Yanina Casanova, antikvarie på museet och ansvarig för utställningen, poserade stolt för mig brevid Martin på vernissaget den 2 oktober. Båda kunde lyckliga konstatera att de rådande lättnaderna i pandemirestriktorna som realiserades den 29 september kunde inte kommit mer lägligt. Arbetet med utställningen, berättade Martin, har varit omfattande för att få till miljön för alla utställda objekt och osäkerheten kring hur allt skulle kunna presenteras för besökare gjorde inte arbetet lättare.
-Parallellt har jag jobbat på som vanligt och bland annat skapat affisher till olika event. I vissa fall har jag fått ändra datum på evenemangen upp till fem gånger. Ett arbete som i mitt fall är betydligt mer omfattande än vad man kan tro. Jag behöver då gå tillbaka till originalet och ändra, berättade han.
Martins affischkonst är ett hantverk in i minsta detalj. Till skillnad mot många andra av dagens tecknare som helt gått över till det digitala jobbar fortfarande Martin med penna och papper. Han uttrycker det så vackert på en beskrivande text i utställningens avskilda del för svartvita originalteckningar:
...linjernas personlighet försvinner när de ritas digitalt, att en digital fil eller utprintad bild aldrig kan ersätta känslan av att hålla i en originalteckning, där man kan se strukturen i tuschen, små misstag och streckens elegans.
Och när man hör honom berätta om processen och ser resultatet förstår jag värdet i varje kopia. Träffade en vän från graffscenen, som också kom till vernissaget och njöt av resultatet. Vi pratade just om värdet och mina affischer som sitter uppklistrade i garaget.
-Rama in dem, rama in dem ordentligt syrefritt och enligt konstens alla regler, uppmanade han, för då har du ett tidsdokument bevarat för framtiden. Han underströk det hela med att påminna mig om 1960-talets affischer som idag säljs på Bukowskis och att hantverksmässigt gjorda snart blir en raritet. Apropå hantverksmässigt finns i utställningen en talande beskrivning av processen presenterad med Martins egna ord:
Först skissar jag upp en komposition, ofta väldigt smått, som ett frimärke. Det gör jag för att se till att jag får med all information som bilden ska innehålla och se att den funkar att se från långt avstånd. I detta skede testar jag att byta plats på olika objekt, olika storlekar och olika sätt att sätta texterna på. När jag är nöjd med skissen gör jag en mer detaljerad blyerts-skiss i A3-format eller större. I denna skiss lägger jag in mer detaljer, mönster och figurers ansiktsuttryck. Efter det lägger jag skissen på ett ljusbord, lägger ett rent ark över och renritar skissen i blyerts. Känns denna skiss bra, lägger jag den på ljusbordet och ritar alla konturer på ett nytt rent ark med tuschpennor. Därefter fyller jag allt som ska vara svart. Nu har jag en bra uppfattning om bildens balans och kontrast. Sen ritar jag detaljer och strukturer med smala pennor. När bilden ser bra ut i svartvitt, scannas den, färgläggs i datorn och förbereds för tryck.
Bilden ovan är från sommarens Street Festival i Helsingborg, Gåsebäcksfesten och visar att Martin inte bara behärskar tusch utan har en bred palett för sina grafiska skapelser. Väggen gjordes tillsammans med kompisen @newsferato, en veteran inom graffiti som redan 1988 startade VIM. Ett crew tillsammans med bland annat Akay. Martin gjorde även den läckra affischen till festival. En affisch som självklart fanns med och inramad på utställningen bland allt annat läckert.
