UNIKABOXEN besöker Botkyrka medeltida kyrka

Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister beskriver att kyrkan är belägen i en sänka mellan höga åsar. Marken har tidigare hört till Hammarby, S:t Botvids fädernegård, belägen strax väster om kyrkan. Hammarby utgör sedan medeltiden socknens kyrkoherdeboställe. Namnet Bothwidia Kirkia började användas under tidig medeltid efter martyren och skyddshelgonet Botvid. Efter att han blivit dödad lät brodern Björn uppföra en träkyrka 1129 på gårdens ägor, till minne av Sankt Botvid som lidit martyrdöden. Träkyrkan ersattes av en romansk stenkyrka, Bothwidiia Kirkia, som omfattade de två västliga travéerna av dagens kyrka och invigdes 1176 av Sveriges förste ärkebiskop, Stefan i Uppsala, och biskop Vilhelm i Strängnäs. I kyrkan bevarades Botvids reliker och Botkyrka kyrka blev under medeltiden snabbt en av våra första och mest besökta pilgrims- och vallfartskyrkor. På 1200-talet instiftades av Kung Magnus Ladulås ett prebende* vid Strängnäs stift, som omfattande Botkyrka och Salems kyrkor och omfattade underhåll åt en medlem i domkapitlet vilket ledde till att stora jordegendomar förvärvades. Vid reformationen 1527 drogs det andliga frälsets egendomar in till kronan.

*Prebende var ett godsinnehav i form av gårdar eller andra ägor vars inkomst användes till att betala lönen för en viss befattning inom kyrkan eller skolan, som inte var kopplade till pastoratet självt. Efter reformationen, då alla prebenden drogs in till kronan, blev det ett uttryck främst för ett pastorat vars tionde var avsett att bekosta sådana befattningar, prebendepastorat.

Denne Botvid står följande att läsa om på Bengans Historiesidor; föddes på Hammarby gård i Botkyrka någon gång under senare delen av 1000-talet. Hans föräldrar Sven och Bänkfrida var hedningar, men Botvid lär ha blivit omvänd till kristendomen och döpt under en resa till England.
Efter hemkomsten hjälpte han fattiga och sjuka, friköpte trälar och omvände herremän till den nya tron. Enligt legenden gjorde Botvid många underverk. Då en träl han friköpt skulle fara tillbaka till sitt hemland följde Botvid och en man vid namn Esbjörn honom ett stycke på väg, till Rågö utanför Nyköping. Medan Botvid och Esbjörn sov tog trälen Botvids yxa och slog ihjäl dem. Enligt legenden sprang en källa upp vid Botvids huvud. Legenden förtäljer vidare att när Botvids släktingar seglade omkring för att söka efter honom en vit fågel och satte sig på fören till skeppet och lotsade dem till det ställe där den mördade låg. Detta skall ha skett den 28 juli som därför blev Botvids dag i almanackan. Botvid ärades efter sin död som helig. Han jordades först i Salems tidigaste kyrka men flyttades senare till fädernegården. På graven lät hans broder Björn bygga en kyrka kallad "Botvida kirkia".

På 1400-talet slås kyrkans vackra stjärnvalv. I bebyggeseregistret finns inga uppgifter om att valv och väggar vitkalkats, varför det är troligt att kyrkan aldrig haft några kalkmålningar. Kyrkan är tämligen ren från medeltida inventarier och det är 1600-talets riddarepitafier och vapenshusets iögonfallande trätak från 1928 med illusionistisk målning av konstnären Sven X-et Erixson, som ger karraktär och särprägel åt kyrkans interiör. Vapenhuset har sin ursprungliga träport uppställd in mot rummet, medan en glasad dörr i moderna stålkonstruktion idag ger utsikt ut mot kyrkogården.

Bengt Wadbring skriver på Bengans Historiesidor att det omtalas att begravningsvapnen som finns i kyrkan med sina träskaft ibland skall ha kommit till användning vid begravningsprocessioner på 1600- och 1700-talen. Kyrkans enda medeltida inventarie är det vackra altarskåpet från Flandern. Altarskåpet kom från Antwerpen till Botkyrka 1525 och träarbetet tillskrivs Jan de Molders atelje, medan en anonym mästare utfört målningarna på skåpets dörrar.

Från att på 1200-talet bestå av en skärm vid altarets bakre kant, med målade eller skulpterade bilder, ett så kallat retabel, utvecklades dessa altarprydnader till fantastiska konstverk. Redan under 1300-talet fick dessa prydnader ett multifuntionellt användande genom stängbara dörrar. Dörrarna kunde slutas och öppnas enligt ett speciellt mönster som symboliserade kyrkoårets olika faser. 1400-talet är altarskåpens stora blomstringstid. Dessa skåp beställdes oftast från verkstäder i norra Tyskland. Skåpen står på en träfot, predellan, som ofta har en framsida med målningar av till exempel de fyra kyrkofäderna. Själva skåpen består att ett fast mittparti med figurframställningar, det så kallat corpus. Här finns en central bild, ofta en korsfästelsescen. På dörrarnas insidor finns också skulpterade framställningar av heliga personer och på dörrarnas baksidor målningar av olika helgon. Ofta är dörrarna dubbeldörrar, så att man kunde skapa ett flertal öppningsvarianter. Kända tyska verkstäder från 1400-talet leddes av Johannes Stenrat och av Bernt Notke. Runt 1500 beställs ofta altarskåpen från Flandern. Dessa kännetecknas av ett myller av människoframställningar, inramade av ett rikt så kallat masverk och målningar på bägge sidorna av dörrarna, som här i Botkyrka kyrka.

Nedan två fina bevarade medeltida dörrar samtida med kyrkans utvidgning med sakristia och vapenhus.
Den vänstra leder in till skristian och den högra till vapenhuset.

I sakristian skymtar den öppna spisen som murades i slutet av 1700-talet. En tidig arbetsmiljöinsats. Till höger om eldstaden mellan de två träskåpen syns en nisch tillsluten med en märklig dörrkonstruktion. Syns tydligare på bilden nedan till höger. Det är ett medeltida sakramentskåp i ek, där det konsekrerade, helgade, brödet och vinet förvarandes. Kanske även kalken och patéen, brödfatet.

Ovan gravrelief med riddarvapen från 1600-talet och nedan två fragment av runstenar från 1000-talet. Fyra runinskrifter har lokaliserats till kyrkan och dess omedelbara närhet. Nedan till vänster Sö 285 vid kyrkans sydöstra hörn och till höger Sö 283 inmurat i fundamentet under tornet.

Ett fragment av Sö 284 är inmurad högt upp på tornets norra mur och knappt synlig, medan Runstenen Sö 282, som avtecknades av antikvarien Johan Peringskiöld på 1600-talet, numer ligger osynlig under vapenhusets golv. Då vapenhuset år 1926 byggdes om till gravkapell var stenen så sliten att man inte ens såg att den bar en runskrift. Stenen övertäcktes därför av tjocka granithällar, som utgör rummets nuvarande golv. En kopia av det så kallade Botkyrkamonumentet Sö 286 vid vapenhuset finns också med i Södermanlands register över runstenar, efter som det innehåller en runrad. Originalet finns att beskåda på Historiska Museet i Stockholm och är från 1100-talet. Runraden lyder; Karl gjorde stenen efter Björn, sin frände, Svens och Bänkfrids son i Hammarby, hans ... Här ligger han under denna sten. Bänkfrid ... sin son. Monumentet har även en latinsk inskription som lyder; Den som läser och är okunnig (må veta att) en ädel man vilar här. Jag beder dig, Kristus, att du må säga: Han, Björn, må vara ren från (syndens) orenhet.

Fler spännande kyrkor hittar du på unikaboxen.net/kyrkor

Källor: | Riksantikvarieämbetet | Bengt Wadbring - Bengans Historiesidor | Historiska Museets bilddatabas | Wikipedia