Rörstrandsgatan - från porslin till popkonst och streetart

Detta blev ett litet spretigt reportage, men som ändå speglar rätt väl hur det kan gå om du väljer att stanna hemma på semestern och utforska hemmaplan. Det finns en hel del att upptäcka både med och utan kameran.

Nyss hemkommen från Härjedalens lugn och med en begravning av en nära vän färskt i minnet längtade jag efter något annat - livet. När döden gör sig påmind blir livet så tydligt och börjar du som jag närma dig sextio blir tiden en allt tydligare parameter. Kanske var det en anledning till att jag rusade mellan olika evenemang och företeelser i hopp om att hitta mening och tillfredställelse. Det blev en hel del. Massor av bilder naturligtvis, eftersom kameran alltid var med, men också många fina möten med människor. Människor som delade med sig av sina erfarenheter och idéer om vad livet innebär. På så sätt blev många av fotografierna porträtt av en människa. Jag fotograferar också mycket street, men har lärt mig att jag får ut så mycket mer om jag konfronterar personen jag plåtat, visar bilden och öppnar upp för ett samtal. Kanske påverkar detta inte alltid bilden för betraktaren, men gör mitt redigeringsarbete betydligt intressantare. Ibland leder det också till en varaktig relation i sociala medier.

Mitt första livgivande samtal hade jag helt incognito med Romain Beltrame på @galleridelarue längst upp på Rörstrandsgatan. En mångkonstnär som har många järn i elden. Ursprungligen från Frankrike men numera bosatt i Stockholm. Det blev mycket save the planet och hur små förändringar kan göra stor skillnad. Tillverkning kontra återvinning även i konsten. Just nu upptar hans målade militärjackor den största delen av hans konstnärliga arbete. Ett till synes evighetsgöra inte helt olikt buddhisternas mandalor. Prick efter prick efter prick, som bildar en böljande enhet i det ursprungliga kamoflagemönstret eller på det fientligt militärgröna. Helt makalöst. -Timpenningen blir inte så hög, men just nu vill jag bara hitta en marknad, berättar Romain.

Annars har Romain jobbat mycket med streetart och installationer av målade masker i bland annat Vasaparken. Vänskapen med duktige streetartartisten @ironartworks har lett till ett fruktbart samarbete och flera av hans verk och litografier finns till försäljning i galleriet. Det var faktiskt när jag såg en variant av hans Missbehave med dollarsedlarna (Miss Fortune), som jag blev nyfiken, klev in och fick detta energifyllda samtal. Merci!

Mystery Affair - Luci Lux

Sociala kanaler blir spännande när du fått till ett nätverk och logaritmerna börjar förse dig med inbjudningar. Det var en sådan som lockade mig till Kvarteret, ett ställe klart utanför mina normala domäner. Det var inte DJ Luci Lux som bjudit in mig till denna stilrena klubb förstod jag. Vem kan kvitta. Nu var jag där och njöt framförallt av miljöerna. Interiört i de gamla kylrummen hade @oliw87 gått lös på väggarna och släppt in gatan i samarbete med Absolut Art vad jag förstår. Magiskt och härligt stökigt!

Trycket på dansgolvet var lågt. Att det var en vanlig torsdagsskväll i juli och att jag var ute lite för tidigt, är rimliga förklaringar för musiken, miljön och vädret var det inget fel på, tvärtom. Den glada mannen med metalltanden ovan är från ett senare besök. Förutsättningarna var betydligt bättre då. Löningshelg, fredag och helt packat.

Det forna Slakthusområdet har verkligen blivit hippt. Fantastiska miljöer och varma sommarnätter utnyttjas tak och innergårdar långt in på morgontimmarna. Lite extra ballt att se solen gå upp bakom dj-båset efter en hel natts dansande. Globens runda siluett bidrar också till magin både på Kvarteret och intilliggande Slakthuset, som jag sökte mig vidare till redan före midnatt även om jag gillade Luci´s Mystery Affair. Var lite otålig och kände att jag behövde ett större persongalleri om de skulle bli några porträtt denna natt.

Slakthusets tak är en upplevelse

Här uppe på taket var stämningen en annan och jag blev snabbt intim med några som gärna lekte lite extra framför kameran. En kille lärde mig också några trix om hur en kamera kan vara biljetten in i DJ-båset. -Du vet konkurrensen är hård och de bara längtar efter fotografer som sprider bilder på dem, sa han och drog in mig i båset. Jag trodde han kände killen där inne, men så var det inte. Jag är nog lite mer försiktig av mig, men efter hans tilltag har jag åtminstone lärt mig att det kan vara värt att fråga och hittills har ingen sagt nej.

Det blev en kanonnatt med många möten och några porträtt. En del av dem publicerades på Instagram (@unikaboxen) andra vidarebefordrade jag till dem som kontaktat mig efteråt via DM eller mejl. Kanske ingen direkt PR succé, men jag hade jäkligt kul. Fascinerande hur en gubbe med kamera på magen kan bli så intressant och få så mycket uppmärksamhet. Frågan är hur spännande jag är utan kamera?

Stockholm Forró Festival Fredag-Söndag

Detta var egentligen vad reportaget skulle handla om, en tredagars Brasiliansk festival. När jag fick inbjudan och betalade för ett tredagars festpass hade jag väldigt lite koll på vad denna festival skulle bestå av. Att det handlade om Brasiliansk pardans i tretakt och inte så mycket om samba och glittrande paraddräkter blev faktiskt lite av en överaskning. Att jag blev indragen i själva kursen och fick lära mig och praktisera grunderna i denna dans blev en ännu större överraskning, men det var skitkul.

Jag deltog på fredagens inledande fest då jag fick instruktioner tillsammans med de övriga nybörjarna av en duktig instruktör. Övriga nybörjare hade deltagit i kurser under dagen och låg lite före mig skulle man lätt kunna säga utan att överdriva. På lördagens fest kunde jag inte vara med på grund av andra åtaganden, men på söndag var jag åter på plats och hade faktiskt hunnit övat lite för mig själv hemma. Då gick det lite bättre tyckte jag, men det tyckte inte alla. -Nej, var det en tjej som sa, du måste nog öva mer om du ska dansa med mig. Kan låta hårt, men det var med glimten i ögat hon sa det.

Musiken var underbar och de duktiga musikerna var fantastiska. På fredagen var det Diego Da Silva Oliviera med band som stod för gunget och söndag var det två band som uppträdde; Banda Gameleira och Vitor Celestino & friends. Förutom levande musik fanns DJ Sampa och DJ Kebba på plats för att se till att det hela tiden fanns lämplig musik att dansa Forró till.

En fantastisk weekend

En weekend som inleddes redan på torsdag med ett spännande möte på Rörstrandsgatan och sedan ett raveparty på Slakthustaket, för att sedan avslutas måndag morgon vid vattnet i Hammarby Sjöstad med några underbara Forró-Fans. Och då har jag inte tagit med upplevelserna i Laxå och Crazy Muscle Meet 2019 under lördagen. Jag inledde detta reportage med att beskriva mitt behov av att känna mig levande. Redan efter denna weekend och alla möten med underbara och kärleksfulla människor känner jag mig tillfreds och laddad. Laddad med energi och hopp. Den dystopi som ständigt målas upp i media och som vi hela tiden matas med får med ens inte samma genomslag. Verkligheten är inte så mörk och framtiden behöver inte bli så hemsk. Visst, vi har utmaningar, men de löser vi inte genom att klaga och irågasätta andra. De löser vi genom handling. Vad kan jag göra för att världen ska bli bättre?
Svaret skulle kunna vara ett citat från filmen Ogifta par och Peter Dalles replik:

-Vad sägs om kåt, glad och tacksam!

Kanske kan tyckas lite häsynslöst och respektlöst att vifta bort alla problem med humor, men jag tror att mycket handlar om attityder och synen på oss själva. Den rådande humanismen har ingen Gud, vi måste lita på oss själva och vad vi kan åstadkomma. På medeltiden kunde Gud bestämma vad vi skulle göra och hur vi skulle agera mot varandra. Gud bestämde hur vi skulle leva och vi levde som Gud ville generation efter generation. Alla trodde på Gud eller åtminstone förhöll sig till Gud på något sätt. Ingen ville hamna i helvetet. Idag är vi Gud och varje individ har sin egen tro. Tron på mig själv och vad jag kan åstadkomma. Låter det flummigt? Yuval Noah Harari beskriver detta betydligt bättre i sin bok Homo Deus. En bok jag varmt rekommenderar alla.

Detta var det första reportaget från mitt sommarstockholm och min semester på hemmaplan 2019. Det kommer mer så håll utkik. Alla reportage presenteras med en liten teaser på Facebook @unikaboxen.net.