Dags att komma ut ur garaget

Nu när sköna maj gjort sitt intåg är det dags att polera upp kromet och bege sig med sin ögonsten till någon av de många Car Meets som poppar upp så fort vägarna dammats av och nattfrosten gett upp. Ute på Nifsta Gård i Rimbo norr om Stockholm startar torsdagsträffarna redan i april, men en höjdpunkt brukar vara torsdagen i Kristihimmelsfärdshelgen. En röd dag och en ledig dag för de flesta, som ökar förutsättningarna för en välbesökt träff med hundratalet bilar.

Årets träff begränsades dock av vädret. Snö och nordliga vindar under onsdagen utmanade entusiasterna och när jag och min dotter kom var det endast två ensamma bilar som stod på det väldiga fältet. Nu kom vi förvisso ganska tidigt, men eftersom prognosen skvallrade om regn under eftermiddagen tänkte vi att det var bäst att vara där i tid. Vi underhöll oss med fika och samtalade med den positiva peronalen i caféet medan timmarna sakta masade sig fram. Först vid halv tre hade fältet förvandlats till något som kunde benämnas som ett Car Meet.

Då dök också två lite extra intressanta ekipage upp. En matt Cheva Pickis och en ljusgul tvådörrars 56:a. Båda potenta maskiner och där Pickisen visade sig vara en modern och förtäckt Corvette, med allt vad det innebär. Vi fick ett inspirerande samtal med de stolta ägarna, som huttrandes i snålblåsten delade med sig av detaljer och erfarenheter. Det var tack vare dessa två herrar som jag senare hamnade på Classic Cars and Customs på Sundby Gård i Huddinge. Bilderna ovan är därifrån och Pickisen utbytt mot en vit och vacker 58:a.

Sundby Gård bjöd på sol och värme

Lördagen bjöd på helt andra förutsättningar. Redan klockan åtta på morgonen hade kvicksilvret passerat tio grader och solen sken från en klarblå himmel. Tommy Ledbergs arrangemang fyllde tio år. Ett arrangemang som på kort tid vuxit till den största bilträffen i Stockholmsregionen. Hundratalet fordon ställs upp på gräsytorna runt gården och för dem som tar sig dit i vanliga bilar likt jag själv, var det viktigt att vara på plats i tid. Vid halv tio när jag kom fanns det fortfarande gott om platser på besöksparkeringen.

En folkfest i krom, lack och V8-muller med Sveriges finaste USA-bilar på Sveriges vackraste plats.

En väloljad organisation där ett gäng gula västar såg till att alla fick en plats och att framkomligheten trots mängden bilar inte äventyrades.

Tommy hade utlovat en mängd fina priser och kategorierna hade utökats, för att fler av de tävlande skulle komma hem med en fin pokal.

Som ansvarig for han runt och bevakade alla detaljer.

Pokalerna skulle ställas upp på podiet och i en ordning, som skulle underlätta vid prisutdelningen. De deltagande bilarna skulle också granskas, så när pokalerna var på plats for han runt med sin pärm och granskade presumtiva vinnare.

Det märks att han varit med ett tag och skaffat sig en position bland de biltokiga. Hans skönhetstävlingar för bilar är alltid sevärda och kombinerat med hans mångåriga erfarenheter med dessa vrålåk är han som klippt och skuren för uppdraget. Dessutom är han en mångsysslar och entreprenör ut i fingerspetsarna. Han har provat på det mesta. På hans hemsida får du en ganska bra bild av fenomenet Tommy Ledberg.

Det hela blev en fantastisk upplevelse. Inte bara ett intensivt och närmast maniskt dregglande över alla vackra och välvårdade dollargrin. Människorna är minst lika spännande på dessa tillställningar. Classic Cars and Customs var inget undantag. Förutom vännerna från Nifsta fanns många goa entusiaster, som gärna delade med sig av både det ena och det andra.

Det blev till och med lite trafikpolitik med några KD-politiker, som deltog med ett litet podie. Politik är en väldigt speciell konstform, inte helt olik världsreligionerna. Genom allegorier spridna med avancerade kommunikationsstrategier, målas fan upp på väggen och ända vägen att undvika katastrofen är att ge dessa räddande änglar din röst vid nästa val. Väna ord och diffusa visoner skapar tro och hopp i en stundtals annars tämligen hopplös värld med krig, klimatförändringar och sinande resurser. Dottern och jag har många gånger undrat över det här med Fossilfritt Sverige 2030 och hur det ska gå till. Jag tror inte vi är ensamma. -Det gäller ju bara nyproducerade bilar, meddelade snabbt representanterna från KD. Jaha, det är ju lugnande för alla veteranbilsentusiaster och dieselråttor som jag själv, men hur fossilfritt blir Sverige då?

Alla goa människor

Stämningen var som alltid på dessa träffar uppsluppen och det var lätt att få kontakt med alla goa människor. En legendar vid sidan om Tommy är Leif-Ivan, skaparen av World of Classics. Det är nu åtta år sedan jag och barnen besökte hans imponerade samling i Tumba. Reportaget finns kvar här på Unikaboxen, Bilar som sexobjekt.

Så fort han dök upp på området och parkerade sin Cadillac på gräsmattan framför scenen bildades snabbt en ring runt honom. Idéer, tankar och nyheter diskuterades och alla ville naturligtvis ha hans åsikt om än det ena än det andra.

Innan han blev upptagen hann jag få en liten pratstund med honom där han berättade om Florida, ombyggnationer på Museet och hans trasiga knän som plågar honom.

Inför besöket på Sundby Gård hade jag kikat lite på hemsidan och sett blider från tidigare års Pin-Up tävlingar. Förväntningarna var höga och besvikelsen stor när Tommy meddelade:

Nej, Pin-Up tävlingen är ju i september, sa han med en ton som antydde att det borde jag väl veta. Kan förstå att det blir många frågor och att alla är på honom, när han egentligen skulle behöva koncentrera sig på det som måste göras. Han är annars en trevlig prick som gärna delar med sig av sina erfarenheter. Jag överhörde ett samtal mellan Tommy och en av deltagarna, som lovordade honom och arrangemanget. Då såg han riktigt rörd ut. Jag kanske hade varit lite okänslig och trängt mig på honom utan någon närmare presentation.

Nu hittade jag i alla fall en Pin-Up modell som med stolthet fick pryda reportaget. Hon blev lite ensam, men vill du se fler finns ett reportage från 2022; Västerås Summer Meet-Pin-Up Contest.

En imponerande tillställning och några omnämnanden

Jag stannade inte till prisutdelningen. Därför vet jag inte om det blev någon pokal för mina favoriter. Jag vill ändå nämna från vänster mannen med gangsterbilen, Oldsmobile 1951. Dels för bevarandet av originalkänslan i lack och detaljer, dels för bemötandet. I mitten har vi mannen som fastnade för en udda och välgjord lack på en Amazon och slog till. En riktig pärla och slutligen bilbyggaren som enträget och på all ledig tid lyckats förverkliga en dröm med sin Nomad 1957. Ett mästerverk in all styles.

Förutom dessa tre hjältar som på olika sätt lever sin dröm fanns en mycket trevlig fotograf som jag samtalade med om det mesta. Naturligtvis kretsade mycket kring fotograferandet och hur beteendet förändrats med tiden. Inte bara den tekniska utvecklingen utan även den personliga har påverkat hanterandet. -Har blivit mer restriktiv och tar färre bilder, berättade han och delade med sig av en sanning jag fullständigt håller med om; -Titta aldrig på bilderna samma dag, om du inte vill bli besviken. En lyx du kan unna dig som hobbyfotograf utan deadlines. Tillslut blev vi rörande överens om att galoppfotografering slår det mesta och att bra galoppfotografer inte växer på trän. Det blev en härlig dag med många härliga möten. Sannolikt bara början på en het säsong.