Samling på Norr Mälarstrand

Ivrig var jag tidigt på plats och käkade frukost på Mälarpaviljongens anex The Green Queen. Först hade jag varit i samspråk med paradledningen angående en väst för att markera mitt engagemang som akrediterad fotograf. Någon väst blev det inte denna gång heller. Organisationen hade förvisso tajtats upp och kontrollen på deltagarna var mer uppstyrd än tidigare år. Säkerheten är viktig och i det ligger att kontrollen över vilka som deltar och vilka som är åskådare kan hanteras. Till nästa år ska jag se till att jag har med mig en egen väst. Det underlättar dialogen med de volontärer som har till uppgift att bevaka paraden.

Efter några timmar började ekipagen rada upp sig och fler och fler av deltagarna anmälde sig. Några kända ansikten dök upp och det började pirra lite i kroppen. Regina Lund dök upp lite incognito. Hon skulle inte delta, men ville gärna komma med på bild, så vi körde en liten fotosession och pratade gamla minnen från Champagnebaren Stockholm Pride 2019.

Leo B. var också tidigt på plats för att kontrollera sin plats på flaket hos Nordic Choice Hotels. Efter ett tag dök även filmteamet upp. Allt var riggat för en händelserik och helt fantastisk dag på Stockholms gator.

Tillbaka på Stockholms gator

2022 kunde vi åter gå man ur huse och gemensamt manifestera kärlek och alla människors rätt att uttrycka kärlek. En fantastisk känsla att efter tre års paus vara tillbaka.

Uppslutningen längs gatorna var enorm. Åskådarna bildade en oegenomtränglig mur från Norr Mälarstrand ända fram till Östermalms IP. Till en början bakom kravallstaket. Längre fram på rutten ersattes dessa med vanliga avspärrningsband.

Jag fastnade i tåget och hängde med till korsningen Vasagatan-Kungsgatan, där jag fick hjälp av en volontär att komma loss, för att kunna ta mig ner till Stureplan via smågator. Där ville jag möta Paraden och de 130 föranmälda ekipagen.

Samtliga uteserveringar längs rutten var överfyllda med förväntansfyllda människor som dagen till ära klätt upp sig i regnbågsfärger för att sympatisera med paraddeltagarna. När jag kom ner till Stureplan var jag långt före täten i Paraden, som ännu inte passerat Sveavägen. Turligt nog var jag tämligen ensam om att se foajébaren på Hotel Anglais som ett perfekt vattenhål och plats för att samla kraft inför mitt uppdrag. Genom foajéns stora fönster ut mot Sturegatan kunde jag snabbt få en bild av när det var dags att mobilisera och ställa mig på refugen mitt i gatan.

Mäktigt, otroligt mäktigt att åter igen få möta denna hord av människor som lyckliga dansade fram mot Stureplan för att möta publikens jubel. Det var inte alltid lätt att i den strida strömmen av deltagare identifiera kända ansikten, men när Rosetta Baybay dök upp hade jag inga problem. Hon hade ändå klippt sig och kom i en helt ny dresscode, som verkligen imponerade.

Jag stod i princip stilla och rörde mig endast lite upp mot Kungsgatan för att sedan tillsammans med Thomas Gylling och Mosquito, som av tradition är sista ekipaget, följa med mot Östermalms IP och avslutningsfesten.

Vår frihet visar vägen

När vi festar, blottar våra bröst, kysser varandra och uttrycker känslor på Stockholms gator, gör vi det i solidaritet med alla människor på planeten, för att skapa en vision om att ingenting är omöjligt. Vi behöver inte gå särskilt många generationer bakåt i tiden för att hitta ett Sverige då detta var en omöjlighet och samkönad kärlek var förbjuden.

I många länder är det fortfarande förbjudet och i vissa länder förenat med dödsstraff. Det vi uppnått i vår del av världen är ingenting vi kan ta för givet och lugnt luta oss tillbaka och bara vara stolta över. Även här hos oss är det en ständig kamp mot de som vill degenerera samhället och införa begränsningar i vår rörelsefrihet. I Sverige trots att det strider mot Svensk lag undervisas det 2022 för barn i religiösa friskolor att samkönad kärlek är en oförlåtlig dödssynd och Skolinspektionen verkar inte kunna göra någonting åt det.

De religiösa friskolorna skapar inte bara en frizon för undervisning. De skapar en frizon där Svensk lag inte gäller. Detta gäller i första hand Kristna friskolor, men det finns även Muslimska friskolor som agerar på samma sätt och som kommer undan bakom den ridå som lagen om religionsfrihet skapar i kombination med friskolereformen. Konsekvenserna för vissa elever blir dramatiska. Överpresentation hos psykvården efter självmordsförsök är tecken som både Skolinspektionen och Kristna Friskolerådet verkar blunda för.

I teorin är alla barn i Sverige skyddade från religiösa irrläror; Enligt svensk lag får undervisningen i skolan inte präglas av religiösa inslag och måste vila på en vetenskaplig grund. Religiösa inslag får finnas i skolan, men de måste vara frivilliga och får inte ske på lektionstid, men i praktiken ser det annorlunda ut.

Om Hells Angels öppnade en friskola tror jag att många skulle reagera och bevakningen vara rigorös, men bakom väna ord och de Kristna evangeligerna kan utövarna bota homosexuella tankar med handpåläggning och exorsism. I SVT:s dokumentärserie Skola för Guds skull blottlägger Uppdrag granskning och journalisten Anna Lindman dessa övergrepp och samhällets handfallenhet.

Pride är Politik

Samtidigt som Stockholm Pride är en opolitisk organisation är kraven på politiska beslut från organisationen många. De politiska partierna vill gärna delta, i synnerhet ett år som detta med ett kommande val. Både Stadsministern och Utrikesministern fanns på plats i tåget vilket var befriande, men hur länge kan Sverige och dess ledning självständigt stå upp för fred, frihet och mänskliga rättigheter, om vi avtalar bort vår neutralitet och blir tvungna att anpassa oss till en gemensam syn, ganska långt från våra i Svensk lag stadfästa värderingar.

Det är lätt att så fort det ska pratas politik startar pajkastningen, och att till exempel vänstern är bättre än högern på att hantera regnbågsfrågor och skapa en mer flexibel lagstiftning, som inte diskriminerar. Dessa frågor är viktiga och bör inte trollas bort genom partipolitiska floskler. Jag tror att förståelsen och engagemanget finns i alla våra riksdagspartier eftersom samkönad kärlek inte är bunden till en samhällsklass eller begränsas av etnisk tillhörighet. Den är universell och finns överallt.

Mognaden i vissa grupper av samhället skiljer sig däremot åt, men i de allra flesta pågår en process för att öka förståelsen för acceptans och en mer inkluderande inställning. Med medias oneliner blir det ganska lätt att tro att allt är så lätt och väldigt binärt, men vi behöver tillsammans diskutera hur vi kan skydda oss mot det verkliga hotet. Kyrkan är ett sådant. I synnerhet den Rysk Ortodoxa med sin medeltida världsbild, men även delar i den Muslimska världen, som begränsar vår frihet och delar upp oss, för att skapa splittring och mobilisera arméer. Detta påverkar även oss i Sverige.