UNIKABOXEN besöker Drammen, Heddal, Rjukan och Notudden i Norge

Tunnel under Oslofjorden

I mitt idoga sökande efter spännande kyrkor och kyrkokonst till min samling här på UNIKABOXEN.NET, fastnade jag för en sida som handlade om Norges största stavkyrka, byggd enligt gammal vikingatida tradition. Kyrkan låg tämligen lättillgänglig bara en dagsetapp från Stockholm. Det skulle räcka med en hotellnatt. Dit, plåta och sen snabbt tillbaka. När jag berättade om planerna för familjen blev min fru Ingela intresserad. Turen vidgades och omfattade till slut tre övernattningar och fyra dagars äventyr bland fjäll och dalar i ett bedårande vackert Norge. Tunneln under Oslofjorden blev första äventyret med sina branta backar ner i djupet under fjorden. Ett imponerande bygge, där jag fick visa att jag kunde utnyttja motorbromsen på min automatväxlade Volvo. Väl uppe på andra sidan mötte oss en vidunderlig vy över fjorden med Oslo, svagt skymtande mellan talltopparna i fjärran.

Målet var Heddals Stavkyrka

Målet stod kvar, men nu med gott sällskap kunde jag tillsammans med Ingela utnyttja vår gemensamma vuxentid och hitta på lite mer. Första stopp blev Drammen lite drygt 4 mil sydväst om Oslo. Vi tog in på moderna och flotta Comfort Hotel Union Brygge i stadsdelen Grønland vid platsen Union Brygge. Solen sken och det var varmt när vi gav oss ut för att undersöka kulturutbudet i staden. Det vi främst var ute efter var mat och något att svalka sig med i den 30 gradiga sommarvärmen. Det var vi inte ensamna om. Uteserveringarna på torget vid älven var välfyllda, men vi hittade en ledig soffgrupp mitt i solen.

Gammalt möter nytt

De gamla fabrikslokalerna vid Union Brygge har tömts, renoverats och fyllts med allehanda verksamheter. Endast de vackra tegelfasaderna skvallrade om deras ursprungliga syfte. Drammen med sitt läge just där Drammensälven rinner ut i Drammensfjorden har lockat människor sedan urminnes tider. Under 1800-talets industrialiseringsvåg blev staden en viktig exporthamn och en viktig sådan för framförallt trävaruindustrin i landet. Som mest skeppades en tredjedel av trävaruexporten från hamnen för vidare transport ut på Atlanten. I mitten av 1800-talet lockades även annan industri till staden; fabriker för tillverkning av tegel, järn, textilier och öl. Aass Bryggeri på norra sidan av älven är Norges äldsta bryggeri och är fortfarande en aktiv industri. Öl blev också vår första kontakt med staden. Nøgne Ø är förvisso inte ett bryggeri från Drammen, men de tillverkar kvalitetsöl och att bli serverad denna IPA från Nøgne Ø sade en hel del om kvaliteten på uteserveringen och Drammens traditioner och kulturutbud. Resan började bra.

Det finns lite av varje i denna charmiga lilla stad med lite över 100 000 invånare. Legal graffiti, högskola, modern arkitektur och en handfull äldre trähus, som överlevt ett antal stadsbränder. 1866 ödelades i stort sett hela Bragernes, som är namnet på stadsdelen norr om älven. De cylindriska skulpturerna som står på var sida av älven heter Elveharpen. Ett verk av Louise Bertelsen och Po Shu Wang från 2008. Det kommer ljud från skulpturerna, därav namnet.

Två fina trähus från 1800-talets början är kyrkan, Strømsgodset kirke från 1843 och Strømsøe Børneasylet, en byggnad uppförd 1803, som mellan åren 1840-1980 inhyste ett barnhem, därav namnet. Strømsø är för övrigt namnet på staden söder om älven.

Union Brygge är stadens kulturcentrum med förutom högskolan; konserthus, restauranger och små butiker i de renoverade fabrikslokalerna. Via den Y-formade bron Ypsilon kan du ta dig över älven till gönskan och parken Gamle Kirkeplass i Bragernes.

Avsaknaden av människor gör mina foton från Drammen lite kala och ger inte en rättvis bild av denna inbjudande och livfulla stad. De väldiga muralmålningarna på husfasaderna är det enda som sätter färg på miljön. Detta beror på att bilderna är tagna under en tidig promenad genom staden klockan sju en lördagsmorgon.

Norges största medeltida stavkyrka

Så kom vi då till huvudmålet för vår resa och förväntningarna var enorma. Vi parkerade bilen och gick med bestämda steg mot kyrkan. En guide mötte min ivriga blick och berättade att kyrkan var stängd på grund av att dop och vigsel just förrättades. Innan jag hann skrika ut min besvikelse lugnade hon mig med att kyrkan åter öppnas så fort den privata cermonin är avslutad. Det skulle inte behöva ta mer än en timme sa hon.

Med andra fick jag gott om tid att fotografera kyrkans exteriöra delar och fantisera om de interiöra skatterna. Till slut kom vi in och resiltatet hittar du på en separat sida om Heddals Stavkirke här på UNIKABOXEN.NET.

Hembygdsmuseet i Heddal

På kullen ovanför Kyrkan och besökscentrum fanns ett hembygdsmuseum med en fin gammal gård inredd och utsmyckad i 1700-talets folklore.

En orgie i färg och form platsbyggt och i original.

Från bergspasset på 1 460 m.ö.h. ner till hjältarna från Telemarken

Från Heddal tog vi den tuffa vägen rakt över fjällmassivet via Flistjönnskaret.

Vi färdades i ett magnefikt landskap som hämtad från någon av Sagan om Ringen filmerna.

Bedårande vackra vyer mötte oss

Strax nedanför vägens högsta punkt fanns några parkeringsluckor och ett helt gäng parkerade bilar. Vi hade färdats långt och länge på slingrande vägar och knappt mött varken bilar eller människor, men så här fanns de, säkert flera hundra. Vi lyckades klämma in bilen i en lucka bland de andra och satte på oss det varmaste vi hade, innan vi gick ut för att beundra landskapet. Termometern i bilen visade tre grader och vinden var frisk.

En familj hade slagit upp ett tält och gjort ett litet basecamp inför sin fjällvandring, andra, många andra, gick vägen upp längs sluttningarna mot Gaustatoppen 1 883 meter över havet. En vandring på 4-5 timmar fram och åter. Vi kände att vi inte riktigt var rustade för den typen av äventyr, utan efter en promenad på fjällets mer plana del tog vi bilen längs serpentinvägen ner till Vestfjorddalen och Rjukan. Den djupa dalen, så djup att de omslutande fjällmassiven skymmer solen under vinterhalvåret.

Märklig plats att bygga ett samhälle på, men här fanns en naturkraft i Rjukanfossen, det rykande vattenfallet. Det var tillgången till elkraft genom reglering av älven Måna och den anslutande sjön Møsvatnet, som lockade till sig den Norska diplomerade ingenjören Sam Eyde. 1898 utarbetade Eyde tillsammans med uppfinnaren Kristian Birkeland en metod för att tillverka konstgödsel genom att ta tillvara luftens kväve genom utvinning med elektrisk ljusbåge. För industriellt utnyttjande av denna metod grundade han 1905 Norsk hydro-elektrisk kvælstoff aktieselskap. På den tiden fanns inte tekniken att transportera elkraften några längre sträckor varför energikrävande fabriker placerades i anslutning till kraftstationerna. Behovet av konstgödsel drev fram behovet av salpeter som nu genom Norsk Hydro kunde framställas genom elektrolys, vilket blev starten för Rjukans industriella storhetstid.

1915 stod Såheim kraftstation klar. Då världens största. Det tog tio år att färdigställa anläggningen och som mest arbetade 2000 man där. Den arkitektoniska formgivningen stod arkitekterna Olaf Nordhagen och Thorvald Astrup för. Ett gigantiskt industripalats med utstuderade nationalromatiska detaljer som speglar kraft och beslutsamhet. En enorm byggnad i en dramatisk miljö.

På motsatta sidan av älven Måna, i samhällets västra delar lät Sam Eyde uppföra en representativ villa i jugendstil ritad av en av arkitekterna bakom Såheim, Thorvald Astrup. Admini, som blev det officiella namnet på villan, användes inte bara som ett residens för Eyde vid hans besök i Rjukan, utan kom att bli en viktig del i arbetet med att upprätthålla affärsförbindelser och träffa avtal med investerare över tid.

Under inspelningen av TV-serien Kampen om Tungvattnet användes villan flitigt för scenerna med direktörsparet Bjørn och Ellen Henriksen, spelade av Dennis Storhøy och Danskan Maibritt Saerens. Idag är villan ett hotell och erbjuder ett exklusivt boende för de många turister, som besöker Rjukan. En tillströmning som ökat efter den påkostade och belönade TV-serien.

Vi tog in på ett annat hotell med anor. När Hollywood 1965, med stjärnor som Kirk Douglas och Richard Harris, kom till Rjukan blev Hotell Rjukan, senare Park Hotell och numer Hai Gao Hotell AS, samlingsplats för teamet. Hjältarna från Telemarken, blev actionrullen som satte Norsk moståndsrörelse under andra världskriget i centrum och skapade ett medvetande om hur nära vi var kriget och krigets fasor, även om filmen är ren fiktion och inte har särskilt mycket med verkligheten att göra.

Verkligheten bakom fantasin från 1965 och den mer korrekta skildringen i TV-serien Kampen om tungvattnet från 2015 var en sabotageaktion under andra världskriget då Norsk Hydros elektrolysanläggning för tungt vatten i Vemork vid Rjukan sprängdes. Detta gjordes för att hindra Tyskland att få tillgång till tungt vatten, som var en nödvändig del i produktionen av en atombomb. Aktionen genomfördes på natten till den 28 februari 1943 av Kompani Linge som sorterade under den i England placerade Norwegian Independent Company No. 1.

Den norska förtruppen fick vid nyåret order om att genomföra sprängningen. Gruppen förstärktes med nya agenter ur Kompani Linge och skred till verket natten till den 28 februari 1943 under ledning av Joachim Rønneberg. Operationen bar namnet Gunnerside. Sprängningen blev odramatisk, utan skottväxling. De nio kommandosoldaterna klarade inte att bära tillräckligt med sprängämnen för att totalförstöra de 18 tankar där det tunga vattnet separerades. I stället apterade de små sprängladdningar under varje tank. Explosionerna slog hål på tankarna med sammanlagt 500 kilo tungt vatten och kringflygande stålfragment perforerade exponerade ledningar och rör. Sabotörerna lyckades undkomma trots att tusentals Tyska soldater genomsökte de kringliggande områdena. Sprängningen visade sig ha endast kortsiktig effekt. Det tog bara tre månader innan Tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i Vemork. De allierade beslöt då att flygbomba anläggningen. Den 16 november 1943 släppte 161 amerikanska bombflygplan nära 1 000 bomber mot målet. Även om skadorna på kraftverket var små, slogs en generator ut. Detta orsakade ett längre driftsstopp. Ett tjugotal civila dödades vid bombfällningen. Den Tyska ockupationsmakten beslöt då att montera ned och flytta hela anläggningen till Tyskland. Den första delen av transporten skulle ske med färja över Tinnsjø den 20 februari 1944. Motståndsmannen Knut Haukelid, som deltagit i tungvattenaktionen, erhöll tillstånd av motståndsrörelsen efter förhandlingar att spränga färjan med civila ombord. Sprängningen lyckades och färjan förliste tillsammans med 14 civila landsmän.

Norsk Hydros mönstersamhälle

En av de vackraste byggnaderna är Folkets Hus med en blandning av Jugend och Funkis från 1930. Nu är byggnaden nyrenoverad och för andra säsongen driver Hans Arne Flåto och Morten Pladsen Kinokaféen i den anrika byggnaden. Genom ett samarbete med En Smak av Telemark vill initiativtagarna bjuda gästerna på mat lagat av, som Norrmännen så vackert säger, kortreiste ingredienser från Telemark och närområdet. Kommunen Tinns prisvinnande gourmetproducenter är involverade och driften ska förhoppningsvis stimulera lokalt näringsliv och matvaruproduktion i Telemark.

Att hitta en gourmetkrog här var klart över våra förväntningar och något som satte en extra guldkant på denna märkliga plats vid kanten av den väldiga Hardangervidda, Europas största bergsplatå med sina cirka 8 000 km². Stora delar omfattas av nationalparken Hardangervidda med flera större glaciärer och en snitthöjd över havet på mellan 1 100-1 200 meter. Krossobanen, norra Europas första kabinbana från 1928, är ett utmärkt och smidigt sätt att ta sig upp till 886 möh för att sedan fortsätta på cykel- eller vandringsleder vidare in över bergsplatån. Kabinbanan byggdes av Norsk Hydro för att ge invånarna i den djupa dalen möjlighet till rekreation och att under den mörka vintertiden få sig lite sol.

Uppe vid toppstationen kan du välja om du vill fortsätta till fots Solstien upp till bergsplatån på 1100 möh, eller bara slinka in på panoramarestaurangen för en go lunch med en vidunderlig utsikt. Promenaden till bergsplatån ovan trädgränsen är lätt och tar omkring 20 minuter.

Vemork - Tungvattenfabriken

Kraftstationen från 1911 är stilfullt och tidsenligt ritad av arkitekt Olaf Nordhagen. Idag ett museum där besökarna informeras om massförstörelsevapen och krig tillsammans med människans längtan efter att tämja naturens krafter. Två minnesstenar finns på området. En som minner om de modiga män som förstörde elektrolysanläggningen för tungt vatten 1943 och en över de 20-tal Rjukanbor som dödades vid de alierades bombräd mot anläggningen senare samma år.

Norsk Industriarbeidermuseum

Historien om vannet som omgjøres til elektrisk kraft på sin vei fra høyfjellet til havet, om den elektriske kraften som skaper grunnlag for prosessindustri og arbeidsplasser til folket, historien om framveksten av velferdsstaten Norge; - fra fattigst til rikest på 100 år.

Om livet i sig inte är utmaning nog

Den nästan torrlagda älvfåran bildar en inbjudande ravin för våghalsiga bungy-hoppare. Hängbron till museet har länge varit en favorit för utövare av extremsport.

Vi lämnade den mäktiga fjällkammen

Genom regleringen har Møsvatnet vuxit till en stor vattenreservoar, som förser kraftstationerna med lagom mycket vatten till sina turbiner. Den väldiga väggen av fjäll där snön aldrig riktigt smälter är en imponerande syn och ger en hint av omfattningen på Hardangervidda, Europas största bergsplatå.

Världsarvet Notudden

Efter att vi rundat fjällen kring Rjukan och tagit oss förbi den ena fjällbyn efter den andra nådde vi åter väg E134 och kunde rulla vidare mot Notudden. Vi paserade vägen vi tagit upp till Flistjönnskaret, Heddal med stavkyrkan och nådde fram till Notodden Hotell mitt i centrum vid torget strax innan middagstid.

Precis som Rjukan är Notodden ett samhälle uppbyggd på de idéer som Sam Eyde utarbetade 1898 och som realiserades genom bildandet av Norsk Hydro. Likt förutsättningarna i Rjukan fanns även här en energikälla i Tinnelva. Notodden Salpeterfabrik stod klar sommaren 1904 och sattes i drift, som världens första fabrik för tillverkning av syntetisk salpetergödning ett år senare. Samma år i december bildades Norsk Hydro med ekonomisk hjälp från bland annat Wallenbergssfären i Sverige. Produkten gick senare under namnet Norgesalpeter.

Notodden fick genom etableringen av fabrikerna och infrastrukturen stadsrättigheter 1913. Produktionsmetoden var dock krävande och redan efter första världskriget blev den med ljusbåge baserade metoden utkonkurerad av den effektivare så kallade Haber-Bosch processen. Detta ledde till att bolaget 1927 ingick ett partnerskap med IG Farben. Samarbetet fortsatte även under andra världskriget då de Norska fabrikerna producerade och investerade stora belopp för att försörja den Tyska krigsapparaten. Samarbetet med Nazisterna resulterade inte i några domar mot några anställda eller ansvariga på företaget efter kriget, utan samtliga gick fria från anklgelser om landsföräderi i utbyte mot att Norska staten övertog de Tyskägda aktierna i företaget. Vid krigsslutet 1945 var nämligen IG Farben största aktieägare i Norsk Hydro.

Vid Nürnbergrättegångarna 1947-1948 dömdes flera av IG Farbens företrädare till fängelse för krigsförbrytelser under den så kallade IG Farben-processen. Anklagelserna var så allvarliga enligt de alierade åklagarna att man övervägde att helt upplösa företaget och konfiskera dess tillgångar. Man hade varit dominerande bland de Tyska företagen att tidigt utnyttja judiska fångar från Auschwitz som arbetskraft och varit en av hörnstenarna i uppbyggandet av den tyska krigsmakten genom kapital, råvaror och arbetskraft. Bland annat satt representanter från IG Farben med och planerade invasionen av Polen och Tjeckien, för att kunna markera ut områden och industrier som var lämpliga för kemiindustriell exploatering. Vid invasionerna konfiskerades de industrier IG Farben ansåg sig behöva och överfördes i Tysk drift. Vidare byggde man en fabrik för framställning av syntetisk olja i Monowitz vid Auschwitz, vilket blev början på SS:s verksamhet på orten. Giftgasen Zyklon B som användes för massavrättningarna i koncentrationslägret tillverkades även den av ett till IG Farben närstående företag vid namn Degesch, där IG Farben hade aktiemajoritet. Företaget slapp emmelrtid konfiskering och delades i stället i tre mindre företag år 1951.

2005 vid 100-års jubileet av Norsk Hydros bildande rubricerade Björn Lindahl sin artikel i SvD Näringsliv; Obekväma fynd i Hydros historia

Produktionen av aluminium var också avgörande för det tyska flygvapnet. Den produktionen krävde mycket elektricitet, och det hade Norge.
År 1941, mitt under brinnande krig, gick flera av de största norska företagen, tillsammans med IG Farben och det tyska luftfartsministeriet, in med nytt kapital i Norsk Hydro för att starta produktion av aluminium på Herøya vid Porsgrunn i södra Norge.

Bilden av mönstersamhället krackelerar något efter avslöjandena om företagets minst sagt tveksamma förbindelser under kriget, men börjar du rota i det förflutna är det troligt att sambandet förtjänst, krig och förbrytelser dyker upp oavsett var du rotar och oftast utnyttjas sambanden av den du minst anar. Historien skapar bara en ytterligare dimension till dessa fyra underbara och stimulerande dagar i grannlandet Norge. Tack Norge!

Stay tuned and keep that crazy feeling!