Det började redan 2014, men det var med Spring Remake 2015 och Lars Epsteins lockande artikel i DN, som området och den återkommande omålningen av väggarna mötte en större publik. I år var det Mikael Rickman, ordförande i föreningen Kulturkvarter Snösätra och på bild nedan till höger, som höll i trådarna. Föreningen bildades 2018 som ett svar på stadens planer på att riva hela området för att ge plats åt det då nybildade naturreservatet. 
Parollen var då Bevara Snösätra. Nu verkar man sansat sig något och det finns en plan på en samexistens mellan det som staden kallar Kulturpark och naturreservatet.
Parallellt med återställningsarbetet i södra Snösätra arbetar Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsnämnd, tillsammans med kulturnämnden, exploateringsnämnden, stadsbyggnadsnämnden, miljö- och hälsoskyddsnämnden, trafiknämnden och lokala kulturaktörer med att utveckla en lokal kulturpark i norra Snösätra. Målet är att lyfta området med utgångspunkt i områdets unika karaktär och i samklang med Rågsveds naturreservat. Kulturparken ska erbjuda både gatukonst och andra kulturformer, med kulturaktörer som är aktiva på platsen, står att läsa på Stockholm Stads hemsida.
Mycket har förändrat sedan starten 2014-2015. Alla som var med då är inte längre med oss, men några eldsjälar var alltjämt på plats när jag på fredagen körde ut till området för att sondera terrängen.
Mycket är sig likt och utrymmet för graffitimålarna har faktiskt blivit större trots att alla byggnader och murar i den södra delen rivits. De asfalterade ytorna gör det lite bekvämare och generellt uppvisar området en mer ordnad, trygg och säker karraktär.
-Vänta du bara tills det börjar skymma och barnfamiljerna lämnat, då kommer zombierna fram precis som de gjorde förr, sa en av målarna med lång erfarenhet från Snösätra.
Snösätra Wall of Fame är ett unikum. En av Europas största lagliga graffitiutställningar. Även om Pandemin satte vissa käppar i hjulen har föreningen varje år kämpat för att genomföra en publik remake. Tankarna har hela tiden vidgats och årets festival under Kristihimmelsfärdsdagshelgen var den bredaste hittills med loppmarknad, tatuering, ansiktsmålning och flera olika food trucks. Utan alla volontärer och eldsjälar hade detta inte varit möjligt. Det var också första gången jag inte hörde något gnäll från målarna. Tidigare år har det varit tjafs om utlovad plats, leverans av färg och annat som kan påverka framförallt långväga gäster.
Johan, Lisa & Lisa, Percy och många andra som blivit ett med institutionen Snösätra var så klart på plats. Saknade Patrik, Tonk The Trooper, som alltid var en ljusstråle på varje festival och såg till att alla blev sedda. 
Han lämnade oss förra våren och för mig blev Snösätra tomt och jag tappade lusten att åka ut och titta på alla nya initiativ som hela tiden dyker upp på de öppna väggarna. Jag deltog på Springbeast 2022, men det blev inte samma sak. Såsmåningom återfann jag lusten och såg fram mot årets event. Det blev bra och jag tror att Patrik hade uppskattat reportaget och bilderna.
Ett kännt ansikte dök upp vid en av grändens första väggar, Danne, som höll i den första festivalen 2015. Då hade vi ett samtal om klotter och att grändens muraler behövde skydd och bevakning.
-Nu är det ingen ordning längre. Det klottrats på målningarna och det är för jävligt. Ingen verkar bry sig, sa han och jag kan hålla med om att det är respektlöst att förstöra en mural som tagit flera dagar att färdigställa. Det finns så gott om plats på de öppna ytorna att det finns ingen anledning att förstöra de målningar som är tänkt att ingå i konstgalleriet.
Det är inte bara påtända zombies som förstör. Barn förstår kanske inte skillnaden, men är de i sällskap med sina föräldrar borde det vara en självklarhet att de håller ordning på var de får måla och inte.
Det har också ett uppfostrande syfte om vi nu vill premiera konstformen och bekämpa klotter. Alla håller inte med mig, men att respektera det allmänna och inte förstöra det som vi gemensamt ska använda, eller ge sig på annans egendom, är för mig oförsvarbart och kriminellt. Samtidigt har staden en snäv syn när det gäller streetart och graffiti. Många miljöer där betongen grinar illa skulle må bra av lite färg. Nolltolleransen har skapat ett klimat som inspirerar till olydnad och de som tjänar på det är de som jobbar med sanering. Istället borde fler ytor för laglig graffiti och streetart skapas i Stockholm. Det skapar dynamik i stadsbilden och ger liv åt döda miljöer.
Ett av förra årets populäraste och mest uppskattade verk var The Power of Love, som jag spontant kallar denna magnefika vägg signerad Joakim Hansén.
