Min tredje Prideparad i rad och nej, jag tröttnar inte. Jag är en trogen supporter nu. Det går inte att missa denna underbara manifestation. För det första är det en gottpåse fylld till bredden med läckra karameller för en sån som gillar att fotografera. För det andra är det en musa för själen. Även som åskådare med huvudet döljt bakom kameran känner jag mig sedd och accepterad. Kärleken, den obegränsade, normfria och allomfattande ligger i luften som mjuk bomull. Jag omsluts av den och glömmer bort allt...för en stund i alla fall.

Jag facineras av alla förberedelser. Vilka skapelser och vilken idérikedom. Min dag började redan strax före tolv i humlegården och längs Engelbrektsgatan som dagen till ära var avstängd och vigd åt Paraden, minglade jag runt och småpratade med deltagarna, tog del av deras sista förberedelser och självklart plåtade. Jag tycker det är viktigt att visa respekt för motivet, därför använder jag en kort brännvidd så att jag är tvungen att presentera mig och fråga om det går bra att ta en bild. Alla var på och verkade postivt inställda till att exponeras lite extra.

Traditionsenligt stod motorcykelgänget Dykes on Bikes i första ledet, redo att inleda paraden.

Strax före två brummade motorcyklarna iväg och Paraden var igång. De drygt 50 000 deltagarna uppdelade i 93 avdelningar hade nu mer än tre timmars promenad framför sig. Ingen match kan tyckas, men med high heels eller med ansiktet gömt under en heltäckande mask blir prestationen i det närmaste jämförbar med ett marathon.

Start Humlegården, sedan fortsatte paraden längs Birger Jarlsgatan, Kungsgatan, Sveavägen, Sergels Torg, Hamngatan, Kungsträdgårdsgatan, Strömbron, Skeppsbron, Slussen/Södermalmstorg, Hornsgatan, Ringvägen, innan det första ekipaget slutligen når Zinkens väg/Tantolunden.

Jag ställde mig på Birger Jarlsgatans mittrefug och därifrån hade jag fina möjligheter att komma nära paraddeltagarna...

...som svepte förbi min kameralins i en aldrig sinande skara tycktes det.

Festivalledningen har formulerat ett mål med Prideveckan, som finns tillgänglig på www.stockholmpride.org

Stockholm Pride är Nordens största Pridefestival och arbetar för att synliggöra hbtq-frågor och skapa en frizon för homosexuella, bisexuella, trans och queerpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen.

På hemsidan kan den som är intresserad läsa om den mödosamma vägen fram till förverkligandet av årets festival.

Brev från styrelsen

Vi har en händelserik och tuff höst bakom oss. Stockholm Pride fick ställa in betalningarna efter sommarens festival och börja samtal med leverantörer och artister om att sätta ner sina fordringar. Många har drabbats av de ekonomiska svårigheter som föreningen Stockholm Pride befinner sig i. Det finns också många frågor om framtiden, en oro för hur det ska gå med den fantastiska festival som är älskad av så många. Suget efter information är stort. Det vi i skrivande stund kan säga om den ekonomiska situationen är att vi kommer att få återkomma kring det tidigt nästa år.

Inledning på brevet från styrelsens ordförande, Pär Wiktorsson 22 december 2011

Många är vi som är tacksamma för att årets festival blev av och många har vi att tacka för det!

”Tillsammans” är temat för Stockholm Pride 2012. Med årets tema vill Stockholm Pride uppmärksamma vad människor kan göra tillsammans:

Stå upp för den som utsätts för orättvisor, förändra samhället, skapa kärlek.

Ett starkt och provokativt bidrag i paraden var kravet på mänskliga rättigheter i Iran.

Förutom mat och dryck från några av stockholms krogar bjöd Pride Park på en rad olika utställare som bjöd in till samtal i sina tält eller erbjöd varor för dem som behövde pimpa sig lite extra inför kvällens party. Supporterprylar som färgglada peruker, flaggor, hattar och annat fanns att köpa, men jag fördrev tiden med lite dialog. Gav Polisen förbättringsförslag, diskuterade klimatångest med Miljöpartiet, fick information om Piratpartiets politiska strategi och lyssnade på Jonas Sjöstedts ungdomsminnen från ett Västerbotten med homfobi.

Jag hann även med en och annan pilsner mellan fotograferandet.

Efter svettiga tre timmar på Stockholms gator fanns det behov av att se över utseendet. Det håller inte att gå omkring med rinnande mascara, i synnerhet inte om man är Miss Venezuela, men å andra sidan får man hjälp med det i den positionen.

Vill du se bilder från Regnbågsblocket och Artistgalan klicka här!

© Text och foto Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2012