En hel vecka med regnbågens alla färger

Veckan började lite försiktigt med måndagens invigning i Pride House på Clarion Sign Hotel vid Norra Bantorget. Tisdagen firades på Mälarpaviljongen där QX hade bjudit in till invigningsmingel. Onsdag var det Tease Easy & Rendez Vous på Kollektivet Livet vid Slussen. Torsdag invigning av nya Pride Park i Slakthusområdet och Schlagerkvällen. Fredag bjöd på Stockwig i Slakthuskyrkan. Lördag Pride Parad med ny sträckning och efterfest i Pride District och slutligen bjöd Moralito in till Sommar Jam i Rålambshovsparken på söndagen. En fullspäckad vecka uppdelad på nio sidor. Fredagen blev så innehållsrik att det räckte till två bonussidor. En med lite dokumentation av nya Pride Park, eller rättare sagt Pride District, som vi fick lära oss att det heter nu. Den mjuka frasen Vi ses i parken är nu ett minne blott och det kommer nog ta ett tag innan vi myntat något liknande för Slaktis. Om nu Stockholm Pride väljer att återkomma 2027. Den andra undersidan är från Julia Alfridas magiska framträdande från Riot-scenen. Klicka och njut.

Vad handlar Pride och Pride Week om egentligen? En massa människor som går bananas och festar en hel vecka varje år, eller finns där en djupare mening och ett ställningstagande? Om du läst mina reportage här på Unikaboxen vet du var jag står. Det är egentligen inte så märkvärdigt, utan handlar om något så fundamentalt som mänskliga rättigheter.

Jag var nitton år 1979 och deltog i Humlegården under Frigörelseveckan. Redan då med en kamera runt halsen. Frigörelseveckan ledde till en av de mest ikoniska och betydelsefulla händelserna i svensk nutidshistoria. Aktionerna, som kombinerade civil olydnad med en direkt ockupation, ledde till att homosexualitet avklassificerades som en psykisk sjukdom den 19 oktober 1979. Sverige blev ett föregångsland och det första landet i världen att ändra den officiella och statliga klassificeringen. I USA hade den Amerikanska psykiatriföreningen APA 1973 tagit bort homosexualitet ur sin diagnosmanual DSM, men när Socialstyrelsen avskaffade sjukdomsstämpeln blev det ett nationellt ställningstagande. Värt att notera är att Världshälsoorganisationen WHO tog bort sjukdomsstämpeln i sitt internationella register först 1990.

Här på Unikaboxen har jag sedan 2010 dokumenterat Pride Veckan i Stockholm. Till en början som en häftig händelse, men genom åren har människorna jag lärt känna fått en mer framträdande betydelse. Inte för att de är bögar, flator eller transpersoner utan för att de är just människor. Underbara människor som engagerar och inkluderar. Tänk om alla var stöpta i samma form. En klonad skock som tänkte och gjorde allt på samma sätt. Det är ändå i olikheterna vi hittar framåt och tillsammans kan utvecklas. Nyfikenheten och viljan att prova något nytt borde inspirera och få oss att våga. Istället har vi idag en tendens att lyssna lite för mycket på domedagsprofeterna och blir rädda för att mötas och dela erfarenheter. Kärlek är inte så farligt och handlar inte alltid om sex. För att bryta barriärerna och närma oss varandra kan det ofta räcka med några vänliga ord, kanske en kram eller bara ett handslag, men det handlar om socioekonomi. Du måste kunna ge för att få, men du kommer märka att det är en billig investering, som ger dig tusenfalt tillbaka.

Porträtt, sköna möten och lite att fundera på hittar du i respektive reportage. Kanske hittar du dig själv och gillar bilden. Hör av dig så fixar vi en kopia. Använd @unikaboxen på Instagram eller Messenger.