Ett femtioårigt intresse som jag aldrig verkar tröttna på

Kommer inte ihåg när jag fick min första kamera. Gissar att jag var sju eller åtta år när en Kodak Instamatic blev min. Det mer hantverksmässiga började några år senare med en lånad Minolta SRT303 matad med Ilford svartvit film. 1973 skulle jag plåta The Sweet i konserthuset. Med mig hade jag en 200mm Rokkor glugg för att komma artisterna in på livet. Jag var helt inne i fotograferandet och missade i princip hela konserten. Väl tillbaka i skolans mörkrum visade det sig att det inte bara var konserten jag hade missat. Inte en ända bild hade exponerats på filmen och katastrofen var ett faktum. Jag hade dessutom redan tagit upp beställningar från mina klasskamrater. Pinsamt!

1977 köpte jag en halvautomatisk XE-5 från Minolta, min första egna systemkamera. Körde några färgrullar med pappersbilder som placerades i album tillsammans med restaurangnotor, inträdesbiljetter och annat smått och gott som hörde tiden innan digitaliseringen till. Parallellt blev det en hel del svartvita rullar och 1979 bildade jag tillsammans med några klasskamrater Wasa Fotoklubb med eget mörkrum. Vi hade några utställningar innan klubben upplöstes 1980 i samband med att skoltiden var till enda och vi lämnade Wasa gymnasium. Samma år övergick jag till diafilm och Kodachrome 64 blev snabbt min favorit. 5 200 bilder blev det mellan åren 1980-2004 och de finns nu i mitt dia-bibliotek.

1996 var ett fantastiskt år. Jag gifte mig med mitt livs kärlek, men på bröllopsresan till Bali hände något förskräckligt. På en buss på norra ön stals min kära XE-5. Det var en svårsmällt förlust, men redan samma år i en antik fotobutik vid Hornspuckeln på Söder hittade jag en XE-7 i bra skick. Trots priset, som var i mesta laget för en så gammal kamera, slog jag till. Nu behövde jag bara hitta en glugg till kameran. Vid stölden satt mitt 35mm Rokkor f/1.8 på och självklart ville jag få tag på en likadan. I en second-hand butik i Solna hittar jag den tillslut. Jag var hel igen.

1998 blev jag datoriserad och började bana väg in i cyberrymden genom min sajt Unikaboxen. Blev tidigt intresserad av nätet som en plats för att ställa ut mina bilder och presentera mig som fotograf. Jag köpte en diascanner, en Minolta Dimage Dual Scan och började överföra bilder till den nya kanalen. Det var ett ganska tidskrävande och väldigt meckigt jobb. Upplösningen på dataskärmen var dålig och det var oftast mer tur än skicklighet om en bild blev bra eller inte.

2004 kom jag billigt över min första digitalkamera, en Minolta E323. 3,2 Mpix var inte mycket att skryta med, men det var ändå revolutionerande för mig. Det blev så enkelt och det gick så snabbt. Samma dag kunde jag presentera bilder på nätet, fantastiskt.

Nu hade jag frälsts och anamat den digitala tekniken, men nu ville jag ha kvalitet. Jag ville få tillbaka fotokänslan och kunna skapa lika bra bilder med den nya tekniken som jag gjorde med den gamla. Jag började snegla på en Nikon. Efter ett drygt 30-årigt förhållande med Minolta kastade jag nu in handduken och våren 2007 köpte jag en D70s. Redan 1980 hade jag som fartygsfotograf ombord på ett av flottans skepp kommit i kontakt med Nikon och deras proffskoncept F. Jag hade och har fortfarande respekt för varumärket, men i övrigt var det inte mycket av mina tidigare erfarenheter som var behjälpliga när jag gav mig ut på mina första fotoexkursioner med min nya kompis.

Jag lärde mig ändå ganska snabbt att hantera kameran. Dessvärre lärde jag mig också efter ett tag dess begränsningar. Redan efter tre år var det dags att byta upp till en vassare modell. December 2010 köpte jag en riktig semi pro, en D300s och min dotter fick min D70s i julklapp. D300s är en tung pjäs i flera avseenden och den hängde med länge. Tretton år, men 2023 köpte jag en spegellös Z6II och kompletterade med två nya Nikkor gluggar. En 35mm f/1.4 och en kort zoom 24-70mm f/2.8. Tillsammans skapade detta helt nya förutsättningar att plåta i skumma lokaler utan blixt. Den nya tekniken kräver dock ett nytt handhavande, men att lära sig nytt håller mig ung och alert inbillar jag mig.

Rörliga bilder har också fascinerat mig

Även om det på senare tid blivit en hel del korta klipp filmade med min IPhone och publicerade på You Tube för att komplettera bildreportagen, har filmen aldrig fått samma plats som stillbilden. Jobbade ett tag med bildspel, som blir ett sorts mellanting mellan foto och film. Klicka här för att ta del av bildspelen.

/Tommy Sörstrand
tommy.sorstrand@gmail.com