Ett stycke kulturhistoria på många sätt

Heda Kyrka är en stenkyrka i romansk stil ursprungligen uppförd i mitten av 1100-talet. De äldsta delarna är av kalksten och byggmästaren kan vara densamme som något tidigare ansvarade för bygget av åtminstone en kyrka på Visingsö. Redan under kyrkans första femtio år gjordes en rad ombyggnationer och justeringar. Influenser från Cisterciensiskt håll går att hitta i det tillbyggda sidoskeppet som tillkom i slutet av 1100-talet. Exteriört syns det tydligt på den vackra och påkostade portalen (ovan till höger). Inte så konstigt att närheten till Alvastra Kloster utnyttjades. I det nybyggda klostret (1143), knappt fyra kilometer bort, fanns både inspiration och sakkunnighet att hämta.

Även om de senare ombyggnationerna på 1800-talet delvis försätts med puts för att enklare kunna se de olika tidsringarna är det mycket svårt att få en överblick, som skapar förstålse för hur den ursprungliga kyrkan en gång såg ut. Det gör inte kyrkan mindre märkvärdig. Det är helt klart ett skrytbygge i en tid då Kristendomen fortfarande var relativ ny och behovet av att visa dess förnämlighet viktig. Inte minst för Kungar och Stormän. Området kryllade av mäktiga män och kvinnor från både Bjälboätten och Sverkerätten, som gärna ville stå Gud nära, om det kunde innebära makt och ära. Teckningen på sidhuvudet är gjord innan de vidlyftiga ombyggnationerna vid 1800-talets mitt av Johan Fredrik Kock 1806. Skisserna nedan är ännu lite äldre och beskriver kyrkan så som Elias Brenner såg den på 1600-talet.

Kristendomens intåg i Norden under Vikingatiden (800-1100) och tidig Medeltid (1050-1520) handlade inte bara om att frälsa hedningarna och ge dem en ny religiös övertygelse. Det var en total kulturförändring där Nordborna succesivt blev en del av Europa. Inte bara kyrkligt utan även politiskt och samhälleligt. Handels- och kunskapsutbyte med fjärran länder hade i alla tider förekommit, men nu blev Norden en del i en Union, en del av den Katolska Universella Kyrkan. Klostren hade en viktig funktion i kunskapsöverföringen och de väldiga biskopssätena visade på en sorts nationell stabilitet med en Kung och en Biskop sida vid sida. Varje sockenkyrka var också viktig, för att nå alla och att alla skulle förstå den nya ordningen. En hel del handlade om att imponera och synliggöra legenderna. Till en början var det den romanska stilen som dominerade. Både i arkitekturen och i konsten och tidigt fanns det ett behov av att smycka alla dessa kyrkor som växte upp som svampar i den Nordiska myllan. Konsten blev viktig och varje kyrka skulle åtminstone ha ett altarskåp, ett krucifix och en madonnabild. Med tiden utvecklades behovet och marknaden för helgonbilder ökade.

Heda kyrka har inte bara en spännande arkitektur. I kyrkan finns också en liten kulturhistorisk skatt. En madonnaskulptur från mitten av 1100-talet. Skulpturen inspirerade Verner von Heidenstam att skriva en dikt, som kom ut 1915 och gjorde både kyrkan och den romanska träskulpturen känd för en bredare publik. Enligt Ellen Key, en god vän och granne till Heidenstam, hade han hittat skulpturen dammig och undanstoppad på kyrkans vind. En av dessa underbara tillfälligheter, som gör att vi än idag kan besöka kyrkan och förundras över denna lilla träfigur, så vackert snidad. En ovanlig komposition och det finns inte många liknande madonnabilder bevarade, men Historiska muséet i Stockholm har en som de lyckades köpa av Viklau socken på Gotland. Den är något yngre och daterad till 1175–1199, Viklaumadonnan.

Slumpen, ödet och några lyckliga omständigheter är anledningen till att kyrkan i sin helhet bevarats. Vid inte mindre än två tillfällen beslutade man i socknen att riva kyrkan och bygga en ny. Efter första rivningsbeslutet 1846 besöktes socknen av Nils Månsson Mandelgren, en folklivsforskare och konsthistoriker, som  lovordade kyrkans märkvärdigheter och menade att den överträffade såväl Lunds domkyrka och Varnhems klosterkyrka som Vreta klosters kyrka och föreslog församlingen att i stället restaurera den gamla helgedomen. Socknen anlitade därför en byggmästare som besiktigade kyrkan, men som avstyrkte förslaget om renovering och istället förordade rivning. Sockenstämman beslöt därför för andra gången att kyrkan skulle rivas. Beslutet ändrades först efter att professor Carl Georg Brunius, en hängiven älskare av medeltida byggnadskonst, besökte kyrkan och åtog sig att utarbeta ett fullständigt ombyggnadsförslag. Hans förslag godkändes 1852 och 1857 kunde ett omfattande arbete sättas igång av den skicklige murmästaren C F Ljungberg från Lund. För att skapa ökat utrymme byggdes ett tvärskepp i nord-sydlig riktning med ett kor i mitten och en grund östlig absid. 1200-talets gotiska portalomfattning murades in i absiden tillsammans med två runstenar från 1000-talet som tidigare varit fristående. Kyrkan försågs slutligen med nyromanska gavlar med rundbågefriser och tornet fick en ny huv. Ombyggnaden blev klar år 1858. Därmed räddades åtminstone merparten av den medeltida kyrkan åt eftervärlden. Även om en restaurering gjordes på 1950-talet i ett försök att återställa den medeltida känslan, är det ombyggnationerna vid 1800-talets mitt som fortfarande präglar kyrkan. På bilderna nedan kan vi genom de putsade delarna få en bild av förändringen.

En fin samling medeltida konstföremål

Den så kallade Himladrottningen sticker ut, inte bara för sin magnetiska förmåga att uppsluka betraktaren, utan även genom sin ålder. Skulpturen har forskare konstaterat är ett Romanskt Rehnarbete, gjord av en verkstad i Nordtyskland i mitten av 1100-talet. Färgen fick skulpturen på 1600-talet. På 1200-talet hade konsthantverket spridits, stilen utvecklats från de Romanska idealen till Gotik och skulpturer kunde beställas av mer lokala verkstäder, men det var egentligen först på 1400-talet som den lokala marknaden, för den här typen av konstföremål, tog fart på allvar och de inhemska verkstäderna utvecklade egna stilarter. Det enkla men raffinerade altarskåpet är ett fint exempel på detta.

1	Träskulptur av Johannes Döparen - mitten av 1300-talet
2	Träskulptur av Biskop - Östergötland 1200-tal
3	Piscina med spännande relief - sannolikt platsbyggd 1200-tal
4	Träskulptur av Madonna med Jesusbarnet - Östergötland 1400-tal
5	Träskulptur och en del i altartavlan - Östergötland 1400-tal

Piscinan i det södra sidokapellet är särskilt intressant och har vållat en hel del huvudbry hos olika forskare, som tolkat bilden av den medeltida riddaren på lite olika sätt. En del vill tro att det är Kung Sverker (Sverker den äldre) som avbildats. Han regerade mellan åren 1130 till 1156 och hans namn återfinns i skrifter i samband med bildandet av Alvastra kloster. Kanske var han också inblandad i Hedas kyrkobygge.

Oavsett är det en spännade och välgjord relief som avbildar en elegant riddare från 1100-talet, som med långt hår, elegant knutna snabelskor och svärd mellan benen, sitter på en stol eller bänk med ett lågt ryggstöd. Ovanför riddaren antyds något som en del liknar vid en moské med tre kupolförsedda minareter, varav en med böneutroparbalkong. Andra menar att det ska föreställa ett försvarstorn, en kastal, med skyttegång. Var det kanske en pilgrim eller korsriddare på väg till det heliga landet som avbildats eller för att hedra någon varit där, överlevt och kommit hem. Vi lär aldrig få reda på vem som avbildats på reliefen, men vi kan ju alla spekulera och hänföras.

Alla inte helt nöjda

Kommentarerna ovan från en besviken besökare är hämtad från kyrkans gästbok och visar på hur känsligt det kan vara att förändra något. Något som över tid skapat minnen och verkligen haft betydelse för någon. Förändring är känsligt och det finns som regel alltid ett visst motstånd, eftersom vi behöver förhålla oss till något nytt. En del av tryggheten försvinner tycker en del, medan andra ser det som en spännande utmaning och en utveckling.

På ett sätt är det viktigt att leva i nuet och att den historiska kontexten får speglas i vår tid, med våra värderingar och ideal, men samtidigt med respekt och en ödmjukhet inför det vi inte kan förstå. Det som gått förlorat, aldrig nedtecknats och som ändå är högst närvarande på något konstigt vis. Det är lika viktigt vid en kontakt med det förflutna. Den evidensbaserade vetenskapen behöver alltid utmanas. Känsla och intuition i kombination med en stor portion fantasi gör att du mer öppensinnigt kan närma dig det förflutna och till och med våga utmana gamla sanningar. Vetenskap är inte något statiskt utan någonting som hela tiden förändras. Nya fynd görs och historieböckerna behöver skrivas om.