UNIKABOXEN tittar på kyrkor och kristna monument

Uppdaterad 2024-01-03 21:56

Kejsar Konstantin deklarerar allmän religionsfrihet år 313 i det Romerska riket

Det blir startskotten för den nya religionen Kristendomen. Kejsar Konstantin skänkte kort därefter ett stycke mark tillsammans med några byggnader i södra Rom åt Påve Miltiades, för att visa att han menade allvar med sin nyvunna övertygelse. En av byggnaderna var Lateranpalatset, som tidigare hade tillhört Plautius Lateranus, medlem av den förmögna ätten Laterani. Miltiades lät 314–318 bredvid palatset uppföra den första officiella kristna kyrkan, San Giovanni in Laterano, som Påve Silvester I den 9 november 324 invigde och helgade. Silvester I invigde ytterligare två kyrkor, San Paolo fuori le Mura samma år och San Pietro in Vaticano 326. Dessa tre kyrkor tillsammans med en fjärde, Santa Maria Maggiore, som byggdes drygt hundra år senare 432 räknas idag till den Romersk Katolska kyrkans huvudbasilikor, basilicae maiores.

330 flyttar Konstantin huvudstaden för Romarriket till Byzantion, som han ger namnet Nova Roma, men som efter hans död blir mer känd som Konstantinopel, Konstantins stad. Han lät uppföra kyrkor som ersatte de gamla templen varav en, Hagia Eirene, finns bevarad i skuggan av den mäktiga Hagia Sofia. Hagia Eirene, Heliga fredens kyrka, anses vara den första kyrkan som uppfördes i Konstantinopel och kom att tjäna som Patriarkens säte fram till att Hagia Sofia byggdes på 530-talet.

Den nya religionen skapade av naturliga skäl ett intresse för Imperiets östliga delar, i synnerhet provinsen Syria, där Jerusalem ingick. Nyfrälsta vallfärdade till Jerusalem för att få återuppleva Jesu korsfästelse, död och uppståndelse på plats. En av dessa tidiga pilgrimer var Konstantins mor Helena, som tidigt konverterade till Kristendomen och som 324 reste till Jerusalem. Där blev hon hänvisad till det som enligt legenden skulle vara Golgata. Ett Romersk tempel helgat Venus var uppbyggt på platsen och Helena beordrade att templet skulle rivas. En gravvård och en kulle upptäcktes tillsammans med ett kors som ansågs vara det som Jesus dog på. För att helga och bevara platsen lät hon uppföra en kyrka på platsen som stod klar 335, Den heliga gravens kyrka, även kallad Uppståndelsekyrkan. Kristendomens viktigaste vällfärdsort hade nu fått sin kyrka.

På kort tid hade Kristendomen och Det Romerska Riket etablerat en ny religion, skapat förutsättningar för spridning genom klosterväsendet och byggt sina första kyrkor, som skulle stå modell för alla de hundratusentals kyrkor som sedan har uppförts runt om i världen efter initiativen på 300-talet. Att samla på dessa konsthistoriska ädelstenar är ett evighetsgöra och jag kommer förmodligen under min livstid inte ens hinna med de cirka 2 500 kyrkor som finns i Sverige. Det är heller inte meningen, utan jag njuter när möjligheten bjuds och har tonat ner det maniska samlandet. Fortfarande delar jag med mig av min upplevelse och försöker att komplettera sanlingen med nya insikter för att sprida en förståelse för Kristendomens roll i samhällsutvecklingen. Mer historiska perspektiv hittar du under Historiesidorna och där min förenklade tidsaxel schematiskt beskriver Kristendomens resa från Jesus till moderna tid. Varför jag blev så intresserad av kyrkor och deras berättelse, har jag försökt att beskriva i Diabilder på kyrkor och monument.

Santo Stefano, Bologna, Italien 390-450

Kort efter att de tre första kyrkorna byggts i Rom uppfördes med medel av ingen annan en kejsarens mor Helena en kyrka i Jerusalem, som stod färdig år 335 och som enligt många källor blev en förbild för många tidiga konstruktioner som denna i Bologna. Enligt folklig tradition och bevarade sägner ska Biskop Petronius på 400-talet uppfört delar av det vi fortfarande kan besöka. En skylt i kyrkan beskriver att en första ansats till ett kristet monument med en basilika och den åttkantiga kyrkan tillsammans med innergård och arkader uppfördes mellan 390 och 450. Basilica di Santo Stefano, Stefanskyrkan är idag ett samlingsnamn för flera kyrkor ursprungligen uppförda på grunderna av ett tempel till gudinnan Isis ära från 80-talet. Under århundradena har sedan bygnaderna byggts på och utvecklats till ett hänförande komplex av arkitektoniska skapelser. Mellan 760 och 830 uppfördes den större basilikan som flankerar centralkyrkan på sin högra sida och omkring 1200 hade konstruktionen fått sin fulla utbredning och krönts med ett klocktorn. Under medeltiden byggdes hela komplexet in i stadsbilden och först på 1900-talet revs den fasad som helt täckte den fantastiska ursprungliga kyrkan och öppnade upp till dagens vy. Mer om Basilica di Santo Stefano här.

Heliga Frälsaren på landet (Chora), Istanbul, Turkiet 400-tal

En fantastisk upplevelse på alla sätt och vis. En av de första kyrkorna i det nya bysantiska riket. Byggd i början av 400-talet. Namnet Chora, "på landet" fick kyrkan eftersom den låg utanför Konstantinopels murar. När Theodosius II byggde de nya murarna 413-414 hamnade kyrka inanför, men namnet behölls.

De fantastiska mosaikerna är daterade till 1300-talet när kyrkan restaurerades efter en kraftig jordbävning. Trots flera jordbävningar och Ottomanernas erövring, då samtliga kyrkor konverterades till moskéer och alla dekorationer murades över, är fresker och mosaiker i förhållandevis gott skick. 1958 öppnades moskéen upp som ett museum efter ett gigantiskt arbete med att åter ta fram konstskatterna på väggar och tak.

Mer om de första kristna kyrkorna finns att läsa här

Apollinare in Classe, Ravenna, Italien 533-549

En bevarad basilika så som de såg ut i brytningstiden mellan romersk och kristen andlighet. Den enda basilikan som är bevarad från denna tid. Ett historiskt monument som märkligt nog lämnats orört och opåverkat genom århundradena till skillnad mot de kristna monumenten i Rom och Konstantinopel. En anledning till detta torde vara att Ravenna tidigt förlorade sina privilegier som maktcentrum och när kyrkan slutgiltigt delades 1054 gick staden in i en Törnrosasömn. En annan teori är att ärkestiftet Ravenna åtnjöt av Påven så kallad autokefali, det vill säga självständighet från den Romersk-Katolska kyrkan. Efter delningen av det Romerska Imperiet i en västlig och östlig del låg forfarande Ravenna under Östromerskt, Bysantiskt styre. Stadens privilegium till självständighet fortsatte även efter det att den Bysantiske Kejsaren lämnat Italien. Självständigheten hade framförallt en ekonomisk betydelse då gåvor ärkebiskopen i Ravenna erhöll från bland annat Saxiska härskare gjorde honom så rik att han till och med kunde utmana påven. Detta skulle kunna vara en anledning till att influenser och anpassningar från Kyrkostaten inte nådde fram till Ravenna, något som besökare idag är oändligt tacksamma för. Tillsammans med San Vitale är detta de bäst bevarade konstskatterna från den unga Kristendomen.

I ögonfallade är tonen i mosaikerna som pryder korrundeln. Trots att de härrör från 500-talet känns de synnerligen moderna.

Apollinare in Classe finns också beskriven på historiesidan som behandlar tidig kristen konst

San Vitale, Ravenna, Italien 526-547

En sann konstskatt i alla bemärkelser. Mosaikerna är bedårande och arktiktonisk upplevs denna extriört oansenliga lilla bysantiska kyrka enorm, med en häpnadsväckande rymd, som skapar en bild av evigheten, vilket förmodligen var tanken.

Hade hört talas om kyrkan och hade höga förväntningar, men blev ändå helt betagen. En av de vackraste konstskatter jag bevittnat genom åren. Helt otroligt att dessa skatter bevarats så väl, så att vi idag kan njuta av dem. Vill du besöka en bedårande kyrka och en konstskatt från det tidiga Bysantiska riket ska du genast bege dig till Ravenna. Ett marknadsföringsjippo som saknar motstycke. Den nya religionen skulle presenteras för folket på ett sätt så ingen kunde tvivla på budskapet.

Mer om San Vitale och Ravennas storhetstid finns att läsa här

Hagia Sofia, Istanbul, Turkiet 532-537

När Västrom föll och Ravenna lämnades var det viktigt att ge den nya huvudstaden ett monument som visade vem som hade makten och vilken religion som gällde. Hagia Sofia är ett underverk i byggnadskonst och fick alla klassiska byggnadsverk att blekna. Bygget fick en sådan berömmelse att också namnen på dess arkitekter har ihågkommits; Anthemios från Tralles och Isidoros från Miletos.

Mer om Hagia Sofia och de fantastiska mosaikerna finns att läsa här

Mirakelplatsen i Pisa med den lutande campanilen, Italien 1063

Ett gigantiskt monument över kristendomen uppdelat i fyra magnifika byggnader som fått sitt nuvarande utseende genom hundratals år av dedikerat arbete, lite oförtjänt mest känd för sitt lutande torn. Pisanerna deltog i första korståget 1096-99 och vann därigenom en mängd fördelar, som skulle bli nyckeln till de ekonomiska framgångar som Pisa åtnjöt under medeltiden och som möjliggjorde detta kostsamma mastodontbygge. Redan efter första korståget hade Pisa etablerat banker, konsulat, magasin och privilegier av alla slag i varje Levantisk* hamn och kunde 1135-1137 fullständigt besegra sin rival Amalfis sjömakt. Under 1100- och 1200-talen stod Pisa på höjdpunkten av sin makt och kontrollerade handeln i hela Medelhavet. Väldet sträckte sig över de Italienska öarna och hela kusten från Spezia till Civitavecchia.

*Levanten var benämningen på det landområde som var målet för korstågen. Enkelt översatt till Österlandet. Med dagens karta skulle området omfatta Anatolien i Turkiet, Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och Palestina.

Katedralen - Duomo di Pisa
Bygget påbörjades 1063 och är ett mästerverk i romansk arkitektur och är normgivande inom kategorin Romansk stil från Pisa.
Kyrkan stod färdig 1118. Inne i kyrkan bör nämnas Giovanni Pisanos fantastiska predikstol i marmor.

Babtisteriet - Battistero di San Giovanni
Påbörjades 1153 i romansk stil och avslutades på 1200-talet i gotisk stil. Johannes Döparens babtisteri stod klart 1278. Det var far och son Pisano som skapade den gotiska stilen på den övre delen av babtisteriet på 1200-talet. Fina interiöra detaljer är signerade Nicolo Pisano, bland annat en fin liten predikstol.

Campanilen - Torre Pendente di Pisa
Bygget med ett klocktorn till katedralen påbörjades 1174. Redan när tre våningar hade byggts märkte man sättningar i grunden och tornet började luta. Arkitekten försökta att kompensera detta genom att bygga högre våningar på ena sidan, men resultatet när campaniolen stod klar 1350 var ett torn som lutade 5,5 grader.

Kyrkogården - Campo Santo
Redan på 1100-talet beslöt man att samla in helig jord från Golgata via Korsriddarna, för att skapa en extraordinär och helig begravningsplats. Skeppslaster med jord fraktades från det heliga landet till Pisa. Den omgivande byggnaden, uppförd 1278-83, bildar en fyrkant (127 meter lång, 52 meter bred) och omsluts av höga hallar som öppnar sig inåt på rundbågiga pelare, det hela är ett verk av Giovanni Pisano. Ända fram till 1779 var detta begravningsplatsen för Pisas överklass.

Sveti Stefan, Nessebar, Bulgarien 1000-tal

Kyrkan är den mest dekorerade och bäst bevarade av Nessebars 40-talet kyrkor och kyrkoruiner. Staden Nessebar ligger på en halvö i Svarta havet, stor som gamla stan i Stockholm och räknas som den kyrkrikaste staden per capita i världen.

Interiört är kyrkan rikt dekorerad med fresker och ikoner från olika tidsepoker. Kyrkan liksom flertalet av kyrkorna i Nessebar överlevde Ottomanernas erövringar på 1400-talet och blev aldrig föremål för någon konvertering till moské. Idag är kyrkan ett museum.

Fler bilder hittar du på sidan UNIKABOXEN - besöker Bulgarien.

Liten Kyrka strax utanför Galatas, Kreta, Grekland

I en reseguide stod det om kyrkan med de fantastiska freskerna som beskriver nya testamentet på ett pedagogiskt och bedårande sätt. Via en bar i Galatas fick vi kontakt med vaktmästaren och på slingrande vägar guidade han oss fram till den lilla kyrkan och låste upp kyrkporten. Ett oförglömligt minne, inte bara freskerna, utan kanske mest kyrkans dedikerade beskyddare, som efter visningen bjöd på en stänkare i sitt hem. Kreta och hela den Grekiska övärlden bjuder på mycket av tidig kristen historia. Svårigheten ligger i att hitta dessa konstskatter, som många gånger ligger på svårtillgängliga platser och till och med som nedan dolda i berget med ingången via en grotta. Detta ger en antydan till Kristendomens anonyma tid i Imperiet före Kejsar Konstantins accepterande år 313. Någon specifik tid för uppförandet av dessa små andaktsrum finns inte, men illustrerar ändå en tid före de stora monumentala och officiella byggnaderna.

Katedralen i Santiago de Compostela, Spanien 1075

Katedralen påbörjades 1075 och blev ärkebiskopssäte 1120. Redan på 800-talet uppfördes här en kyrka till Aposteln Jakobs ära.

Santiago de Compostela är efter Jerusalem och Rom Kristenhetens viktigaste vallfärdsort. Legenden berättar att Aposteln Jakob som efter Jesu död och uppståndelse kom
med Kristendomen till Spanien. När han återvände till Judéen led han genom Herodes martyrdöden och hans lärjungar flydde med kroppen i ett magiskt fartyg utan segel eller besättning.Fartyget förde dem till byn Padron, vid nuvarande Santiago de Compostela, och kroppen begravdes i närheten. När graven med relikerna upptäcktes på 800-talet hälsades det som ett underverk och en kyrka uppfördes på platsen som sedan ersattes av denna mäktiga katedral på 1000-talet. Berättelserna om den helige Jakob fortsatte och användes flitigt i kampen mot Morerna. En berättar om en spöklik uppenbarelse; S:t Jakob på hästryggen dräpande Morer i tusental under slaget vid Clavijo 844.Dessa bedrifter förärade honom titeln Matamoros, Mordräparen. Det upphöjde honom också till skyddshelgon för Reconquistan och för Spanien.

S:t Jakobsdyrkan spred sig och i slutet av 1000-talet lockade pilgrimsvägen till Santiago de Compostela och den nybyggda katedralen pilgrimer från hela Europa. Redan i slutet av 1200-talet gjorde två miljoner Kristna fotvandringen årligen. Inne i katedralen står en enorm staty föreställande S:t Jakob, centralt på högaltaret, ovanför den krypta som lär innehålla hans kvarlevor. Pilgrimerna går förbi bakom statyn och nuddar dess axlar genom speciella hål.

Markuskyrkan, Venedig, Italien 1092

Basilica di San Marco är Venedigs katedral i bysantisk stil med mycket mosaik både utvändigt och invändigt. Så mycket guldmosaik att kyrkan fått smeknamnet Chiesa d'Oro, guldkyrkan. Nuvarande kyrkobyggnad konsekrerades, vigdes in, den 8 oktober 1094, men stod färdig redan två år innan. Den är uppförd på samma plats som en äldre sakral byggnad som ingick i Dogens palats. Enligt legenden grundades denna mindre kyrka eller kapell 828 för att förvara relikerna av Evengelisten Markus, som två Venitianska handelsmän stulit på en resa till Alexandria. Sedan 1254 pryds exteriören av de antika bronsstatyerna Triumphal Quadriga eller Sankt Markus hästar. Ett annat stöldgods hämtat under det fjärde korståget då Konstantinopel plundrades.

De första kyrkorna och införandet av biskopssäten i Norden

Före 1100-talet är stenkyrkor i det vi idag kallar Sverige en tämligen ovanlig företeelse och av de träkyrkor som restes finns endast fragment och stolphål kvar. Det vi vet genom skriftliga källor är de biskopssäten, som anlades i Norden. Bremen blev ett Ärkebiskopssäte redan år 787 på initiativ av kejsar Karl den store med syfte att sprida den Kristna administrationen norrut. Efter att Ansgar hade återvänt till Tyskland efter sin missionsresa till Birka upprättades ärkestiftet Hamburg-Bremen 831. Ansgar blev också dess förste ärkebiskop. Från Ärkebiskopssätet Hamburg-Bremen tilldelades sedan flera Nordiska städer biskopssäten. Först ut var Skara som fick ett eget stift och biskopssäte 1014. Husaby anges som platsen för biskopssätet ända fram till 1060 då det flyttades till själva staden Skara. Roskilde fick sitt stift omkring 1022, som senare 1060 delades upp, varvid Lund och Dalby blev två nya stift. Nidaros, eller Tronheim som staden heter idag, fick sitt stift inrättat 1080.

1104 avstyckades Norden från Hamburg-Bremen och fick sin egen Ärkebiskop med säte i Lund, vars Biskopar därmed blev Ärkebiskopar över en Nordisk kyrkoprovins, där det vi idag kallar Sverige ingick. I mitten av 1100-talet rasade emellertid en strid inom västkyrkan, då det fanns flera Påvar samtidigt, vilka vardera försökte knyta så många Ärkebiskopar och världsliga ledare till sig som möjligt. Eftersom Ärkebiskop Eskil i Lund stödde den ena sidan i kampen, medan den Danske kungen Valdemar den store stödde den andra, blev Eskil landsförvisad. För att Påven skulle kunna knyta fler områden till sig lösgjordes Norge 1153 och bildade en egen kyrkoprovins med en Ärkebiskop i Nidaros (nuvarande Trondheim). Det gjordes vid samma tid försök att likaså lösgöra Sverige, men det misslyckades eftersom man inte kunde enas om var Ärkebiskopssätet skulle ligga. 1164 bildades emellertid Uppsala ärkestift och den 5 augusti detta år vigdes Stefan till den Svenska kyrkoprovinsens första ärkebiskop. Sätet låg då i det som nu kallas Gamla Uppsala. Ärkebiskopen i Lund fortsatte att vara primas också över den Svenska provinsen, vilket innebar att ärkebiskopen i Uppsala inte lydde direkt under Påven i Rom, utan under Lundabiskopen. Denna ordning bestod formellt fram till reformationen på 1500-talet, även om de Svenska Biskoparna vid ett flertal tillfällen gjorde försök att ändra ordningen. 1273 flyttades biskopssätet från Gamla Uppsala till det nuvarande Uppsala.

Det som länge har ansetts som den äldsta kvarvarande stenkyrkan på det som idag är Sverige är Heligkorskyrkan i Dalby. Antagandet baseras på skriftliga källor där det beskrivs att den Danske kungen Svend Estridsen lät uppföra kyrkan år 1060, alldeles invid sin kungsgård, i samband med uppdelningen av Roskilde stift. Tornet på Husaby kyrka lär ha anlagts omkring år 1100 och ingår i gruppen; de äldsta ännu upprättstående byggnaderna i Sverige. Herrestads kyrka strax söder om Vadstena är också en kyrka som gör anspråk på att vara äldst i riket. Genom dendrokronologisk undersökning på 1990-talet av bjälkar i långhusets takkonstruktion daterades bygget till 1112, med en felmarginal på endast +/- 5 år. Resterna av Överbo kyrka i Varnhems klosterområde grävdes fram 2005 och visar på att det kanske var här som den första stenkyrkan i Norden uppfördes. Dateringar med C14 visar att den kristna kyrkogården använts ända sedan 800-talet och att stenkyrkan stått på sin plats under tidsspannet 970 - 1040, vilket gör den till Sveriges äldsta och kanske till och med äldre än S:t Clemens i Roskilde, som uppfördes på 1030-talet.

Nedan en tidslinje som schematiskt beskriver Nordern från ett Svenskt perspektiv.

Urnes Stavkyrka, Sogn och fjordarne, Norge 900-tal*

Delar av kyrkan med bland annat den rikt dekorerade nordväggen härstammar från någon av de tre tidigare kyrkorna, uppförda på samma plats. De medeltida stavkyrkorna med fristående ramverk, ett metod för att undvika röta i stavarna/pelarna, uppfördes under en period från ungefär 1130 fram till att pesten, Svartedauden drbbade landet, omkring 1350. Merparten av timret till Ornes eller Urnes kyrka höggs mellan 1129-1130. Det vet man genom så kallad dendrokronologisk provtagning, ett sätt att ålderbestämma genom årsringar i virket och genom jämförelse i en referensbas bestämma när tillväxten upphörde. Den gör kyrkan till den äldsta i sitt slag, som fortfarande finns kvar. *Den första kyrkan på platsen uppfördes sannolikt redan på 900-talet och däremellan har här stått ytterligare två kyrkobyggnader i trä. Urnes stavkyrka är ett utmärkt exempel på hur kyrkorna såg ut i Norden på Vikingatiden innan stenkyrkorna började byggas i större utsträckning på 1100-talet. Bara i Norge räknar man med att omkring 2 000 stavkyrkor uppfördes varav blott 28 står kvar idag. Mer att läsa finns på: Stavkyrkor i Norge

Dalby Kyrka, Skåne, Sverige 1060

Dalby kyrka, även kallad Dalby heligkorskyrka, är en kyrkobyggnad i Dalby sydost om Lund. Den tillhör Dalby församling och är en av Skandinaviens äldsta stenkyrkor. Interiört är det den magnefika dopfunten från 1100-talet och den stora kryptan med sina vackra pelare, som egentligen var en förhall på 1100-talet, som dominerar upplevelsen. Digniteten och det konstnärliga värdet på dopfunten markerar tydligt hur viktigt dopet var i en tid när kristendomen inte var en självklar religion i Norden. Bilderna beskriver Jesu dop i Jordan på ett pedagogiskt sätt och kan direkt kopplas till texter i Bibeln. Mer om dopfunten finns att läsa i Kristen konst och kultur här på UNIKABOXEN.

Av den ursprungliga kyrkan återstår endast ett murparti i den södra mittskeppsmuren med en i en nisch inmurad pelare. Det mäktiga västtornet med den kryssvälvda hallen i bottenvåningen, ovan kallad kryptan, uppfördes i början av 1100-talet. En teori, baserad på utgrävningsresultat, är att den nuvarande kyrkan i stället uppförts i slutet av 1000-talet och att den står på platsen för en tidigare stenkyrka från mitten av 1000-talet.

Det är fastställt att biskopsstiftet i Dalby grundlades 1060 sedan kung Sven Estridsson fått Roms godkännande att dela upp Roskildestiftet i nio nya stift, varav två i Skåne. Skälen till att inrätta två stift i Skåne, med bara en dryg mils avstånd mellan stiftskyrkorna i Lund och Dalby, är inte alldeles uppenbara, men det har bland annat föreslagits att Danmarks kung på detta sätt samtidigt försökte hålla sig väl med både kejsaren i Tyskland och viktiga makthavare i England, där den Danska kronan försökte behålla fotfästet, vilket slutligen förlorades år 1066. Ett annat skäl till två biskopskyrkor så nära varandra kan vara att Dalby inrättats som missionscentrum för Dalbybiskopen Egino, vilken under 1060-talet kristnade Blekinge och var behjälplig med kristnandet av delar av Mellansverige med Skara som utgångspunkt. Han planerade också, enligt Adam av Bremen, att förstöra hednatemplet i Gamla Uppsala.

Mer om kyrkan hittar du här

Nidarosdomen, Trondheim, Norge 1070

Av den ursprungliga stenkyrkan som byggdes 1070–1090 finns knappast något kvar idag. På platsen har det tidigare funnits ett kapell, men efter att kung Olav Haraldsson, även kallad Olav den helige, fått sin grav där började en större kyrka i sten byggas omkring 1070. Graven över Olav den helige i kyrkan lockade tidigt till sig horder av pilgrimer och skapade pilgrimsleder runt om i Norge och Sverige. 1152 blev Nidaros, nuvarande Trondheim, upphöjt till ärkestift för den Norska kyrkoprovinsen och domen och dess stift styrde över ett område som sträckte sig över Norge, Härjedalen, Jämtland, Island, Grönland, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna och Hebriderna.

Mer om kyrkan och fler bilder hittar du här

Skara Domkyrka, Västergötland, Sverige 1060

Kyrkan har anor från 1000-talet då Sveriges första stift flyttade sitt biskopssätet till Skara 1060. Kvar från 1000-talet är bland annat en för svenska förhållanden unik krypta, ett sista vilorum för stiftets första biskopar. Nuvarande koret tillkom vid 1200-talets början och långhuset jämte tvärskeppet fick sin huvudsakliga form vid 1300-talets början, varigenom hela byggnaden fick den höggotiska prägel, som vi ser på kyrkan än idag. Dessa delar var och är uppförda av sandsten från Västergötland. Skara domkyrka skadades och restaurerades vid flera tillfällen (bland annat i krigen med Danmark och vid stadsbränder under 1700-talet). Skara Domkyrka är i sitt nuvarande skick en i väsentliga delar modern byggnad med omfattande medeltida inslag.

Mer om Skara Domkyrka kan du läsa här

Husaby Kyrka, Västergötland, Sverige 1000-tal

Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes omkring år 1100, ett så kallat västverk med halvrunda trapptorn i norr och söder. Stavkyrkan ersattes i början av1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil. Kyrkans valv kom till på 1300-talet med målningar. Dessa överkalkades på 1700-talet med togs åter fram vid restaureringen 1901. De var då svårt skadade och målades om med bilder ur Jesu liv, utom i koret, där de ursprungliga målningarna är kvar. Korskranket är bevarat, som under medeltiden. Det avskiljde helt långhuset från koret. I triumfbågens norra vägg finns den ambo, som under den katolska tiden användes som predikstol. Den nuvarande predikstolen är från 1671. Altartavlan är från samma tid och är en gåva från Magnus Gabriel de la Gardie på Läckö. Dopfunten och triumfkrucifixet är från 1200-talet liksom den gamla biskopsstolen, en av Sveriges äldsta möbler. Altaret är av sten och har en relikgömma. Ett hagioskåp, eller möjligen kommunionfönster, från medeltiden finns bevarat i korets södra vägg. I koret finns också en madonnatavla och två altarskåp från 1300-talet, skurna i ek jämte två lekmannaaltare som under medeltiden var placerade vid triumfbågens södra och norra vägg i långhuset. Golvet i såväl långhuset, koret och absiden är täckt av gravhällar. Utanför kyrkans ingång finns två gamla gravar, varav den ena (norra) är en biskopsgrav. Strax öster om kyrkan är S:t Sigfrids källa belägen, där Olof Skötkonung döptes enligt legenden omkring år 1000 av den engelske missionsbiskopen Sigfrid. Husaby kom därmed att bli Sveriges första biskopssäte för Skara stift och Husaby kyrka Sveriges första biskopskyrka. 1060 flyttades biskopssätet till Skara.

Läs mer om Husaby kyrka här

Fors Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal (1000-tal)

Tuna och Fors belägna på var sin sida om Eskilstunaån utgjorde under förkristen tid ett handelscentrum för Rekarnebygden, där sjövägen från Mälaren upphörde och handelsvägen genom skogen till Hjälmarebygden vidtog. Tuna, som omtalas i skriftliga källor första gången 1104, blev under 1100-talet centrum för kulten kring Sankt Eskil. Enligt legenden från 1300-talet var Eskil en Engelsk munk som dödades av asatroende vikingar i Strängnäs vid slutet av 1000-talet. Både Fors och Tuna kyrkor förknippas med Sankt Eskil och de byggnader som uppfördes i mitten av 1000-talet tillskrivs honom. Tuna stift bildades i början av 1100-talet och biskopssätet var sannolikt Fors kyrka, men redan kring 1170 fusionerades stiften Tuna och Strängnäs. 1231 övertog Johanniterklostret Tuna kyrka som genom Sankt Eskils grav och reliker gjorde denna klosterstad till en blomstrande vallfärdsort. Klosteret verkade på platsen i trehundra år innan reformationen ändrade förutsättningarna och kastade ut den universella kyrkan och dess kloster. Gustav Vasa byggde om klosterbyggnaderna med kyrkan till ett kungligt slott, Eskilstuna hus. Idag minner en kyrkogård och vägnamnet Slottsgatan om det forna renässansslottet som brann ner i slutet av 1600-talet.

Historien om den Engelske munken som redan på 1000-talet låtit uppföra kyrkor i detta handelscentrum stärks av de fynd som gjorts vid utgrävningar, dels på den plats där Tuna kyrka och Johaniterklostret låg, dels vid undersökningar av Fors kyrka, vars äldsta nuvarande delar härrör från 1100-talet. Fynd har bekräftat att kyrkan haft en föregångare från 1000-talet och under den äldre stenkyrkan fanns spåren efter en ännu äldre träkyrka. Ett antal om- och tillbyggnader har sedan format kyrkan till sitt nuvarande lite spretiga men charmiga utseende.

S:t Olof Kyrkan, Sigtuna, Uppland, Sverige 1100

Av den medeltida kyrkan finns endast en ruin kvar. Mitt i staden, på Sigtuna museums tomt, kan man se grunden till biskopskyrkan, S:t Gertrud, från 1000-talets slut. Det var stadens första stenkyrka, men revs på 1200-talet. Under den tidiga medeltiden hade staden inte mindre än sju kyrkor med tillhörande kyrkogårdar. Alla utom biskopskyrkan låg utmed en gata bakom det äldsta bebyggelseområdet. Bakom raden med kyrkogårdar finns ett antal runinskrifter.

S:t Pers kyrka, som ligger på en höjd i den tidiga stadens västra del, stod färdig omkring 1100. Den kan troligen knytas direkt till kungamakten. S:t Olofskyrkan som ligger i den dåtida stadens östra utkant, är ungefär samtida. Alldeles intill den finns det en källa som troligen har samband med kulten kring kyrkans skyddshelgon Olof den Helige.

Vid undersökningar sommaren 2005 inne i S:t Olof påträffades djupt under golvet grunden till en äldre stenkyrka. Av S:t Lars kyrka från 1200-talets mitt återstår bara ruinen av ett torn.

Mer om Sigtuna, en av våra äldsta städer, och dess kyrkor, hittar du här

Domkyrkan i Linköping, Östergötland, Sverige 1120-tal

På 1120-talet byggdes på platsen en stenkyrka som sedan på 1230-talet, under Biskop Bengt, bror till Birger jarl, byggdes ut för att rymma alla Linköpings invånare och skapa pondus åt stiftet. Kyrkan förlängdes åt öster med ett nytt kor och tvärskepp i senromansk stil, vilket fortfarande är synbart i dagens kyrka. Från samma tid är det altarbord, som används i kyrkan i dag. Under byggnadstiden stod 1100-talskyrkan kvar innanför den nya kyrkans murar. Ett förfarande som hämtades från kontinenten och flitigt användes för att inte skapa avbrott i religionsutövandet eftersom katedralbyggen var tidskrävande och processer som kunde omfatta flera generationer. Ombyggnaden nämns i ett påvebrev 1232. Ombyggnaderna fortsatte sedan under Biskop Lars tid (död 1258) då tvärskeppet förlängdes. Något som bör ha varit klart vid kröningen av kung Valdemar Birgersson år 1251.

Mer om denna högst levande och andligt närvarande kyrka hittar du här

Vreta klosterkyrka, Östergötland, Sverige 1100

Mycket har skrivits om Vreta nunnekloster och det har spekulerats kring huruvida det redan omkring år 1100 på platsen funnits ett kloster, som i så fall skulle vara den första klosteretableringen i det vi kallar Sverige.

Mer om klostret och den fantastiska klosterkyrkan hittar du här

Giske kyrka, Ålesund, Norge 1130

En mycket märklig kyrka uppförd i exklusiv marmor i en tid då trä var det naturliga byggnadsmaterialet och stavkyrkan den vanligaste konstruktionen. Kyrkan återfinns på ön Giske utanför Ålesund. En ö som hade stor betydelse redan på Vikingatiden. Här låg den mäktiga Giskeättens eller Arnungenes gård, en av Norges äldsta gårdar med anor ända från 900-talet och fram till 1582. Giske kyrka, uppfördes omkring 1130 och var från början Arnungenes gårdskapell. Valet av utländsk exklusiv marmor visade förvisso att den som lät uppföra kyrkan var stadd vid kassa, men vittnar samtidigt om dåligt omdöme, då byggnadsmaterialet inte var särskilt lämpat för denna mycket utsatta plats med hårda vintrar. Det är därför som kyrkan efter renoveringen på 1700-talet vitkalkats för att bättre stå emot fukten, kylan och de bistra vindarna från Norra Ishavet. På kyrkogården finns en av Norges äldsta kristna gravtumbor, placerad under ett tält för att inte ytterligare påverkas av väder och vind. Den går under namnet Skjøn Valborgs grav, härstämmar från 1100-talet och var vad man förmodar sista vilan för kyrkans byggmästare. Namnet Skjøn Valborgs grav är lite av en arkitektonisk term för att beskriva placeringen av graven och inget specifikt för denna kyrka. Interiört domineras kyrkan av två vackra träpjäser från mitten av 1700-talet, altarskåpet och predikstolen, tillverkade av Jakob Sørensen Giske-Gaard. Konstnären, då blott 22 år gammal, blev genom arbetet känd i hela Norge under namnet Tavel-Jakob och utsmyckade flera kyrkor med sina folkloristiska altartavlor.

Lunds Domkyrka, Skåne, Sverige 1145

Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer klart inspirerad av den Tyska stenhuggarkonsten. Det är dock oklart när domkyrkobygget påbörjades. Det vi vet är att 1060 delades Roskilde stift upp i ytterligare två stift Dalby och Lund. Ett stift krävde en Biskop och en Biskop ett Biskopsäte. Dalby domkyrka anses ha invigts 1060 och 1080 begravdes den Danske Kungen Harald Hein i kyrkan. I kung Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta rör sig om en tidigare kyrka, och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal, efter det att Lund blivit ärkebiskopssäte för Norden 1103. Dalby stift avslutades 1066 och blev därefter en del i Lunds stift. Kyrkan är helt fantastisk samtidigt som Helgo Zettervall fått utstå mycket kritik för den renovering han ledde i slutet av 1800-talet och som präglar mycket av kyrkans utseende idag. Flera detaljer som kryptan och korbänkarna är dock bevarade och ger en svindlande känsla av dåtidens makt och undersåtarnas vördnad.

Mer om detta häpnadsväckande byggnadsminne hittar du här

Skälvum kyrka, Västergötland, Sverige 1100-tal

Othelrik me fecit - Othelric har gjort mig - Inskriptionen möter besökaren i en överliggare, tympanet, ovanför ingången på västsidan. Denne arkitekt och stenmästare tros ha kommit från Nordtyskland och var en av de förnämsta i sitt slag i Västergötland under 1100-talet. Othelric tros ha kommit till Västergötland efter att han uppfört domkyrkan i det danska Lund. Skälvums kyrka räknas som en av Skara stifts allra märkligaste kyrkor. Den är uppförd av huggen sandsten och genom årsringsdatering på träbjälkar över långhuset har man funnit att dessa träd avverkats under vintern 1134-1135. Stilen är romansk med torn i väster, långhus, kor och absid. Tornet räknas som något yngre än långhuset och koret. Det är inte otroligt att sten från kungsgården Gum hamnat i Skälvums kyrka.

Mer om kyrkan finns att läsa här

Varnhems klosterkyrka, Västergötland, Sverige 1150

2005 upptäcktes här på klosterområdet resterna av en stenkyrka som tros ha uppförts senast på 1040-talet, vilket gör den till den äldsta stenkyrkan i Sverige. Kanske den äldsta i Skandinavien. Tävlar med S:t Clemens i Roskilde om utmärkelsen. Bilden ovan till höger visar den museiebyggnad som uppförts övanpå utgrävningsområdet efter fynden 2005.

Varnhems kloster med klosterkyrkan påbörjades 1150. Abboten Henrik från klostret i Alvastra anlände till Varnhem i maj och påbörjade uppförandet av den romanska klosterkyrkan på den nuvarande kyrkans plats, med klostret Fontaney som förebild. 1234 brinner kyrkan och ett omfattande återuppbyggnadsarbete sattes igång med understöd av Birger Jarl. Den nyrenoverade kyrkan blev i huvudsak klar under 1260-talet. Efter reformationen på 1500-talet sparkades munkarna ut, marken konfiskerades av kronan och klostret med kyrkan lämnades att förfalla. Genom Magnus Gabriel de la Gardie och tidens nyvunna intresse för Svensk historia räddades kyrkan och dess nuvarande utseende härrör till stor del både exteriört och interiört från renoveringen på 1600-talet. Kyrkans nuvarande utseende är starkt präglad av konverteringen till den nationella statskyrkan och inte mycket återstår av den medeltida klosterkyrkan.

Mer om klostret och kyrkan hittar du här

Fakta om Svensk medeltid 1060-1521
från historiska museets hemsida historiska.se

Det sker en hel del förändringar av samhället under svensk medeltid. En ny religion får fäste i landet, kristendomen, och en statsmakt formad av den växer fram. Samhällets uppbyggnad förändrades från ett ättesamhälle, där ätten eller släkten är samhällets sociala bas, till en statsmakt där kung, aristokrati och kyrkliga ämbetsmän hade den avgörande makten.

Städer växer upp och blir centrum för handel och administration. Ett allmänt rättssystem med lagar och domstolar utvecklas. Missionsresor till Norden började redan på 800-talet, då bland andra Ansgar reste hit för att påverka och kristna nordborna.

Under 1100-talet byggs många kyrkor i den nya trons namn. Idag finns omkring 2500 kyrkor från medeltiden, och sannolikt var de ännu fler då. Trots detta fortsatte man att offra till de gamla gudarna och det skulle ta ett antal århundraden innan Sverige blir helt kristet.

Religionens slutliga genombrott hänger nära samman med framväxten av en statsmakt. I och med kristnandet fick Sverige ta del av den lärdom som utvecklats på kontinenten. Latinet blev det internationellt användbara språk som inte bara präster talade, utan även kungarna och deras sändebud. Det är också under den här tiden som Sverige fick sina första skolor, framförallt för att utbilda nya präster. Det fanns inga universitet, så för att få högre utbildning var man tvungen att åka till kontinenten. I slutet av 1100-talet grundades det första universitetet i Paris, och det följdes snart av fler i andra städer. Den grekiske filosofen Aristoteles skrifter översattes till latin, och delar av hans teorier förenades med kristendomens trossatser. Genom logiska resonemang försökte man bevisa Guds existens. Denna filosofiska inriktning, som fick namnet skolastik, fick stor betydelse under hela medeltiden.

Ta gärna del av en beskrivande redogörelse för begrepp avseende kyrklig inredning och ritualer utgiven av Svenska Kyrkan i samarbete med Göteborgs Universitet 2015 - Kyrkans föremål - beskrivande lexicon

Hossmo Kyrka, Småland, Sverige 1120

På 1000-talet var Hossmo en viktig handelsplats genom sitt läge vid Ljungbyåns utlopp i Kalmar sund.Med flatbottnade båtar var det lätt att via ån nå
Smålands inland och därifrån frakta varor som sedan i Hossmo kunde byta ägare. Vid tiden för stenkyrkans uppförande var Hossmo pastorat ett annex till pastoratet i Ljungby vilket också är ett tecken på orternas förbindelser och samverkan i en tid då Kalmar ännu inte nått samma status som handelsplats. Innan stenkyrkan byggdes fanns redan på 1000-talet en träkyrka. Så kallade Eskilstunakistor har hittats under golvet på den nuvarande byggnaden. Kistorna kan ha stått på platsen redan innan träkyrkan byggdes eller varit placerade på kyrkogården. Det framgår dock tydligt att de stått utomhus en längre tid innan de placerades inne i stenkyrkan. Dessa kistor signalerar ortens betydelse eftersom inte vem som helst placerades i dessa sarkofager. Troligen finns ett samband mellan orten, kyrkan och kungamakten.

I kyrkan finns sedan 1997 en mycket speciell dopfunt. Återförd från Historiska Museet i Stockholm till kyrkan i samband med Kalmarunionens 600 års jubileum. Pjäsen är ett gotländskt arbete i sandsten från början av 1200-talet med figuriner uthuggna i foten och en runrad ristad på skålkanten. Runraden lyder; Jag beder dig...att du beder för den man, som gjorde mig, och därvid nämner hans namn. Jakob hette han.

Mer om kyrkan och en fördjupning av bakgrunder och forskningsresultat sammanställt av Ulrika Wennerström hittar du här

Källa gamla kyrka, Öland, Sverige 1100-tal

Källa gamla kyrka är Ölands enda bevarade försvarskyrka från medeltiden. Den äldsta kyrkan på platsen, en träkyrka från 1000-talet, ersattes med en stenkyrka på 1100-talet. 1888 invigdes en ny kyrka och den gamla kyrkan övergavs. Nuförtiden förättas dop och bröllop och det anordnas konserter i den mycket spartanska miljön inne i kyrkan. Interiört är kyrkan helt befriad från utsmyckning.

Fler bilder och mer om kyrkan hittar du här

Gamla Uppsala Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

Gamla Uppsala kyrka är en kyrkobyggnad i Gamla Uppsala i Uppsala stift. Den är församlingskyrka i Gamla Uppsala församling och är belägen på en historisk plats med förhistoriska anor. Kyrkan ligger också strax intill den tidigare tätort med namnet Gamla Uppsala, som idag i princip ingår i nuvarande tätorten Uppsala.

Kyrkan kan ha byggts på platsen för det hednatempel, som skall ha legat i Gamla Uppsala, omnämnt av Adam av Bremen som Uppsala tempel omkring 1076. Enligt denne skulle Uppsala tempel ligga en dagsresa från såväl Sigtuna som Birka.

Kyrkans läge vid de berömda Uppsala högar tyder på det. Även arkeologiska fynd visar att detta varit en central plats för såväl handel som rituella seder ända sedan folvandringstiden på 400-talet. Som ett led i att succesivt anpassa samhället till Kristendomen byggdes den viktigaste symbolen för den nya ordningen, kyrkan, just här, på en av den gamla ordningens viktigaste kultplatser. Sigtuna stift, som var det första biskopssätet i Svearnas rike, Svealand och etablerat redan 1060, flyttades österut till Gamla Uppsala 1130. Detta får ses som ett led i att forma ett enat rike med Svear och Götar under en gemensam Kung. Götarna hade redan en kristen Kung och ett biskopssäte i Skara sedan 1014. Kyrkans utformning som kombinerad försvarsanläggning och andaktsrum tyder på ett behov av att kunna försvara den nya ordningen. 1164 blev Gamla Uppsala Sveriges första ärkestift med en Ärkebiskop. Till Sveriges första ärkebiskop valdes cistercienmunken Stefan av Alvastra och kyrkan hade vid tidpunkten utvecklats till en mäktig treskeppig katedral med absidförsedda korsarmar.

Omkring 1273 flyttades ärkebiskopssätet officiellt till Östra Aros, nuvarande Uppsala, där Uppsala Domkyrka hade påbörjats en tid dessförinnan. Den gamla kyrkan degraderades till sockenkyrka. Under 1400-talet fick kyrkan sitt nuvarande utseende sedan det treskeppiga långhuset och korsarmarna rivits efter en eldsvåda.

Mer om Gamla Uppsala och vårt första Ärkebiskopssäte hittar du här

Husby-Ärlinghundra Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

Kyrkan har en lite ovanlig konstruktion som bara återfinns på ett fåtal medeltidskyrkor i Sverige. Fyra av dessa återfinns i Stockholms län och anses vara byggda med Sigtunakyrkorna S:t Per och S:t Olov som förebilder. Tornet är placerat i öster över koret och framför absiden. Östtornskyrkor var under medeltiden ett sätt för Kungamakten att demonstrera makt. Att placera tornet i öster ovanför den plats där prästen tjänstgjorde underströk Kungens betydelse i den Kristna contexten. Namnet Husby avslöjar att det här legat en Kungsgård, vilket ytterligare stärker tesen om att kyrkan hade en särskild betydelse för Kungen. Här i Sigtuna kommun hittar vi tre av dessa östtornskyrkor knutna till Kungamakten. Skånela kyrka, Norrsunda kyrka och Husby-Ärlinghundra kyrka kan ses som syskonkyrkor anser historiker och alla tre är byggda i gråsten, med samma byggnadsstil och uppförda på 1100-talet. Alla fick de sina torn i öster kanske för att det var här i Sigtuna som den Kungliga administrationen hade sitt första säte i det som skulle bli Sverige. På Färingsö i Mälaren inte långt härifrån ligger den fjärde östtornskyrkan, Färentuna kyrka, som under medeltiden låg inom samma socken som kungsgårdarna Husby och Kungsberga.

Fler bilder och mer om kyrkan hittar du här.

Heda Kyrka, Östergötland, Sverige 1100-tal

Heda kyrka är en kyrkobyggnad i Heda socken i Ödeshögs kommun, Östergötland. Den ligger 8 km norr om Ödeshög. Heda kyrka ligger i en jordbruksbygd söder om Tåkern med rikligt med fornlämningar. Kyrkan är i romansk stil med massiva murar, små rundbågade fönster och trubbigt torn. Av den ursprungliga romanska kyrkan återstår delar av södra långhusmuren och västtornets nedre våningar. Kyrkan är en av Östergötlands märkligaste medeltida kyrkor. De äldsta delarna är uppförda av kalksten i olika etapper under medeltiden. Tornet är ovanligt högt och smäckert och på södra sidan finns ett kapell, som sannolikt tillkommit på kungligt initiativ. I kapellets södra mur finns en piscina inmurad med reliefer av mycket hög konstnärlig kvalitet. På norra sidan finns ett sidoskepp med influenser från Cisterciensisk arkitektur, som vid mitten av 1100-talet etablerat flera kloster i Sverige.

Av de medeltida inventarierna är träskulpturen av Himladrottningen från 1100-talets mitt den mest berömda. Det var denna som inspirerade Verner von Heidenstam till dikten Himladrottningens bild i Heda.

Fakta om Svenska medeltida kyrkor 1060-1521 innan reformation
från historiska museets hemsida historiska.se

Hur såg kyrkan ut?

Trä och sten var de vanligaste byggnadsmaterialen. Träkyrkorna var antingen byggda med stående plankor, så kallade stavkyrkor, eller så var de timrade. Det finns endast en bevarad stavkyrka i Sverige, Hedareds kyrka. Av de timrade kyrkorna återstår sammanlagt tolv, varav sju i Småland.

Konsten att bygga i sten var okänd för nordborna i början av medeltiden, och därför hämtade de kunskaper från kontinenten och England. Med hjälp av kalk- och sandsten kunde kyrkornas fasader dekoreras med figurer och ornamentik. Kyrkornas portaler blev särskilt rikt utsmyckade. Trots att kyrkorna inte är identiskt lika, följer de ungefär samma plan. I alla kyrkor fanns ett kor och ett långhus. Koret låg i kyrkans östra del och var antingen rakt avslutat, eller försett med en halvrund avslutning, en så kallad absid. I koret stod altaret och där utförde prästen gudstjänster och mässor.

Församlingen hade inte tillträde till koret och därför var det avskiljt från långhuset med ett galler, ett så kallat korskrank. Öppningen mellan kor och långhus kallas för triumfbågen, och där hängde ett krucifix. I kyrkans långhus samlades församlingen. Där fanns bänkar längs väggarna för dem som behövde sitta under gudstjänsten. De andra fick stå. Under medeltiden var församlingen uppdelad under gudstjänsterna. Kvinnorna stod på norra sidan och männen på södra sidan. De två huvudaltare som fanns i långhuset var placerade på liknande sätt. I norr stod ett altare för Jungfru Maria, och i söder fanns ett altare tillägnat ett helgon, vanligtvis kyrkans skyddshelgon.

Längst ned i kyrkan, strax innanför dörren, stod dopfunten. Det odöpta barnet ansågs vara orent, och skulle därför inte föras längre in i kyrkorummet än nödvändigt. När kyrkan invigdes tecknade biskopen tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och de målades ofta i med färg efter invigningen. Därför finns dessa, så kallade konsekrationskors, ofta bevarade. Kyrkan smyckades också med väggmålningar, som förmedlade bibelns berättelser för en icke läskunnig befolkning.

Vem byggde kyrkan?

Under medeltidens första två århundraden byggdes ett stort antal kyrkor i Sverige. De många socknar som skapades under den här perioden ger också en antydan om det stora antalet kyrkor. Initiativet att bygga en kyrka togs ofta av en enskild person, vanligtvis en rik godsägare.

Att bygga en kyrka var nämligen det bästa sättet att försäkra sig om såväl hög status i samhället, som en plats i himlen efter döden. Kyrkan kunde också byggas på initiativ av en grupp människor, till exempel invånarna i en by eller stad. När biskopen hade vigt kyrkan och kyrkogården kunde församlingen ta den i bruk. Sockenprästen tilldelades en gård och en bit jord av sockenförsamlingen. Prästen försörjde sig på avkastningen från jordbruket, och var skyldig att vårda prästgårdens egendomar.

Helgon och deras symboler

Under medeltiden, innan reformationen, hade helgonen en självklar plats i folks vardag. Kyrkan såg helgonen som en länk mellan Gud och den lilla människan. De skulle också vara förebilder för ett rättfärdigt leverne. Vilka människor var det som blev helgon? Först och främst var det martyrerna, de som dog för sin tro och stred för Kristendomens införande. Det kunde också vara personer som levt ett alldeles särskilt fromt och rättfärdigt liv. Efter hand fanns det en hel katalog med egenskaper som ett helgon måste ha. Jungfru Maria var det viktigaste helgonet. I Skandinavien fick St Olov, St Erik och Heliga Birgitta med flera betydelse för att skapa en folklig förankring och har fortfarande en viss betydelse i vårt moderna samhälle, där de återfinns i gatunamn, stadsvapen och namnen på många av våra städer. Både Jungfru Maria och de andra helgonen kunde ha små sidoaltaren och kapell invigda till sig i kyrkorna. Där stod antingen en skulptur eller en målning av det helgon som altaret var invigt till.

Attribut är de kännetecken, symboler, som varje helgon presenteras med när de framställs i konsten. Det är symboler som visar händelser i deras liv och berättar om vilka de är. Många helgon åtföljs av det tortyrredskap som tog livet av dem. Så har till exempel Katarina av Alexandria ett hjul som attribut, oftast sönderbrutet, då hon skulle skäras sönder av ett sådant. Hjulet krossas dock av stenar från himlen. Hon har också ett svärd, då hon till slut avrättades genom halshuggning. St Clemens har ett ankare. Han sänktes nämligen i havet med ett ankare bundet kring halsen. Olof den helige har en yxa som inte tolkas som att han var en krigisk kung, utan att han blev dödad av bland annat ett yxhugg. Det finns fredligare attribut också. Petrus, Sankte Per, har en eller två nycklar som ska föreställa himmelrikets nycklar.

Odensala Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

En av endast fåtalet kyrkor med fantastiska valvdekorationer, som undgick överkalkning på 1700- och 1800-talet. Albertus Pictor ger oss en detaljerad bild av medeltiden vid slutet av 1400-talet och vi förstår värdet av bibelillustrationerna i en tid då mässorna fortfarande hölls på latin.

Mer om denna fantastiska kyrka hittar du här

Täby Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

Ytterligare en av Albertus Pictors dekorerade kyrkor. Ett trettiotal hann han med innan han dog 1509. Särskilt en målning har på senare tid vunnit uppmärksamhet då den anses ha inspirerat självaste Ingmar Bergman till en scen i filmen Det sjunde inseglet, där döden spelar schack med riddaren för att skjuta upp det oundvikliga. Täby kyrka tillhör den exklusiva gruppen av medeltidskyrkor där valvmålningarna aldrig blivit överkalkade.

Mer om denna fantastiska kyrka hittar du här

Överselö Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

En fantastisk kyrka med mängder av medeltida konstskatter och dekorerade valv från 1400-talet. Kalmålningarna i långhuset är från 1400-talets mitt och är för ovanlighetns skull inte gjorda av Albertus Pictor, utan utförda något tidigare och sannolikt av någon lokal målarskola från Mälardalen. En del målningar genomgick under 1600-talet en ganska omild restaurering där partier målades om, men de har aldrig varit överkalkade och så sent som 1980 gjordes en rengöring av väggarna. Efter rengöring gjordes reparationer och sluligen förbättrades färgerna. Kyrkan är en ren fröjd att besöka där kaffebryggare och annan modern rekvisita skvallrar om att kyrkan fortfarande används för mänskliga möten med församlingsborna och inte bara som museum.

Mer om kyrkan och dess konstskatter hittar du här

Salem Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

Salems allra första kyrka var byggd av trä och enligt Botvidslegenden uppförd till S:t Albans ära. Enligt samma legend var det i denna kyrka som S:t Botvid låg begravd de första nio åren, innan hans bror hämtade hans kvarlevor och återförde dessa 1129 till fädernesgårdens nybyggda träkyrka på Hammarby ägor. Senare 1176 uppfördes en kyrka av sten som fick bära hans namn Botkyrka kyrka.

Salems stenkyrka har fortfaraned kvar mycket av sitt medeltida uttryck från tidigt 1100-tal. Karraktären av en försvarskyrka understryks av skottgluggarna under takfoten och det bastanta tornet. De tydliga ankarjärnen som syns på tornets fasad är från 1100-talet. Dopfunten har en egen märklig historia. Hittades på en åker på 1900-talet och var då svart av tjära. Kanske hamnade hos bönderna under reformationen och användes sedan som tjärfat. Sannolikt samtida med kyrka och ett vackert arbete.

Enligt folklig tradition ska det varit flytten av S:t Botvids kvarlevor som gav upphov till namnet Salem. I och med att helgonets kvarlevor överfördes till den nya kyrkan förlorade dess föregångare sin viktigaste ägodel och kyrkan skulle då komma att kallas den slemma kyrkan, där slem betyder usel, fattig eller gammal. Detta avvisas dock idag. Namnet Slæm är känt från 1283. Det är sannolikt en sammansättning av växtbeteckningen sla = 'slån' och hem = 'boplats, gård'. Sockennamnet Slem ändrades emellertid genom en namnuppsnyggning till Salem på 1600-talet, under kyrkoherde Olaus Achatii Wallenius tid. Denne hävdade 1667 att namnet kom från en "jungfru Salema" som skulle ha grundlagt kyrkan. I tidigare legender kallades den grundläggande jungfrun emellertid för Dina. En sannolikare förebild för förändringen torde vara det bibliska begreppet Salem, en poetisk form för Jerusalem.

Fler fascinerande kyrkor och Kristna tidiga kulturyttringar kring Mälaren hittar du här

Åre gamla kyrka, Jämtland, Sverige 1160-tal

Längs en av många pilgrimsleder till Nidarosdomen och den helige Olofs grav ligger denna kyrka. Kyrkobyggnaden, vars första halva uppfördes i mitten av 1100-talet, har inspiration från samtida kyrkor i Norge. Inte särskilt konstigt eftersom Jämtland var norskt fram till år 1645. En omfattande utbyggnad skedde under 1700-talets mitt och ett antal renoveringar under 1900-talet har bevarat kyrkan, som nu är den enda kvarvarande medeltida stenkyrkan i fjällvärlden. En fin Olofsstaty från 1300-talet minner om kyrkans betydelse under medeltiden och pilgrimsvandringarna. Att kungen saknar krona och istället bär en hatt som karolinerna bar, har sin förklaring på 1700-talet, då en hemvändande krigsveteran från Armfeldts armé fick uppdraget att snida en huvudbonad på kungastatyn. Sannolikt ville han hedra de tusentals soldater som inte klarade reträtten från Norge över fjällen och satte en karolinerhatt på Helgonkungen.

Botkyrka Kyrka, Södermanland, Sverige 1176

På platsen byggdes först ett minneskapell i trä 1129 för att hedra S:t Botvid, som på en resa till England omvändes till Kristendomen och sedan kom att missionera skärgården och Mälaren. Han dödades 1120 och hans bror Björn lät uppföra kapellet. Utanför kyrkan står en kopia av det så kallade Botkyrkamonumentet där Björn omnämns i runskrift och på latin. Originalet finns på Historiska muséet i Stockholm. Monumentet, som snarare är en gravkista, skapades i mitten av 1100-talet och får anses vara ämnad för S:t Botvid, även om det är broderns namn som nämns, förmodligen för att han lät uppföra minneskapellet, som senare blev en kyrka, invigd av Sveriges första Ärkebiskop Stefan av Alvastra.

Mer om kyrkan hittar du här

Munsö Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

En av de endast tre bevarade rundkyrkorna i Mellansverige tillsammans med Solna- och Bromma kyrka. Sammanlagt finns det åtta rundtornskyrkor bevarade i Sverige. Kyrkorna byggdes i en omvälvande tid då alla inte var övertygande om Kristendomens förnämlighet. En kombination av andaktsrum och försvarsanläggning.

I början av 1700-talet tillskrevs Munsö kyrka av riksantikvarien Johan Peringskiöld att vara Sveriges första kyrka byggd av hövitsmannen Herigar, som kristnades av Ansgarvid dennes första missionsresa på 800-talet till bland annat Birka. Nuvarande bedömning är att kyrkan uppfördes på 1100-talet. Platsen där kyrkan uppfördes tillhörde godset Bona gård. Gården omnämns första gången 1185 tillsammans med ägaren Sveriges första ärkebiskop i Uppsala stift. Gården var enorm och omfattade inte bara mark i Munsö socken utan även Adelsö-, Färentuna-, Taxinge-, Lossa- och Upplands-Bro socken. Att Ärkebiskopen åtminstone vissa tider bodde på Bona gård finns belägg för i brev från bland annat självaste Påven Lucis III. Breven är daterade mellan åren 1250 och 1359. En teori är att kyrkan byggdes som en gårds- och försvarskyrka åt Ärkebiskopen i en tid då Kristendomen fortfarande inte fått riktigt fäste och hedniska grupper hotade från öst.

Läs mer om Munsö kyrka här

Solna Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

En av de endast tre bevarade rundkyrkorna i Mellansverige tillsammans med Munsö- och Bromma kyrka. Sammanlagt finns det åtta rundtornskyrkor bevarade i Sverige. Kyrkorna byggdes i en omvälvande tid då alla inte var övertygande om Kristendomens förnämlighet. En kombination av andaktsrum och försvarsanläggning.

Byggnadstypen karaktäriseras av att långhuset är runt och följaktligen benämns rundhus. Orsaken till att man på vissa ställen valde denna byggnadstyp har förmodligen att göra med behovet av att kunna försvara sig. Det är lättare att försvara en rund byggnad då man får bättre överblick över omgivningen och det blir svårare att gömma sig i skrymslen och vrår omkring byggnaden. Kring rundhuset har sedan kyrkan genom århundradena expanderat. Koret tillkom på 1200-talet och på 1300-talet genom ny teknik välvdes taket. Då skapades också kupolvalvet och på 1400-talet förlängdes kyrkan genom ett långhus. På 1400-talet målades väggar av Albertus Pictor och smyckades med skulpturer. Efter reformationen och bildandet av den Svenska modellen vid Uppsala möte 1593 anpassades interiören och på 1600-talet genomgick kyrkan en större renovering för att bättre spegla den nya statskyrkan och den nya expansiva tiden. Gravkoren tillkommer först på 1700-talet.

Mer om Solna kyrka och fler bilder hittar du här

Bromma Kyrka, Uppland, Sverige 1100-tal

En av de endast tre bevarade rundkyrkorna i Mellansverige tillsammans med Munsö- och Solna kyrka. Sammanlagt finns det åtta rundtornskyrkor bevarade i Sverige. Kyrkorna byggdes i en omvälvande tid då alla inte var övertygande om Kristendomens förnämlighet. En kombination av andaktsrum och försvarsanläggning.

En mycket vacker och välbevarad kyrka trots otaliga tillbyggnader och renoveringar. Ett mecka för den som är intresserad av medeltida kalkmålningar. På en av murarna finns till och med ett självporträtt av Albertus Pictor, Svenska medeltida kyrkors dekoratör nummer ett.

Mer om kyrkan och fler bilder hittar du här

Saint-Jean-Baptiste de Lyon, Lyon, Frankrike 1180-1476

Katedralen grundades av Saint Pothinus och Saint Irenaeus, de två första biskoparna i Lyon. Domkyrkan är också känd som en "Primatiale" eftersom Påven 1079 beviljade ärkebiskopen av Lyon den rättsliga överhögheten över de viktigaste ärkebiskoparna i riket. Att utses av Påven till rikets första kyrka krävde en historisk kristen bakgrund och ofta utsågs inte huvudstaden i landet, detta för att skilja på det profana samhällets centerum och det sakrala. Bygget påbörjades i slutet av 1100-talet på ruinerna av en kyrka från 500-talet och stod färdig 1476. Byggnaden är interiört 80 meter lång, 20 meter bred vid koret och 32,5 meter hög i skeppet. Med andra ord en magnifik byggnad i klassisk romansk stil.
Iögonfallande är det helt magiska astronomiska ur som byggdes på 1300-talet och som fortfarande fungerar.

Lids Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

Till det yttre en ganska anspråkslös sockenkyrka i det kyrktäta Sigtuna stift. Rikt utsmyckad interiör av Albertus Pictor som även innehåller ett signerat självporträtt av mästaren. Kyrkan ligger i en kulturhistoriskt rik bygd, med gravfält, runstenar och en bevarad medeltidskyrka i varje socken. Mellan Aspa och Runtuna på väg 223 från Mariefred till Nyköping hittar du fyra intressanta medeltidskyrkor från 1100-talet.

Mer om kyrkorna vid väg 223 och fler bilder hittar du här

Runtuna Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

Märklig mix dominerar denna tornlösa kyrka med grunden från 1100-talet. Det röda gravkoret från 1700-talet över Landshövdingen i Jönköpings län friherre Mårten Lindhielm har en framträdande roll både exteriört och interiört. Under koret finns gravvalvet och nyfikna besökare kan kika ner genom gluggar i fasaden på de omkring tretton kistor som innehåller kvarlevorna av prominenta personer förutom Landshövdingen, som innehavt Lindö gård några kilometer norr om kyrkan. Inte mycket av dekorationerna från 1400-talet kvarstår. Det man vet är att dekorationerna gjordes av Unionsmästaren, en kyrkomålare, som var verksam under första halvan av 1400-talet i Sverige och Danmark. I Sverige kallas han också för Fogdömästaren eftersom i Fogdö kyrka finns hans bäst bevarade verk i Sverige. Han var verksam under Unionstiden, dels i det då Danska landskapet Skåne och dels här i Södermanland. Förutom Runtuna- och Fogdö kyrka dekorerade han Strängnäs domkyrka och Toresunds kyrka. Kyrkan i Toresund är helt överkalkad och inte ens spår finns kvar.

Mer om kyrkorna vid väg 223 och fler bilder hittar du här

Torshälla Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

Vid den gamla offerplatsen Torsharg i nuvarande Torshälla byggdes på 1100-talet en stenkyrka i romansk stil. Genom århundraden har kyrkan förändrats och utsmyckats både interiört och exteriört. Första förändringen kom redan på 1300-talet när kyrkan gjordes större för att anpassas till befolkningsökningen. På 1400-talet tillkommer vapenhus och torn. Kyrktornet byggdes om 1614 till en höjd av 102 meter inklusive spiran, vilket då gjorde kyrkan till en av Sveriges högsta byggnader, och tornet användes därför som landmärke av sjöfarten på Mälaren. Spiran förstördes tillsammans med taket i en brand orsakad av ett åsknedslag 1873. Vid återuppbyggnaden ersattes spiran med de nuvarande låga trappstegsgavlarna i tegel. Många fina träskulpturer berikar kyrkan interiört. Skulpturerna är från 1400-talet i likhet med väggdekorationerna av Albertus Pictor. Facsinerande hur kyrkan utnyttjade tidens innovationer för att framstå som uppdaterad och modern. Se glasögonen på Albertus Pictors fresk ovan. Förmodligen den första bilden av en man som använder glasögon i Sverige.

Mer om kyrkan hittar du här

Sorrunda Kyrka, Södermanland, Sverige 1100-tal

Kyrkan som ursprungligen uppfördes i sten på 1100-talet har genomgått en rad förändringar fram till det resultat vi ser idag. Endast murpartier i tornets norra delar och några meter in i långhuset härstammar från det första bygget. Utvändigt i dess sydvästra hörn finns en märklig stenrelief i form av ett huvud och ett reptilliknande djur inmurad. Reliefen är daterad till 1100-talets senare del. Under högmedeltiden, kanske 1410, gjordes utvidgningar mot öster till dubbel längd, likaså mot söder. Resultatet blev en salkyrka med rak altarvägg. Under denna period byggdes troligen den välvda sakristian på norrsidan och ett kapell, möjligen också ett i söder. Även vapenhuset på sydsidan kan vara från 1400-talet.

Nästa byggnadsperiod ägde rum kring år 1500, då kyrkan fick sin nuvarande planform och koret och långhuset försågs med så kallade ringvalv. Norra kapellet inrättades till gravkor för ätten Bååt, vilket sedermera ombyggdes med bland annat ett stjärnvalv för ätten Fleming. Tornet utvidgades mot söder med ett kryssvälvt helgonkapell. Därefter höjdes tornets murar och några decennier senare, troligen kring 1540, byggdes i söder ett nytt gravkor för ätten Bååt. Möjligen ingår dessa murar i ett senmedeltida kapell med en underjordisk del som på 1500-talet togs i bruk som gravkammaren. Kapellet välvdes likaså med ett stjärnvalv och ett enkelt kryssvalv.

Kalkmålningarna från 1549 är signerade Urian Olofsson och tillhör de fåtaliga av sitt slag från Gustav Vasas tid. De återupptäcktes 1897 och togs fram följande år, varvid de tyvärr påbättrades i tidens smak. Fasaderna har högst speciella blinderingar och vapenkartuscher och båda gavlarna har små runda hängtorn på var sida, som ger kyrkan sin ovanliga karaktär. Bååtska fasaden anses ha tillkommit kanske först på 1570-talet. Omkring år 1600 byggdes norra gravkoret om till motsvarande för ätten Fleming och erhöll kalkmålningar av en troligen tysk mästare. Sannolikt även under 1600-talet byggdes den nuvarande ingången i tornets västmur. Omkring 1680 byggdes en kraftig strävpelare i tornets nordmur så att denna kom att ligga i flykt med motsvarande långhusmur. Hela kyrkan härjades av brand 1689 varvid en äldre tornhuv förstördes. Nuvarande tornhuvud är från 1720-talet.

Mariakyrkan, Sigtuna, Uppland, Sverige 1247

I Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister står att Mariakyrkan ursprungligen var dominikanerkonventets kyrka. Konventet grundades 1230 och dess byggnader anslöts till kyrkan, som antas ha påbörjats i mitten av 1230-talet. Efter knappt hundra år blev det ny ordning i landet genom Gutav Vasa och konventet stängdes omkring år 1530. Alla byggnaderna utom själva kyrkan revs ner till grunden. Kyrkan avstod man från att riva då den sannolikt var den lämpligaste av Sigtunas kyrkor att användas som gudstjänstlokal för den nya nationella kyrkan. Mariakyrkan är också den enda kyrkan i Sigtuna som bevarades efter reformationen. Det är den tidigaste monumentalbyggnaden i Sverige som är uppförd i tegel. Den är utförd i så kallad Mälardalsgotik, en övergångsstil mellan romanik och gotik. Blandstilen har sitt första uttryck i Sverige i Mariakyrkan. Kyrkan invigdes troligen av ärkebiskop Jarler år 1247 och stod färdig omkring år 1255. Samma år begravdes han i kyrkans kor.

Mer om Sigtunas medeltida kyrkor hittar du här

Västerås Domkyrka, Västmanland, Sverige 1271

Västerås stift (Västra Aros), som omfattar Västmanland och Dalarna är äldre än den nuvarande Domkyrkan. Redan i början av 1100-talet blev Västra Aros ett biskopssäte, men 1100-talets Biskopar är inte namngivna i någon biskopslängd. Robertus 1219–1225 är den första namngivna Biskopen. Det har framkommit genom arkeologiska undersökningar att det på platsen funnits en mindre kyrka i gråsten. Om det tidigare också funnits en träkyrka är oklart.

År 1244 började man bygga om och utvidga kyrkobyggnaden med det för Norra Europa tämligen ovanliga teglet. Något tidigare, år 1237 påbörjades bygget av Dominikanerklostret i Skänninge och det tegelbruk som anlades där för att tillverka byggnadsmaterialet, anses av många som landets första. Att bygga med murtegel eller tegelstenar blev en trend och spreds snabbt genom munkarna och deras tegelbruk. Från slutet av 1200-talet blev tegel det vanligaste byggnadsmaterialet generellt för stadskyrkor i Sverige.

Domkyrkan invigdes den 16 augusti 1271 i samband med Jungfru Marie himmelsfärds dag, en katolsk högtid som firades redan på 450-talet i Konstantinopel. Det är den största och äldsta Mariahögtiden; Jungfru Marie Himmelsfärd, eller Upptagning till himmelen, Assumptio Marie. I den ortodoxa österländska kyrkan kallas högtiden Marie avsomnande, Mariae dormitio, många namn på en kär fest, som firar att Maria med kropp och själ blir upptagen till himmelen. Det är en gammal tradition att fira denna händelse, som blev en trossats i den Romersk Katolska kyrkan först 1950. I den Svenska kyrkan marginaliserades jungfru Maria efter reformationen och firandet försvann succesivt. Vårfrudagen den 15 augusti, fanns med i vår almanacka till så sent som 1901.

Mer om Västerås Domkyrka hittar du här

Införandet av Tioden fick stor betydelse för Kyrkans ställning i Sverige
Klipp från ett inlägg i Historiebloggen av Dick Harrison SvD 9 mars 2012

Tanken bakom pålagan var att en tiondedel av alla inkomster årligen skulle komma kyrkan till del. Seden är urgammal: det finns tiondepåbud redan i Gamla testamentet (5 Mos. 14:22), långt innan den kristna kyrkan grundades, och inom fornkyrkan var tionde en frivillig avgift. Från och med 500-talet insisterade höga kyrkomän på att tiondet skulle vara obligatoriskt, och på Karl den stores tid i slutet av 700-talet trumfades detta igenom i stora delar av Västeuropa. Därefter följde århundraden av gräl mellan präster, kloster och världsliga jordägare om vem som hade rätt att uppbära det lokala tiondet, en konflikt som löstes genom kompromisser först på 1200-talet.

Eftersom våra källor nästan uteslutande berättar om vilka regler som gällde – inte om hur påbuden efterföljdes – är det omöjligt att för 1100- och 1200-talens räkning slå fast hur betungande tiondet var. För 1300- och 1400-talens räkning vet vi att tiondet blev föremål för förhandlingar och kompromisser. Vi vet också att vissa bönder hamnade i skuld till kyrkan då de inte förmådde erlägga det begärda.

För sockenindelningen, liksom för byggandet av stenkyrkorna, var tiondet av stor betydelse. Behovet av fasta gränser mellan socknarnas territorier ökade med storleken och regelbundenheten i de inkomster sockenprästen förfogade över. Via tiondet kanaliserades en växande rikedom till kyrkan, och de medel som flöt in kunde slussas vidare till kyrkobyggnation och kyrkoutsmyckning. Föga förvånande uppkom det därför noggranna regler för hur inkomsten skulle användas. En vanlig princip var att tiondet skulle delas i tre delar, så att en tredjedel gick till sockenprästen personligen och de andra två fördelades mellan kyrkobyggnaden, biskopen och de fattiga. För de flesta svenska präster lär tiondet ha varit huvudinkomst, det vill säga vad vi skulle kalla lön.

Heddal Stavkyrka, Notudden, Norge 1200-tal

Störst av de Norska Stavkyrkorna och invigd någon gång på 1200-talet. Att bygga stavkyrkor under den tidiga medeltiden var en utdragen process som tog lång tid. Det var viktigt att byggnadsmaterialet var moget för att undvika sprickbildning som kunde resultera i försämrad bärkraft. Kyrkorna byggdes för att hålla i evighet eftersom kyrkan skulle symbolisera själva sinnebilden av Kristendomen och det eviga livet. Mognadsprocessen gick till på det viset att när lämpliga träd valts ut togs grenar och toppen av medan stammen fortfarande var förankrad i jorden via rotsystemet. På så sätt tillfördes näring till trädet som expanderade på bredden och skapade ett hårdare mer kompakt virke. Mognadsprocessen kunde ta upp till 20-30 år innan virket var klart för att användas. Senare under medeltiden frångick man denna tidskrävande process och resultatet syns tydligt på de nyare pelarna i kyrkan som spruckit.

Fler bilder och mer om detta fantastiska byggnadsminnesmärke hittar du här.

Heliga Trefaldighets kyrka, Arboga, Västmanland, Sverige byggstart 1256

Enligt bevarade arkiv nedtecknade av Franiciskanermunkar i Assisi påbörjades bygget 1256, som ett led i att utveckla det Franciskanerkloster som etablerat sig i Arboga. Bygget tog tid och det var först en bit in på 1300-talet som kyrkan stod färdig.

På 1400-talet smyckades klosterkyrkan med de väggmålningar, som sedan på 1800-talet kalkades över. Varsamt lyckades man sedan ångerfullt redan i slutet av samma århundrade plocka fram delar av dessa medeltida fresker, som förmodligen är utförda av Magnus Håkansson, med ett förflutet som köpman i Arboga och senare utbildad i målarkonsten hos munkarna i Vadstena.

Fler bilder av kyrkans interiör hittar du här

Domen i Siena, Italien 1229-1263

Kanske en av den kristna världens största samlade konstskatt från denna tid. Här har inget lämnats åt slumpen. Endast de bästa konstnärerna och arkitekterna har anlitats och resultatet är häpnadsväckande. Kyrkan stod färdig 1263, men arbetet med den 77 m höga campanilen skulle fortsätta ytterligare 50 år. Redan 1339 påbörjades arbetet med att förstora kyrkan. Ambitionen var att bygga världens största kyrka. Man visste att man i Florens planerade för en gigantisk kupol på sin nya Dom och Siena ville inte bli nummer två. Filippo Brunelleschi (1377-1446) gör det omöjliga möjligt i Florens och Siena måste på grund av diverse problem bl.a. pest och brist på resurser lägga ner sina planer. Kvar i dag står några fasader som tydligt visar på vilka ambitioner man hade. Trots de grusade planerna innehåller denna kyrka nästan allt man kan önska sig från renässansens konstnärer. Ovan ser vi detaljer från Nicola Pisanos predikstol i marmor.

Domen i Amalfi, Italien 1200-tal

Redan 596 fanns på denna plats en kyrka och den basilika som byggdes på 800-talet finns fortfarande kvar. Den nuvarande katedralen som uppfördes i början av 1200-talet byggdes brevid den gamla för att tillsammans bilda den nuvarande katedralen i romansk stil med tydliga arabiska influenser. Amalfis skyddshelgon är St Andreas, aposteln vars kvarlevor hämtades hem från Konstantinopel den 8 maj 1208 gavs en värdig plats i den nya katedralen och var en anledning till det vidlyftiga kyrkobygget. Basilikan från 800-talet tjänstgör i dag som museum.

St Nicolai - Storkyrkan, Stockholm, Sverige 1264

Stockholms första församlingskyrka. År 1279 nämner riddaren Johan Karlsson i ett testamente Stockholms Stora Kyrka. Den byggnad som då avses är den så kallade bykyrkan, byggd i trä 1187–1252 på Stadsholmens högsta punkt. Länge utgjorde Sankt Nicolai kyrka, eller bykyrkan som den länge kallades, med sin församling Stockholms enda församlingskyrka. Församlingen bröts ut från Solna församling omkring 1260 och genom donationer från Birger Jarl kunde den nya församlingen etablera sig alldeles invid slottet Tre Kronor och innanför stadsmuren. Kyrkan och församlingen är uppkallad till Sankt Nicolais ära, sjöfararnas helgon, vilket var naturligt då många Tysk-Romerska köpmän bebodde den då medeltida hansastaden.

Den nykrönte Kungen Gustav Vasa utnämner 1524 Lutheranen Olaus Petri till präst i Stockholms domkyrkoförsamling och lät honom predika den Lutherska läran i Storkyrkan, något som blev starten för den Svenska Nationalkyrkan och slutet på Påvligt inflytande i Sverige. Stockholm blir ett eget stift först 1942.

Strängnäs Domkyrka, Södermanland, Sverige 1291

Den äldsta delen, själva kärnkyrkan, började byggas ca 1250. Enligt traditionen kunde delar av kyrkan invigas 1291 av Biskop Anund. Domkyrkan är helgad åt apostlarna Petrus och Paulus vars minnesdag är den 29 juni och det är troligt att kyrkan invigdes på just den dagen. På 1330-talet var kärnkyrkan helt färdig, en rektangulär tegelbyggnad utan torn men med en tornkrönt utbyggnad i varje hörn. Senare under medeltiden byggdes högkoret, sakristiorna, tornet och de många sidokoren. Nuvarande utseende är till stor del resultatet av den renovering som skedde efter den våldsamma branden 1723.

Mer om denna mäktiga kyrka hittar du här

Uppsala Domkyrka, Uppsala, Sverige 1273 - 1435

Drygt hundra år efter instiftandet av ett nytt Ärkebiskopssäte i Norden flyttades det 1273 från Gamla Uppsala till dess nuvarande plats på Dombeget i Östra Aros, det vi idag kallar Uppsala. Den första kyrkan som togs i bruk som Ärkebiskopsstol var förmodligen den i Erikslegenden omnämnda Trefaldighetskyrkan, där helgonkungen S:t Erik ska ha bevistat mässan innan han dödades den 18 maj 1160. Den ingick troligen i en kungsgårdsanläggning som skänktes till domkyrkan år 1270. Upptäckten av en romansk absidkyrka under det nuvarande högkoret vid en markradarundersökning våren 2005 i domkyrkan stärker detta och skapar en bild av hur bygget av katedralen gått till. Den gamla Trefaldighetskyrkan fick inledningsvis tjänstgöra som provisorisk domkyrka medan uppförandet av den nuvarande, betydligt större kyrkobyggnaden pågick utanför den gamla. Väldokumenterade paralleller kring detta arbetssätt finns på flera håll i Frankrike och Tyskland, enligt Jan von Bonsdorff, som skrivit en intruduktion till Sveriges Kyrkor, nr 227−232, en uttömmande beskrivning av Uppsala Domkyrka i sex volymer utgiven 2010.

Omkring 1290 hade bygget kommit till en punkt då det blev nödvändigt att riva den gamla Trefaldighetskyrkan. Den nya kyrkan var långt ifrån klar och kunde inte brukas för andligt utövande, varför en träkyrka uppfördes strax väster om korsmitten. I träkyrkan inrättades ett provisoriskt högkor där S:t Eriks reliker förvarades. Domkyrkans nuvarande högkor anses ha tagits i bruk på 1310-talet, men det verkar som att träkyrkan fick stå kvar en tid. Kanske för att hantera den växande strömmen av pilgrimmer som ville ta del av S:t Eriks reliker. 1381 nedtecknades ett dokument som beskriver långhusets nordöstra mur som ny och sannolikt kan man anta att det var då som den provisoriska träkyrkan revs och skrinet med S:t Eriks reliker flyttades till högkoret i den nya katedralen. Det skulle dock dröja ända fram till 1435 innan domkyrkan invigdes under högtidliga former.

Mer om Uppsala Domkyrka här

Riddarholmskyrkan, Stockholm, Sverige invigd omkring år 1300

Uppfördes ursprungligen som en klosterkyrka åt Gråbrödraklostret, som grundades på Kidaskär 1270 efter en donation av Kung Magnus Ladulås. Gråbröder var en av många benämningar som munkar tillhörande Franciskanerorden fick. Kidaskär blev i folkmun snabbt Gråbrödraholmen och efter reformationen, konfiskeringen av klostren och införandet av en nationell statskyrka fick holmen sitt nuvarande namn Riddarholmen och kyrkan Riddarholmskyrkan. En kyrka mest känd som de svenska monarkernas gravkyrka, men också starkt förknippad med Serafimerorden och den moderna adeln i Sverige.

Mer om kyrkan och fler bilder hittar du här

Sala Sockenkyrka, Västmanland, Sverige uppförd omkring år 1300

Kyrkan uppfördes omkring 1300, då bestående av långhus och ett något smalare, rakt avslutat kor. På södra sidan fanns två ingångar, en östlig till koret och en västlig där vapenhuset senare tillbyggdes. Kyrkans fasader tycks ha varit av utstruket fogbruk med helt vitkalkade ytor och yttertaket var spåntäckt. En av våra vackraste runstenar ristad av mästaren Livsten blev inmurad längst ned på korets södra vägg. Mer om runstenen finns att läsa här. I östra och troligen även västra gaveln fanns trekopplade fönster. Över kyrkorummet hade slagits ett väldigt tunnvalv i trä, av vilka rester än idag kan ses på kyrkvinden. Möjligen var första sakristian vidbyggd på norra sidan redan från början.

Under 1400-talets första hälft antas att vapenhus blev tillbyggt på södra sidan. På 1460-talet slogs tegelvalv över såväl långhus som vapenhus, snart därefter bemålade av Albertus Pictor. Omkring år 1500 gjordes en nordlig utbyggnad för finska invandrare, verksamma vid den då expansiva Sala gruva. Finnkyrkan förenades med långhuset via en valvbåge i nordväst. Samtidigt tillkom troligen kyrkans första orgelverk. På 1520-talet införskaffades nuvarande altarskåp med tillhörande Mariaskulptur, tillverkat i Bryssel.

Mer om Sala Sockenkyrka och fler bilder hittar du här

Vadstena kloster och klosterkyrka, Östergötland, Sverige 1384

Klostret kom till genom att kung Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur testamenterade det på platsen stående kungapalatset till ett nytt kloster. Det skedde först i deras Svenska testamente 1346 och senare i det norska testamentet året därpå. Kungaparets avsikt var att de skulle begravas i det blivande klostrets kyrka och att klostrets präster på kungaparets dödsdagar skulle be för deras själar. Först 1370 fick Birgitta, sedemera med epitetet Den Heliga, sina ordensplaner godkända av Påven, dock något modifierade. Planeringen för etableringen började genast och kunde invigas 1384. Varken Birgitta eller hennes dotter Katarina Ulfsdotter hann uppleva det färdiga klostret med den mäktiga kyrkan. Birgitta dog 1373 och Katarina 1381. Klosterkyrkan invigdes i sin helhet 1430.

Mer om klostret och den märkligt begåvade Birgitta finns att ta del av här

Stora Tuna Kyrka, Borlänge, Dalarna, Sverige invigd 1469

Stora Tuna kyrka är byggd i närheten av en kultplats helgad åt asaguden Frej och på en äldre gråstensskyrka från 1200-talet. Kyrkan invigdes år 1469 under föresatsen att bli domkyrka i Dalarnas och Bergslagen ovan Långhedensstift, något den också var under andra halvan av 1500-talet. Kyrkan byggdes utan torn, men har annars samma storlek och form fortfarande. Det första tornet byggdes i slutet av 1500-talet men eldhärjades redan 1590. Det ersattes av ett nytt torn som eldhärjades svårt vid två tillfällen efter blixtnedslag 1664 och 1807. Dagens kyrktorn byggdes mellan åren 1914-1917, mitt under första världskriget, och ritades av arkitekten Axel Lindegren. Tornet är 86 meter högt och försett med huv av koppar.

Mer om kyrkan och bilder från ett besök i tornet hittar du här

Västerlövsta kyrka, Heby, Uppland, Sverige 1470-tal

Kyrkan uppfördes under slutet av 1470-talet, men valvdekorationerna med de lustiga figurerna tillkom i början av 1500-talet. Konstnären bakom dekorationerna är sannolikt Anders Martinsson, en bildkonstnär verksam i början av 1500-talet. Kyrkan får genom målningarna en folklig välkomnande ton, som skiljer sig högst väsentligt från 1400-talets mer uppfordrande bildestitik med himmel och helvete. Det fantastiska altarskåpet är även det ett arbete från 1500-talet. Tillverkat av Jan de Molde i Antwerpen 1520.

Även om målningarna kalkades över och altarskåpet plockades undan under 1700-talets hets att förvisa den mörka medeltiden och införa ljuset och det rena, torde kyrkan i sin ursprungliga form varit väl lämpad för införandet av en nationell kyrka efter Gustav Vasas andliga och världsliga revolution med början 1523. Gustav Vasa och reformationen som stadfästes genom bildandet av Svenska statskyrkan 1593 kom att bli en viktig skiljelinje i Svensk kyrkokonst och arkitektur. De andliga internationella helgonen ersattes succesivt av nationella hjältar ofta hämtade från den militära sfären och det världsliga släpptes in i kyrkorna som i vissa fall transformerades till gravkapell för rika och betydelsefulla personer.

Nederluleå Kyrka, Norrbotten, Sverige 1492

Kyrkan i Gammelstad är Norrlands största medeltida kyrka. Den byggdes under 1400-talet och invigdes, enligt traditionen, av ärkebiskop Jacob Ulfsson 1492. Ulfsson var Ärkebiskop i Uppsala ärkestift och överhuvud för kyrkoprovinsen Sverige. Kyrkan försågs till skillnad från de många kyrkor som byggdes mellan 1100- 1300 med tidens arkitektoniska nymodighet; konstnärligt rikt utsmyckade valv. Konsten att slå valv kom till Norden på 1400-talet och det blev snabbt populärt. De flesta av landets kyrkor, både äldre och nybyggda försågs med tunnvalv, kryssvalv och kupolvalv, som gav en helt annan atmosfär interiört. Efterfrågan på konstnärer som kunde dekorera valven blev stor och Albertus Pictors skola blev på kort tid ett namn att räkna med. Under sin livstid åren mellan 1445-1509 dekorerade han tillsammans med sina elever 39 kyrkor från Nederluleå kyrka i norr till stiften kring Mälardalen och Uppsala.

Fler bilder av interiören och mer om kyrkan hittar du här

Hedared Stavkyrka, Västergötland, Sverige 1504-1506

Sveriges enda bevarade medeltida stavkyrka. Den byggdes i början av 1500-talet. Tidigare antog man att kyrkan byggdes någon gång mellan 1100- och 1300-talet, men en åldersbestämning grundad på årsringsdatering (dendrokronologisk datering) visar att kyrkan har byggts omkring 1500. Med största sannolikhet har en kyrka av samma typ tidigare funnits på platsen. Därom vittnar en byggnadsdel från 1100-talet som har infogats i den nuvarande kyrkan. Från början bestod kyrkan endast av väggar och yttertak och hade stampat jordgolv. All inredning: trägolv, bänkar, läktare, predikstol och innertak har tillkommit senare och även yttertaket är omgjort. Ursprungligen saknades även fönster. Nuvarande fönster är insatta 1781.

Utmärkande för alla stavkyrkobyggnader är att de är uppförda av stående kluvna stockar eller plankor, som i de äldsta kyrkorna grävdes ner i marken. Det är en äktnordisk kyrkobyggnads typ med influenser och grundteknik från våra förkristna kulttempel och gudahov. Byggnadstekniken användes framförallt i Sverige och Norge, men även i Danmark och på Island fanns enstaka stavkyrkor, men som alla sedan länge är försvunna. Egentligen borde detta enda exemplar i Sverige också vara borta. När Hedared och grannsocknen Sandhult under 1840-talet ålades att bygga en större gemensam kyrka i Sandhult, ansågs kyrkan i Hedared vara så bristfällig, att den enligt kungligt brev1830 inte fick underhållas vidare. Men enträgna bybor trotsade myndigheternas beslut. Samtidigt som Hedaredsborna hjälpte till att bygga och underhålla den nya kyrkan i Sandhult, fortsatte de och fortsätter alltjämt, att underhålla sin gamla kyrka. Idag har vi dessa envisa lokalpatrioter, som i generationer skött om sin kyrka, att tacka för att detta oersättliga och sällsynta kulturbyggnadsminne, som fortfarande kan besökas. 2023 kunde jag för första gången komma in i kyrkan och ta del av interiören. Den interiöra bilden är från det tillfället och på bilden syns ett litet krucefix från 1100-talet som hittades på åkern utanför kyrkan någon gång på 1900-talet. Krucefixet sattes fast på en dekorerad rundstav och användes vid cermoniella processioner.

Hedareds stavkyrka är en liten enskeppig långkyrka av samma typ som Haltdalens Stavkyrka i Norge från 1100-talet. En av de allra enklaste stavkyrkotyperna. Den består av skeppet och ett litet kor med rak avslutning förbundet till östväggen. Ytterväggarna utgörs av konvexa ekplankor (stavplankor), som hålls samman av traditionella vertikala stolpar (hörnstavar) och syll. Mer om de Norska stavkyrkorna och grunderna i byggnadstekniken finns att läsa i artikeln Stavkyrkor i Norge. Jämför gärna också med de modeller som byggts upp i samband med utgrävningarna i Varnhem, Varnhems Klosterkyrka.

1521 avslutades Unionstiden och resan mot ett självständigt Sverige börjar

Den 23 augusti 1521 avsätts Kristian II som kung av Sverige och Gustav Vasa väljs till Sveriges riksföreståndare vid ett möte i Vadstena. Den Svenske ärkebiskopen Gustav Trolle tvingas i landsflykt, för att aldrig mer återkomma till Sverige. Två år senare väljs Gustav Vasa till kung av Sverige och utrensningen av det Påvliga inflytandet kunde starta på allvar, men det skulle dröja ända fram till 1593 innan den nationella Svenska protestantiska kyrkan kunde stadfästas.

Under Vasas regeringstid och även en lång tid efter hans död präglades den kristna utvecklingen av en förflyttning från det andliga till det profana. Märks inte minst på alla de pampiga Vasaslott som uppfördes. Inte ovanligt att byggnadsmaterial togs från övergivna kloster och kyrkor. Folkbildningen blev central i riket, där behovet av ett gemensamt språk var en nyckel till nationell samling. Översättningen av Nya Testamentet till Svenska redan 1526 skapade förutsättningar för alla att lära sig bibelns ord och genom dessa skulle ordning skapas i landet. En ordning där Kungen stod närmare Gud än Påven.

Med stormaktstiden fick adeln åter en viktig roll i det världsliga livet, som speglades tydligt i utformningen av både nya och ombyggda gamla kyrkor och katedraler. Väldiga gravkapell byggdes som glorifierade krigiska dygder och världslig makt. De tidigare så viktiga helgonkapellen tonades ner och några av våra viktigaste medletida klosterkyrkor byggdes om till begravningskyrkor för Kungamakten. Varnhems klosterkyrka, Vreta klosterkyrka och Riddarholmskyrkan är tre exempel.

Heliga Trefaldighetskyrkan, Kristianopel, Blekinge, Sverige 1624

Den Danska staden Kristianopels första kyrka uppfördes vid stadens grundläggning år 1600. Vid midsommar 1611 totalförstördes den och stora delar av
staden vid ett angrepp av den Svenska armén med kronprinsen Gustav II Adolf i spetsen. En ny kyrka behövdes och 1618 påbörjades bygget av denna
med stöd av den Danske kungen. Bygget leddes av Olluff Madsen. För byggnaden hämtades kalk och gråsten från Öland och tegel från Nättraby.

Kyrkan togs i bruk 1624 trots att den ännu inte var helt färdigbyggd och tilldelades namnet Helig Trefaldighets kyrka.

Kyrkan är en byggnad av sin tid, ett långhus med korsarmar och ett torn med trappgavel. Långhuset är svagt parallellogramformat för att anpassa kyrkobyggnaden till den dåvarande stadsplanen. Kyrkan är idag den enda byggnad som finns från tiden då Kristianopel var stad. Bland inventarierna i kyrkan finns en fin ljuskrona från tiden före 1600, som en gång hängt i Sankt Petri kyrka i Avaskär.

Här finns också en kungastol från 1635 med kung Kristian IV:s namnchiffer. Denna stol har dock under de Svenska kungarnas Eriksgatorna även fått smått malplacerade moderna namnchiffer av Gustaf VI Adolfs och Carl XVI Gustaf. Predikstolen är från 1621 och altaruppsatsen från 1624.

Ljusnarsbergs Kyrka, Kopparberg, Västmanland, Sverige 1635-1637

En träkyrka som uppfördes mellan åren 1635–1637. Invigdes redan i november 1635 trots att kyrkan då ännu inte var färdigställd. Dess ursprungliga byggmästare var Olof Snickare och bergmästare Olufsson var kontrollant för bygget. Åren 1691–1696 tillkom korsarmarna då kyrkan kapades itu, koret flyttades åt öster och korsarmarna infogades i söder och norr. Ombyggnader och reparationer genomfördes även åren 1764–1765, då bland annat nya fönster togs upp och befintliga utvidgades. Åren 1891–1892 byggdes nytt kor och en ny sakristia efter ritningar av arkitekt Fritz Eckert. Tornets småspiror, som hade rivits vid en renovering 1803, rekonstruerades. En stor utvändig upprustning genomfördes 1979 då yttertaken omkonstruerades och ytterväggarna stabiliserades. Ännu en yttre renovering gjordes 2002 då skadade vägg- och takspån ersattes med nya. Ytterväggarna målades med Falu rödfärg och taken ströks med tjära. Vid samma tillfälle utfördes reparationsarbeten på klockstapeln. Ljusnarsbergs kyrka utsågs februari 2006 till Sveriges vackraste kyrka av tidningen Året Runt. 2013 gjordes den senaste åtgärden med en tillbyggnad åt väster för att göra plats åt en handikappanpassad toalett, bland annat.

Kristina Kyrka, Sala, Västmanland, Sverige 1635-1641

Gustav Vasas intåg på den nationella maktscenen fick stora konsekvenser för den Påvestyrda kyrkan i Sverige. Från 1521 som Riksföreståndare och från 1523 som Kung såg han till att desimera kyrkans resurser och möjlighet till att beskatta de Svenska medborgarna. Gustav Vasas Svenskspråkiga bibel, reduktionen och avskaffandet av den kanoniska rätten bidrog alla till införandet av en reformert, nationell och allsmäktelig kyrka, vars grund stadsfästes på Uppsala möte 1593. Religionsfrihet avskaffas och den Påvliga kyrkan med sina kloster sparkades ut ur landet eller erbjöds att konvertera.

Det är först på 1600-talet och i synnerhet efter Westfaliska freden, som detta tar tydliga uttryck i landets kyrkor. Helgon och symboler frånden gamla kyrkan kastas ut och in kommer hjältar från det världsliga livet vars gärningar stöttat Sverige. Krigshjältar och Kungligheter får egna gravkor och kyrkornas väggarsmyckas med gåvor från inflytelserika mecenater, som på detta vis skapade sig en både världslig och andlig respekt hos ortens befolkning.

Sala silvergruva bidrog i likhet med Fulu koppargruva till rikets finansiering under stormaktstiden och en magnet för både inhemsk och utländsk arbetskraft. Sala blev en viktig stad och stadens rika borgare, efter att Sala fick sina stadsrättigheter 1624, tog initiativet och bekostade kyrkobygget. Kyrkan uppkallades efter Drottning Kristina. Ytterligare en likhet med Falun, men framförallt ett led i den nya Svenska kyrkans avståndstagande från Påven och den gamla tidens helgondyrkan. Inte mycket finns dock kvar av 1600-talets stormaktskyrka. Sandstensportalerna i norr och söder samt två förgyllda änglar som flankerar altaret är i princip det som finns kvar efter den våldsamma branden 1736, som ödelade i bara kyrkan utan stora delar av Sala. Nuvarande ljusa jugendinspirerade interiör fick kyrkan vid en restaurering 1905-1906. Valvdekorationerna med tusentals rosor gav kyrkan ett nytt namn i folkmun; Rosornas Kyrka.

Kristine Kyrka, Falun, Dalarna, Sverige 1642-1655

Kristine kyrka i Falun är en pampig och påkostad kyrkobyggnad i Svensk sparsmakad barock uppförd mellan åren 1642-1655 av Hans Förster. Ett monument över stormaktstiden och Falu koppargruva som en viktig resurs i rikets finansiering.

Se fler bilder och beskrivande text av Kristine kyrka här

Kalmar Domkyrka, Småland, Sverige 1660-1703

Kanske en av Sveriges vackraste byggnader byggd i skandinavisk barock. Det nya Kalmar byggdes på Kvarnholmen runt 1600-talets mitt. Överflyttningen från den gamla staden var i stort sett avslutad 1658. Den nya, befästa staden planerades efter rådande renässansideal. Enligt detta mönster placerades kyrkan och rådhuset mittemot varandra vid ett större torg. Domkyrkan byggdes efter ritningar av Nikodemus Tessin d. ä. och är ett av de främsta exemplen på barockklassicismens genombrott i Sverige. Kalmar domkyrkas ritningsserie speglar det komplicerade samspelet mellan den nya stilen, liturgiska hänsyn, traditionen och fästnings-stadens krav. Byggnadsskedets 40-åriga tidsspann är också ytterst spännande. Arbetet påbörjades 1660, men det avbröts vid flera tillfällen, bland annat då Skånska kriget rasade. Byggandet återupptogs och först 1703 stod Kalmar domkyrka helt färdig.

Habo kyrka, Västergötland, Sverige 1723

Kyrkan är byggd av slätbilat liggtimmer och fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1723. Till formen är den en basilika, med ett högt mittskepp och två lägre
sidoskepp, vilket får kyrkans arkitektur att påminna om en katedral. I folkmun går kyrkan under beteckningen Träkatedralen.

Kyrkan består av ett långhus med torn i väster och ett kor i öster med samma bredd som långhuset. Ett vidbyggt vapenhus finns väster om tornet. Ytterligare ett vapenhus
finns vid långhusets norra sida. I kyrkorummet är alla väggar försedda med läktare. Från golv till tak finns målningar som huvudsakligen illustrerar Luthers katekes och dess sammanfattning av den kristna läran.

Mer om Habo kyrka och fler bilder hittar du här

Norra Härene kyrka, Västergötland, Sverige 1775

Ursprungliga stenkyrkan uppfördes på 1100-talet. Senare förlängdes kyrkan tre meter åt öster, vilket troligen ägde rum på senmedeltiden. Åren 1735-1736 förlängdes kyrkan mot öster och fick ett tresidigt kor. Åren 1757-1775 breddades kyrkan åt norr. 1928 byggdes i öster en ny sakristia med källare som ersattes 1967 av nuvarande tegelsakristia. Kyrkan är ett talande exempel på anpassning efter tidens behov.

Läs mer om kyrkan och de märkliga Liljestenarna här

Basilique Notre-Dame de Fourvière, Lyon, Frankrike 1872-1884

Kyrkan har benämningen Basilica minor i den katolska världen. Basilica är inte bara den arkitektoniska beskrivningen av en viss kyrkobyggnad utan också en titel som tilldelas vissa romanska katolska kyrkor som finns på platser av speciellt kristet historiskt värde. Jfr Katedralen i Lyon som på 1000-talet tilldelades titeln "Primatiale" redan innan den byggdes. Första klassens basilica, Basilica mayor, finns samtliga fyra i Rom. Kyrkor som fått utmärkelsen Basilica minor tilldelas privilegiet att använda Påvens emblem med de korslagda nycklarna i sin marknadsföring samt möjligheten att fira att de utnämnts till titeln, vilket kan skapa pilgrimsstatus vilket i sin tur är bra för ekonomin både i och utanför kyrkan.

Basilikan byggdes med privata insamlade medel mellan åren 1872-1884 och är rikt utsmyckad såväl exteriört som interiört. Kyrkan är byggd med en blandning av romanska och bysantiska influenser. Väggarna i långskeppet pryds av vackra mosaiker som glimmar av guld.

Torhamns kyrka, Blekinge, Sverige 1885

Föregångaren till nuvarande kyrka var en stenkyrka uppförd på 1200-talet, helgad åt Sankt Måns. År 1884 revs medeltidskyrkan som ansågs vara i alltför dåligt skick och dessutom för liten. Strax norr om gamla kyrkans plats uppfördes 1885 nuvarande kyrka efter ritningar av arkitekten Helgo Zettervall. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med kyrktorn i väster samt smalare, rektangulär korutbyggnad i öster. Byggnadsmaterialet är gråsten och tegel. Fasaderna är vitputsade med synligt tegel i takfriser och omfattningar. Fönsteröppningarna är av typ rundbåge. Långhuset och det lägre koret täcks av flacka sadeltak. Tornet kröns av lanternin med spira. Ingång sker i gaveln mot väster, sidoingång finns mot södra långsidan. Kyrkorummet har vitputsade väggar och täcks av ett tunnvalv av trä. Under 1950-talet byggdes koret om, varvid skranket till sakristian ersattes av en altarvägg med en monumental muralmålning av Gunnar Torhamn. Målningen ger en modern 50-tals känsla åt interiören. Enligt uppgift från en säker källa i Torhamn har figurerna i målningen en verklig anknytning och kan identifieras bland Torhamns befolkning på 50-talet. En av inventarierna värt att nämna är predikstolen från medeltidskyrkan. Ett arbete av P. Christensson från omkring 1630. På baldakinen finns Kristian IV:s namnchiffer. Från 15 augusti 2005 genomgick kyrkan invändig målning och renovering och 7 maj 2006 återinvigdes kyrkan.

Alexander Nevskijkatedralen, Tallin, Estland 1894-1900

Katedralen är en rysk-ortodox kyrkobyggnad på Domberget i Tallinn, Estland. Åren 1894-1900 byggdes den mittemot Dombergets slott (det estniska parlamentshuset), vilket av ester setts som ett uttryck för rysk maktdemonstration. Under landets första självständiga tid mellan världskrigen fördes det diskussioner om att riva byggnaden och flertalet arkitekter kom med ritningar till andra byggnader man kunde ersätta kyrkan med, men inget beslut om rivning blev taget. Alexander Nevskij-katedralen är namnet på flera kyrkor som är uppkallade efter det ryska helgonet Alexander Nevskij.

Ave Maria, Ålesund, Norge 1909

En för jugend stiltypisk kyrka där stilen går igen i såväl arkitekturen som den invändiga utsmyckningen. Arkitekten Sverre Knudsen kallade projektet Ave Maria när han presenterade det för stadsledningen. De uttrycksfulla freskerna i koret är målade av Enevold Thømt mellan åren 1918-1928. Många fina detaljer förgyller kyrkan och upplevelsen.

Högalidskyrkan, Stockholm, Sverige 1923

Spännande långhuskyrka med dubbla torn ritad av Ivar Tengbom. Ett av Stockholms riktmärken med mäktig interiör. Placeringen av kyrkan högt uppe på Högalidsberget skapade dåliga förutsättningar för att anlägga en begravningsplats varför ett kolumbarium i anslutning till kyrkan blev en praktisk lösning. Högalidskyrkans kolumbarium är en vacker rund byggnad i flera plan med cirkulära gravvalv ritat även den av Ivar Tengbom och uppförd 1939. Nischer i de teglade murarna med epitafier som markerar gravvårdarna med urnor skapar en vördnadsfull och andäktig stämning. 1959 utvidgades byggnaden med en öppen urnlund som förbinder kyrkan med den runda byggnaden.

Mer om kyrkan finns här

Jag hoppas att jag får tillfälle att fylla på med flera kyrkor och fler små beskrivningar av dessa fantastiska konstskatter som finns överallt i hela världen. Prova nästa gång du närmar dig en kyrka, att stanna till en stund och njuta. Fortfarande är trots alla stölder de flesta kyrkor öppna för besökare och varje kyrka är ett litet museum. De äldsta kyrkorna har liksom träd årsringar där du som besökare kan följa trender, samhällets förändringar och skiften över tid. Det profana och det andliga har i alla tider gått hand i hand sedan Vikingatiden. Utan religion och något att tro på hade det inte gått att samla krigshärar, förändra samhällsordningen och renodla normer med en gemensam lagstiftning. På gott och ont, men varje samhälle behöver ett fundament att stå på, något som är lätt att glömma bort i vårt sekulariserade Sverige där individualismen härskar och kollektivet sätts på undantag. Vad är det då som gäller egentligen?

stay tuned for more at UNIKABOXEN.NET