UNIKABOXEN besöker de södra delarna av Norge

Sommaren 2016 bjöd på två resor till grannlandet Norge. Båda innehöll besök av besynnerliga kyrkor. Första resan gick till Norges största medeltida stavkyrka i Heddal och under vår fjällvecka i Lofsdalen gjorde vi en modern och bekväm pilgrimsfärd med bil till Nidarosdomen i Trondheim.

Vi hade hyrt stugan i Lofsdalen för en veckas avkoppling i fjällmiljö. Hela familjen samlad. Varför stugan får bestämd artikel beror på att det är en anställningssförmån för oss som arbetar på HSB Riksförbund och en förmån som jag utnyttjat tidigare.

Promenader i skog och fjällmiljö, topptur upp på Hovärken, rensafari på myrarna och lugna kvällar framför brasan i stugan.

Vi kunde alla varva ned och njuta av lugnet och av att vara tillsammans alla fyra.

På toppen av Hovärken 1125 möh är utsikten milsvid. Här på toppen finns också märkligt nog Europas högst belägna Whiskeylager. Sommaren 2015 blev idén verklighet och Mackmyras lager med skybar stod färdigt.

Från ett pressmeddelande från Mackmyra 13 mars 2015:

Lofsdalen har en perfekt fjälltopp och när de presenterade idén för oss att de ville bygga ett whiskylager där var den för bra för att kunna släppa, säger Magnus Dandanell VD och grundare till Mackmyra. Vi smygstartade kring jul med ett erbjudande som gick ut till Mackmyras fatägare och till Lofsdalens stugägare där de fick förtur att teckna sig för ett eget 30-litersfat att lagra på toppen av Hovärken och samtidigt bli medgrundare till lagret.

Byggnaden består av två våningar, där design och interiör är utformad av inredningsarkitekterna på Code Concept Development. Den översta våningen har panoramafönster runt om, en bar och plats för 60 sittande gäster. Ett runt golv av glas i mitten av lokalen visar whiskylagret en våning ner, som ska komma att rymma 700 stycken 30-litersfat. Whiskyfaten och besökarna transporteras till lagret med bandvagn eller 6-stolsliften när vädret tillåter.

Vid vårt besök var anläggningen stängd och det pågick arbete med byggnaden. Placeringen gör att arbeten måste göras under sommarmånaderna med väl förankrade byggnadsställningar eftersom vinden stundtals kan bli mycket hård där uppe på toppen. Även om Lofsdalen har mycket att erbjuda sommartid är det vintersäsongen som lockar flest männsikor hit och då ska allt förhoppningsvis vara tip top.

Förbi Lofsdalen passerar en vandringsled som benämns Romboleden. Den är idag uppmärkt och fullt vandringsbar från Köping invid Mälaren till Trondheim i Norge. Det är en mycket gammal väg som har använts i olika syften genom århundradena. Som handelsväg har den använts från åtminstonne 800-talet. Från 1030-talet togs den i bruk av den allt stridare ström av kristna pilgrimmer på väg till Nidarosdomen.

Pilgrimsvandringar blev till en mäktig rörelse, under de omkring 500 år som de pågick här i Norden, innan vi genom bildandet av den Svenska nationella kyrkan 1593 kastade ut den Romersk Katolska Kyrkan, klostren och förbjöd helgondyrkan. Pilgrimsvandringarna lockade horder av män och kvinnor från när och fjärran som begav sig till Trondheim i Norge för att besöka Olav den Heliges grav. Trondheim eller Nidaros under medletiden, var det tredje största pilgrimsmålet, efter Jerusalem och Santiago de Compostela.

Förmodligen har vi också pilgrimmerna att tacka för att Lofsdalen blev bebyggt. Det krävdes ju en hel del organisation och service även på den tiden för alla dessa människor på vandring. I Lillhärdal ska en munk ha varit stationerad och det lär ha funnits en även i Lofsdalen. Det rörde sig säkert om Fransiskaner- eller Dominikanermunkar från Norge, som under sommartid fanns på plats för att hjälpa och guida pilgrimmerna. Namnet Lofsdalen kan ha sitt ursprung i att det här fanns en loftbod. Kanske var det en förrådsbod med förnödenheter för pilgrimmernas räkning.

På väg 311 mot Tännäs och Funäsdalen passerar du Högvålen, ett område med subalpin växtlighet och gott om betande renar. Fjällvegetationen kan delas in i tre bälten som avlöser varandra i höjdled; fjällbarrskog, fjällbjörkskog och kalfjäll, vilka motsvarar vegetationszonerna prealpin, subalpin och alpin region. Vi parkerade bilen och begav oss ut på rensafari.

Den subalpina regionen, ligger, som namnet antyder, precis under den alpina regionen. Regionen är huvudsakligen bevuxen av fjällbjörk. Den subalpina regionen och fjällbjörksskogen sträcker sig från gränsen mot fjällbarrskogen och upp till och med skogsgränsen, där den plötsligt upphör. Här vid Högvålen är björkskogen gles och tämligen lätt att forcera på den mjuka mattan av ljung och andra dvärgbuskar.

Flera mindre vattendrag och myrar gör dock att vandringen begränsas. Vi smög mellan björkarna och höll en låg profil för att kanske någon nyfiken ren skulle dyka upp. Efter bara ett kort tag fick vi kontakt. Både märkta och tillsynes omärkta renar presenterade sig för oss. Det blir lite extra spännande att möta dem i deras miljö, på deras villkor, till skillnad från i bilens skyddande skal.

Vi gjorde två längre utflykter där turen över fjällen till Trondheim och Nidarosdomen var en heldagsutflykt på drygt 60 mil fram och åter.

Första stoppet var vid Anderssjöåfallet strax väster om Fjällnäs i Tänndalen, där det fanns en ordnad rastplats med toaletter. Bara någon mil längre västerut inne i Norge var vi tvugna att stanna till igen och njuta en stund åt det bedårande vidsträckta landskapet uppe på fjället vid fjällsjön Riasten på 815 möh.

Ett fantastiskt panorama där Sylarna, fjällmassivet som bildar gräns mellan Norge och Sverige, utgör en vacker fond mot öst. Bilden nedan till höger.

Efter ytterligare mil på slingrande vägar längs älven Leksas väg mot havet, strax norr om Trondheim vid Hell, nådde vi fram till målet vid Nidälvens mynning.

Nidaros en gång Norges huvudstad grundlagd av Olav Tryggvason 997, men det var hans släkting Olav Haraldson, Helgonkungen, som efter sin död i slaget vid Stiklestad 1030, blev anledningen till stadens berömmelse, pilgrimsfärderna och bygget av Kristenhetens tredje viktigaste monument, Nidarosdomen.

Trondheim är Norges tredje största stad med omkring 175 000 invånare i själva tätorten. Ca 30 000 av dessa är studenter som studerar på någon av stadens utbildningscentrum där forskning inom teknik och medicin dominerar.

Precis som i många andra städer har de vattennära områden, som tidigare mest varit en plats för verkstäder och industrier kopplade till sjöfart, nu gjorts om till attraktiva bostadsområden, där de gamla industrilokalerna gjorts om och renoverats, för att idag inhysa lyxiga restauranger och exklusiva mötesplatser.

Utbudet av mat och dryck har också genomgått en förändring. Trondheim har till exempel idag en restaurang med i Guide Michelin, något som påverkat hela utbudet. Vid mina första besök i Norge på 80-talet var både mat och dryck något som mer handlade om ett nödvändigt ont än en upplevelse.

Trots fullsatta uteserveringar med lockande menyer och svalkande drycker utgör magin kring domen ett dominerande inslag och fortfarande en magnet som lockar turister från när och fjärran. Ett fristående reportage om Nidarosdomen hittar du här.

Än idag firas minnet av helgonkungen och vid vårt besök pågick Olavsfestdagerne för fullt med olika aktiviteter i stadens kyrkor och på stadens torg.

I skymningen lämnade vi staden med den vackra kyrkan, för att återvända till stugan i Lofsdalen.

Forsen vid Dragas Smeltehytte på riksväg 30, där älven Gaula kastar sig utför ett vackert vattenfall blev ett improviserat stopp på vår väg mot den Svenska gränsen.

Bilderna från vattenfallet och älven Gaula får avsluta vår lilla pilgrimsfärd till det natursköna landet i väst, men jag längtar redan tillbaka. Är du också sugen på en roadtrip i Norge rekommenderar jag ett besök på Nasjonale Turistveger om inte mina bilder skapar ett tillräckligt sug.

Som jag nämnde tidigare gjorde vi två längre utflykter under vår vistelse i Lofsdalen. Den andra gick till Funäsdalen och ett besök med linbanan upp på toppen.

Funäsdalsberget har sin högsta punkt på 977 möh och kabinbanan tar dig upp till 936 möh.

Efter lunch i toppstugan vid den lodräta klippväggen och kabinbanans ändstation, vandrade vi de sista 41 metrarna upp till toppen.

Fina vandringsleder och en fantastisk utsikt imponerade på oss alla.

Vädret bidrog också till totalupplevelsen. Sverige kan också vara vackert och bjuda på storslagen natur.

Veckan i Lofsdalen avslutades på lördagskvällen med Countryafton på Aktivitetshuset med Cajunbuffé och levande musik.

En härlig kväll där vi fick nya vänner och njöt av god mat och en och annan öl. Tack till alla som gjorde detta till en fin avslutning på vår fjällvecka.

Stay tuned and keep that crazy feeling!