...och helt plötsligt var han borta

Jag tror det var torsdag morgon den 26 april jag möttes av beskedet. Satt som vanligt på toa och bläddrade igenom flödet på Facebook när ett inlägg fick mig att stanna upp, inte bara i bläddrandet, utan verkligen stanna upp. Helt och hållet. NEJ var det första jag tänkte och VARFÖR blev sedan något som plågade mig ända till den dag långt senare i slutet av maj, när jag mötte Silver på Spring Beast ute i Snösätra. Silver var en nära vän till Patrik, som han en gång generöst bjudit in till sig och sitt crew YNZ, Young Gunz. Otaliga var de projekt de gjorde tillsammans och ibland kunde jag vara med och plåta. Han hade också plågats av VARFÖR, men hade när jag mötte honom hittat en sorts ro. En sorts förståelse och respekt för beslutet som Patrik fattat.

Det hade tagit tid och när polarna från Streetart scenen tillsammans med nära och kära samlades för ett Minneshäng lördagen den 30 april var Silver inte klar och kunde inte delta. Sorgen, frågorna och bearbetningen när en nära vän tar sitt liv skapar kaos och du hamnar i chock. En chock som tar sig olika uttryck, men är ofta relaterad till någon form av skuld. Många känner vrede för att lindra trycket från skuldkänslor och tankar kring varför. Silver behövde tid. Tid att tänka och systematiskt gå igenom tiden innan självmordet. Vad hade Patrik sagt och vad var det som rörde sig i hans hjärna.

Det fanns en annan Patrik, bakom det hjärtliga leendet, de kärleksfulla kramarna och bakom den ständigt skapande psedonymen Tonk The Trooper. En Patrik som brottades med rädslor, ständig smärta och skräcken över att åldras, att bli gammal. Dessa tankar delade han med Silver och det var i den dialogen som Silver letade för att få förståelse för beslutet. Konstnärsparet hade planerat att tillsammans skapa en målning till Spring Beast, nu stod han där själv och målade. Saknaden och sorgen kommer aldrig att gå över, men blir lite lättare att bära om det går att acceptera det som hänt. Inför Minneshänget den 30 april skrev jag på Facebook och publicerade ett litet epitaf med en inbjudan: Helt ofattbart att du inte längre finns... tomheten och saknaden kommer möta mig varje gång jag besöker Kulturkvarter Snösätra - Wall of Fame - Kärlek och styrka till familjen och de närmaste

Minneshänget ute på Snösätra blev en imponerade föreställning där vännerna från gatan skapade små och stora minnestavlor med hyllningar till sin bortgångna polare. Hans storebror Jonas var naturligtvis där och blev central i skapandet på väggarna. Det var hans sätt att skingra tankarna och bearbeta sorgen - att måla över sorgen med sprejfärg och hylla sin lillebror. Stämningen var uppsluppen och demonstrerade verkligen vad Tonk The Trooper åstadkommit. Han borde varit där och fått all bekräftelse, men så funkar det inte, även om flera nämnde de klassiska orden; hoppas han ser oss nu där uppifrån. Även om Patrik inte var troende på klassiskt vis var han spirituell och funderade mycket på vad som händer efter döden. Han hade uttryckt en oro för vad som händer med personer som tar sitt liv och själv beslutar sitt öde, berättade Silver.

Det började nog på Riddargatan hos Jimmie

Är lite osäker på hur Patrik kom in i mitt liv och blev en guide och vägvisare för mig och mitt intresse för Street Art och Graffiti. Det borde ha skett hos Jimmie Hall och hans Wallery Gallery på Riddargatan 1. Där träffades eliten av både Svenska och internationella Street Art artister. På konstutställningen Kvadart 2018 deltog Patrik och vi träffades på det vernissage som hölls den 13 juni. Det var förmodligen startskottet på vår vänskap. Mina bilder och reportagen på Unikaboxen var något han gillade och hela tiden stöttade. Vi blev med tiden dedikerade och ömsesidiga fans till varandras utrycksformer.

Jag hade inte alltid möjlighet att vara med, men de gånger jag kunde blev det alltid spännande och Patrik berättade alltid någonting nytt som jag inte kände till.

-Vi är några stycken som ska ner till Tanto och överraska Brain som fyller femtio. Kom ner med din kamera.

Spontana och direkta textmeddelanden utan någon större planering var typiskt för honom. Kunde jag inte fanns det med i beräkningen varför han aldrig blev besviken.

-Då kanske du kan nästa gång, blev svaret som gärna förädlades med några hjärtan och andra kärleksfulla emojis.

Det var alltid okomplicerat och jag upplevde honom som fri. En frihet jag alltid behövt kämpa för, men hos honom fanns den bara. Vad den betydde för honom och om han överhuvudtaget kände sig fri har jag ingen aning om. Samtidigt som man brukar säga att man känner andra genom sig själv har jag lärt mig av mina barn att allt inte går att hitta, bara för att blicken vänds inåt och den egna erfarenheten utnyttjas. Allt går inte att generalisera även om samhället gärna vill se en renodling och en sorts likabehandlingsprincip, för att underlätta och effektivisera behandlingar och underhållet av våra institutioners organisationer och ekonomiska ramar. I synnerhet när det gäller psykisk ohälsa är det viktigt att söka orsaken och försöka förstå inom den egna personen och inte bara leta bland sociala sammanhang och yttre faktorer, även om statistik kan peka i en viss riktning.

Psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till långvarig sjukskrivning. Allt fler söker vård och cirka tio procent av befolkningen äter antidepressiv medicin. De totala samhällskostnaderna av psykiatriska tillstånd uppskattas till nära 170 miljarder kronor årligen, vilket är den största kostnadsdelen för sjukdomar i Sverige, enligt den rapport som MIND gav ut 2021. MIND är en ideell organisation som sedan 1931 har arbetat med psykisk hälsa genom kunskapsspridning, påverkansarbete och medmänskligt stöd. MIND driver bland annat Självmordslinjen, Äldrelinjen, Föräldralinjen och Mind Forum, ett modererat stödforum på nätet. Även om stigmatiseringen och hemlighetsmakeriet gällande psykisk ohälsa har förändrats och många idag vågar prata om det har psykvården i landet en underordnad roll både när det gäller forskning och resurser att behandla. Kanske därför som de ideella initiativen blir allt fler. Killar.se är en stödsida som drivs av organisationen MÄN och riktar sig till alla som identifierar sig som kille eller ung man mellan 10-25 år. Moderorganisationen MÄN är ett initiativ för att omdefiniera mansrollen; för jämställdhet och mot våld.

En mångsysslare med många strängar på sin lyra

Som konstnär hanterade han en mängd olika dicipliner. Han kunde hantera sprejfärg både på fri hand och genom konstruerade schabloner, hans utskurna figurer från serievärlden blev tidigt ett signum, men han gjorde också skulptural konst och installationer. Kassaskåpet från Springbeast 2018 med specialdesignade dollarsedlar imponerade stort på mig.

Hans vurm för musiken syns också i konsten, men inte bara där. På samma sätt som han hade ett brett nätverk inom Street Art hade han ett lika stort inom hårdrocken där Kiss, Iron Maiden var några av förebilderna. Otaliga besök på Sweden Rock, rockklubben Hell´s Kitchen på Stureplan och stamstället Pub Anchor med likasinnade skapade helt nya förutsättningar för konstnärliga uttryck. Vi har sett honom som Peter Criss i Kiss, Michael Jackson och självklart som sin namne showbrottaren Tonk The Trooper. Han gillade smink och att klä ut sig, hade alltid pimpade kläder med varumärket Tonk och använde mascara även till vardags. An artist in all styles.

Sommaren 2020 i Humlegården, när Sverige stod stilla på grund av Pandemin, stötte jag av en slump på Patrik, hans flickvän Alice The Rocker och ett gäng kompisar, som körde en anpassad och minimerad Sweden Rock i Humlan. Jag bjöds in i gänget med min kamera och det blev en mängd bilder och ett reportage, som visar hans dedikation till rockscenen och att leva som en rockers.

Bilden till höger är från Globens T-bana. En installation på ett hisschakt av vännen, Arrow [@arrowstreerart], med de fyra medlemmarna i Kiss. Han använde Patriks ansikte när han skapade Paul Stanly, masken längst ner. Verket har mirakulöst fått sitta kvar genom åren. Annars är det vanligt att de plockas ner, stjäls eller förstörs ibland redan dagen efter installationen. Typiskt för genren generellt. Förgängligheten är själva essansen och spänningen med Street Art. I vissa delar en spegelbild av livet, även om vi tror ibland att livet ska vara för evigt. När en människa plockas ner och rycks bort uppstår en besvikelse, i synnerhet om personen stått en nära och haft betydelse. Saker som borde sagts och gjorts. Upplevelser som aldrig blev gjorda och nu är det för sent. Obönhörligt för sent. Helt plötsligt blir det så definitivt. Livets förgänglighet som vi alla så väl känner till presenterar sig i en context som gör oss överraskade och chockade bara för att den helt plötsligt slår ner som en blixt i din tillvaro, i ditt liv.

Begravning i Heliga Korsets Kapell och gravöl på Pub Anchor

Storebror Jonas bjöd in via Facebook och utifrån de filmer och bilder som spridits efter cermonin i sociala medier blev det prcis den manifestation som han önskade. Besök Bevara Snösätragränd för att ta del av inläggen. Jag borde själv deltagit. Det hade säkert gjort gott, men det handlar om prioriteringar. Den här gången kom den egna familjen i första hand. Tankarna var ändå med dig Patrik på din sista resa. Dina ord; Då kanske du kan nästa gång, funkar inte, det kommer inte bli en nästa gång, men varje gång jag besöker Snösätra kommer jag skymta din bandera, den ljusa hårpiskan och höra din röst mellan väggarna; Tjena grabben, allt bra?

Storebror Jonas inbjudan på Facebook:

Fredag den 17/6 kl 12.00 är alla vänner, familj, kollegor och alla andra som älskade honom varmt välkomna att ta del av ceremonin i hans ära i Heliga Korsets Kapell på Skogskyrkogården. Efter ceremonin fortsätter vi till Pub Anchor på Sveavägen för en minnesstund mellan 13-17 och hyllar hans minne dit alla som inte kan närvara på ceremonin givetvis är välkomna.

Banderollen nedan på en central plats ute i Snösätra tillverkades av vännen Johan Ahlbom och sattes upp någon dag efter dödsbeskedet.