© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

Från hednisk offerplats till kristet tempel

Odensala var i förkristen tid en välkänd offerplats helgad åt asaguden Oden. Platsen hette då Odensharg. På samma plats reste de första Kristna Odensalaborna vid 1000-talets slut en träkyrka. Samtidigt ströks från ortsnamnet det hedniska ordet harg och ersattes med ordet sal i betydelsen tempel. Denna bakgrund vet man ganska säkert genom att tolka kvarlämnade minnesstenar med runor. Hundra år senare, i slutet på 1100-talet, restes gråstenskyrkan som en systerkyrka till Husby Ärlinghundra kyrka, men utan torn. Västtornet kom till under 1200-talet i samband med andra tillbyggnader, bland annat den ståtliga tegelportalen i vapenhuset som finns kvar i dag. På medeltiden förlängdes kyrkbyggnaden åt öster. Kyrkan har fyra dekorerade valv i långhuset. De två kryssvalven i väster är från 1300-talet och de båda stjärnvalven är från slutet av 1400-talet.

Välbevarade kalkmålningar av Albertus Pictor

De berömda kalkmålningarna är troligen utförda av konstnären själv, men med hjälp av lärlingar och gesäller, under slutet av 1490-talet. De anses vara de sista i den långa serie av målningar som han utförde runt om i mälardalen. Målningarna visar tecken på att representera Albertus Pictors ålderdomsstil. Man kan märka en nedgång och förenkling i stilen. Nyanser, skuggor och glansdagrar saknas till stor del och formen är grövre. Förklaringen till detta anses vara att i Odensala kyrka har Albertus Pictors medarbetare fått överta en större del av arbetet än i tidigare kyrkor. Någon som beskrivs på sidan 54 i En vägvisare till Albert Målares kyrkor från 2008 utgiven av Stockholms medeltidsmuseum. Takmålningarna har aldrig varit överkalkade, men delar av väggmålningarna skadades när de vitlimmades 1718 i samband med att kyrkan fick större fönster. Målningarna i koret är rekonstruktioner av arkitekten och konstnären Agi Lindberg som var ansvarig för restaurereringen av kyrkan 1896.

Färgpigmenten har förändrats och oxiderats till andra nyanser. Syns tydligast på figurernas glorior, som med tiden mörknat och blivit nästan svarta. Till höger en illustration i Riksantikvarieämbetets rapport Medeltidsmästarnas färgval sammanställd av Anders G. Nord och Kate Tronner 2010, som tydligt visar skillnaden. Genom datorteknik och pigmentstudier har Misa Asp fått fram en bild av hur Gycklare med luta i Härkeberga kyrka såg ut när den nyligen hade målats. Till vänster ser vi hur målningen ser ut idag. Foto: Marcin Kopka.

Pedagogiska bilder lätta att anpassa

Målningarna ovan visar berättelser från Gamla Testamentet, men bilderna är lätta att överföra även till texter i det Nya Testamentet. Bilden ovan till vänster skulle kunna vara en illustration av Jesu uppmaning till Petrus att bygga en kyrka på klippan. Matt. 16:18:  Jag säger dig: Du är Petrus [petros], och på denna klippa [petra] skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. Här illustrerat av en bergsklippa, men den egentliga innebörden är att Jesus är klippan på vars gärningar och ord hela Kristenheten ska byggas. Att sedan Petrus betyder klippa och tolkningar upphöjt Petrus till klippan som Kristenheten ska byggas på, tenderar att utmana budet; du skall inga Gudar hava jämte mig, och i likhet med den avgudadyrkan, som kanoniseringarna och tilltron till helgonens förmåga att hjälpa dig i det världsliga livet, blir detta ett avsteg från monoteismen och något som utmanat den Katolska Kyrkan genom alla tider, inte minst avseende Påvens roll. Det målningen ska illustrera enligt Hans Hartman och Kerstin Selén är Jesus liknelse med arbetarna i vingården, som alla fick samma lön oavsett hur många timmar de hade arbetat. De första ska bli de sista och de sista ska bli de första. I himmelriket får alla lika mycket.

På samma sätt skulle den gammaltestamentliga berättelsen om David och Goliat där vi ser David, bilden ovan i mitten, anlända med Goliats huvud, kunna illustrera, när prinsessan Salome med följe tar emot Johannes Döparens avhuggna huvud. Hon var dotter till Herodia av den Romerska så kallade klientmonarkin Iudaea ur den Herodianska dynastin, gift med Herodes II av Iudea och därefter med Herodes Antipas av Galiléen. Det var på hennes inrådan och med hjälp av dottern, som hon fick sin make Herodes Antipas att avrätta Johannes Döparen. Matt 14:1-12: Men när Herodes firade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. På uppmaning av sin mor sade hon: ”Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.” Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, och han lät halshugga Johannes i fängelset. Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. 

Bilden ovan till höger illustrerar en liknelse från Gamla Testamentet; regnet av manna från himmelen. Olle Persson, komminister i Odensala kyrka formulerar en aktuell tanke i boken Väggarna talar av Hans Hartman och Kerstin Selén; Ovissheten om det dagliga livsuppehållande brödet lärde folket att människan inte lever av endast bröd; Guds livgivande ord är en lika viktig ingrediens i den dagliga kosten. Vi möts så gott som dagligen av allehanda kostråd, men hur allsidig och fullvärdig är vårt dagliga bröd egentligen? Den uppmärksamme ser också horn på Moses huvud. Anledningen torde vara en miss i översättningen av Gamla Testamentet från hebreiska till latin på 400-talet av Hieronymus. Moses blev behornad istället för att hans ansikte var lysande. I tusen år avbildades sedan Moses med horn.

Från nya och gamla testamentet

Jesus alla underverk från Nya Testamentet är alla berättelser som gör sig bra i bildform. De fem kornbröden och de två fiskarna ser vi uppe till vänster; Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

Bilden ovan i mitten beskriver när Jesus hjälper lärjungarna att få fångstnäten fulla med fisk. Joh 21:11: Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Bilden ovan till höger är från första Moseboken och beskriver Noas skam. Berusad och naken låg han i sitt tält när hans son Ham kom in och såg honom. Han berättade för sina bröder och dessa hämtade en mantel för att skyla sin far. Berättelsen är ett fötydligande av budet du skall hedra din fader och din moder. Ordspråksboken 30:17: Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

Bibelstudier

Många av underverken handlade om att bota de sjuka eller egentligen det som var sjukt. Blindheten var inte fysisk utan syftade snarare på oförmågan att inte kunna se. Se meningen i evengelierna och det Kristna budskapet. Lennart Jareteg beskriver detta väldigt analytiskt på sin hemsida bibelfokus.se under rubriken Guds helande har en djupare innebörd.

Man kan nu börja ana vad det är för sorts helande som Gud vill erbjuda när man ser vad som är själva sjukdomen. Det sjuka handlar inte om kroppsliga åkommor, det handlar istället om en ”andlig sjukdom” där vi vill gå vår egen väg (Jes 53:6) och bli våra egna gudar (1 Mos 3:5).

Jes 53:6: Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.

1 Mos 3:5: Men Gud vet att den dag ni äter av den [frukten från Kunskapens träd] skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.

Detta är hela grundproblemet och det som är den grundläggande synden inför Gud. Moraliska synder är en konsekvens av grundsynden. Blindhet, dövhet och en slöja över hjärtat kan man se som något slags tillfälligt omslag som Gud lagt över varbölden för att göra en slags avgränsning mellan de otrogna och de sant troende. Men det Gud sänder blir även till en dom, vilket vi sett i 2 Tess 2:12.

2 Tess 2:9-12: Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.

När det då kommer till verser om helande i Bibeln, måste man alltså läsa dessa i sitt sammanhang och i ljuset av en djupare förståelse av den grundläggande synden, alltså vad det är som är sjukt i grunden. Nedanstående bibelord kan ryckas ur sitt sammanhang och läsas så att man tror att det handlar om fysiskt helande. Men läs det i sitt sammanhang så ser du att det handlar om det judiska folkets andliga sjukdom och det som drabbade dem på grund av deras ohörsamhet mot Herren Gud.

Att söka en djupare mening i det som skrivs i Bibeln och se berättelserna mer som liknelser är och har varit ett sätt att uppdatera skrifterna och gör dem anpassade till verklighetens behov i tid och rum. Vad kyrkobesökaren i Odensala såg i slutet av 1400-talet när hen beskådade dessa bilder och hörde Prästens uppmaningar var nog mer av en verklighetsflykt jämställd med vår tids behov av action och underhållning. För de allra flesta var den välsignade vilodagen och besöket i kyrkan det enda avbrottet i vardagens slit och också en av få tillfällen att socialisera med andra människor. Kanske en stilla flirt med pigan från granngården. Jag tror att helandet och tron på bönen som en medicin för diverse fysiska sjukdomar och vardagliga bekymmer var central hos medeltidsmänniskan och en av anledningarna till att de andliga furstendömen som biskopssätena utgjorde, kunde växa sig så starka att till och med Kungens makt blev sekundär.

Enhörningen söker skydd i jungfruns sköte

På sajten katolik.nu finns en schematisk beskrivning över katolska symboler. Enhörningen beskrivs på följande vis;
Med sitt enda horn mitt i pannan, en andlig pil, en solstråle, Guds svärd symboliserar enhörningen den gudomliga uppenbarelsen, den gudomliges inträngande i den skapade varelsen. I den kristna ikonografin är enhörningen en bild av Jungfrun, havande av den helige Anden.
På Medeltiden hade enhörningen blivit symbolen för Guds inkarnerade Ord i Jungfru Marias sköte.
Pictors symbolik är dock lite svårtolkad. På bilden har enhörningen fångats in av ett jaktlag som stöter sina dödande spjut i djuret och triumferande blåser i jakthornet. Enhörningen söker skydd i Jungfru Marias sköte, som ömt håller om djuret. I bilden kan jag se det plågsamma med att förlora sin oskuld och bli medveten om ondskan. För att ta till dig det Kristna budskapet måste du döda barnet inom dig, släppa dina naiva, barnsliga tankar, rätta in dig i ledet och acceptera vuxenvärldens normer. En högst personlig tolkning av denna lite ovanliga bild, som idag av vissa avfärdas som mytologisk och lite utanför denna Kristna sfären.

Kungens roll som nationens skyddshelgon

Bilderna av S:t Erik är lättare att tolka. Profan och samtidigt ett välsignat helgon, trots att han aldrig blev helgonförklarad av Påven. Tillsammans med S:t Olof var S:t Erik ett mycket populärt motiv under hela medeltiden och även efter reformationen levde symbolen och hjältesagan vidare i den nya administrationen. På bilden ovan till höger ser vi de hedniska Finnarna som tar emot Erik Den Helige och hans följe under korståget till Finland på 1150-talet. Med i följet fanns Biskop Henrik, som etablerade Finlands första biskopssäte i Nousis, där han dog och begravdes 1156, troligtvis vid platsen för Nousis kyrka. Nousis blev därefter säte för missionsstiftet i Finland. År 1229 flyttades Finlands biskopssäte från Nousis till Korois, i nuvarande Åbo.

Mängder av symbolik

Hieronymus, kardinal på 400-talet, en av de fyra latinska kyrkofäderna och känd för sin översättning av Bibeln från Hebreiska till Latin, tar ut en törnetagg ur ett lejons tass på bilden ovan till vänster. I mitten ser vi Simson bärande på Gazas stadsportar och spejarna med druvklasen. På bilden till höger försöker Djävulen förleda Jesus och frestar honom att göra bröd av stenar. Druvklasen, buren på en stång av två man, är enligt en gammal kyrklig tolkning Jesus Kristus. De två männen representerar Gamla och Nya testamentet. Den bakre bäraren är Gamla testamentet, som ser Kristus, den utlovade, framför sig. Den främre är Nya testamentet och det nya Guds-folket, Kristi kyrka, som frimodigt vandrar framåt genom tiderna därför att den har Kristus i ryggen. En vanligt förekommande illustration i Albertus Pictors bildvärld.

Agi Lindbergs illustrationer i koret

Agi Lindberg bildspråk känner vi igen från andra på 1800-talet restaurerade kyrkor. Bland annat från Domkyrkan och Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Jämfört med Uppsala Domkyrka som helt transformerades till en slags idealbild av den medeltida gotiken, tolkad i slutet av 1800-talet av den då så dominerande arkitekten Helgo Zetterwall, tar kordekorationerna i Odensala kyrka mer hänsyn till de bevarade målningarna. Även om Agi Linbergs konstnärliga uttryck skiljer sig markant från Pictors stör inte dekorationerna helheten nämnvärt och den samlade medeltida upplevelsen består.

På senare tid, vilket inte framgår av Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister, men som vid mitt besök påpekades av kyrkvärden, tvättades kyrkans målningar. Den mörkare rektangeln på bilden ovan till höger visar skillnaden före och efter.

Bland kyrkans övriga inventarier kan nämnas Triumfkrusifixet från 1300-talet, orgel och läktarfasad ritad av Agi Lindberg från slutet av 1800-talet, en rest av det medeltida korskranket bildar avgränsning till predikstolen från 1715, två runstenar och en dopfunt där foten är medeltida men cuppan i granit är nytillverkad av en lokal stenhuggare från trakten.

Sammantaget en av Sveriges bäst bevarade kyrkor när det gäller valvdekorationer. Det finns bara ett fåtal kyrkor som inte överkalkades när den nya nationella kyrkan på 1700-talet ansåg att dessa målningar inte var tidsenliga och bara symboliserade den mörka medeltiden, något som skulle städas bort.

Stay tuned and keep that crazy feeling!

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2017

Källor: Riksantikvarieämbetet | Väggarna talar av Hans Hartman och Kerstin Selén| katolik.nu | BibelFokus.se | Wikipedia