I 800 år och kanske mer har kyrkan använts för att sprida det Kristna budskapet. Ett bevis för att kyrkan fortfarande lever och behållit sitt ursprungliga syfte fick vi när vi förväntasfulla och ivriga stegade upp mot kyrkporten och möttes av en skylt; Kirken stengt, sermoni i gang. En guide berättade att vi var tvugna att vänta tills pågående cermoni avslutats innan vi fick gå in i kyrkan. Inne i kyrkan förrättades både dop och vigsel för ett slutet sällskap. Ett talande tecken för att kyrkan är mer än ett museum och att det ursprungliga syftet är överordnat turistattraktionen.

På hemsidan för Heddals stavkyrka står att första gången kyrkan omnämns är 1315, i ett diplom. Kyrkan omnämns som Ryginar kyrkja i Heitradali. Ryginar var namnet på staden där kyrkan stod. I dag återfinns det namnet på flera gårdar nordväst om kyrkan. Troligtvis var kyrkan en gårdskyrka och tillhörde gården Rygi, som sannolikt också en gång bekostat bygget. Vidare står datum, den 25 oktober, när kyrkan vigdes och tillängnades Junfru Maria. Dessvärre är årtalet borta. Magnus Olsen har tolkat runorna på en sten i svalgången och fått fram två år. Byggåret ska enligt honom vara 1147 med utvidgning 1242. Detta fick inte någon gehör hos dagens forskare som litar mer på de prover som tagits på byggnadsmaterialet genom dendrokronologi och carbonprover, mer känd som C-14. Dessa metoder ger för visso inget konkret årtal, men ringar in starten av bygget till en period i den andra halvan av 1100-talet. En period då många kyrkor uppfördes i både Norge och Sverige.

2003 genomfördes av NIKU, Norsk Institutt for Kulturminneforskning, årsringsprover på träkonstruktionerna i både skeppet och koret i Heddals stavkyrka. En av initiativtagarna som deltog vid provtagningen var Ola Storsletten, forskare och författare till flera fackböcker om kyrkobyggandet på medeltiden i Skandinavien, bland annat boken Ett arv i trä. Han fann att de nordöstra hörnstavarna i skeppet kom från trädstammar som fälts omkring 1196 och att stocken rests som en pelare i skeppet omkring år 1200. Det var vanligt att timret höggs under vintern för att sedan användas sommaren efter. Innan trädet höggs ner hade den fått stå på rot, renhuggen och fri från grenar och topp. Detta gjordes för att få ur kådan ur virket och göra det mera kompakt och tåligt. Processen var utdragen och tog flera år. Enligt guiden som berättade om kyrkan kunde detta ta 20-30 år.

För dessa medeltida konstskatter som transformerats och förändras genom århundradena är det inte bara svårt utan egentligen ganska betydelselöst att bestämma något exakt skapardatum. De flesta av de bevarade medeltidskyrkorna har en föregångare. I synnerhet alla de stenkyrkor som byggdes runt om i Norden har en föregångare i trä. Denna magnefika skapelse har stått sig över tid och turligt nog har det aldrig varit aktuellt att ersätta denna med en byggnad i sten. Tack vare bevarandet får vi idag en bild av tekniker och byggnadskonst under vikingatiden. Det är ganska säkert att det stått en kyrka i Heddal före 1200. Kanske flera. Prov från en av pelarna i skeppet visade genom C-14 metoden en datering kring år 900. Trots osäkerhetsmarginalen på +/- 60 år är detta ett högst uppseendeväckande avslöjande och får fantasin att löpa amok. Norge fick sin första Kristna kung genom Olav Tryggvason åren 995-1000. Kristendomen var skör och det tog närmare hundra år till innan den nya administrationen fick fäste. Dessa stavkyrkor, byggda med den gamla tidens teknik och estetik, var ett sätt att implementera kristendomen bland folket, skapa riktmärken för en internationell, närmast universell enighet och engagera lokala stormän.

Så här beskriver Riksantikvaren, en myndighet för kulturminnesforvaltning.
Norges motsvarighet till Riksantikvarieämbetet.
Texten här fritt översatt till Svenska av Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.

Heddals stavkyrka i Notoddens kommun, Telemark
har en framträdande plats i den Norska floran av stavkyrkor

Den är inte bara Norges största, med en höjd av 26 meter och en längd på 20 meter, hon visar också på ett framträdande sätt själva principen för stavbyggnadskonstnen*. På utsidan möts besökaren av en storslagen vy; tak över tak och många spiror, tornhuvor med kors på och gavelspetsar utsmyckade med utskurna små drakhuvuden. Inte helt olik de man finner på gotiska katedraler. Hela byggnaden är spånklädd. Svalgången som omsluter hela kyrkan har tre portaler återskapade efter teckningar från före den första restaureringen på 1800-talet. I svalgången finns fyra portaler från medeltiden in till själva kyrkan. Alla har utsmyckats med böljande träsniderier som omsluter porten in till kyrkan. Även här är många av figurerna hämtade från djurvärlden med mystiska drakhuvuden ovanpå pelarkolonnernas kapitäl. Den rustika tjärbeklädda utsidan står något i kontrast till insidans fint färgsatta interiör. Skeppets väggar är dekorerade med målade rankor och växtornamentik, som tillkom på 1660-talet. I koret är apostlarna målade i naturlig storlek och dimensionerna på stavarna är mycket imponerande. En biskopsstol med kraftfulla träsniderier blir kronan på verket. Stavkyrkan dateras till 1200-talet och fungerar idag som en vanlig sockenkyrka.

*Det är de bärande pelarna, stavarna, i väggkonstruktionen som gett stavkyrkorna sitt namn.
Stavarna är placerade i hörnen och vid andra viktiga bärande knutpunkter i byggnaderna.

Hantverket

I samband med Riksantikvarens stavkyrkoprogram har ett omfattande renoveringsarbete genomförts under de senaste åren på Heddals stavkyrka. Hantverkarna som en gång byggde stavkyrkorna använde få verktyg, viktigast var yxan. Sprett-teljing, ungefär studstäljning, är en teknik som skapar ett jämnt sirligt fiskbensmönster efter yxhuggen. I filmen En god hånds verk – godt håndverk kan man se hur hantverkarna som arbetat med stavkyrkan idag, använt gamla tekniker och verktyg, för att resultatet av renoveringen ska bli så autentiskt som möjligt.

Se filmen!

Stavkyrkorna – byggnadsarv från medeltiden

I en tid då Svartedauen, eller Digerdöden som vi säger, härjade i mitten på 1300-talet fanns det omkring 1000 stavkyrkor i Norge. Idag finns det bara 28 stycken kvar. De flesta finns i de inre delarna av Austlandet och i Sogn, ingen norr om Trondheim. Stavkyrkorna räkans till de mest värdefulla byggnadsminnesmärkena i trä inom det Norska kulturområdet. De anses enastående även i ett Europeiskt sammanhang. Alla de Norska stavkyrkorna är fredade och Urnes Stavkyrka står på UNESCOs världsarvslista. 2001 startade Riksantikvaren ett systematiskt underhållsarbete för att bevara kyrkorna över tid. Arbetet beräknades vara klart 2015.

En beskrivning av begreppet Stavkirker hämtad från Riksantikvaren
översatt till Svenska av Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN

På medeltiden fanns kyrkobyggnader uppförda av stavverk och liknande konstruktioner i hela den nordvästra delen av Europa. Bortsett från Hedareds kyrka i Sverige och Greensteds kyrka i England är det bara i Norge som denna typ av medeltida kyrkor bevarat sitt ursprungliga utseende.

Vad är då en Stavkirke? Stav har betydelsen stolpe i gammelnorskan och i Norsk terminologi används ordet för att beskriva de lodräta stolparna i stavbyggets ramverk. Namnet kommer således från gammelnorskans Stafr och har i Norge fått ge namn åt stavkyrkorna. Stavkyrkorna har alla en stavkonstruktion från medeltiden. De har alla sin egen karaktär och skiljer sig utseendemässigt åt. Samtliga har under årens lopp byggts till och byggts om. Några har restaurerats med Borgunds stavkyrka i Sogn og Fjordane som förebild.

Om stavkonstruktionen. Stavbygget är i princip ett ramverk bestående av horisontella och lodräta bärande element. Väggtrösklarna utgör den nedre ramen, sammanfogad i hörnen. Väggtrösklarna är placerade på en stenbädd som lyfter dem fria från marken. Hörnstavarna är antingen placerade på trösklarna eller infällda i ramverket. Konstruktionens övre ram består av balkar som vilar i uthuggna spår i hörnstavarnas topp. Taksparrarna är nedfällda i spår i balkarna. Väggytorna består av vertikala plankor som sammanfogas med övre och undre ramverk genom uthuggna spår i balkar och trösklar. Detta är stavbygget i sin enklaste form. De mer komplicerade konstruktionerna har en ram av grundstockar som vilar på en stenfyllning, där grundstockarna bär upp en stapelbädd och ett antal fristående stavar inne i kyrkorummet. Dessa fristående stavar bär upp ett förhöjt mittparti och taket över detta. Exempel på detta finns bland annat i Urnes och Borgunds stavkyrkor. Att bygga på detta sätt finns fler medeltida exempel på, inte bara kyrkor. Medeltida loftgångar är ett exempel. Även nyare byggnader har utnyttjat tekniken.

Varför är det viktigt att ta vara på stavkyrkorna? Stavkyrkorna räknas tillsammans med Vikingaskeppen som Norges viktigaste bidrag till världskulturarvet. De är landets äldsta bevarade träbyggnader och bland de äldsta i hela världen. Stavkyrkorna är enastående byggnadsverk och det förnämligaste som skapats i trä inom vårt kulturområde på medeltiden. Kyrkorna är ocks värdefulla element i kulturlandskapet. Det är därför viktigt att närområdet runt kyrkorna inte bebyggs eller ändras. Totalt har det troligtvis byggts 2000 stavkyrkor i Norge, kanske fler. Omkring 1350 fanns knappt 1000 kyrkor kvar. Idag finns bara 28 kvar. De flesta finns i de inre delarna av Østlandet och längs med fjordarna på Vestlandet. Ingen är bevarad norr om Trondheim, men skriftliga källor berättar om träkyrkor så länge som det funnits Norska bosätningar i Nord-Norge.

Bevaringsprogram för stavkyrkor. Då Riksantikvarens bevaringsprogram för stavkyrkorna startade 2001, var många av kyrkorna påverkade av brist på underhåll och i dåligt skick. Förutom att rädda kyrkorna till eftervärlden, omfattar programmet även konservering av dekor och kyrkokonst. Arbetet ska också ta fram dokumentation kring kyrkorna för vidare forskning och rekonstruktion av det som gått förlorat.

Kan stavkyrkorna användas? Stavkyrkorna har kontinuerligt varit i bruk som Guds hus ända sedan de byggdes, de äldsta för snart 900 år sedan. Självklart kan människor fortsätta med detta och uppleva de vackra byggnaderna och känna historiens vingslag, när de besöker dessa kyrkor. Hälften av dem är i bruk som församligskyrkor, men är inte helt okomplicerat eftersom vi idag har krav som inte alltid stämmer överrens med ursprungstanken. Uppvärmning av kyrkorna kan vara ett sånt krav som går stick i stäv med bevarandet av målad dekor. Stavkyrkorna är kulturminnen som väcker på glädje och frågor och som lockar ett stort antal turister. Urnes stavkyrka, som står på UNESCOs världsarvslista har varje år omkring 10 000 besökare. Det är naturligtvis glädjande, men ställer också en hel del krav. Å ena sidan sliter detta på byggnaderna och omgivningen, å andra sidan skapar detta förutsättningar för kommersiella initiativ, som ger intäkter till lokalsamhället. Målet är därför att iordningställa för turisterna så att slitaget på byggnaderna och omgivningen minimeras, så att upplevelsen kan bevaras även för kommande generationer, utan att de positiva effekterna fråntas lokalsamhället.

Inne i kyrkan närvarar Vikingatiden och jag får för första gången en känsla av att var närvarande i någonting som föregick Kristendomens intåg i Norden. Så här måste det sett ut i de Vikingatida salarna av rang. Tankarna gick till Hednatemplet i Uppsala. Att konstruktioner med stavar som bärande element användes vet man bland annat genom de utgrävningar som gjorts i Uppåkra utanför Lund. Då förankrades stavarna i marken,
vilket begränsade byggnadens och stavarnas hållbarhet. Sådana byggnader kunde knappast överleva längre än 75-150 år. Längre livstid
fick bara träkonstruktioner utan direktkontakt med jord, som stavverk, korsvirke, skiftesverk eller knuttimring på fundament av sten.
Samtliga idag bevarade stavkyrkor har ett ramverk som vilar på en stenbädd och fri från markens påverkan.

Biskopsstolen med de fina träsniderierna som berättar en saga hämtad från Heimskringla är helt fantastisk och
daterad till 1300-talet. Annars präglas kyrkans inredning av de målningar i koret som gjordes på 1660-talet och
skeppets 1800-tals dekoration. Altartavlan är från 1667, men har förändrats. Kanske skedde detta under ombyggnationerna på 1800-talet. Alla försök att omvandla kyrkan genom århundradena har ändå inte påverkat byggnadens grunstomme som fortfarande imponerar stort.

Det är rymden och den Fornnordiska känslan i detta fantastiska ramverk av stavar, som gör besöket till en upplevelse utöver det vanliga.

Fler spännande kyrkor hittar du på unikaboxen.net/kyrkor

En beskrivning av begreppet Stavkirker hämtad från Riksantikvaren översatt till Svenska av Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN

En beskrivning av begreppet Stavkirker hämtad från Riksantikvaren
översatt till Svenska av Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN