UNIKABOXEN deltar i Pride Parad och avslutar Stockholms EuroPridevecka 2018 i Pride Park

Samling under parollen Kärlek kan provocera

Årets parad kändes mer relevant och extra viktig i en tid då det Svenska och Europeiska klimatet tenderar att förflytta sig mot intollerans och främlingsfientlighet. Paraden är Prideveckans ansikte utåt och något som berör de flesta. Den har också under åren varit en måltavla för motdemonstrationer och grupper som försökt tysta ropen på kärlek och medmänsklighet med våld. Mitt i glädjen och euforin finns alltid en viss oro, kommer en attack i år? Minnet från 2003 finns kvar. En grupp om 30-40 nynazister stormade då tåget, kastade flaskor och sparkade ner festivalens pressassistent, som fick föras till sjukhus. Sedan dess har förvisso säkerheten och bevakningen blivit bättre, men man vet aldrig.

Provocera mera

Fler än tidigare år hade anmält sitt deltagande och allt pekade mot en rekordparad med representanter från hela världen. En delegation från New York Pride med sin ordförande Donna Guzzardi fanns på plats för att marknadsföra World Pride 2019 och femtioårsminnet av Stonewall. Polisens razzia 1969 på klubben Stonewall Inn i New York blev gnistan som tände en hel värld och anledningen till att vi har Pride Parader idag. Frizoner där vi alla får komma ut och uttrycka kärlek. 50 år har gått och mycket har hänt sedan den där dagen när bägaren rann över och några agerade - Nu räcker det, nu får det vara nog! Men underhåller vi inte de landvinningar som gjorts och kämpar mot de krafter som vill återställa det normala och stöpa samhällsmedborgare i en och samma form, är det lätt att utvecklingen bromsas och i värsta fall backar. Nedan två röster från årets Pride Parad i New York publicerade i en artikel i The Guardian 24 juni 2018; New York gay pride parade marches toward 50th year with new purpose

"Even though we have gay marriage, we still have people who don’t want to bake wedding cakes for us,” said David Jones, from the Bronx. “So if we bat our eye, it could all go backwards and that’s not where we want to go."

“It’s not like, ‘Hey, we want a gay president.’ It’s like we want somebody who can understand and speak for everybody. We’re not just gay first, but human first.”

Vad har en heterosexuell cisperson som jag i paraden att göra?

Ibland när jag berättar om mitt engagemang i Pride får jag frågan; -Varför, varför är du så intresserad av bögarnas kamp?
Jag försöker då förklara att jag inte ser det som en isolerad kamp för att stötta en grupp människor med en viss sexuell läggning, utan snarare ett sätt att skapa förståelse för att vi människor är olika, med olika behov och förutsättningar. Kan vi acceptera det och lära oss att leva med det tror jag att världen skulle se annorlunda ut. Jag älskar människor och blir inspirerad av engagerade människor som brinner för någonting, som gör allt för att förverkliga sina drömmar hur tokiga drömmarna än är. Pride är ingen exeptionell arena för dessa drömmar utan bara en bland många, men de vänner jag fått betyder mycket för mig. På Pride har jag lärt mig att kärlek är mer än sex. Om jag älskar en man gör det mig inte automatiskt till homosexuell eller bisexuell, för mig betyder kärlek så mycket mer än sexuell njutning. Ömsesidig tillit, respekt och mod är också kärlek åtminstone för mig. Det vi har tillsammans på Pride har vidgat mina vyer och ökat förståelsen för att olika är bra. Min värsta mardröm är en värld där alla är lika och likt zombies marcherar åt samma håll utan egna drömmar och visioner. Därför deltar jag på Pride och har gjort det sedan 2010. På efterfesten i Tanto 2012 träffade jag en homosexuell dragqueen från skåne, som sedan blev en god vän. Vi träffas varje år på Pride och han har blivit en ciceron för mig, som ytterligare vidgat mina vyer och öppnat upp för nya bekantskaper.

Glädjen framför kameran

Naturligtvis är detta ett mecka för fotografer. Proffs och amatörer samlas för att föreviga dessa stolta människor som villigt poserar framför kameran. Ibland skapas en kontakt mellan mig och objektet. Objektet blir en levande människa som vill förmedla någonting. Tillsammans skapar vi en bild med ett budskap. Detta kan ske på en tiondels sekund eller skapas efter en kortare konversation. I vissa fall ser jag inte kontakten alls. Jag är då för självupptagen med att hitta rätt med kameran och det är först långt senare när jag sitter och letar bland alla bilder på min dator som personen dyker upp - Här är jag, se mig, visa upp mig! Det är också häftigt. Tyvärr ryms inte alla här, men ni finns i mitt bildbibliotek och kanske dyker just du upp någon gång i ett annat sammanhang när jag behöver en stolt människa som manifesterar villkorslös kärlek.

I många länder är samkönad kärlek fortfarande förbjudet

Det rekordlånga tåget inleddes med en specialsydd flagga bestående av flaggor från de länder där det fortfarande är förbjudet för vissa att öppet visa sin kärlek. För tio år sedan var samkönade sexuella relationer förbjudet i 92 länder. Den siffran har nu sjunkit till 72 länder, visar en rapport från International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA) som släpptes 2017. I elva av dessa länder är homosexualitet förenat med dödsstraff. Paraden uppmärksammar denna intollerans varje år i avdelningen Marching for those who can’t och påminner oss om att Pride inte bara är fest och glam utan har ett djupare syfte; De mänskliga rättigheterna ska gälla även för hbtq-personer, i Sverige och i resten av världen. 2018 borde detta vara en självklarhet, men så är det inte. Inte ens i Sverige. Artikel 3 i FN:s konventioner om mänskliga rättigheterna antagen 10 december 1948 är för många hbtq-personer endast en vision.

Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet

Internationell närvaro som skapar perspektiv

Förutom delegationen från NYC Pride fanns flera besökare som rest hit från andra länder för att gå i paraden eller bara klä upp sig och delta som publik. Jag träffade flera som kommit upp från Italien och som berättade om ett hårdare klimat där. Vårens parlamentsval skapade kaos inte helt olikt det dödläge vi själva nu står inför med Sverigedemokraterna som dikterar agendan i egenskap av tredje största parti. Motsvarigheten i Italien heter Femstjärnerörelsen. De fick en tredjedel av rösterna i valet och blev Italiens största parti. Efter tre månaders vakum bildades till slut en regering av Femstjärnerörelsen och främlingsfientliga Lega. Att det då finns en oro kring vad detta kommer att innebära för det Italienska folket är inte så konstigt. Sänkt skatt och lägre pensionsålder i kombination med andra reformer finansierat genom bättre kontroll på flyktingmottagandet låter som ett löfte vi hört förut. Frågan är om regeringen kan genomföra förslagen utan att bryta mot EU-regeln om att medlemsländernas budgetunderskott inte får överstiga tre procent av BNP.

– Vår prioritet är medborgarna och deras behov, sa Luigi Di Maio vice premiärminister och ledare för Femstjärnerörelsen i en intervju med public service-bolaget RAI. Inte omöjligt att Italiens nya regerings politik får konsekvenser för hela EU.

Lega och Femstjärnerörelsens nya EU-skeptiska regering kan innebära att en eventuell fördjupning och utvidgning av EU-samarbetet bromsas upp, enligt Italienkännaren Ann-Cathrine Jungar, som forskar om högerradikala partier vid Södertörns högskola i Stockholm, stod att läsa i en artikel publicerad i Helsingborgs Dagblad 1 juni 2018. – Man kommer att få ett EU med större konfliktytor. Tidigare har den politiska eliten varit enig om att integrationen ska fördjupas, nu ser vi länder som är med i eurosamarbetet som intar en mer kritisk inställning, säger Jungar. – EU kommer att få svårare att formulera en gemensam politik.

Ett försvagat EU innebär sämre förutsättningar för att arbeta fram en gemensam hållning i flyktingfrågan och även ett sämre utgångsläge när det gäller att påverka länder som fortfarande förföljer och diskriminerar hbtq-personer. De populistiska och högerextrema partierna är ett direkt hot mot EU och indirekt kan jag tycka att den växande skepsisen mot gemensamma lösningar och vurmandet för den egna nationen är ett hot mot freden i Europa.

Såg inga snoppar i år

Tidigare år har det åtminstone varit någon i tåget som helt blottat sig och i full nakenhet demonstrerat vår mänskliga natur fri från kroppsideal och normer kring skönhet. I år var det nog mannen med den minimala stringkalsongen som kom närmast. I Pride Park fanns en liten fotoutställning med fotograferade kvinnliga könsorgan, för att visa på bredden och olikheten, att det egentligen inte finns någon standard och att varje snippa är unik. I en artikel av Karin Fagerlund Jerrstedt på SVT Nyheter publicerad 24 januari 2017 har antalet kvinnor som opererar sina underliv ökat. Mer rakat och förebilder inom porren gör att allt fler kvinnor är missnöjda med sitt könsorgan, står det i artikeln. Överläkaren och docenten Lotti Helström vid Kvinnokliniken på Södersjukhuset säger i artikeln att det nästan enbart handlar om ett missnöje över utseendet:

– Nuförtiden är det vanligt att man är helrakad och då sticker de inre blygdläpparna ut. Att det skulle handla om fysiska besvär ifrågasätter jag. Klåda kan behandlas och om blygdläpparna gör ont vid sex så innebär det att man inte är tillräckligt upphetsad eller att fuktningen inte fungerar.

Missnöjet och hetsen att leva upp till ett ouppnåeligt kroppsideal drabbar inte bara kvinnor, men det är inte lika vanligt att vi hör om män som vill förstora sin rumpa eller skäms över sina smala vader. I en uppsats för filosofie kandidatexamen vid Högskolan Kristianstad skriven av Viktoria Sörensen 2016 antyds att en förändring kan vara på väg, tack vare ekonomiska insikter hos företag, som på sikt kommer förändra medielandskapet. Det finns hopp med andra ord.

Som ett resultat av en förändrad attityd i samhället har ett nytt fenomen blivit allt vanligare. Fenomenet är bilder som visar upp kroppar som varierar i storlek och utseende. Även några företag har börjat använda sig av denna nya företeelse, för att göra upp med ouppnåeliga kroppsideal, skriver Viktoria och precis som vi tillåts allt mer att gilla olika kanske vi kan börja acceptera att vi är olika. Du är vacker precis som du är, som min 21 åriga dotter brukar säga.

Med i tåget från start till mål

Min bevakning av årets Stockholm Pride Parad blev lite annorlunda och genomfördes från start till mål inifrån. Intimt, trångt och inte alltid så lätt att skapa utrymme för att plåta, men kul. Glädjen över att vara delaktig på ett mer direkt sätt vägde upp svårigheterna med att skapa bildmaterial. Det var inte planerat, men kravallstaket och en mer organiserad bevakning av paraden gjorde det omöjligt för mig att lämna tåget när väl startsignalen gått. På så sätt lyckdes jag även få med några bilder på den engagerade publiken. Vid Stureplan kunde jag dock få en stund för mig själv och i lugn och ro på en refug dokumentera några fler avdelningar i tåget, samt ta del av paradutroparna.

Kungsgatan - klassisk miljö för att fira fred och frihet

När vi passerade Kungsgatan, hade Kungstornen och alla människorna på broarna ovanför oss som fond, kändes det som hela världen var med oss och alla för en stund var överens; Det finns inga soldater mer, det finns inga gevär. Och ingen känner längre till, det ordet militär. En stark och gripande känsla som återkommer till mig när jag återser bilderna. Varför ska det vara så svårt att älska och förlåta och så lätt att hata. Borde inte evolutionen gett oss förutsättningar för att känna trygghet och förståelse tillsammans med andra människor. Det verkar som vi fortfarande behöver en indelning i vi och dem, gott och ont eller svart och vitt. Inte mycket har hänt sedan vi levde i grottor och klädde oss i djurhudar. Jakten på mat har vi bytt mot jakten på lycka, en lycka som många tror vi uppnår genom ett erkännande och status i relation till andra likasinnade. De som står i vägen, stör jakten eller rentav konkurrerar om uppmärksamheten blir vår tids sabeltandade tiger, ett hot som måste elimineras. Men där och då i Pride Parad var vi överens - kärleken besegrar allt.

Paradutropare Robert Fuchs och Tasso Stafilides vid Stureplan

Robert och Tasso manade på paraddeltagarna när de lämnade Kungsgatan och kom ut på Stureplan att agera. Platsen erbjöd utrymme och blev till en inofficiell Pride Catwalk där de olika avdelningarna i paraden kunde ta ut svängarna ordentligt till paradutroparnas och publikens förtjusning.

Stockholms Gaykör i stilren kostym

I ett rosa skimmer stod Stockholms Gaykör för en visuell och välkorriograferad show vid Stureplan. En annan grupp som lyckades hänföra publiken var Cheerleaders från Tyresö Gymnastiken som deltog i Riksidrottsförbundets avdelning och visade upp en halsbrytande show. Publiken tystnade och det lät som om alla tappade andan, när några i gruppen kastades högt upp i luften, för att sedan tas emot några centimetrar från asfalten. Snacka om tillit.

Stadsministern är med oss

Paradutroparna uppmanade publiken att för en stund gräva ner stridsyxan trots pågående valkampanj och hedra närvaron av Sveriges stadsminister.

Närvaron av polis och myndigheter provocerar en del

Publiken älskar de energiskt dansande poliserna, men för vissa inom hbtq-rörelsen kan deras närvaro vara provocerande. Redan 2013 skrev Tobias Brandel i SvD att det finns många olika ståndpunkter avseende deltagandet både i paraden och på scenen i parken.

...bland deltagarna finns grupper som inte tycker att andra har rätt att vara där. Somliga vill se ett icke-kommersiellt Pride, andra provoceras av myndighetsnärvaron, ytterligare andra hade helst sluppit alla heterosexuella politiker.

Vid årets Prideparad igår (2013) utsattes Gaypolisernas sektion för en protestaktion. En grupp aktivister trängde oanmälda in i tåget framför dem med skyltar där det stod att "queers gillar fortfarande inte poliser". Protesten var riktad mot polismyndighetens roll i utvisningar av hbt-flyktingar till länder som Iran och Uganda.

Debatten om vem som egentligen är välkommen på Pride aktualiserades i år (2013) också vid festivalens andra verkliga publikdragare vid sidan av paraden, torsdagens traditionella schlagergala i Prideparken. Kvällens överraskning stod Pridedebuterande Carola för.

Hennes ställning i hbt-kretsar är dubbel. Å ena sidan en ikon för många schlagerfans, å andra sidan avskydd för sin bakgrund i religiösa kretsar där man tydligt tar ställning mot homosexualitet. Publiken på plats jublade, men efteråt har det diskuterats intensivt i parken och på sociala medier om hennes korta framträdande. Somliga är rosenrasande över att hon bjudits in, andra menar att alla måste ges en andra chans.

Och precis som 2013 fanns bland vissa deltagare, som bilden ovan till höger visar, en viss skepsis till polisens roll i att skydda hbtq-personer och deras rätt till ett liv utan fruktan och förtryck 365 dagar om året.

Lite uppfriskande regn och brandsprutor

Sommaren 2018 var en sommar som inte går att hitta i statistiken. Det var den varmaste sedan mätningarna startade på 1700-talet i Uppsala, Lund och Stockholm. Det är första gången jag hört en meteorolog på TV beklaga sig över fortsatt värme och att det inte ser ut som vi får något regn den här veckan heller. Värmeböljan skapade en viss oro och de omfattade skogsbränderna till följd av torkan orsakade stora skador och förluster för samhällen och privata skogsägare, men samtidigt var detta en sommar där de flesta festivaler och utomhusarrangemang kunde genomföras utan avbrott för regn och rusk. Paradoxalt nog kom en rejäl skur just denna dag, som blötte ner publik och deltagare, men till skillnad från tidigare år gjorde värmen och den återvändande solen att allt snabbt torkade upp. För dem som ville ha mer av denna våta vara ställde Svedavias personal villigt upp med brandsprutor och vattenkanoner.

Nya vänner

Intimiteten i tåget skapade förutsättningar för kontakt och två tjejer blev mina kompisar någonstans på Kungsgatan. Vi hängde sedan vid Stureplan och de hjälpte mig att pimpa skägget med lite glitter för att bättra på stämningen. Tillsammans väntade vi på Thomas Gylling och Mosquito, som traditionsenligt går sist i paraden och samlar upp alla eftersläntare samt spontandeltagare. När han anlände till Stureplan slog vi åter följe, men vid Stadion tappade jag bort dem. Sprang på en modell som jag gärna ville plåta och tänkte att vi ses sedan inne i parken. Så blev det tyvärr inte. Läser ni det här nu vill jag bara tacka er goa människor för sällskapet och hoppas att allt är bra med er. Happy Pride for Ever!

Rekordmånga deltagare i årets Europride Parad

Enligt arrangören paraderade 55-60 000 deltagare fördelade på mellan 200-250 ekipage. Varför siffrorna inte är exakta är säkert på grund av det stora antal spontandeltagare som väljer att delta i paraden utan att registrera sig i någon sektion utan bara hoppar in i tåget. Att de föranmälda ekipagen varierar i statistiken är märkligare, då det kostar att delta med fordon och samtliga måste vara föranmälda och registrerade.