Jag har ett genuint intresse för bilar och motorcyklar, men för de allra flesta av besökarna är det mer än så. Jänkare och hemimotorer är för dem en livsstil och något som färgar allt. Raggare, Cruisers, Streetracers och Hot Rod byggare. Alla spinner dem som katter av mullret från en V8:a. Det gör jag också, men det skapar inte automatiskt en biljett till ett spännande samtal. Annorlunda är det för Gasolines chefredaktör Manfred Holz. Ett välkänt ansikte i sammanhanget och arrangörernas ansikte utåt. När han gick runt med mick och kamera gav sig alla tid och bjöd på spännande samtal. Jag fick kämpa lite mer och det var lite trögt i början. Det släppte efter ett tag men vågade aldrig bli riktigt närgången med raggarna från Kumla.
Jag fick nöja mig med andra möten. De entusiastiska arrangörerna av Street Week 2020 fick extra uppmärksamhet och berättade om årets tävlingar i de södra delarna av landet med start och målgång i Eskilstuna och Kjula Dragway. Lovade att jag i år skulle försöka att besöka en tävling och inte som tidigare år bara vara med på finalen med Crazy Muscle Meet. Det skulle naturligvis vara häftigt att åka med runt och vara med på alla tävlingarna, men det kräver lite extra planering och som läget är nu med ett Coronavirus som lamslår hela världen blir det till att ta en dag i sänder.
Bilden längst ner i detta collage av tuffingen med en rödrutig dramaten ledde fram till ett finstämt litet samtal. -Det var min Farmors och nu är den med mig på alla mina upptåg. Den är praktisk även om handtaget kunde varit lite längre och så är en del av Farmor alltid med mig, förklarade han för mig. Allt är inte så macho som ytan vill ge sken av. Ett annat samtal som jag tog med mig var ett med två äldre killar på en bänk utanför idrottshallen. Den ena hade köpte en kylardetalj till en Cheva 68:a. Jag frågade om han var nöjd med köpet: -Ah, jag tänkte att det inte var så mycket pengar, och om jag fixar bucklan och snyggar till den kanske jag kan tjäna några hundralappar på nästa Swap Meet, svarade han medan polarn på bänken skeptiskt och avmätt kommenterde: -Du har ju inte ens en 68:a...
Den läckra Karmann Ghian Typ 34 byggd på bottenplattan från en VW Typ 3 genererade en hel del snack med snubben som följt med ägaren upp till utställning och som tillika var ägare av en likadan. Bilmodellen tillverkades mellan åren 1962-1969 och deras två exemplar var enligt honom nummer 18 och 19. En ganska sällsynt modell och en modell som ofta hade problem med omfattande rostangrepp, varför det inte finns så många överlevare kvar idag. Minns familjens VW Typ 3 1600 från 1966. Varje sommar från 1968 till 1973 ägnade familjen ett par veckor av semestern med att knacka rost och lacka. 1974 tröttnade Pappa och köpte en ny VW, en K70.
Detta blev årets första stora evenemang i Unikaboxens guide - to all the fun things in life, och mina förväntningar på 2020 som ett händelserikt år med många utflykter, spännande möten och roliga upptåg började stegras. Bara i mars månad hade jag fem inbjudningar jag tackat ja till. Kalendern var full och jag såg verkligen fram emot denna kick start av våren. Sen kom Corona, COVID19 och nu när jag sammanfattar detta reportage inför publicering är alla evenemang inställda. Vilken chock. Allt förändrades på en vecka och nu lever vi i ett vakum utan möjlighet till någon egentlig planering. Alla går omkring med ett sorts resignerat, vi får se. Kanske kan detta ändå leda fram till något positivt där vår syn på varandra fördjupas och egoismen minskar. Vi får se.
