Samba Class with Leyla Barros

Karnevalsgeneralen Johan von Friedrichs hade bjudit in Leyla Barros, Rio de Janerios Samba Drottning, Rainha da Estacio och Musa, till Stockholm för att koras till karnevalens drottning under festligheterna i Münchenbryggeriet den 21 mars i år.

När Regeringen med stöd av Folkhälsomyndigheten i vecka 11 gick ut med restriktioner gällande sociala sammankomster och begränsade antal personer till 500, som senare blev 50 och nu är nere på 8, med undantag för begravningar där 20 personer får samlas under förutsättning att alla är friska och alla håller avstånd och spritar sina händer, ja då förstod de flesta att Carnaval Estocolmo som lockar närmare 2 000 personer inte skulle bli av förrän något senare.

Johan kontaktade Harry Byrne på Münchenbryggeriet för att planera ett nytt datum. Ingen trodde att det där viruset skulle överleva Svensk vår och värmen skulle säkert bidra till att livet kunde återgå till det normala. De kom överens om 30 maj och all logistik kring arrangemanget planerades om utifrån det nya datumet.

Leyla hade redan kommit till Stockholm och bodde hos sin syster Lidiana. Tillsammans arrangerade dem några workshops i mindre format för sugna dansare, som ville slipa på sitt framförande och lägga till några nya steg inför karnevalen.

Jag deltog med min kamera vid två tillfällen, den 19 april och den 4 maj. Fick då även träffa Johan som trots allt var positiv. Även om det fanns en stor osäkerhet gällande datumet i maj. I gympasalen på Norrbackaskolan handlade osäkerheten om någonting helt annat. Alla som deltog på dessa workshops var helt fokuserade på den egna kroppen och hur den skulle kunna röra sig på det sätt som Leyla visade.

Där och då var alla inställda på en viss förskjutning av karnevalen, men ingen kunde föreställa sig att viruset skulle påverka oss hela 2020 och att det fortfarande råder en stor osäkerhet kring om arrangemanget kommer att kunna genomföras i mars nästa år. Glädjen, musiken, de medryckande rytmerna och det brinnande engagemanget har inte Covid 19 lyckats stoppa. Hela året har entusiastiska arrangörer, duktiga instruktörer och dansare hållt humöret uppe och gjort allt för att sprida ljus i denna mörka tid. Med återkommande workshops för mindre grupper tillsammans med sociala sammankomster inom ramen för Folkhälsomyndighetens rekommendationer har lågan aldrig slocknat och vi ser alla fram mot Carnaval Estocolmo oavsett när den blir av.

Moralitos Sommar Jam

Värmen och sommaren påverkade viruset som tog en paus. Vi människor påverkades som vanligt, men under rådande omständigheter fick vi i högre grad, på grund av reseförbud och stängda gränser, fira sommaren hemma. De stora arrangemangen som 6:e juni och Midsommar påverkades på samma sätt som den uppskjutna karnevalen, men Moralitos Sommar Jam, som firas varje år den 18 juli på Moralitos födelsedag i Rålambshovsparken, är bara en spontan happening för vänner och fans, och kunde firas nästan som vanligt. De annars så hjärtliga kramarna och pussarna avstod vi ifrån, men annars var det mesta sig likt.

Hur har då jag kommit in i denna sfär?

Johan von Friedrich har jag att tacka för mycket. Karnevalerna 2018 och 2019 samt min första Carneval Cruise förra året skapade många möten när jag jagade runt med min kamera, men det krävs också ett intresse för det som utmanar. Tror jag lärt mig mycket genom mina tio år med Stockholm Pride. Det gäller att inte vara för blyg men samtidigt inte för påträngande heller. Som fotograf får aldrig hungern efter en bra bild överskugga hänsyn och respekt för andra människor. Det gäller att skapa en relation, få ett förtroende. Ibland kan det räcka med några ord. Ibland behövs det mer för att skapa rätt förutsättningar.

Med några delar jag Facebook- och Instagramkonton och får på så sätt tillgång till deras och vi kan då vara uppdaterade när vi träffas. Det är ganska häftigt och skapar en känsla av närhet. Det är också i de sociala kanalerna jag bjuds in till olika event och årets många workshops.

Moralito är inte bara Maestro de Batería i trumorkestern Filhos do Samba, han är också en duktig fotograf, vilket gjort att vi närmat oss varandra. När Filhos do Samba uppträdde på Carnaval Estocolmo 2019 bad han mig dokumentera framträdandet. Ett hedrande uppdrag, men mycket svårt i det obefintliga ljuset. Jag stod på stora scenen och försökte fånga det som hände på dansgolvet när trumorkestern med dansare trocklade sig in bland publiken. Här i Rålambshovsparken var det enklare. Inga problem med ljuset i alla fall, men att fånga sambakänslan är inte så lätt. Tur att Lady de Padua finns. Några bilder på henne så ger det sig. Hon förmedlar en sån enorm glädje som smittar av sig. Hon är Samba och ligger bakom mycket som handlar om Brasiliansk kultur i Stockholm.

Samba Class with Gato de Salto

Många trodde nog att lättnaderna under juli och augusti med kurvor som vänt ner till en hoppingivande nivå skulle leda till en höst som mer liknade det normala. Den årliga Carnival Cruise arrangerad av Bar Brasil och Uncle Eric Entertainment brukar vara något som värmer i novemberrusket. Det blev ingen kryssning och inte någon karneval heller. Istället fick jag möjlighet att ta del av hettan i Bryggarsalen när den Brasilianske sambakonstnären Gato de Salto bjöds in av Lady de Padua för att hålla lektion i den ädla konsten.

Det var hur härligt som helst. Live Batucada med Moralito och Filhos do Samba som tillsammans med en grupp entusiastiska dansare skapade lite av den magi vi alla längtar efter.

Även om det under 2020 funnits många glädjeämnen och en outtröttlig vilja att skapa ytor för socialt närmande både digitalt och på riktigt har jag haft svårt att navigera i den nya vardagen. Det som tidigare mer eller mindre serverades och las vid mina fötter har jag varit tvungen att söka upp och ta ställning till. Ett helt nytt ifrågasättande om lämplighet och nödvändighet har plågat mig. Det tillsammans med isolering från människor utanför familjen i största allmänhet har gjort mig lite bekväm och handlingsförlamad. Jag saknar verkligen livet så som det var 2019.

Det som nu sprids i sociala medier om att det aldrig funnits en pandemi och att faran för Covid 19 är uppblåst och överdriven provocerar mig. Rörelsen mot vaccination får nya anhängare och de framtagna vaccinenerna mot viruset, som borde vara ett hoppfullt ljus i tunneln ifrågasätts. Guds vilja får inte betvivlas heter det. Det är för mig helt galet och det gör mig så ledsen, när tillsynes fullt fungerande människor, uppvuxna i moderna samhällen, med lång utbildning låter sig ryckas med och hängivet konstaterar att allt är fake news och uppmanar oss att bojkotta vaccinet. Nattsvart och en kniv i ryggen på alla som kämpat 2020 för att behålla någon sorts mänsklig värdighet. Jag trodde lite naivt att vi kommit längre, men dessa små frön av tvekan som sprids i våra samhällen sätter griller i huvudet på oss alla. Pesten på medeltiden fick den oövervinnerliga universella kyrkan att krackelera genom ett ifrågasättande av den gudomliga administrationen. Idag är det i grunden den demokratiska administrationen och våra mänskliga fri- och rättigheter som ifrågasätts. Ifrågasättandet leder till en likgiltighet och inställningen att det kan i vart fall inte bli sämre, men jo det kan det. Mycket sämre. I historien finns otaliga bevis på samhällen i anarki där revolutioner och statskupper skapat totalitära stater där människan sätts på undantag.

Det gäller att lyfta blicken och blicka ut över allt positivt som faktiskt finns. Sprida glädje och inspirera varandra. USA och världen har fått en president som både erkänner pandemin och att vi har ett klimatproblem. Bara det gör att 2021 har förutsättningar för att bli ett år då vi kan hämta andan och återhämta oss. Flertalet kommer vaccinera sig och det kommer ha effekt på vår rörelsefrihet och möjlighet att åter arrangera större sociala sammankomster. När jag tittar på dessa bilder från nådens år 2020 och ser vilken kraft det finns i oss människor blir jag hoppfull. Vi kommer klara detta också. Vi kommer gå stärkta ur det här och med näbbar och klor försvara vårt samhälle som tagit oss över hundra år att bygga upp.