Pride Paraden och avslutningsfest i Pride Park lördagen den 30 juli
Tillsammans med Schlagerkvällen är Paraden genom Stockholms city Prideveckans höjdpunkter och något jag ogärna missar. I år blev planeringen aningen pressad eftersom min Far fyllde 90 år fredagen den 29 juli och på hans önsklista stod fest med levande musik, dans och födelsedagsmiddag för en inbjuden liten skara släkt och vänner. Det blev en tidig start på Lördag morgon där övernattade kusiner serverades en enkel frukost innan det var dags att skjutsa andra tillresta kusiner, som övernattat på hotell, till Centralen. Efter kramkalas och löften om att snart ses igen laddade jag om och begav mig ner till Rålis och Norr Mälarstrand, som var årets inceckning och startfålla.
Kända och okända paraderade för kärleken
Min sjunde Prideparad och vad gör denna unik och värd att rapportera från? Vad ska jag berätta om som inte redan är skrivet? Vilka bilder ska jag ta, som inte redan är publicerade i de sex tidigare reportagen? Hade ett givande samtal med en av Stockholms trognaste proffsfotografer, som alltid finns med när det händer någonting spännande i stan.
- Det blir ett kall, något nästan oförklarligt som lockar, trots att jag vet att ingen längre betalar för mina bilder. Förr kunde jag få en bra slant för en bild, nu måste jag konkurrera med tusentals Iphones och mitt yrke är nästan utrotat. Trots detta kan jag inte låta bli. Att fånga dessa uttryck blir ett gift, ett beroende, ett samlande, en sorts jakt på bekräftelse att det goda existerar i allt elände. Jag och min kamera måste fånga ännu ett bevis.
Referatet från vårt samtal är starkt påverkat av min egen drivkraft, känslan formulerad mer med mina ord och hur jag uppfattade hans egegemang, men det var två själsfränder som möttes och smått nostaliskt pratade fotominnen och dramatiska historier från förr.
Kanske är det just de här små samtalen, som ger den där extra kryddan till Pride generellt och gör varje Pridevecka unik. På förhand vet du aldrig vilka möten, vilka människor som hamnar i ditt register och som gör just denna dag minnesvärd. Mötet med Tobias Hyssén blev just ett sådant minne. Vi pratade förlegade normer inom idrottsrörelsen och gladdes åt årets engagemang där idrotten fått en egen avdelning i tåget.
Tobias ingjöt hopp i mig och blev en motpol till de berättelser som komunalrådet i Solna gav mig där hot och förföljelser är verktyg för att befästa föråldrade och inhumana normer, som resulterar i en rädsla, där ett offentligt deltagande mot dessa tillslut blir omöjligt. Det är då viktigt att vi har förebilder som Tobias som vågar och orkar hålla fanan högt. Någon som står upp för alla människors rätt att få leva i fred och frihet och visar vägen på samma sätt som satsningen Alla är olika - olika är bra, där Svenska fotbollsförbundet i samarbete med landslagsspelarna, Svenska Spel och Ica uppmanar till samling kring inkluderade verksamhet. Klicka på bannern ovan och ta del av goda exempel som skapar hopp.
Alla som vill ska få vara med i laget. Det är bara på det sättet vi kan vinna samhällsmatchen. Den pågår så länge som vi som älskar fotboll spelar, leder eller bara tittar på. Det är vårt arv och vår historia, men det är framförallt vår framtid.
En annan av dessa kämpar, som i motvind kämpat för förståelse och acceptans är Camilla Gisslow. Hennes bok om sin sons övertygelse, att redan som litet barn känna sig malplacé i den kropp han föddes med, och den kamp som följde i ett samhälle vars representanter stod som fågelholkar, är ett bevis på att ensammen kan vara stark och de som står pall får alierade och tillsammans kan vi förändra. Jag träffade Camilla i Pride Park redan på onsdagen, då vi hade ett långt samtal om hur trångsynta vi kan vara i en värld där fortfarande minsta lilla avvikande beteende från normen skrämmer och mobiliserar. Jag köpte boken och sträckläste den. En mycket gripande historia för en bred målgrupp. En bok klart lämplig som läsebok i våra skolor.
Bara bröst och frihet att bestämma själv
Och vem bestämmer nu då? Vilka krafter påverkar dig i din syn på vad som är vulgärt och opassande? Varför ska ditt kön ge dig rätt att vara barbröstad på stranden? Debatten har pågått en tid och omfattar idag inte bara strandmode utan vad som styr vår exponering över huvud taget. Parallellt med detta ifrågasättande och krav på rättvisa bildades 2008 Femen, Фемен, i Ukraina av aktivisten Anna Hutsol, som en uttrycksform för den feministiska kampen. Tillvägagångssättet att demonstrera naken eller delvis naken med budskapet målat på kroppen spreds över världen och annamades snart av aktivister i flera olika rörelser och grupper. I Sverige bildade Jenny Wenhammar Femen Sweden 2012 och blev uppmärksammad för sina barbröstade attacker bland annat den i Almedalen 2014, då hon tillsammans med tre andra från Femen Sweden protesterade mot kalkexploateringen i Ojnareskogen. Den aktiva Miljöpartisten stod då på partiets Riksdagslista i nordvästra Skåne, men petades på grund av aktionen. Alla feminister jublar inte över Femens aktioner runt om i världen. Sara Bessa, journalist, feminist, muslim och styrelsemedlem i nätverket StreetGäris, Göteborg, uttalade sig i SVD 2014-08-24 om fenomenet.
–Jag blir illa till mods över att aktivister springer in med bara bröst i en moské. Och irriterad, över hållningen, att Femen-aktivister ska ”rädda” den muslimska kvinnan. De utgår från att muslimska kvinnor är offer som inte kan tänka själva.
Det finns så många måsten i att vara kvinna, och hon ser aktionen som ytterligare ett sätt att trycka ner – fast denna gång kommer förtrycket inte från patriarkatet utan från andra kvinnor, feministiska medsystrar, förtydligar Ana Udovic som skrev artikeln i SVD.
Det centrala i dag är kanske snarare att vi inbillar oss att vi själva väljer grad av exponering och inte påverkas av sammanhang och normer. Att vårt individuella agerande och missionerande blir ännu en norm, som kräver anpassning. En anpassning som kanske inte passar alla. Trots att Pride är tillåtande och öppet för alla kände jag en stor osäkerhet i början. De första gångerna jag deltog var jag endast en osäker observatör, som inte alls var lika happy, läckert färgglad och frigjord som alla andra. Jag kände mig utanför och inte bekväm med någonting som jag representerade. Idag är det annorlunda och jag vågar vara mig själv även i detta sammanhang.
Stolt på Pride
Jag hoppas och tror att Pride och Pride Paraden ändå är en frizon där ingen uttrycksform känns fel eller stötande. Här är det ok att demonstrera naken om man så vill, och de målade budskapen finns på såväl mans- som kvinnokroppar. Idéhistorikern Karin Johannisson om fenomenet i allmänhet;
– Jag tror att trots att vi hyllar individualismen och det egna valet, är de flesta av våra val en illusion. Vi är sociala varelser, djupt beroende av normer och inlemmade i ett sammanhang. En sak är säker, den fria eller befriade kroppen finns inte. Däremot tycker jag att i hbtq-världen finns en stor frigörelsepotential, det är tydligt inte minst i Pride-tåget. Där handlar frigörelsen av kroppen om alla, inte bara kvinnor. Jag tror vi har mycket att hämta i den världen.
Artikel av Ana Udovic publicerad i SVD 2014-08-24
Fyndiga slogans och allvarliga deviser
Pride och Prideparaden lockar många. En spännande och utmanande scen för reklammakare och marknadskommunikatörer. Hur balla de kommersiella budskapen än är slår de inte en hemsnickrad skylt som vuxit fram genom hårt slit på lediga stunder.
- Visst är den fin, ropade en av tjejerna bakom de brinnande versalerna stolt när hon såg att jag plåtade skylten.
Tåget fick ny sträckning i år på grund av Slussenprojektet
Starten gick i år från Norr Mälarstrand som redan från morgonen var avstängd för trafik från Rålambshovsparken till korsningen vid Kungsholms Torg. Istället för passagen förbi Slottet gick tåget förbi Stadshuset. Kanske mer relevant i ett påverkansperspektiv åtminstone symboliskt. De flesta av våra folkvalda med rang och sinne för det offentliga hade nu som tidigare tagit plats i tåget och Stadshuset rymde förmodligen mest besökande turister, som säkert imponerades av vårt sätt att fira sista lördagen i juli.
Flest applåder och hurrarrop fick de energiskt dansande Gaypoliserna även i år
Mannen på bilden nedan till vänster imponerade stort. Han dansade oavbrutet de dryga fyra kilometer som var tågets sträckning från Rålambshovsparken till Östermalms IP. Jag följde honom i och för sig inte hela tiden, men vid mina checkpoints så dansade han och fick tidigt en härligt röd färg i ansiktet.
Utökad beredskap och rädsla för angrepp
Enligt Polisens presstalesman Lars Byström, som intervjuades av Ann Sehlin på SVT Nyheter Stockholm, så var paraden något mer orolig än tidigare år.
– Det var fler personer som avvisades och avlägsnades jämfört med tidigare år.
Ett mindre tumult uppstod när tåget passerade Östermalmsgatan på sin väg längs Sturegatan. En grupp motdemonstranter trängde sig in i tåget med en banderoll som hade texten Värna kärnfamiljen. Polis var snabbt på plats och avvisade personerna. Enligt Göteborgs Posten hade senare Nordisk Ungdom tagit på sig aktionen. Totalt avisades 10 personer och 17 avlägsnades av Polisen.
Inför festivalen har frågor om hot och säkerhet varit aktuella, bland annat efter terrordådet i Orlando. Karina Segura Morberg på SVT Nyheter Stockholm intervjuade Lars Byström inför Paraden.
– Vi kommenterar sällan bemanningen, men vi har en poliskommendering som ska se till att allt flyter på enligt plan, så att det blir en trevlig tillställning för samtliga som paraderar och som tittar på.
I Aftonbladet spreds en viss oro då beskedet att alla tjänstgörende poliser i Stockholm city skulle vara beväpnade i samband med den stora Prideparaden, men detta dementerade Eva Nilsson på Stockholmspolisen enligt SVT.
– Vi har inte mer beredskap än vad vi hade igår. Vi har ett lämpligt uttag med poliser.
Kyrkan och idrottsrörelsen
Två folkrörelser i förändring, två institutioner som traditionellt befäst föråldrade synsätt och basunerat ut vad som är rätt och fel genom regelsamlingar och diskriminerande uttalanden. Richard Fagerlund, förgrundsfigur, ledare och ordförande i Svenska Ishockeyförbundet åren 1983-2002, fick många att reagera efter sitt uttalande inför Damkronornas deltagande i OS i Nagano 1998.
– För övrigt anser jag att kvinnor ska vara vackra och inte spela hockey.
Uttalandet, bara ett av många, är ett tidsdokument och en påminnelse. Det är inte länge sedan och mycket har hänt, men det finns fortfarande mycket som bör förändras i praktiken. Idag har vi en lag, reviderad 2014, som faktiskt åtminstone teoretiskt skapar förutsättningar, Diskrimineringslagen.
§1 Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering
och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter
oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck,
etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Lag (2014:958)Inom Svenska kyrkan finns olika åsikter om samkönade äktenskap, men enligt Kyrkomötet, Kyrkostyrelsens skrivelse 2009:6, sid. 61 framgår dock att ingen som vill ska bli nekad en vigselceremoni på grund av kön eller sexuell läggning och att ur ett Bibelteologiskt perspektiv är det kärleksbudskapet som är överordnat andra bud eller förbud i Bibeln. Dock har enskilda präster sin fulla rätt att avstå att viga samkönade par. Som motiv till detta behöver prästen bara ange att det strider mot hens egen trosuppfattning, då är det legalt att avstå. Här är alltså den egna trosuppfattningen överordnad Diskrimineringslagen. Det som i den profana världen är ett lagbrott blir med andra ord legalt i den andliga. Lite märkligt kan jag tycka.
The Colorful Parade
Färgstarkt som vanligt och där regnbågens alla färger representerades på ett symboliskt sätt. Befriande javisst, men det är i vardagens grå, de andra 364 dagarna, vi måste befria oss från trångsyntheten och begränsningarna. Vi har alla ett samhällsansvar och kan genom att våga säga nej på jobbet, skolan, vid frukostbordet, på fotbollsmatchen och i alla andra möten med människor IRL eller på nätet, visa att vi inte accepterar nedsättande och kränkande uttryck eller handling. Paroller, uppförandekoder och lagar i all ära, men det är i handling vi befäster dem och gör verklighet av orden.
Moral och moralismen
Ord och ordens betydelse är svårt och det är lätt att grupperingar eller starka ledare använder begrepp som sedan blir synonyma med deras uppfattning och deras bild av ordens betydelse. Detta är kanske vanligast inom politiken för att skapa medvind och engagerade väljare. Moral är ett bra exempel, där ordet får en helt annan negativ mening med ändelsen -ism. Moral i sig är något som alla människor har. En uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel. Moralism blir åtminstone i detta samanhang ett uttryck för vad som är omoraliskt, som i sig ger uttryck för en moralisk uppfattning. Likadant är det med ordet Norm, som är vanligt förekommande i HBTQ-sammanhang och då vi uppmanas att strunta i könsnormerna, Fuck The Gender Norms. Normerna, de oskrivna regler, som finns i alla sociala konstruktioner, är en del av den struktur som bygger ett samhälle och vilka lagar vi ska leva efter. Om våra normer är förlegade och behöver uppdateras räcker det inte med att förkasta dem, vi måste lära oss nya, som bättre refererar till och omfattar alla i åtminstone vårt samhälle.
Normfritt?
Att frihet skulle vara ett samhälle utan normer och moral, där varje individ själv bestämmer vad som är rätt och fel tror jag inte på. Frihet för mig är ett samhälle med en stark struktur som bejakar den enskilde individen, men samtidigt inom ramen för vad som är till nytta för helheten, kollektivet. Det är en hel del som vi behöver ändra på innan alla kan ta del av denna frihet. Kanske är det en utopi att vi en dag ska kunna röra oss fritt utan rädsla för att bli misshandlad, våldtagen eller dödad på grund av kön, utseende och kärlek. En dag som denna känns det nästan som vi redan är där, men det finns en vardag.
Flaggor för frihet
Regnbågsflaggan var ursprungligen en symbol för stolthet och mångfald hos homosexuella, bisexuella och transpersoner. Nu har flaggan fåt en vidare innebörd och representerar tolerans och respekt för medmänniskor i ett större perspektiv. Flaggan skapades i USA på 1970-talet av Gilbert Baker och har sedan spridit sig världen runt. Första gången den visades offentligt var på San Francisco Pride 1978. Vid 25-årsminnet av Stonewallupproret, skapades en flera kilometer lång regnbågsflagga som bars, delad i kortare sektioner, i New York Pride Parade 1994. Flaggan har sedan använts i olika prideparader över hela världen
Vänner och kultpersoner
För varje år är det fler och fler bekanta ansikten som sveper förbi mig och kameralinsen. Schlagernördarna och facebookvännerna Henrik och Arne nedan till vänster får symbolisera alla de som jag träffat på Pride under årens lopp och blivit riktiga Pride Pals. Min äldsta och kanske trognaste Pride-vän Micke meddelade redan på torsdagskvällen att han på grund av väderprognosen inte vågade klä upp sig som dragdrottningen Marie Cloudette. Förstår honom eftersom det kan vara svårt att skydda dyrbara kreationer om regnet kommer.
Förutom HBTQ-rörelsens frontfigurer dit jag bland annat räknar Jonas och Mark finns några som varit med från början och påverkat samhällets syn på likabehandlingsprincipen. Nedan till höger har vi en sådan person, Barbro Westerholm. Kvinnan som var nyutnämnd generaldirektör för Socialstyrelsen när den uppmärksammade demonstrationen i trappan utanför hennes kontor ägde rum 1979. Resultatet blev att sjukdomsstämpeln på homosexuella samma år togs bort från Socialstyrelsens klassificering. Det var också hon som drev igenom frågan om partnerskap i Sveriges Riksdag. En riktig vardagshjälte.
– Jag tyckte det var absurt att kärlek mellan två människor skulle betraktas som en sjukdom, sa hon i en intervju i P4 Stockholm i år.
Kärlek, extas och Thomas Gylling
För andra året i rad deltog Mosquito. Projektet som blivit synonymt med acceptans placerades sist i paraden och samlade många spontandeltagare genom initiativtagaren Thomas Gyllings uppmaningar och medryckande dansanta musik. Som vanligt pumpades musiken ut på högsta volym till parollen För ett öppet internationellt Stockholm.
Och regnet kom...
Metrologerna fick rätt och himlen öppnade sig. Ljuset över staden släcktes temporärt och deltagarn bjöds på en riktig dusch.
...men kunde inte stoppa glädjen och entusiasmen
En kalldusch som känns igen, men som inte får stoppa oss. Ett steg tillbaka och tre steg framåt. Efter regn kommer sol.
Bara en uppfriskande skur
Bakom de tunga regnmolnen fanns hela tiden solen och tillslut orkade inte molnen hålla tillbaka solens strålar, som vackert bröts i regndropparna och bildade symboliska regnbågar i alla väderstreck. En vacker och hoppfull syn.
Den liberalkatolske biskopen Evert Sundien har varit trogen Pride Paraden ända sedan starten 1998, men det var först i år som jag fick en pratstund med honom. Han prästvigdes i Liberala katolska kyrkan i Stockholm av biskop Sigfrid Fjellander redan 1967 och vigdes till biskop den 16 maj 2005 i Amsterdam av den liberalkatolske biskopen Frank den Outer, Nederländerna, assisterad av biskoparna Maurice Warnon, Belgien, Sten-Bertil Jakobson, Sverige och Liberala Katolska Kyrkans presiderande biskop Tom Degenaars, Nederländerna. Evert har sedan dess varit aktiv som hjälpbiskop för Liberala katolska kyrkan i Sverige och har även tillsynsansvar för de liberalkatolska församlingarna i Tyskland och Österrike.
Första gången jag såg honom i tåget 2010 trodde jag att det var en provokatör som demonstrerade mot den Katolska kyrkans dubbelmoral och sexualförbrytelser. På sätt och vis hade jag rätt eftersom Everts deltagande sannerligen är ett ställningstagande, men att det var en riktig och vigd biskop fick jag bekräftat först i år. En klok och sympatisk människa, som fick mig att inse ett och annat om mig själv och mina förutfattade meningar.
Väl inne i parken skingrades molnen
och solen sken ikapp med alla kärleksfulla leenden jag och min kamera mötte.
Gänget bakom Kinkykvarteret samlat på Kinkyscenen
Årets insatser avslutades med ett gruppfoto och en rungande applåd från besökarna.
Sista chansen att utöka samlingen tatueringar hos Zoi
In i det sista brummade nålen och förevigade ett minne från Pride Stockholm 2016 på en deltagares underarm.
Christian Valtersson & Kenny Solomons
Generalen själv Christian Valtersson inledde med tacktal till alla dem som år efter år gör detta möjligt innan Kenny Solomons på charmigt knackig svenska inledde årets finalfest i Pride Park, The Colorful Party.
Mjukstart med DJ och dans på konstgräset
Gnučči
Bufférapparen, som hon kallar sig själv, föddes som Ana Rab 1987 i Belgrad. En svensk rappare uppväxt i Västerås, som reste till London efter studenten för att jobba i skivbutiken Deal Real nära Carnaby Street. I London träffade hon sydafrikanske rapparen Spoek Mathambo med artistnamnet Nthato Mokgata. Kärlek uppstod och de blev ett par och flyttade till Malmö. Tillsammans har de släppt singeln Ayoba. Hon har gästspelat på flera olika artisters låtar, däribland Mash Up Internationals remix av Miike Snows Animal och med Looptroop Rockers på låten Do. Hon har karaktäriserat sig själv som bufférappare, eftersom hon kan rappa till i princip allt. Den första helt egna låten Famalam Jam släpptes 2012. 2012 släppte hon även debut EP:n Oh My Goodness! och nominerades i kategorin Årets hiphop/soul vid P3 Guld det året.
2014 kom EP:n PSYCHOHAPPY på egna skivetiketten Famalam Rec. 2016 släppte hon singeln Ultimate Syndrome tillsammans med Tami T, ett smakprov från hennes kommande debutalbum You Good I´m Good Let´s Be Great. En skön tjej med en egen stil som rappar på ett inbjudande sätt. Jag är ingen fantast av genren, men tycker ändå att detta var ok. Helst vill jag ha ett maffigt livebeat i bakgrunden istället för digitalt.
Leo B och Gretchen presenterar årets Miss Pride, Sebaby
Wig Stockholms representant på scenen Leo B tillsammans med förra årets vinnare Gretchen presenterade juryn beslut och den korade vinnaren Sebastian Löjkvist som Sebaby. I en intervju i QX berättade Sebastian;
- De senaste sex veckorna har jag sytt kvällar och helger och tänkt att jag fan ska vinna i år.
The Colorful Party, en produktion av Stockholm Pride i samarbete med Gunn Lundemo
Gunn Lundemo, en av hjärnorna bakom kvällens arrangemang, har ett imponerande CV och på bokningssajten Artist & Eventbolaget står att läsa om henne;
Framgångsrika DJ Gunn Lundemo har spelat på Sveriges bästa klubbar & är aktivt bokad världen över.
Hon är efter sina 3 år som DJ idag en av Sveriges mest bokade kvinnliga DJ’s.
Med sin mångsidiga musiksmak så erbjuder hon väl kombinerade & glädjespridande set i de flesta genrer som passar alla sammanhang & målgrupper. Variationen kan vara allt från 70s 80s 90s, kommersiellt, funky house, chill vocal deep house till minglet & elektronisk underground musik. Hon slänger gärna in La Bomba & Macarena någon gång under kvällen när man minst anar det. Med stående ovationer med publik upp till 4500 personer så har hon bockat av städer som Mexico City, New York, Chicago, Monaco, Berlin, Rom, Montreal, Tel Aviv & Milano för att nämna några.
Mariette med band och vänner
Mariette behöver knappast någon ytterligare presentation i detta sammanhang och hennes blotta närvaro fick som vanligt Pridepubliken att skrika ut sin sympati. Ett nytt ansikte dök dock upp på scenen med Patrik Jean, som körade och körde ett pretentiöst solonummer.
Kiyomi Valentine hyllade offren i Orlando
 |
|
 |
Tranzmission inspirerade inte bara publiken
Glittrande transor fick Kenny att strippa och komma ut som vadå...ett Mumintroll kanske!?
Cornelia Jakobsdotter
Dotter till Jakob Samuel känd från rockgruppen The Poodles. Cornelia uppträder normalt tillsammans med Charly Q i popduon Stockholm Syndrome. Charly Q, som egentligen heter Martina Braun Wolgast och Cornelia hade tillsammans redan tidigare framgångar i den glittrande tjejpopgruppen Love Generation.
Bilderna på Cornelia och Charly Q är från ett framträdande med Love Generation på Smaka på Stockholm i
Kungsträdgården 2011. Efter två försök i Melodifestivalen 2011 och 2012 lades gruppen ner och tre av tjejerna, Martina Braun Wolgast, Cornelia Jakobsdotter och Melanie Taylor bildade Stockholm Syndrom. Samtidigt lämnade de skivbolaget Legend Music Group & Universal Music samt sina låtskrivare och började skriva och producera sin egen musik. Popen byttes
mot en genre som de själva beskriver som EpicElectronicProgressiveHouse. I maj 2013 lämnade Melanie Taylor gruppen, som sedan dess fungerar som en duo. 2014 fick de framgångar med singeln Kalabalik, som direkt intog första platsen på Itunes elektromusiklista.Men ikväll stod Cornelia ensammen på scenen i vacker och utmanande spetssparkdräkt och med ett stämningsfullt program långt från House och klubbarnas dansgolv. Kanske ännu en revansch från sågningen av juryn i Idol 2008, då dåvarande jurymedlemmen Andreas Carlsson avbröt hennes audition med; – Du är helt galen, tyvärr inte på ett bra sätt, för jag ser en massa varningsklockor som jag känner igen sedan tidigare. Du är inte så bra som du tror.
Vid tillfället var Cornelia blott 16 år och det var naturligtvis ett hårt slag för henne, men sedan dess har hon revanscherat sig, mognat och nu är det stark kvinna som äntrar scenen och levererar. I likhet med sin Pappa, som deltog på schlagerkvällen 2015, hyllade hon genom sina närvaro kampen för en rättvisare värld.
Daniel Mauricio
Pigga musikalartisten Daniel Mauricio nu aktuell i rollen som Phaedra i musicalen La Cage Aux Folles bidrog med ett härligt nummer.
Peter Englund & Diamond Dogs
Ännu en revansch. Förra årets deltagande slutade med ett platt fall och en besvikelse. Nu fick ingenting falera, nu skulle showen sitta. Och det gjorde den!
Fartfyllt och färgglatt lotsade Peter publiken runt i en orgie av ögongodis till musikaliska toner remixade på ett oefterhärmligt manér.
Grattis Peter, där satt den!
Michal Serr
Uppvärmning inför kvällens final stod DJ Michal Serr för. Smakprover från en het natt i Tel Aviv med dunkande housetoner fick publiken att börja röra på sig.
Ruby Rose
Men när världsartisten Ruby Rose klev upp på scenen uppstod det där som brukar benämnas masshysteri, wow!
Vilket tryck det blev. Trots min svala faiblesse för genren grep framträdandet, hennes närvaro och musikens pulserande tag i mig och jag gillade det.
Innan föreställningen visste jag inte vem denna megastjärna var. En av hennes dedikerade fans hade i pausen innan berättat lite för mig om hennes storhet, vilket skapat en viss förväntan hos mig. Något som stjärnan överträffade med råge.
Ruby Rose Langenheim föddes 1986 i Melbourne och är inte bara känd som DJ. Hon är modell, skådespelare, tv-presentatör och tidigare har hon medverkat som VJ på MTV. Hon började sin mediala karriär som presentatör på MTV Australia. 2008 gjorde hon debut som skådespelare i den australiska filmen Suite for Fleur. 2012 hade hon en liten roll i dramat Around the Block. Internationellt sett är hon förmodligen mest känd från TV-serien Orange Is the New Black där hon spelar rollen som Stella Carlin. I januari 2015 släppte hon en egenproducerad kortfilm Break Free via sin YouTube-kanal som fick en stor viral spridning. Temat i videon är könsidentiteter och visar en transformation från normen kvinna till normen man. Filmen finns i sin helhet här till höger. Ruby har själv sagt att hon varken identifierar sig som man eller kvinna, men föredrar pronomenet hon.
Fuck Gender Expctations!
Be free!
Avslutningen på Prideveckan fick en knorr, som faktiskt saknades förra året. Något att ta med sig hem som sammanfattar. Ruby Rose förmedlade detta och jag stannade hela konserten och jag njöt faktiskt. På min vandring hem kunde jag känna en tillfredställelse, en frihetens gnista hade tänts i mig.
Stay tuned and keep that crazy feeling!
© Text och bild Tommy Sörstrand för UNIKABOXEN.NET 2016