Ett flytande lyxhotell

Att åka flodbåt på Rhen är en mycket gammal och etablerad tradition. Redan under Romartiden var detta en viktig transportled, men det var i början av 1800-talet, särskilt efter Napoleonkrigen, som Brittiska och Tyska resenärer började intressera sig för det dramatiska landskapet i mellersta Rhendalen. Konstnärer och författare sökte sig till området för att dokumentera de medeltida borgarna, klipporna och vingårdarna. Rhenromantiken föddes och i synnerhet blev sträckan mellan Koblenz och Bingen populär, känd för alla sina borgar och slott. År 1827 startade reguljär ångbåtstrafik, vilket gjorde det bekvämt att resa. Rhen blev då en viktig del av den Europeiska överklassens bildningsresa, Le Grand Tour. Trafiken blev omfattande och redan vid mitten av 1800-talet hade turismen på Rhen blivit ett måste för de välbärgade. Det beräknas att omkring en miljon människor årligen njöt av utsikten från en Rhenångare vid den tiden.

Vi startade i Düsseldorf, men istället för att färdas söderut mot Koblenz och Bingen åkte vi nordväst mot Nijmegen och vårt slutmål Amsterdam. Inte lika dramatiska scenerier kanske, men känslan var ändå magisk, att i sakta mak flyta fram på floden, höra fågelsång och vattnets mjuka kontakt med skrovet på vår flodkryssare, Viva Moments. Strax norr om Düsseldorf passerade vi Duisburg, där floden Ruhr möter Rhen. Österut finns resterna av det mäktiga Ruhrområdet. En sträcka längs floden från Duisburg till Dortmund, som länge var centrum för det Tyska stålet. Nu har det för stålindustrin så viktiga kolet i gruvorna sinat och stålverken tystnat. Smogen har försvunnit och det pågår en transformation, där turism och servicenäring har fått en allt viktigare plats i näringskedjan.

Vår flodkryssare var ett flytande lyxhotell som bjöd på allt vi kunde önska. En upplevelse all inclusive, där vi inte saknade något. Frukost, lunch och middag inklusive dryck och i hytten en minibar som löpande fylldes på varje gång den flinka personalen bäddade och städade, både efter frukost och lunch.

Det hör inte till vanligheterna att vi hamnar på en gruppresa där allt serveras och det bara är att sitta lugnt i båten och skämmas bort. Detta var andra gången jag och min fru Ingela bjöds in till en resa med pensionärerna från Swedbank. 2023 följde vi med till Marocko - En tur till Marrakech. En del av tjusningen är gruppen och alla pigga åttioåringar, deras erfarenheter och personliga berättelser.

Men innan vi checkade in på båten bjöds vi på en guidad rundvandring i Düsseldorf. En spännande stad, som trots ödeläggelsen under andra världskriget nu bjuder på en hel del sevärt. Återuppbyggnaden av staden imponerar och visar på både uthållighet och kärlek. En rolig detalj är tornet på Basilikan St. Lambertus. Efter en brand 1815, orsakad av ett blixtnedslag, förstördes tornet. Vid återuppbyggnaden användes vått, otillräckligt torkat virke, vilket gjorde att konstruktionen slog sig och vred sig när träet torkade. Efter de massiva bombningarna i slutet av andra världskriget förstördes tornet på nytt och när det skulle återställas krävde innevånarna i staden, så fästa vid sitt speciella och krokiga torn, att det skulle återuppbyggas exakt som det såg ut innan. Trots att det medförde tekniska utmaningar och extra kostnader, men resultatet blev att kyrkan befäste sin status som en unik symbol för staden. Mer om Baslikan finns att ta del av under Kyrkor - Basilika St Lambertus (ännu inte färdigställd).

Tulpaner från Amsterdam

Tulpanlökar blev en extremt värdefull handelsvara och föremål för en av historiens första stora spekulationsbubblor i Nederländerna under 1630-talet, men redan under 1400- och 1500-talet odlades tulpaner intensivt i det Osmanska riket, det vi idag kallar Turkiet. I slutet av 1500-talet hade den flamländske botanikern Carolus Clusius kommit över några lökar, som han planterade i den botaniska trädgården i Leiden. Han upptäckte att tulpanerna trivdes fantastiskt i den Holländska jorden och började förädla dem. Det blev början till den galna spekulation och handel med dessa lökar som uppstod ett knappt halvsekel senare.

Precis som med kryddor från Ostindien, var tulpanen en exotisk vara från östern och passade fint in i tidens fascination för att samla på sällsynta och vackra ting från andra delar av världen. Efter den Spanska kollapsen i slutet av 1500-talet och bildandet av Nederländerna som en fristående republik, växte inflytandet och landet blev snabbt en av de rikaste länderna i världen. Nederländska Ostindiska Kompaniet och andra handelsbolag hämtade hem enorma rikedomar från Asien och Amerika. Tulpaner blev ett sätt för en växande köpstark medelklass och rika köpmän att visualisera sin status och förmögenhet. Beteendet spreds i Europa och tulpanen blev en statussymbol hos kungahusen och i överklassen. Något som syns inte minst i samtida konst.

Knappt fyra mil sydväst om Amsterdam strax utanför Lisse ligger blomsterparken Keukenhof. Resans huvudattraktion. En imponerande anläggning på 32 hektar där omkring sju miljoner lökar planteras varje år. Inte bara tulpaner utan även många andra blommor som hyacinter, påskliljor, liljor, rosor, nejlikor och iris. Parken har sedan 1949 hållit öppet för allmänheten två månader om året och lockar en miljonpublik. Hollands populäradte turistattraktion med cirka 26 000 besökare per dag.

Tidigt på morgonen lade vår flodkryssare till vid kajen bara några hundra meter från centralstationen i Amsterdam och efter frukost klev vi på bussen som skulle ta oss tillsammans med en guide ut till Keukenhof - blomsterparadiset. Morgonen var disig, men ju närmare parken vi kom desto klarare blev vädret. Klarare blev också bilden av Nederländerna, tack vare den duktiga guidens berättelser om landet och hur det är att vara Nederländare idag.

Generellt verkar vi brottas med liknande problem. Både Sverige och Nederländerna är två framgångsrika länder med hög levnadsstandard, politisk stabilitet och sociala värderingar som bygger på individens frihet. I båda länderna finns utmaningar avseende dyra levnadsomkostnader, i synnerhet bostadspriserna i storstäderna, socioekonomiskt utanförskap och en utbredd organiserad brottslighet. Det som skiljer oss åt är upplevelsen. Min känsla när jag lämnar Sverige och kommer till ett annat land är att det finns en stolthet och en förnöjsamhet, som jag många gånger saknar här hemma. Oron är påtagligt mindre även om utmaningarna egentligen är demsamma och ibland till och med större. Kanske kan det vara så att vi är sämre på att utnyttja det goda i livet. Vi har så mycket att vara tacksamma för och det finns så mycket att glädjas åt, men våra samveten hindrar oss, så länge det finns olösta konflikter och oroshärdar. I Keukenhofs trädgårdar kunde vi åtminstone för ett ögonblick lämna vardagens oro och bara njuta en makalös färgprakt.

Men varför säger vi Holland om Nederländerna? Det är förmodligen för att den delen av Nederländerna som heter Holland, med städer som Amsterdam och Rotterdam tidigt fick en dominerande ställning i riket. Inte konstigare än att vi ibland kallar hela Storbritanien för England. Enligt Språkrådet bör vi använda Nederländerna om hela landet, Nederländare om invånarna och Nederländska om språket.

Amsterdam - centrum för världshandeln

Det är inte bara kanalerna som Amsterdam och Venedig har gemensamt. Båda byggda på pålar i vattnet, men det är också två av historiens mest inflytelserika handelsstäder. De dominerade världshandeln under olika epoker och med olika geografiskt fokus. Venedig var medeltidens och renässansens bro mellan öst och väst, medan Amsterdam blev centrum för den tidigmoderna globala handeln på 1600-talet och är fortfarande en viktig länk i det postkoloniala systemet.

Precis som Venedig var en viktig del för sjöfarten redan under korstågen kring millenieskiftet år 1000 blev Nederländerna och Amsterdam genom Nederländska Ostindiska Kompaniet, en dominant för transporterna på havet mellan Asien och Europa. Från Kapstaden i söder och längs hela den Afrikanska västkusten anlades handelstationer för att möjliggöra proviantering på den långa resan. Handelsstationer som växte till kolonier. Till en början dominerade jordbruket för att säkerställa behoven från alla passerande skepp. Arbetet på fälten hanterades av slavar och slavhandeln var en viktig del i uppbyggnaden av dessa kolonier, som så småningom utvecklades till egna republiker med naturliga band till Nederländerna. De så kallade Boerrepublikerna. När guld och diamanter hittades i Transvaal och Oranjefristaten i nuvarande Sydafrika, inledde Britterna en aggressiv politik för att ta kontroll över dessa områden, vilket ledde till regelrätta krig. Första och andra Boerkriget mellan 1880-1902. En blodig och hänsynslös konflikt som Engelsmännen tillslut vann och som resulterade i Sydafrikanska unionen, vilket förenade de Brittiska kolonierna och de forna Boerrepublikerna till en stat inom det Brittiska imperiet.

Även om Britterna på så sätt kontrollerade råvaran i Sydafrika, fanns fortfarande expertisen avseende förädlingen och de så viktiga handelsnätverken i Amsterdam. Staden är idag inte längre den största diamantproducenten, men är fortfarande ett globalt känt centrum för diamantexpertis och handel, något som grundades redan som en följd av inkvistationen i slutet av 1400-talet. Förföljelserna och utvisningarna från Spanien och Portugal av de som vägrade att konvertera till Kristendomen skapade en flyktingvåg. En flyktingvåg som dränerade länderna på viktiga erfarenheter och kunskap. Amsterdam och Nederländerna, som på 1500-talet var en del av Det Habsburgska Riket utropade sin självständighet i slutet av århundradet och kunde genom en reformerad kyrka och ett öppnare synsätt ta emot mycket av den expertisen och kunnandet.

Kanske någonting att tänka på för våra folkvalda. Förföljelserna i Sverige och tjatet om vad som är Svenskt och inte kan inte jämföras med den medeltida inkvistationen, men resultatet kan även här bli en dränering på kulturyttringar och arbetskraft, som vi har behov av för att vara kvar som ett attraktivt land att bo och jobba i.

Lyx, flärd och uppmärksamheten ombord behövde kompletteras med lite dito när vi var i Amstredam. Grand Café Krasnapolsky är ingen Coffee Shop, som det finns gott om här, Grand Café Krasnapolsky är en institution sedan 1866, för en annan slags njutning och ett besök var vid sekelskiftet ett måste för Europas överklass och en del i Le Grand Tour. Vad kunde då vara mer naturligt, för oss som båda har födelsedagar i början av maj, än att fira i denna prominenta miljö med Champagne och godsaker.

Efter att ha njutit av förträfflig service, lite egentid och några välkomponerade bakverk promenerade vi en stund i de lite mer folkliga kvarteren och hittade en kanalbåt med fri bar. Kaptenen kom ursprungligen från Portugal och hon som fungerade som guide och bartender kom från Stockholm. Båda förälskade i staden och den öppenhjärtliga atmosfären men samtidigt lite bekymrade över boendefrågan och de höga bostadspriserna. Inte helt olik situationen i Stockholm. Både när det gäller städernas attraktionskraft och svårigheterna med att hitta någonstans att bo.

Nijmegen - Nederländernas äldsta stad

Båten lämnade Amsterdam efter middag ombord, för att tidigt nästa morgon lägga till vid resans sista mål. Det var ett kallt och båsigt Nijmegen som tog emot. Från Amsterdams tjugo grader och växlande molnighet till knappt tio grader och med en isande vind saknade vi både mössa och vantar. Efter ett tag på den guidade turen blev vi så frusna att hela gruppen gick in i den medeltida Sankt Stefanskyrkan och sittande i värmen tog vi del av guidens berättelser om stadens historia. Redan före vår tideräkning var detta en strategiskt viktig plats. När Rhen rinner från Tyskland in i Nederländerna delar den upp sig i flera olika flodarmar. Waal som rinner förbi Nijmegen är den största och viktigaste grenen. Waal rinner sedan ihop med floden Maas och byter då namn till Merwede och skapar en viktig farled ut i Nordsjön vid Rotterdam. Romarna förstod platsens betydelse för kontroll och byggde på 100-talet fKr en militär anläggning på en av kullarna, med utsikt över floden Waal och Rhendalen. År 98 fick bosättningen Romerska stadsprivilegier och under Kejsar Trajanus år 104 fick staden nytt namn, Ulpia Noviomagus Batavorum. Till vardags blev det Noviomagus, latin för ny marknad. Under tidig medeltid förkortades och omvandlades namnet i folkmun till bland annat Nieumeghen och Nimeghen, vilket med tiden har blivit till dagens Nijmegen.

Under andra världskriget blev Nijmegen och dess innevånare hårt drabbade. En starkt ifrågasatt bombning av staden den 22 februari 1944 förstörde stora delar av dess medeltida centrum och Sankt Stefanskyrkan. De alierade och ansvariga för operationen som egentligen skulle bomba en flyplansfabrik i Tyskland skyllde på dåligt väder och brister i kommunikationen. Förödelsen blev omfattande och närmare 900 människor, många barn förlorade sina liv som en direkt konsekvens av aktionen. Det är över åttio år sedan och det är svårt att idag förstå vilka skador, både materiella och mänskliga, som drabbade Nijmegen. Överlevande ögonvittnen lär vara få och i så fall närmare 100 år och som besökare fascineras du bara av den medeltida prakten som återskapats. I krig är allt tillåtet brukar det heta och det är vinnarna som skriver historien. Vi får inte glömma och bara blint hänföras av vår tids krigshetsare som mördar i godhetens namn. Den kärleksfulla installationen med hjärtat i kyrkan, för att belysa offren i Gaza, var gripande på många sätt. Här i Nijmegen med sin historia blev den extra tydlig och ett varningens tecken på vad allianser med djävulen leder till.

Bilden ovan hämtad från Wikipedia är tagen för att visa förödelsen efter Operation Market Garden, kodnamnet på en operation på västfronten under andra världskriget utarbetad huvudsakligen av fältmarskalk Bernard Montgomery september 1944. Dess syfte var att snabbt få ett slut på kriget genom ett koncentrerat anfall in i själva Tyskland. Det direkta målet med operationen var att med användande av fallskärmstrupper säkra flodövergångar vid Eindhoven, Nijmegen och Arnhem i Nederländerna och på så vis skapa en korridor som den brittiska 30:e armékåren skulle kunna rycka fram genom. I förlängningen var planen att man, när man väl brutit igenom det Tyska försvaret, skulle kunna omringa Ruhrområdet med sina för Tyskland livsviktiga industrier.

Ånger och mirakulös förlåtelse

Ett mirakelspel från 1500-talet har skapat inspiration till de två för staden så viktiga skulpturerna Moenen (Djävulen) och Mariken Van Nieumeghen. Verk av skulptörerna Piet Killaars (1968) respektive Vera Van Hasselt (1957).

Historien om Mariken har blivit en symbol för staden, som förstärkts av de två centralt placerade skulpturerna. Det Nederländska mirakelspelet handlar om en ung kvinna som sluter en pakt med djävulen. Efter sju år av synd väcks hennes ånger och genom Guds barmhärtighet och mirakulös förlåtelse blir hon till slut räddad. Dessa sagor och berättelser visar på varje människas ansvar att välja väg. Hatet som representeras av Djävulen eller kärleken som står för Gud. Valet är inte alltid så enkelt och det är lätt att dras med i ett kollektivt hat, där förståelse och respekt för ett människoliv helt suddas ut. Under de två världskrigen släktes någonstans mellan 75-107 miljoner människoliv i en direkt följd av kriget. Efterföljande sjukdomar, svält och indirekta konsekvenser krävde ytterligare ett tiotal miljoner liv.

Djävulen applåderade då och gör det fortfarande när vi följer hans väg och i synd ska frälsa världen från det onda. Vi glömmer så lätt och de löften om aldrig mer har sedan länge tystnat. Det som betyder fred och frihet för vissa betyder krig och förintelse för andra. Vi tycks aldrig lära oss.

Den 5 maj 1945 befriades Nederländerna från den Tyska ockupationen. Dagen firas runt om landet och i Nijmegen hade kransar lagts ner vid den minnesplats som skapats för att minnas alla stadens Judar som skickades till förintelsen.