Kärleken till V8 motorer och gamla goa jänkare finns alltjämt, men det är inte krom och blänkande lack som ger ståpäls när det gäller Street Week Sweden.
Här samsas alla typer av bilar och förare som pallar för en veckas racing. Uthållighet är nyckelordet när allt sätts på prov. Fem banor och en sammanlagd transportsträcka på 1 370 km enligt mitt vägval i Google Maps, ställer höga krav och då är inte transporten till start och målgång på Kjula Dragway utanför Eskilstuna inräknad.
Transportsträckorna mellan banorna måste ske med tävlingsbilen och alla reservdelar, verktyg och eventuella mekaniker måste följa med i bilen eller i släpkärra/husvagn. Ingen support från följebilar eller dyligt. Däremot är det tillåtet och varmt rekommenderat att hjälpa varandra om problem uppstår längs vägarna, och det gör det, alltid.
Leif Magnil och sambon Pia Johansson från Filipstad hade ganska nära hem från Eskilstuna efter målgång och avslutande bankett med prisutdelning. De tyckte det kändes skönt när jag träffade dem i gräset efter målgång och obligatorisk burn out på den tillfälliga lilla stripen på Kjula.
Leif är en veteran både i garaget och bakom ratten i dragracing där han tävlat sedan 2012. I år inför Street Week och kategorin True Street blev det en Chevrolet Biscayne. Även den en veteran som gått varm på flera tävlingar. Originalet från 1962.
True Street är den kategori som i regel har flest tävlande eftersom klassreglerna är ganska tillåtande. Begränsningar i däckdimension och att inga rörchassibilar är tillåtna är i princip allt, annars är det fritt fram.
Leif och Pia var nöjd med sin insats och kunde visa upp jämna och fina tider mellan 6,7168 som bäst och 7,4254 som sämst. Det resulterade i en placering i den övre delen av resultatlistan och en snittid på 6,96718. Vann klassen gjorde Micke Svensson från Furuvik i sin röda Corvette, startnummer 109, med snittiden 5,8065.
