UNIKABOXEN reser söderut på jakt efter våren

Gammalsbygården på sydöstra Öland pudrat med ett fint täcke av nysnö.

1997 besökte familjen, som då bara bestod av tre personer, för första gången, detta välkomnande gästgiveri. Det blev med ens ett favoritställe som vi återkom till både höst och vår under flera år när barnen var små. Kerstin och KG Magnusson tog alltid emot oss på sitt speciella och familjära sätt. Nu hade tiden sprungit iväg och inför detta besök räknade vi ut att det faktiskt var över tio år sedan vi senast gjorde ett besök och undrade hur det stod till med paret Magnusson. Det var befriande att höra KGs röst när jag ringde och bokade. Härligt att höra att allt var som vanligt på Gammalsbygården.

Förutom Kerstins goda mat, de individuellt inredda rummen, KGs berättarglädje och känslan av att komma hem till vänner, är läget helt suveränt, om du vill uppleva någonting speciellt. Med bil tar det bara några minuter till Alvaret, Ottenby fågelstation eller till någon av de många medeltida radbyar som fortfarande finns bevarade på Öland.

Denna gång var siktet inställt på Ottenby fågelstation, en biltur på ca 15 minuter från Gammalsbygården. Eftersom spaningen gällde våren kändes det naturligt att åka ner till fågelstationen vid Ölands södra udde och pricka av några vårtecken.

Vädret var allt annat en vårlikt. En isande vind med piskande snö utmanade våra dunjackor och prövade mina känsliga kamerafingrar.

Men trots den bistra väderleken kunde vi konstatera att några vänner flugit hit från betydligt varmare breddgrader.

Någon fågelskådare är jag inte och trots vissa försök att fastställa art på dessa vackra gynnare i någon av mina fågelböcker förblir de anonyma.

Däremot råder det inget tvivel om att fåglarna nedan är Skarvar, som med sina svarta siluetter i snögloppet, tydligt visar vårvädrets nyckfullhet.

Den av många så förhatliga Skarven som det i Stockholms skärgård bedrivs skyddsjakt på.

Ottenby fågelstation grundades redan 1946 i samband med att dess huvudman Sveriges Ornitologiska Förening bildades. Ringmärkningen av flyttande fåglar har sedan dess bedrivits oavbrutet och här finns världens längsta obrutna fångstserie.

Här bedrivs också en omfattande och bred fågelforskning. Verksamhetsfältet inkluderar bl.a. fågelflyttningens gåtor, övervakning av populationsförändringar samt fåglarnas betydelse som reservoar för influensavirus. Till detta kommer en omfattande uppdragsforskning och materialinsamling åt externa institutioner.

Denna viktiga verksamhet baseras på ideella insater och inkomsterna hämtas främst från besöksturismen genom guidningar och försäljning. För den miljöövervakande funktion erhåller verksamheten anslag från Naturvårdsverket. Fågelstationen har en anställd chef, men för stora delar av arbetet med ringmärkningen, guidningar och forskningsprojekt svarar ideell personal.

Efter några timmar i den isande vinden och snögloppet var det skönt att återvända till Gammalsbygården och värmen.

I köket hade Kerstin börjat med middagen och hon lovade en överraskning till förrätt.

Överraskningen bestod av härrökt lax med hjortronsylt. Lät vågat, men som så många gånger tidigare hade Kerstin hittat på något som gifte sig bra ihop.

Efter förrätten blev det påskalamm med vin från den välfyllda vinkällaren där många läckerheter rymms. Det är sonen i huset, Johan Magnusson, som hjälpt till att skapa sortimentet. Läs mer om Johan och ta del av hans imponerande meritlista på vinportalen.se.

Stinna efter middagen var det skönt med en promenad ner till Gräsgårds hamn, som badade i ett spöklikt konstljus.

I hamnen finns fortfarande några fiskebåtar kvar och det är uppenbart att ett visst fiske fortfarande förekommer, men laxen på Gammelsbygårdens meny hämtas nu oftast från annat håll. Vid våra första besök var Kerstins ljusa Östersjölax ett signum och delikatess, nu är många skeptiska till att äta lax från Östersjön på grund av att den anses innehålla allt för höga halter av dioxin.

Trycket på fiskbeståndet i Östersjön har under många år varit hårt. Den vilda laxen har en livscykel som innebär att den föds i älvarna, vandrar ut i havet och tillväxer, för att sedan återvända till älven för att reproducera sig. Problemet är bara att de flesta laxar inte kommer tillbaks till sina hemälvar. Under tillväxtfasen, då de ofta befinner sig i Egentliga Östersjön, fiskades tidigare 80% av laxarna upp. Det svenska laxfisket i Egentliga Östersjön har minskat sedan toppnoteringen 1989, då strax över 1000 ton fångades, till endast dryga 183 ton 2006. Idag uppskattar man att 75% av de viktigaste marina fiskeområdena i Östersjön antingen är överexploaterade eller fullt utnyttjade. Tyvärr har det intensiva fisket tillåtits att fortsätta, trots de mycket tydliga effekterna på bestånden. 90 procent av Östersjötorsken kommer från ett område öster om Bornholm. Enligt Interantionella Havsforskningsrådet (ICES) är detta bestånd på så låg nivå att inget fiske rekommenderas. Läs mer på havet.nu.

Skylten "Till Salu" skvallrar om att en fiskare gett upp. Om det beror på dålig tillgång på fisk, ålder eller andra omständigheter förtäljer icke historien.

När vi åter landade på fastlandet var vi bara tvungna att ta en sväng in till Kalmar och en av stormaktstidens vackraste byggnader enligt min mening. I svensk sparsmakad barock står den på torget som en jättelik bakelse, Kalmar domkyrka. Läs mer om kyrkan här.

I Oskarshamn blev det bjudmiddag. Vännerna Sofia och Martin tog oss till nyöppnade Restaurang Torpet i Skorpetorp en bit utanför staden. Två unga entreprenörer med känsla, glädje och en vilja av stål har lyft den gamla golfrestaurangen från ett matställe till ett utflyktsmål. Kocken Victor Nilsson står för att det som levereras på tallriken lever upp till förväntningarna från menyn. Vid vårt besök levde han upp till förväntningarna med råge. Så gjorde även hans partner som såg till så att allt annat fungerade och att vi kände oss välkomna och speciella. Ett stort tack till er bägge två. Fyra tallrikar av fem möjliga från RESTAURANGKOLLEN PÅ UNIKABOXEN.

Besök Restaurang Torpet på facebook

Då var det dags för Påskafton med högtidlig och traditionsenlig (tror jag) midnattsmässa i Döderhults församling.

Symbolik och en smula mystik blandades med tänkvärd predikan och skönsång från kyrkokören.

Efter en natt på hotell Korallen avslutades vår lilla påsktur med en promenad på de släta hällarna vid havet.

Solen värmde och trots snö och is kunde vi äntligen se ljuset i tunneln. Vi började tro på en vår även i år.

Alldeles vid inloppet till Oskarshamns väldiga hamnområde ligger dessa kobbar och skär som du lätt når via gångbroar och promenadstråk.

Begreppet att gå till havs fick helt plötsligt en ny innebörd.

Det blev en härlig avslutning på en härlig långweekend, som började med snöstorm och slutade med dagsmeja.

Den mätta dagen är inte störst - Den största dagen är en dag av törst

Så diktade Karin Boye och visst är det så att längtan efter någonting som du tycker om och vet hur det smakar många gånger är större än när du nått målet, och det du gått och längtat efter länge, ligger mitt framför dig, redo att omfamnas och avnjutas. Våren känns så underbar för att längtan efter sommaren blir så stark. När väl sommaren kommit är den nästan slut och längtan efter nästa börjar gro. Så fånga våren när den kommer och njut.

Stay tuned and keep that crazy feeling at...