En unik plats med ett unikt utbud

Söder om Högdalen ligger ett slitet industriområde som under de senaste månaderna har förändrats till ett äventyr i bilder. Här har Sveriges mest kända graffitimålare gett liv till väggarna med stora muralmålningar som är upp till fyra meter höga och femton meter breda, SVT Nyheter 2014-09-19.

För mig och UNIKABOXEN började allt 2015. Lars Epstein gjorde Stockholmarna åter igen uppmärksamma på platsen genom sin kolumn Epsteins STHLM i DN, där en bild på Linus Yash Lundins taxar fick representera kvaliten och utbudet i detta utomhusgalleri för modern konst, streetart. Det blev startskottet inte bara för mig utan för många nyfikna utanför den egentliga streetart kulturen. Det blev också startskottet för de publika och årligen återkommande festivalerna där väggarna målades om av nationella och internationella konstnärer. Det började redan 2014 med ett vernissage på hösten, men Spring Remake 2015 skulle jag vilja säga blev genombrottet som satte Snösätra på den internationella Street Art kartan och lärde Svensson skillnaden på klotter och konst. Lars Epsteins artikel kom ut några veckor innan Spring Remake 2015 och gjorde det möjligt för intresserade att ta del av 2014 års muraler innan det var dags att måla över dem.

Mitt intresse för streetart och graffiti fanns sedan tidigare och några försök gjordes här på UNIKABOXEN att sprida kunskap och engagemang för de tidiga verken från sent 1980-tal och tidigt 1990-tal; Midsummer madness-Akay & Spade 1994, Red Dragon-Disey & Ziggy 1989, Fascinate-Circle & Tarik 1989 och Highway-Crew SHOF 1989. Stockholms Graffitihistoria från 2015 och Graffiti - konst eller klotter från 2013 finns fortfarande att ta del av här på UNIKABOXEN.

Med Snösätra öppnades en helt ny värld, som inte bara gav mig fotografiskt underlag, utan också en möjlighet att träffa människorna i denna subkultur. Det är naturligtvis inte helt lätt att bara kliva in i en ny värld och tro att alla bara väntat på dig och att nu äntligen är jag hemma och tillhör familjen. Det har varit en resa och som ciceron på denna resa och en person som hjälpt mig på många sätt är Jimmie Hall, som jag träffade första gången i Kungsträdgården på en Street Festival 2017. Han har jag att tacka för många spännande möten och det kontaktnät jag har idag. Hans idé om ett Street Art Galleri vid Stureplan förverkligades hösten 2017 genom Wallery Gallery på Riddargatan 1. En scen för många sköna möten där en del finns dokumenterade i Så minns vi Riddargatan 1. Utan Jimmie och hans Wallery Gallery hade relationen med Mats [@ironartworks], Sibylla [@lilacalady_1] och Patrik [@tonk_the_trooper] inte varit vad den är idag.

SVT Nyheter 2014-09-19: Stockholms stad har nolltolerans mot olaglig graffiti men här har fastighetsägarna lånat ut sina väggar till konstnären och initiativtagaren Daniel Rohlin. Han har fått förtroendet att förvandla de tidigare gråa väggarna till stora bilder och kraven på konstnärerna är höga för att måla här.

– Man får komma hit och visa en skiss som är utöver det vanliga, eller referensfotografier på tidigare målningar, säger konstnären Daniel Rohlin.

Det krav som fastighetsägarna har på Daniel och de andra konstnärerna är att det ska vara bilder. Daniel Rohlin har ingenting emot det. Snösätragränd är tänkt som en hyllning till graffitins mecka, Five Points i New York och målningarna ska hålla hög klass. På väggarna samsas okända och kända konstnärer som Zappo, Edge och internationellt kända Puppet som i sin målning (I´m nostalgic about the future) flirtar med åttiotalet.

Här får konstnärerna chansen att jobba ostört med sina verk i flera dagar. Målningar får också sitta kvar längre än vanligt men samtidigt pågår en ständig förändring berättar Daniel Rohlin.

– Så småningom ersätts bilderna men med vad är hemligt, man får komma hit och titta.

Percy Mickelsson, en veteran och boende i kåkstaden var en av dem som lånade ut sina väggar 2014 och genom åren har han lyckats utnyttja tillströmningen av människor till Snösätra.

– Förr var det bara grått, grått, grått och väldigt lugnt. Nu är det mycket roligare, sa han till SVT 2014.

Tillsammans med eldsjälar från olika föreningar och sammanslutningar anordnades café, loppis och en rad fester. Snösätra blev snabbt också en populär och viktig kuliss för filminspelningar, musikvideos och modellfotografering. När jag träffade Percy en helg i oktober 2020 efter vräkningen från hans residens Hotell Karma, i den del av Snösätra som ska bort och återställas till naturmark, var han ändå positiv.

- Nej, den här muren var farlig och började ge vika, tänk om ett barn skulle få allt över sig, sa han medan han krattade rent efter att ha plockat ner betongelement från en av murarna i den ännu verksamma norra delen av Snösätra Wall of Fame. Trots vräkningen verkade han fast besluten att fortsätta att kämpa i sitt desimerade kungarike.

En väldans massa män har axlat olika roller i detta inofficiella rike, men enligt två kvinnliga eldsjälar, Lisa & Lisa i Kulturföreningen Snösätra, var det faktiskt en kvinna som rullade igång cirkusen 2013. Paradoxalt nog var det inte graffiti och streetart som Carina Schyldt vill ha till Snösätra. Hon gillade Techno och arrangerade hösten 2013 ett gigantiskt Halloween Rave Party i det gamla Caféet tillsammans med sin sambo Percy. Både hon och Percy var eniga: - Något djävla klotter vill vi inte ha hit, men bland annat Ace och Soe i WSB Crew låg på och tjatade om att få måla en vägg och tillslut gav Carina med sig och den första målningen i Snösätra var ett faktum och blev en stor succé. Målningen gjordes 2014 och jag hann både se och fotografera den 2015. Om det verkligen är den som inledde eran Graffiti Wall of Fame, som den första målningen, låter jag vara osagt, då det även pratas om en liknande inne i Caféet.

Motivet i målningen är passande nog ett raveparty och en bild på väggen finns längre ner i reportaget bland bilderna från mitt första besök 2015-04-09.

Carina får uppleva 2018 års Spring Beast. Det blev den största med 15 000 besökare under festivalens tre dagar. I september samma år går Carina bort i cancer. Percy förlorade sin älskade sambo och Snösätra förlorade sin Drottning. Saknaden var stor och ingenting blev sig riktigt likt efter hennes bortgång. Enligt Lisa & Lisa var hon allas morsa med ett gigantiskt hjärta samtidigt som hon styrde upp verksamheten och höll ordning och reda.

2019 gjordes ett rejält omtag för att planera festivalernas festival 2020. Junior, Bobby med flera från föreningen Kulturkvarter Snösätra kommer in i matchen på allvar. Rivningshoten började bli kännbara och redan efter stadens beslut angående Rågsveds naturreservat 2018, fick politikerna ett viktigt mandat för att gå vidare i rivningsfrågan och återställa de södra delarna med Hotell Karma till naturmark. Nu var det sista chansen att utnyttja hela området och föreningen Kulturkvarter Snösätra la in en extra växel för att göra Spring Beast 2020 till något extra. Något att berätta för barnbarnen om. Så kom Coronapandemin. Till en början som en i raden av hinder och inget som skulle påverka planerna mer än med en viss försening. Nu vet vi att pandemin inte var något tillfälligt övergående och det tillsammans med verkställandet av rivningen gjorde att alla planer som arbetats fram för att skapa denna avslutningsfest, denna final för eran Snösätra Graffiti Wall of Fame till stor del grusades. Det blev en final, en avslutning, men ganska långt ifrån de ursprungliga planerna. Det utrymda Hotell Karma, en gång residens för Carina och Percy, stod fortfarande kvar vid mitt besök den 17 oktober 2020. Väggarna berättar sin historia. Vill du höra mer besök gärna det nya caféet på Snösätravägen och låt Lisa & Lisa berätta...

Nedan följer ett collage av mina bilder, som beskriver mitt förhållande, mina otaliga besök och kärleken till fenomenet Snösätra Graffiti Wall of Fame. Min förhoppning är att detta inte ska vara en minnesruna utan bara beskriva förgängligheten i allt. Allt har sin tid och precis som en piece som uppskattas målas den förr eller senare över av någonting nytt och förhoppningsvis fräscht. Det är ingen idé att vara bitter och bara titta i backspegeln. Det gäller att se framåt och kanske, trots allt, kan detta vara en utveckling mot någonting ännu bättre. Vi ses i Snösätra!

Under Sevärdheter på Visit Stockholms besöksguide

Med sina dåliga kommunikationer var Snösätra industriområde länge ett halvt bortglömt och nedgånget industriområde i Stockholms södra förorter. Men sedan 2014 har det skett en förvandling. Graffitikonstnärer fick tillåtelse av markägarna att förvandla de grå cementväggarna till färgsprakande väggmålningar och Snösätra Graffiti Wall of Fame blev en av de största utställningarna av sitt slag i Europa. Utomhusutställningen (som har öppet året runt) är belägen i Rågsved, en bit bort från upptrampade turiststråk, men är väl värd ett besök. Både svenska och internationella konstnärer bidrar med nya målningar varje år, och det finns en öppen vägg där alla är välkomna att måla så länge man respekterar reglerna. Varje vår invigs årets nya verk med Spring Beat-festivalen - dj:s, live musik och live-målning - och det förekommer även en handfull vernissager och fester under sommaren.

En ny turistmagnet som stack ut i den annars så välpolerade floran av sevärdheter i Stockholm växte fram. Något levande, föränderligt i det närmaste organiskt, som speglade människan och människan i nuet. Vid sidan av det statiska och bevarandet av byggnadsminnen från en feodal kungamakt där det stora flertalet människor var satta på undantag kunde nu Stockholm ge besökare ett dynamiskt alternativ, där besökarna själva fick möjlighet att förändra bilden eller bara njuta av nya bilder vid varje besök. Snösätra gick på kort tid från ingenting till en teater för samtida subkulturer, med en publik som på ett eller annat sätt bidrar till helheten. Eftersom graffiti och streetart lever i nuet. Verken har generellt en kort livslängd, vilket gör dokumenterandet till en del i sammanhanget. Instagram och You Tube är viktiga instrument för konstnärerna och även för frizoner som Snösätra. På så sätt blev även jag, min kamera och UNIKABOXEN så småningom accepterad i denna föränderliga och spännande värld.

Snösätra är inte bara festivaler

Området lever året runt. 2017 köpte Sortera upp Big Bag och under hösten samma år startades avvecklingen av anläggningen för avfallsdeponi på Snösätragränd. En för området enorm yta frigjordes som blev ett önskat tillskott till de så kallade fria ytorna. Väggar för fritt skapande utan tillstånd från festivalarrangörerna. Innan avecklingen av Big Bag fanns de fria ytorna endast på utsidan, på de yttre väggarna som ringar in området.

De fria ytorna utnyttjas flitigt och vill du ta del av målningarna gäller det att vara påpasslig för att inte missa någon häftig piece. Takten är hetsig och ytorna målas snabbt över med nya alster. Något som ligger i graffitins natur. Hela Snösätra är som en gigantisk Tibetansk sandmandala, som kan ta en hel vecka att sammaställa för att sedan efter färdigställandet förstöras. En metafor för alltings förgänglighet.

Jag känner en ständig längtan ut till området, för att se om någon ny målning kommit upp. Aktiviteten är som störst på sommaren, men det målas på väggarna året runt. Storhelger som Påsk, Jul och Midsommar brukar vara lite extra spännande med anpassade motiv. Miljön används flitigt även för filminspelningar och modellfotografering. Ibland målas anpassade motiv upp för att förstärka budskapet, som när Hip-Hop legenden Grandmaster Flash tog emot Polar Music Prize 2019 här i Stockholm.

Old School Edge var med och skapade hyllningen till mästaren med en stilren piece. Hans karaktärer är för Snösätra lika ikoniska som Grandmaster Flash är för Hip Hopen. En lyckad och effektfull kombo.

En annan legend Daddy Boastin, som gick ur tiden 2020, uppmärksamades med en minnesruna här i Snösätra. En fin målning och hyllning till en person som betytt mycket för Svensk rapp och den svenska reggaescenen under 1990- och 2000-talet. När dödsbudet kom intervjuade SVT 2020-08-30 Douglas Dogge Doggelito Leon om vad Daddy Boastin betytt för honom:

– Det är helt overkligt. Han var min mentor och en musikalisk bomb. Han lärde oss smågrabbar att hantera mikrofonen på bästa sätt, sa han och fortsatte:

– Han har betytt otroligt mycket. Jag var 17 när jag träffade honom. Han kom från Karibien med sin reaggaetouch – redan veteran – och lärde oss att rappa bättre och gå till attack. Jag har mycket att tacka honom för min scennärvaro.

@felix_denlycklige postade ett inlägg den 12 september 2020 på sitt instagramkonto: Vi fick det ärofyllda uppdraget att göra en muralmålning för att hedra minnet av legenden Daddy Boastin. @augustssonadam , jag och #SEKSIE har dom senaste dagarna arbetat med denna målning och idag blev vi klara. Vi har lagt ner vårt allt i denna målning och det hoppas jag syns...

Arrangör för graffitifestival får stipendium av Stockholms stad 2019

David Hellström har med ett oerhört arbete och en stor förmåga att entusiasmera och inspirera fått gatukonstfestivalen Springbeast i Snösätra att växa och ändå behålla sin själ. Genom den nationellt och internationellt uppmärksammade festivalen skapas under tre dagar en plattform för gatukonsten där barriärer bryts och människor förs närmare varandra, text och bild hämtat från SVT Nyheter publicerad 19 JUNI 2019

– Det är väldigt hedrande att bli tilldelad kulturstipendiet. Vi arbetade som ett lag och det är superkul att graffitikulturen får den här uppmärksamheten, säger David Hellström.

Spring beast anordnas i Snösätra industriområde utanför Rågsved. David Hellström får stipendiet för 2018 års upplaga av Spring beast, inte festivalen som hölls i våras.

Spring Beast 2018 var speciell. Vädret var underbart, arrangörerna med David i spetsen hade gjort ett fantastiskt jobb och publiken var rekordstor med 15 000 besökare under festivalens tre dagar. Alla har vi vår personliga favorit och varje festival som jag deltagit på (2015, 2018, 2019, 2020) har haft sin charm. 2018 sticker dock ut och är nog min favorit även om 2020 blev speciell och intensiv genom förutsättningarna och den utdragna processen fram till finalen den 22 augusti.

Augusti 2020 inleddes ett rivningsarbete

[Det kursiverade textcitatet kommer från Avalanches.com och ett inlägg från 15:45 25 augusti 2020]

Snösätra industriområde i Stockholm är välkänt för sina graffitimålningar. Området är totalt 9.000 kvadratmeter stort och har ett antal öppna väggar fria för allmänheten att måla på. Övriga fasader tillhör byggnader ägda av näringslivet.  Dessa väggar är reserverade för gatukonstfestivalen Springbeast, en av Europas största lagliga graffitiutställningar. Årligen lockar evenemanget över 100 inbjudna konstnärer och tusentals besökare. Men trots platsens popularitet inleds nu i augusti rivningsarbetet av fastigheterna i södra delen av Snösätra. Totalt ska elva av trettiofem tomter återställas till naturmark och ingå i Rågsveds naturreservat, som inrättades 2018. 

Här börjar förvirringen. Med den i mitt tycke fantastiska festivalen Spring Beast 2018 färskt i minnet klubbade Stadsfullmäktige först beslutet om att skapa Rågsveds Naturreservat och året därpå uppmärksammades och prisades festivalen, när en av arrangörerna David Hellström får ett stipendium av staden för sitt arbetet med att skapa ...en plattform för gatukonsten där barriärer bryts och människor förs närmare varandra.

Området och verksamheten har förvisso alltid varit ifrågasatt och det är inte bara konsten och festivalerna som satts på undantag. All verksamhet i området har bedrivits under ett ständigt hot om vräkning. När staden då äntligen på ett sätt godkänner ett av många syften och belönar en av verksamheterna tändes ett visst hopp. Äntligen har staden fattat nyttan. Det var naturligtvis naivt att tro någonting sådant och mitt i den kulturkatastrof som Coronapandemin orsakade visade staden sitt rätta ansikte igen. Besked om rivningen av fastigheterna på de södra tomterna i området klistrades upp. Det var då som många reagerade och en proteströrelse mobiliserades på initiativ av föreningen Kulturkvarter Snösätra med namninsamling och demonstrationer. Föreningen uppvaktande alla tänkbara politiker och radio, tidningar och TV uppmärksammade stadens agerande.

Är detta då slutet för Snösätra Kåkstad och de olika verksamheter som fortfarande finns där, eller? Våga Hoppas broderade @lilacalady_1 och satte upp inför Springbeast 2020. En uppmaning till oss alla att inte ge upp, utan stå upp för dem som ligger och agera tillsammans.

Det är som att riva Nationalmuseum säger Jacob Kimvall i DN

[Det kursiverade textcitatet kommer från Avalanches.com och ett inlägg från 15:45 25 augusti 2020]

Det är väldigt sorgligt, säger han. Det är ett unikt område som växt från gräsrotsnivå. Att konstprojekt i det offentliga rummet uppstår och växer organiskt på det här dynamiska sättet är väldigt ovanligt. Jacob Kimvall poängterar platsen och målningarnas mycket höga värde, både kulturellt och konstnärligt. Vilket gör rivningarna än mer obegripliga, enligt honom.  Det är som att riva en tredjedel av Nationalmuseum. Inom den här kulturella uttrycksformen är området känt världen över. Det går inte att komma ifrån att det är ett väldigt högt värde som nu går förlorat.  Han ställer sig också tveksam till Stockholms stads planer på en framtida kulturplats i områdets norra del. Och kopplar samman detta med den nolltoleranspolitik som fördes i huvudstaden fram till de rödgrönrosa 2014 fick majoritet i Stadshuset. Under väldigt många år bedrev staden ingen annan graffitipolitik än anti-gatukonst, vilket gör Stockholm relativt unikt. Det finns ingen riktig vana, metoder eller kunskaper inom staden som gör att de på ett trovärdigt sätt verkar kunna hantera en sådan process.  Jag har svårt att se en ny kulturplats i området som håller lika hög verkshöjd som den ursprungliga verksamheten. Risken finns att det blir ett ganska stelbent och byråkratiskt institutionaliserande som skrämmer bort de utövare som tidigare lockats dit.

För att graffiti ska få den uppskattning och respekt konstformen förtjänar krävs, enligt honom, en övergripande och tydlig politik kring hanteringen av så kallad urban kreativitet.  Staden ägnade från mitten av 90-talet och ungefär 20 år framåt sig åt att sprida stereotypa föreställningar om graffiti. Då kanske det inte räcker med att bara stryka en paragraf, utan då måste man lägga ner lika mycket tid, pengar och energi på att hantera de föreställningar och fördomar som kommit upp. 

Jacob Kimvall är doktor i konstvetenskap, och lektor på institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet. Dessutom har han en lång bakgrund inom graffiti och disputerade 2014 med en avhandling om samspelet mellan olika konstinstitutioner och gatukonst. 

Allt går inte att institutionalisera. All konst går inte att rama in. Det är det som finns utanför ramen som haft en frizon här i Snösätra. Under de år som jag besökt platsen är det just det normfria och hejdlösa skapandet som fascinerat mig och inspirerat mig.

Stockholm krymper - det börjar bli trångt

[Det kursiverade textcitatet kommer från Avalanches.com och ett inlägg från 15:45 25 augusti 2020]

Junior Lindgren sitter i styrelsen för Kulturkvarter Snösätra, en paraplyförening som på olika sätt är engagerad i området. Han säger med trött röst att beslutet är vemodigt. Visst, den norra delen blir kvar och graffitifestivalen får fortsätta men området blir bra mycket mindre. Många av väggarna som rivs är också av större modell fem, sex, sju meter höga och håller bättre kvalité än de som blir kvar, säger han och fortsätter: Den typen av fasader går inte att hitta överallt och har varit en förutsättning för att kunna attrahera de internationella konstnärer vi lyckats få till Springbeast. Om du har en konsertlokal och tar bort stora scenen klart det påverkar vilka artister du kan boka. Junior Lindgren återkommer flera gånger till graffitifestivalens höga standard, som varje år besöks av några av de allra främsta svenska och internationella gatukonstnärerna. Han ifrågasätter också rivningarna med tanke på att en av festivalens arrangörer så sent som i fjol tilldelades Stockholms stads kulturstipendium för unga. I samband med tillkännagivandet pekade kulturborgarrådet Jonas Naddebo på hur evenemanget för människor närmare varandra.

All verksamhet behöver långsiktiga strategier, som bäddar mjukt och skapar långsiktig trygghet för stora och små initiativ. Kultur i synnerhet blir hårt drabbad om strategierna är otydliga och växlar med färgen på de folkvalda som sitter i stadshuset. Inom begreppet urban kreativitet som Jacob Kimvall pratar om ryms institutioner som Snösätra och Subtopia med flera i Stockholmsregionen, som behöver stöd främst genom långsiktiga strategier för att mindre initiativ ska våga investera. De stora jättarna har sedan länge förstått att graffiti och streetart jämte musiken stöttar marknadsföringen och används därför flitigt för att sälja allt från steamingtjänster till skor och läsk, men om det är den enda strategin blir kulturscenen både smal och trång. Få aktörer kommer rymmas och vad händer med alla som inte får plats? Behövs inte dem?

Det är i grunden en ganska hård strategi om vi ska tillämpa den på människorna bakom initiativen. Det skapar en normalitet. Allt utanför det normala är inte önskvärt och ingen behöver ansvara eller besluta om vad som är normalt. Det hanterar marknaden. Det som säljer och flest människor gillar är ok, allt annat ska bort, rensas ut.

Både Svensk och internationell politik i västvärlden tenderar att gå åt samma håll. Långsiktiga strategier och visioner är inte längre viktigt utan vad som driver politiker att besluta om nya lagar och fördelning av statskassan är hur ett korthugget utalande i media landar i en opinionsundersökning.

I en värld med exponentiell utveckling av tekniska verktyg, nya processer och behov är det än mer viktigt att veta vart vi är på väg och vad målet är med all utveckling. Har vi inga visioner och långsiktiga strategier som är oberoende av tekniska innovationer skapar vi ett samhälle utan struktur med vilsna människor som inte har något att tro på, förutom på sig själva. Tillsammans finns inte i det samhället. Tillsammans blir endast verklighet i proteströrelser, demonstrationer och upplopp. Vill vi ha ett sådant samhälle?

Snösätra borde bli ett Kulturreservat inte Naturreservat

[Det kursiverade textcitatet kommer från Avalanches.com och ett inlägg från 15:45 25 augusti 2020]

På 1970-talet när jag var en ung sökande tonåring fanns det gott om fria scener där ungdomskulturen fick blomstra inne i city. På Södermalm, Kungsholmen och även på fina Östermalm. Jag minns Musikverket, Mosebacke, Spegelteatern, Rosenlundsteatern, Fågel Blå och Tre Backar. Succesivt har kommersiella intressen, kvadratmeterpriser och politiska budgetbeslut skapat en utrensning av innerstaden. I tillfälliga lösningar utanför stadskärnan har därför olika initiativ växt upp. Men de är tillfälliga och bygger på ett sorts rivningskontrakt i väntan på att staden hittar en lämplig köpare till marken, villig att exploatera i enlighet med deras detaljplaner. Något utrymme för kultur utanför de styrandes intressesfär verkar inte finnas även om Stockholms Kulturborgarråd Jonas Naddebo hävdar i ett mejl till DN; att han förstår människors oro. Men en växande stad innebär kompromisser, och behoven av naturreservat och grönområden är lika stora som stockholmarnas behov av kultur.

Jag är inte orolig utan snarare förbannad på att våra folkvalda inte kan vara ärliga. Någon brist på natur är det inte direkt i vår glest befolkade del av världen. I länet finns närmare 330 naturreservat enligt Länsstyrelsen i Stockholm. Orlångens naturreservat som ligger strax söder om nybildade Rågsveds naturreservat är ett 1732 hektar stort område och det finns fler i nära anslutning. Behövs det verkligen fler?

Ön i mitten av Rågsveds naturreservat på kartan till vänster är Snösätra norra del. Min oro handlar om när denna fläck också ska städas bort. Blir de föreningar och företag som är verksamma i området då erbjudna ett alternativ?

Av Stockholms så kallade kåkstäder för småindusti finns idag bara Snösätra kvar. De etablerades på 1950-talet och fungerade som arena för småfixare och entreprenörer inom diverse områden. Mycket handlade om återvinning och att ta vara på skrot. Som tonåring var det spännande att besöka Fisksjöängs kåkstad vid Husarviken i nuvarande Kungliga Nationalstadsparken, för att få hjälp med någon detalj på moppen och senare bilen. I området fanns då bilverkstäder och billackering samt även mindre seriösa verksamheter som kabelbränning, för att komma åt kopparn. Som mest fanns där 53 företag, 1997 fanns 31 kvar och år 2000 bara fyra. Redan 1984 fattade Konungens råd för plan- och byggfrågor beslut om att avveckla Fisksjöäng, men det dröjde till 2003 innan allt var bortrivet, några år efter Lugnet, som revs för att ge plats åt Hammarby Sjöstad. Kvar för att markera området står Fisksjöängsladan som ursprungligen tillhörde Ropstens jägareboställe och sannolikt flyttades till sin nuvarande plats någon gång vid 1800-talets mitt.

Att skydda och skapa ett kulturreservat av Snösätra handlar inte om att kulturminnesmärka byggnader utan snarare skydda de människor och den kultur som verkar där. Både byggnader och området kan gärna utvecklas och saneras, men det bör ske på initiativ av de som är verksamma där. Kersti Tagesson, avdelningschef på Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltningen säger förvisso:

Stadens ambition är att utveckla Snösätra tillsammans med det lokala kulturlivet. Staden kan erbjuda mark men det kulturella innehållet tror vi att civilsamhället ska stå för. Det är upp till kulturarbetare, föreningar och eldsjälar att fylla en framtida kulturplats med innehåll, men går detta att lita på? Är detta fastställt i detaljplanen för Snösätra gränd? Finns det en budget för detta?

Frågorna är fler än svaren och det kommer sannolikt att krävas en ekonomisk satsning från Staden och inte bara att marken upplåts för fritt nyttjande, om vi ska få till stånd någon utveckling över huvudtaget med bibehållen kulturell inriktning.

Planen var att Springbeast 2020 skulle bli något extra

[Det kursiverade textcitatet kommer från Avalanches.com och ett inlägg från 15:45 25 augusti 2020]

På grund av coronapandemin tvingades dock arrangörerna skjuta upp festivalen till sensommaren. I slutet av augusti hölls en modifierad variant av Springbeast med endast 50 inbjudna konstnärer. Den stora festen som vanligtvis avslutar evenemanget uteblev.

2020 skulle bli den sista festivalen i sin ursprungliga form. Det blev inte riktigt så. Allt blev annorlunda och Springbeast 2020 förvandlades till en utdragen historia där nationella konstnärer bjöds in i omgångar under hela sommaren för att hörsamma myndigheternas krav på anpassning med hänsyn till Coronapandemin. Inga internationella artister kunde bjudas in.

Det blev tillslut ändå en finalhelg den 22 augusti med inträde för att kunna kontrollera antalet närvarande besökare, samtidigt som rivningshotet av den södra delen blev allt mer påtagligt. Därför blev arrangemanget även som en demonstration för att uppmärksamma myndigheterna och besökarna på områdets verksamheter och dess eldsjälar. Det blev lite mindre fest, men desto fler intressanta samtal.