Över åttatusen laddade Schlagerfans

Fjädrar, glitter och höga förväntningar, då är det dags för Schlager i Parken. Uppladdningen var det inget fel på. Champagnen flödade och traditionsenligt delade jag och Micke på en flaska. Kvällen till ära kom han som sitt alter ego Rosetta Baybay. Mia och Pojkarna var på ett strålande humör och bjöd mig på en show medan det fortfarande var ganska lugnt i Champagnebaren. I Wellatältet var aktiviteten febril med att skapa rätt look på naglar och frisyr. Oj oj oj vilken fest detta skulle bli.

Men det var något som fattades. Framme vid scenen fanns inte min vän från Melbourne. Vad hade hänt? Varje år har han stått där framme vid staketet och väntat på sina idoler. I likhet med Arne och Henrik är han sakkunnig i ämnet och expert på framförallt de Svenska artisterna. Det kändes lite grann som julafton utan Tomten och jag kunde inte låta bli att fundera på varför.

Ett laddat startfält med fokus på Mello

Det fanns säkert en tanke med hur årets program fördelade sig på de fyra dagar som festen pågick i Parken, men för alla schlagernördar tror jag att avsaknaden av spets från någon av de stora internationella stjärnorna ledde till ett visst ifrågasättande. Fanns det inte pengar eller hur tänkte man?

Förutom de Svenska ESC-stjärnorna Arvingarna och Anna Bergendahl var det bara Norska Keiino som representerade den internationella scenen. Mariette hade förvisso lockat med sig Ola Salo och tillsammans bjöd de på en riktigt bra show, som blev kvällens höjdpunkt. Mariettes version av Josefin Nilssons Älska Mig avslutade deras framträdande på ett passande och helt magiskt sätt. Mycket gripande och sammanfattande.

Se mig för här är jag, låt mig få komma nära, till era hjärtan så som den jag är
den jag försöker vara, ge mig min morgondag
min ända önskan nu och här, älska mig för den jag är