kor och absid, två travéer med kryssvalv välvda under 1400-talet och den västliga travéns kryssvalv välvt år 1690. Kyrkan har haft medeltida kalkmålningar varav endast ett mindre fragment är bevarat på långhusets södra vägg. Vitkalkningen genomfördes 1951 för att täcka de målningar som gjordes vid en mindre lyckad restaurering 1898 när nygotiken var på modet och många av landets kyrkor fick en omild behandling.

De fyra medeltida östtornskyrkorna i Stockholms Län

Skånela
Färentuna
Norrsunda
Husby Ärlinghundra

Som tidigare beskrivits var Östtornskyrkor under medeltiden starkt förknippade med kungamakten. Att bygga torn var generellt ett sätt att demonstrera makt vilket var förbehållet Kungen och hans stormän. Att placera torn på den nya administrationens allra förnämsta symbol kyrkan visade på både andlig och världslig makt. Att dessutom placera tornet i öster ovanför den plats där prästen predikade underströk Kungens makt ytterligare och gav kungamakten en gudomlig koppling. Samtliga av de medeltida östtornskyrkor har på ett eller annat sätt en geografisk koppling till kungamakten och är byggda i närheten av kungsgårdar.

På Öland ligger Ås kyrka på mark som tillhör Ottenby kungsgård. På Färingsö ligger Färentuna kyrka som under medeltiden låg inom samma socken som kungsgårdarna Husby och KungsbergaSkånela-Norrsunda- och Husby-Ärlinghundra kyrka ligger alla i närheten av Sigtuna och anses som syskonkyrkor. Alla tre är byggda i gråsten med en och samma grundstil och kom till på 1100-talet, då Sigtuna var ett administrativt, andligt och kommersiellt centrum. Här fanns också flera kungsgårdar med lokala hövdingar som på Kungens uppdrag drog in skatter. Bilderna ovan på östtornskyrkorna i nuvarande Stockholms län skiljer sig en del åt på grund av senare tillbyggnationer och anpassningar. Absiden, den halvcirkelformade utbyggnaden med struttak öster om tornet, finns där på alla utom på Färentuna kyrka. Den revs 1690 för att skapa ett mer tidsenligt kor med en pampig altartavla med oljemålningar. Altaruppsatsen kom på plats 1701. Spår av absiden kan skönjas i putsen.

 

 

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

Källor: Riksantikvarieämbetet | Stockholms läns museum | Svenska Kyrkan | Wikipedia