UNIKABOXEN besöker Ordrup Gaard

Separatutställningen med Vilhelm Hammershøi var den huvudsakliga anledningen till att jag och min fru Ingela for ner till Köpenhamn. Ingela har länge beundrat hans harmoniska tonalitet av grått, från mjukt svart till vitt, accentuerat med varmare färger. Hans interiörer från 1880-talet visar att han behärskade det dramatiska språnget från intensivt mörker till fullt ljus. Eller som Carl-Johan Malmberg, författare och konstkritiker uttrycker det:

Hammershøis måleri är anti-expressivt. Där tillhör han en viktig tradition i europeiskt måleri från Piero della Francesca och framåt. Vad skiljer hans rum från Van Goghs målning av sin bostad i Arles? Ja, egentligen inte mycket. Hos ingendera konstnärerna uttrycks någonting, men allting finns. Vi möter varats motståndskraft och dess undflyende på en och samma gång.

För mig var det ett första möte med konstnären, även om jag förundrats många gånger framför den gigantiska tavlan av männen vid matsalsbordet, som normalt hänger på Thielska Galleriet i Stockholm. En tavla som snarare är ett undantag än typisk för hans måleri.

Utställningen var välbesökt och många Köpenhamnsbor hade rest ut till den vackra herrgården i Ordrup några mil norr om staden.

Förutom konstnärens egna verk hade installationer byggts upp för att skapa en mer tredimisionell upplevelse och ett försök att inspirera besökarna med samma attribut som varit en inspirationskälla för konstnären själv. Jag fastnade i rummet med de uppsatta dörrarna, som speglade det av lampor simulerade solljuset. Ett roligt och effektivt sätt att närma sig konstnären.

Wilhelm och Henny Hansen köpte ett stort stycke mark av Ordrup Krat nära Jægersborg Dyrehave. Här lät de mellan 1916 och 1918 uppföra herrskapshemmet Ordrupgaard, ritat av arkitekten Gotfred Tvede. Vid samma tid anlades en vidsträckt park av stadens landskapsarkitekt Valdemar Fabricius Hansen. Ordrupgaard invigdes den 14 september 1918 med en storslagen fest och i invigningstalet tillkännagav Wilhelm Hansen att han skulle testamentera sin samling till Danska staten.

Wilhelm Hansen grundade 1896 blott 28 år gammal Dansk Folkeforsikringsanstalt och från 1905 var han direktör i försäkringsbolaget Hafnia. Tidigt intresserade sig Hansen livligt för konstens utveckling i Danmark och för åstadkommandet av en representativ publik samling. Efter uppförandet av Ordrupgaard byggde han upp stora samlingar av Dansk och Fransk konst. En särskilt galleribyggnad iordningställdes för den Franska samlingen vars tyngdpunkt var 1800-talets senare del och början av 1900-talet och omfattade impressionismens viktigaste mästare, men även utvecklingen till modernismen med verk av Édouard Manet och symboliken genom Paul Gauguin. Samlingen var en gång den största i sitt slag i Norden, men en ekonomisk kollaps 1922 tvingade Hansen att sälja över hälften, 82 verk, ur den Franska samlingen för att betala skulder. Skulder som uppstod när den bank som anlitats för konstinköp, Landmandsbanken, gick i konkurs. Flera av dessa förlorade verk finns idag på Ny Carlsberg Glyptotek i Köpenhamn och The National Museum of Western Art i Tokyo. Hansen övervann dock krisen och mellan åren 1923-1933 kompenserade han sina förluster genom att anskaffa en rad nya, särskilt utvalda, Franska målningar. Efter Wilhelm Hansens död 1936, bodde Henny Hansen ensam på Ordrupgaard. Vid sin död 1951 testamenterade hon, i enlighet med makens ursprungliga önskan, samlingen, huset och parken till den Danska staten. År 1953 öppnade Ordrupgaard som ett statligt konstmuseum. Nedan några godbitar ur dess Franska samling.

GAUGUIN: DE BLÅ STAMMARNA | CÉZANNE: BADANDE KVINNOR | MATISSE: BLOMMOR OCH FRUKT
MONET: WATERLOO BRIDGE | MONET: HAVET

I augusti 2005 invigdes den tillbyggnad, som möjliggör separatutställningar på internationell nivå avseende yta, anpassat klimat och säkerhet. Tillbyggnaden i sig, ritad av Zaha Hadid, är ett konstverk som läckert bryter in i naturen och herrgårdsmiljön. Den numer framlidne arkitekten Zaha Hadid föddes i Bagdad 1950. 22 år gammal flyttade hon till London för att läsa vid Architectural Association School of Architecture. Efter examen blev hon partner i Office for Metropolitan Architecture i London där hon arbetade tillsammans med en av grundarna och sin tidigare lärare från arkitektskolan, Holländaren Rem Koolhaas. Redan 1979 grundade hon ett eget arkitektkontor i London och blev en tongivande arkitekt inom dekonstruktivismen, en inriktning som laborerar med medvetet förvrängda och upplösta former – kurvlinjer och diagonaler. Tillbyggnaden har en areal på 1.150 m² och är utformad med avancerat formade betongskal, vilka är gjutna i självkompakterad betong med infärgning av svarta färgpigment.

En vårdag som denna, med naturen i ett av årets första försök att trevande skapa liv i dem av vintern avskalade grenverken, fungerar Kunst Park på Ordrup Gaard som en ateljé där verk från naturen möter människans i en omvälvande och spännande förändring.

Vårens intensiva ljus påverkar och förutom en skön känsla, trots att det ibland nästan gör ont i ögonen, går tankarna till Hammershøis och hans idoga arbete med att avbilda solstrålarnas inverkan på interiören i lägenheten på Strandgade 30 i Köpenhamn.

I likhet med honom försökte jag där i parken med hjälp av kameran hitta vinklar där ljuset lekte och ibland smekte motivet på olika sätt, i försök att skapa en känsla av min upplevelse. Visst det är betydligt enklare att knäppa en massa bilder än att med färg och pensel på en duk göra samma sak och jag vill på inget sätt jämföra mitt fotograferande med Hammershøis konstnärskap. Det jag vill säga är att jag lätt blir inspirerad och också vill uttrycka mig på något vis. För mig har kameran en stor betydelse i denna längtan och tillsammans producerar vi mängder av bilder. Hur enkelt som helst, men sedan hemma vid datorn börjar mitt verkliga skapande i form av ett intensivt och tidskrävande urvalsarbete och efterbehandling.

Förutom mina bilder vill jag också skriva någonting som inspirerar andra på samma sätt som andra inspirerar mig.

Även om en bild säger mer än tusen ord vill jag få med någonting mer än fakta och beskrivningar; min känsla här och nu.

Finn Juhl växte upp som son till textilgrossisten Johannses Juhl i Frederiksberg och utbildade sig på Kunstakademiets Arkitektskole 1930-34, där Kay Fisker, en förgrundsgestalt inom Dansk funktionalism, undervisade i byggnadskonst. Han arbetade därefter under tio år på Vilhelm Lauritzens arkitektkontor. År 1945 öppnade han eget kontor i Nyhavn, Köpenhamn med specialisering på möbelformgivning och inredningsarkitektur. Mot 50-talet blev han internationellt känd för sina möbler i teak och fick 1951-52 uppdraget att formge inredningen i Förvaltarskapsrådets sal i FN-skrapan, New York.

Tillsammans med snickarmästaren Niels Vodder blev han en förgrundsfigur för Dansk design på 1940-talet, med en rad möbler, men även bruksvaror i glas och trä. Från 1945 och fram till 1955 var han lärare på Skolen for Boligindretning.

1942 stod bostadsuset på Kratvænget 15 i Ordrup klart. Ett mönsterhus i funktionalismens tecken ritat och inrett av Finn Juhl själv för sig själv och sin första fru Inge Marie Skaarup. Huset uppfördes på en tomt om 1 700 kvadratmeter alldeles invid Ordrupgaards park. Byggnaden består av två huskroppar i ett plan och i rät vinkel mot varandra. I den ena delen finns vardagsrum och ett arbetsrum. Den andra delen omfattar ett större kök, badrum, två sovrum och matsal. Husen förbinds av en entrédel, som också leder ut i trädgården. Huset är murat i tegel, som putsats i en vitgrå kulör. Trädgården är formgiven av landskapsarkitekten Troels Erstad.

För detta hus fick Finn Juhl 1944 C.F. Hansen-medaljen. Kort därefter bröt han med sin fru Inge Marie och levde fram till sin död 1989 i huset tillsammans med Hanne Wilhelm Hansen, porträtterad i gul jumper ovanför The Poet Sofa, se nedan, av konstnären Vilhelm Lundstrøm 1946. Efter Finns död bodde Hanne kvar i huset fram till sin död 2003. Finn Juhls hus donerades kort därefter till den Danska staten och är sedan april 2008 en del i den fasta utställningen på konstmuseet Ordrupgaard.

I sitt hus fick Finn Juhl möjlighet att omsätta sina teorier i praktiken.

Huset representerar Finn Juhls förmåga att tänka i en arkitektonisk helhet in i minsta detalj, där interiörer, färger och material tillåts samspela i en gemensam komposition. Att släppa in dagsljuset och låta ljuset och omgivningen utanför, med trädgården och skogen, delta i samspelet skapar en speciell rumskänsla och får den funktionella och lätt avskalade inredningen i form av möbler och material att växa. Allt toppas sparsamt med Finns samling av modern konst och konsthantverk och skapar i sin helhet till en alldeles unik upplevelse.

Tre av Finn Juhls mest kända stolar. Bilderna är hämtafe från ordrupgaard.dk. Ta del av hela Finn Juhls collection på Design Museum Danmark.

Finn Juhl utvecklade arkitekturen innefrån och ut. Fasaderna var sekundära i förhållande till de inre rummen och deras funktion. Samtidigt var en balans viktig mellan fasadputs, dörrar och fönster för upplevelsen av helheten.

Alla möbler i huset är ritade av Finn Juhl och många av dem är handgjorda original utförda av snickarmästaren Niels Vodder till Snedkerlaugets Efterårsudstilling 1937. Bland dessa finns ikonerna FJ44, FJ45 och Høvdingestolen.

Stay tuned and keep that crazy feeling at UNIKABOXEN.NET...