© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2018

Krängde T-Shirts i Kungsan

Somaren 2017 mötte jag Jimmie Hall på Stockholm Street Festival. Han sålde T-shirts för 800 spänn med ett graffitimotiv på. Andra knallar i Kungsan brukar ha svårt att kränga två för halva det priset, men inte Jimmie. - Limited edition, sa han och berättade hela historien om konstnären, dubbellivet, hans första Paste-Up på Nybrogatan och jag var helt såld. Jag köpte inte bara tröjan utan jag köpte hela idén med ett galleri vid Stureplan, planerna med en världsutställning i Frihamnen och allt annat som poppade upp under vårt samtal. Vilken kille tänkte jag. Snacka om engagerad och målmedveten. Om det är någon som kommer att lyckas med bedriften att flytta graffitin från bakgatan till finrummet så är det han. Jag vill vara med på den resan, om än bara som observatör, tänkte jag och gav honom mitt kort.

Ett liv, en värld - Let´s go crazy!

Jimmie är i första hand fastighetsutvecklare med ett eget bolag sedan 2015, Realist. Vad betyder då det? När branchtidningen Fatighetssverige i nummer 3 2015 gjorde ett reportage om honom och hans nystartade företag blev rubriken Lever i två olika världar och jag håller med Nicklas Tollesson, som skrev artikeln i ett avseende; det är två världar, men det Jimmie gör är att han förenar dem, eftersom det i realiteten bara finns en värld. Uppdragen som fastighetsutvecklare är ofta omfattande och handlar om att skapa förutsättningar för fastighetsägare att hitta rätt när det gäller att förändra attityder hos allmänheten, öka attraktionskraften hos ett visst område och visa upp de kommersiella möjligheterna för näringsidkare och potetiella hyresgäster. Med förebilder som Goldman Properties som skapat Wynwood Art District av ett slumområde i Miami, kämpar han för att riva murar och driva affären mot ett större sammanhang som inkluderar samtiden och människorna i den. Att världarna kan förenas och mötas bevisade Jimmie när han tillsammans med Daniel Rohlin öppnade upp ett ogästvänligt svart hål för en bred allmänhet i projektet Snösätra. När galleriet på Riddargatan öppnades i slutet av 2017 bevisade han det igen. Och det är det som är så häftigt med denne Jimmie Hall, inget verkar omöjligt och det roliga är att det smittar av sig.

Samarbete med Absolut Art

Fotograferade, tryckta och signerade alster i standardiserat format färdiga för vardagsrumsväggen är modellen för Absolut Art och en utveckling av 1970-talets affischmarknad, där företaget Scandecor dominerade. Precis som Jimmies T-Shirts handlar det om Limeted Edition vilket skapar en viss exklusivitet för en bredare målgrupp inom segmentet Afordable Art.

Genren för denna typ av grafiska blad benämns ofta Giclée Fine Art och är en högkvalitativ bläckstråleutskrift. Skrivarens egenskaper och färgpigment, tillsammans med papperskvalitet avgör om trycket kan anses vara godkänt för signering enligt Giclée Fine Art principen. Precis som vid traditionella och mer av konstnären krävande grafiska tekniker som litografi, serigrafi, koppargrafik med mera, är det till slut ändå konstnären själv som avgör med sin signatur, om trycket skall godkännas. Giclée Fine Art kan anses vara den moderna, digitala formen av konstnärlig tryckteknik där konstnärens inblandning i processen kan variera stort.

Till vernissaget den 24 november 2017 hade Oliw87, Mr June och Ollio engagerats. Enligt min bedömning gick affärerna bra och många paket lämnade galleriet redan samma kväll. Göteborgsbaserade Ollio pimpade fönstren till galleriet med sina fantasieggande mönster, Davids Mini Cooper a la Oliw87 stod strategiskt placerad utanför och inne i galleriet berättade Mr June för mig om sina erfarenheter med bland annat landsmannen och Holländaren Shoe på 1980-talet och miljöer ganska långt från dagens acceptans och samarbeten. Ännu en givande kväll som lockade många besökare och utökande mitt nätverk på Instagram.

AW på Wallery Gallery

18 januari i år var det dags för AW. Ett Art Work inte After Work och tanken, om jag fattade rätt, var att skapa ett tillfälle för konstverk att byta ägare. Ett sorts Swap Meet för exklusiv streetart och graffiti med verk av Banksy, Hush, Meggs, Osgemeos och Obey.

Banksy är mytomspunnen och det räckte med ett litet verk signerad denne legend för att en stor del av kvällens samtalsämnen kretsade kring honom och hans skapelse Walled Off Hotel i Betlehem. Ett hotell som ligger granne med den mur som skiljer Judar från Palestinier i Betlehem. Muren är en del av den barriär som på uppdrag av Ariel Sharon och den Israeliska staten började uppföras 2012 och vars syfte är att skydda Israel från terrordåd, men som blivit omstridd och ifrågasatt då den inkräktar på människors rörelsefrihet.

Att riva murar är en del av essansen i streetart överhuvudtaget och symbolvärdet när en av genrens största finansierar bygget av ett hotell just där, och när varje rum har utsikt mot muren, vakttornen och de vakande miltärerna, blir det svårslaget. Det bisarra förstärks av rummens konstnärliga inredning och utsmyckning. Vare sig du vill det eller inte blir du indragen i någonting som kräver din uppmärksamhet. Du lär inte checka ut helt oberörd.

Sannorlikt besökte du hotellets Gift Shop och kanske fick du med dig hem en souvenir. Kvällens bidrag från Banksy var just två sådana souvenirer köpta på plats och inte tillgänliga via webbshopen; slänggungan och vykortspaketet.

Currator på världsutställningen Magic City

När vandringsutställningen Magic City - The Art Of The City letade efter lämpliga lokaler utanför Tyskland kunde Jimmie kombinera rollen som fastighetsutvecklare med sitt nätverk inom Svensk graffitikonst och aktivt delta för att anpssa utställningen till den Svenska marknaden. Tillsammans med Emelie Löfmark och produktionsbolaget Julius Production, utställningsansvarig för Stockholmsutställningen, skapades förutsättningar att bjuda Stockholmspubliken på någonting extra. Det blev också en naturlig kanal för Jimmie att marknadsföra sitt nyöppnade galleri på Riddargatan 1. Genom att arrangera flera lyckade vernissage, där en del av utställningslokalen anpassades av konstnären själv och blev till ett individuellt rum i ett omslutande större sammanhang, skapades en kommersiellt fungerande temporär fillial till galleriet. Oliw87 och Nada stod för två av dessa oförglömliga möten med konstformen, dess artister och gruppen av investeringsglada konstköpare.

Först ut Oliw87 - Chanel or Die

I programbladet som delades ut på vernissaget presenteras konstnären och projektet Chanel or Die; ...började egentligen som ett socialt experiment. Oliw87 har alltid förundrats över den konsumtionshysterin som finns hos många människor, där allt livet handlar om är vad du äger. Han ville se hur folk på Östermalm reagerade om man blandade ihop street art med ett riktigt lyxmärke, Chanel. Reaktionerna var tydliga.

-Bratsen älskade det och jag tyckte att kontrasten var rolig - lyx kombinerat med stök blir jävligt nice. Som jag stått och flinat åt alla bloggtjejer som posat framför mina verk, bloggtjejer som knappast har fått upp ögonen för annan offentlig konst. Den visar väl lite vem jag är som person också, å ena sidan gillar jag också lyx inom vissa gränser, å andra sidan vill jag bara gå ut och trasha hela stan...

 

Stöket är magiskt

Jag är helt såld på dessa lager av stök, som kännetecknar Oliw87, oavsett om det sitter på en rullande Hundkoja, Wallerys toalett eller som här stilistiskt tapetserat på väggarna i det avgränsade rum som dedikerats temporärt åt honom på Magasin no 9 i Frihamnen. Chanel-idén är läcker, men det är detta fenomenala kaos, intensiteten och det faktum att han ensammen spelar alla instrumenten i detta färgspel, som får mig på fall. I just love it!

En spännande combo

Fragment av detta kaos placerad på en duk blir inte samma sak, även om just parfymflaskans strikta form hjälper till med att skapa en begränsad enhet, men lockar samtidigt till mer. Vad döljer sig bakom parfymflaskan? Vad är det konstnären signalerar? Kanske en oro en rädsla, eller är det själva livet som helt eller delvis skyms av denna symbol för vår strävan efter lyx och flärd.

Nada - ett motgift

När Frida Stiil Vium med artistnamnet Nada 2014 inledde sitt arbete med Global Street Art öppnade sig världen för Frida och hennes Antidote började spridas, först i Europa sedan till resten av världen. Hon berättade om sina senaste erfarenheter i USA, när hon i december deltog som aktiv konstnär på Basel House Mural Festival i Miami. I sex kvarter av Miami’s Wynwood Art District, vars bas utgörs av den nedlagda och numera kultförklarade RC Cola fabriken, färdigställdes över 40 storskaliga muralprojekt av drygt 60 ditresta konstnärer från hela världen. Frida var en av dessa.

Till vardags driver hon en konststudio i samarbete med UngAalborg, ett kommunalt initiativ som får mig att tänka på fryshuset i Stockholm. En plats för unga att förverkliga sina drömmar, kanske skaffa sig förebilder utanför gänget, nätverka och kombinera skolan med någonting roligt. Själv lämnade Frida skolan när hon var 17 fast besluten att leva sin dröm. Tecknat och målat har hon gjort så långt hon kan komma ihåg och nu verkar hon ha hittat en scen, åtminstone en utgångspunkt för att kunna leva på sin dröm och hennes skapande.

Hennes tillfälliga bidrag till Magic City Stockholm; Antidote är verkligen ett motgift till all skit i världen och ett bevis för att det goda existerar. Hon frälser världen inte bara med sina spirituella och andliga målningar på duk och fasader, hon är också en inspirerande och charmerande samtalspartner. Hon berättade om Wynwood och hur hon fick nypa sig i armen; -I was in the same situation with all those famous artists, there was Tristan Eaton and we were sort of together with a common goal, that was so awesome, sa hon. Vi pratade Engelska för säkerhets skull. Hon hade lite svårt med min Skandinaviska och Jysk som man pratar på Jylland kan vara riktigt knepigt. Det fick jag erfara under mina fyra år i Köpenhamn.

Hon kallar sig Nada

Fridas pseudonym Nada speglar en ödmjuk självbild i betydelsen ingenting. Hon menar att det är en utgångspunkt vi alla har egentligen. Att börja från scratch, från ett vitt papper och att göra det om och om igen. Även om vi kan tekniken och gjort det förut kan vi försöka att göra det som om det var första gången och njuta av det precis som då. Det är kanske att behålla barnet i oss, fortsätta att vara naiv, nyfiken och inte så pretantiös. Verkar funka för Frida, men för mig är hon och allt hon redan hunnit producera allt annat än Nada.

Alla kan teckna och måla, eller?

Samma kväll som Nada hade sitt vernissage hade några killar från USA bjudits in till Magic City med sitt projekt Color Me. Det blev en skön avslutning på kvällen att fylla denna svartvita ritboksvägg med dessa jättepennor. Andy J. Miller, designern Andrew Neyer och YOU är skaparna bakom detta turnerande experiment vars syfte beskrivs i programmet som; ...utforskar en mer bokstavlig tolkning av termen offentlig konst. De gigantiska och tämligen tunga ritpennorna skapar en jämnställdhet. Det är svårt för alla oavsett konstnärliga talanger och meriter och lockar fram barnet i dig vare sig du vill eller inte.

Tack Jimmie för att du släppt in mig i din värld!

© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2018