Långt ifrån alla förstår Burlesk och när jag beskriver min ganska nyvunna vurm för genren möts jag ibland av en viss skepsis. Jag kan förstå det och som man har jag inte de bästa förutsättningarna att beskriva det normbrytande och inkluderande med burlesk. Det bästa sättet är att ta steget och besöka någon av klubbarna som har Burlesk på menyn. Det är inte farligt och du kommer bli förförd. 2023 har Unikaboxen publicerat inte mindre än nio (med detta reportage tio) dokumentationer, vilket tydligt visar mitt intresse.
Ni som säger att burlesk är kvinnoförnedrande har inte förstått, en debattartikel publicerad i GP 2023-05-25 skriven av Felicia Bichard aka Fräulein Frauke. En fin beskrivning av konstformen och alla de entusiaster som fastnat för genren. Artikelm kom till efter det rabalder och mediastorm som uppstod när Liseberg hade hyrt in några burleskartister till en personalfest. Kanske lite naivt av arrangören. 
Burlesk kräver en hel del av sin publik och passar inte alla.
Burlesk är en konstform med rötterna i vaudeville, varité, music hall och ja - stripptease. Ordet kommer från italienskans “burla”: “att göra narr av” och är, och har alltid varit, normbrytande. Det är en blandning av dans, politik, sexualitet, kropp, identitet. Ibland teater, poesi, Drag, sång och komedi. Inspiration hämtas från allt från gamla MGM-musikaler, vintage showgirls och Weimar-kabaret till dagsaktuella debattfrågor och Cardi B. Som burleskartister använder vi scenen för att berätta en historia, på våra villkor, med våra kroppar, drömmar, intressen, estetiker och brännande frågor. Här får alla könstillhörigheter plats. Alla kroppar. Alla åldrar. På det sättet är det en väldigt unik konstform. Jag brukar säga att jag använder min kropp och sexualitet som ett kreativt och konstnärligt material när jag skapar min valda konstform - performance.
Burleskens historia är intressant men ofta bortglömd eller censurerad. Den berättar om kvinnlig frigörelse, teatraliskt motstånd, normbrytning, queerskap, skönhet och sexualitet.
Alla vill inte se burlesk, det är helt okej. Som producent har man ett ansvar att kommunicera vad det är, och hur det spelas upp. Som festarrangör har man ett ansvar för att känna sin publik och vad den behöver. Olika burlesk-stilar och artister ser olika ut och skapar olika typer av nummer, precis som i alla underhållningsformer. I en burleskshow så blandar vi komedi med allvar, klassiska “vackra” showgirls klädda i vintageinspirerade överdådiga fjäderkostymer med moderna inslag, kläder och nutida politik. Det är just den blandningen och det utrymmet för kreativitet som gör burlesken så spännande och intressant att titta på.
Som en av Sveriges största burleskartister ser jag inte det som mitt uppdrag att ”försvara” burlesk som konstform. Alla har rätt att se vad de vill, och är det något som inte känns bra så ska man självklart kunna gå därifrån. Men att säga att “synen på kvinnor är samma nu som 1923” för att man inkluderar en burleskartist blir problematiskt då man inte förstår konstformen, inte förstår eller erkänner artistens eget konstnärliga uttryck och direkt avfärdar hennes egna autentiska, autonoma och kreativa val. Det finns massor av konst som formas, inspireras av, och hanterar sexualitet. Burlesk är en scenkonstform och en underhållningsform som väldigt många, av alla könstillhörigheter och (vuxna) åldrar, älskar. Den kan vara bejakande, frigörande, vacker, stärkande, rolig, underhållande, sexig och chockerande.
/Felicia Bichard
scenkonstnär, burleskartist och producent under namnet Fräulein Frauke
